fragetecken
Trådstartare
Hej på er. Nu har jag hamnat i en sån tråkig situation som jag inte riktigt kan reda ut på egen hand. 
Så vart är bättre att vända sig än till kära buke? 
Jag har sedan flera år tillbaka varit intresserad av en kille i min kompiskrets och vi har setts ofta ihop med gänget. Jag har alltid känt att det funnits nånting mellan oss, men aldrig tänkt att göra något åt det eftersom jag inte varit intresserad av att ha något förhållande samt att det skulle förstöra en fin vänskap. Den här sommaren så ringde han dock och frågade om vi inte kunde ses på tu man hand för att han hade känslor för mig. Eftersom jag blev lite tagen på sängen och dels har haft de här känslorna för honom i flera år så tänkte jag att det var "nu eller aldrig". Vänskapen var ju redan "förstörd", och jag ville ju inte sluta träffa honom heller. Så jag gick med på att träffas och fick bekräftat att han haft känslor för mig typ lika länge som jag för honom.
Jag var väl blind av förälskelsen och vi hade en jättetrevlig kväll, och har hörts av och träffats flera gånger efteråt.
Men... det finns ett stort men som börjat gnaga i mig sista veckan. Det är nämligen så att jag flyttar 50 mil om bara några veckor, och jag hade inte alls planerat att ha något distansförhållande under tiden. Flytten har han vetat om sen länge, och jag misstänker att det också var den utlösande faktorn som gjorde att han äntligen tog steget.
Men jag känner inte alls för ett förhållande med en kille 50 mil bort. Jag har inte ens tid att åka och hälsa på då jag ska plugga heltid och ha med mig min häst och kommer ju vilja ha ett liv på studieorten.
Det här har fått mina känslor att svalna helt för honom, och jag känner mig rätt usel som har "lurat" honom även om det inte var min avsikt.
Jag inser ju att jag måste prata med honom om detta, men jag misstänker att han kommer bli väldigt sårad, även om vi fortfarande bara är i "dejt-stadium". Eller ska jag köra huvudet i sanden och bara låtsas som ingenting och så rinner det ut i sanden pga att vi aldrig ses? Ska man föreslå en paus och sedan ta upp dejtandet när jag flyttar tillbaka och se om känslorna finns kvar? Nån som har en tidsmaskin att låna ut så att jag bara kan ignorera samtalet som startade hela den här historian?
Så vart är bättre att vända sig än till kära buke? Jag har sedan flera år tillbaka varit intresserad av en kille i min kompiskrets och vi har setts ofta ihop med gänget. Jag har alltid känt att det funnits nånting mellan oss, men aldrig tänkt att göra något åt det eftersom jag inte varit intresserad av att ha något förhållande samt att det skulle förstöra en fin vänskap. Den här sommaren så ringde han dock och frågade om vi inte kunde ses på tu man hand för att han hade känslor för mig. Eftersom jag blev lite tagen på sängen och dels har haft de här känslorna för honom i flera år så tänkte jag att det var "nu eller aldrig". Vänskapen var ju redan "förstörd", och jag ville ju inte sluta träffa honom heller. Så jag gick med på att träffas och fick bekräftat att han haft känslor för mig typ lika länge som jag för honom.
Jag var väl blind av förälskelsen
och vi hade en jättetrevlig kväll, och har hörts av och träffats flera gånger efteråt. Men... det finns ett stort men som börjat gnaga i mig sista veckan. Det är nämligen så att jag flyttar 50 mil om bara några veckor, och jag hade inte alls planerat att ha något distansförhållande under tiden. Flytten har han vetat om sen länge, och jag misstänker att det också var den utlösande faktorn som gjorde att han äntligen tog steget.
Men jag känner inte alls för ett förhållande med en kille 50 mil bort. Jag har inte ens tid att åka och hälsa på då jag ska plugga heltid och ha med mig min häst och kommer ju vilja ha ett liv på studieorten.
Det här har fått mina känslor att svalna helt för honom, och jag känner mig rätt usel som har "lurat" honom även om det inte var min avsikt.
Jag inser ju att jag måste prata med honom om detta, men jag misstänker att han kommer bli väldigt sårad, även om vi fortfarande bara är i "dejt-stadium". Eller ska jag köra huvudet i sanden och bara låtsas som ingenting och så rinner det ut i sanden pga att vi aldrig ses? Ska man föreslå en paus och sedan ta upp dejtandet när jag flyttar tillbaka och se om känslorna finns kvar? Nån som har en tidsmaskin att låna ut så att jag bara kan ignorera samtalet som startade hela den här historian?
