Sv: Russinburken
För mig som doppat sleven i stort sett varenda ridstil som finns (nåja...) så har jag nog med mig lite ifrån nästan allt. Ibland kan russinet vara att jag insett att det inte finns några russin alls och andra gånger har jag inom en viss inriktning snarare upptäckt att även andra gör som jag redan tidigare gjort. Jo:
Från westernridningen; Att lämna över hästens del av ansvaret till hästen, inte hålla på och passa den hela tiden.
Höja ribban för vad den ska mentalt tåla och på så vis vidga hans vyer lite.
Från SRS: Japp, som Svea säger, lugnet med de busiga hästarna. Och noggrannheten i övningarna. Sen är ju ridstilen kanske den som jag tror att jag är mest hemma i, så egentligen är nog SRS mer min "deg" och övriga stilar bidrar med russinen?
Från tävlingsridningen: Att ibland våga "slarva" lite
med att slaviskt kontrollera hästens balans och bara rida i det tempo som hästen klarar av, utan istället "fräsa på lite". Att en liten stund offra lite balans för lite kvickhet och fräschhet. Kanske menar jag överprestationsprincipen? (dvs pusha lite längre än förmågan räcker, och sen gå tillbaks och se om våra gränser förflyttats lite. (Kanske fel att tillskriva detta till tävlingsridningen men den är väldigt icke-noggrann och hafsig om jag jämför med hur jag rider vanligtvis) Sen testar jag ibland och rider övningar från Hippsonböckerna, där är definitivt en del russin.
Från Cesar Millan: Japp, hundkillen från tv =) Han är min stora idol och själsfrände när det kommer till hantering, i princip allt som inte är hundspecifikt utan flockdjurspecifikt går att tillämpa på hästar. Inget speciellt russin kanske utan mer hela idén med "rules boundaries and limitations" som jag upplever ger en långt mer harmonisk häst som slipper förhandla om allt och som själv vet var skåpet ska stå.
Mary Wanless: Också mera deg än russin (jag inser nu att jag kanske inte borde skrivit i tråden för jag är nog väldigt mycket deg och väldigt lite russin?) Jag älskar i princip alla hennes liknelser alltifrån att hästens balans är en stenkula som bor inne i hans bål och som kan rulla hit och dit, till att ryttarens överkropp kan låtsas befinna sig i en box (som hindrar den från att svaja, böja sig, vrida sig osv). Hela hon är som en enda stor russinburk. Ni som inte läst henne, gör det!
Jag gör som du och skriver ut russinets ursprung.
För mig som doppat sleven i stort sett varenda ridstil som finns (nåja...) så har jag nog med mig lite ifrån nästan allt. Ibland kan russinet vara att jag insett att det inte finns några russin alls och andra gånger har jag inom en viss inriktning snarare upptäckt att även andra gör som jag redan tidigare gjort. Jo:
Från westernridningen; Att lämna över hästens del av ansvaret till hästen, inte hålla på och passa den hela tiden.
Höja ribban för vad den ska mentalt tåla och på så vis vidga hans vyer lite.
Från SRS: Japp, som Svea säger, lugnet med de busiga hästarna. Och noggrannheten i övningarna. Sen är ju ridstilen kanske den som jag tror att jag är mest hemma i, så egentligen är nog SRS mer min "deg" och övriga stilar bidrar med russinen?
Från tävlingsridningen: Att ibland våga "slarva" lite
med att slaviskt kontrollera hästens balans och bara rida i det tempo som hästen klarar av, utan istället "fräsa på lite". Att en liten stund offra lite balans för lite kvickhet och fräschhet. Kanske menar jag överprestationsprincipen? (dvs pusha lite längre än förmågan räcker, och sen gå tillbaks och se om våra gränser förflyttats lite. (Kanske fel att tillskriva detta till tävlingsridningen men den är väldigt icke-noggrann och hafsig om jag jämför med hur jag rider vanligtvis) Sen testar jag ibland och rider övningar från Hippsonböckerna, där är definitivt en del russin.Från Cesar Millan: Japp, hundkillen från tv =) Han är min stora idol och själsfrände när det kommer till hantering, i princip allt som inte är hundspecifikt utan flockdjurspecifikt går att tillämpa på hästar. Inget speciellt russin kanske utan mer hela idén med "rules boundaries and limitations" som jag upplever ger en långt mer harmonisk häst som slipper förhandla om allt och som själv vet var skåpet ska stå.
Mary Wanless: Också mera deg än russin (jag inser nu att jag kanske inte borde skrivit i tråden för jag är nog väldigt mycket deg och väldigt lite russin?) Jag älskar i princip alla hennes liknelser alltifrån att hästens balans är en stenkula som bor inne i hans bål och som kan rulla hit och dit, till att ryttarens överkropp kan låtsas befinna sig i en box (som hindrar den från att svaja, böja sig, vrida sig osv). Hela hon är som en enda stor russinburk. Ni som inte läst henne, gör det!
till första tjejen. Ska titta vidare på tvåan sen.
