Hon är livrädd för vatten, brukar använda vattenslangen på henne när hon gräver, tror vi har en grävling istället för rottis, hon har grävt upp flera stora gropar i trädgården. Hopplös!
När jag drar ner henne från sängen hugger hon också emot, dock är jag som sagt inte rädd för henne, har haft en rejäl omgång med henne förut så jag vet att hon inte kan göra mig rädd. Undrar hur länge det ska hålla på bara.
Kom ihåg en sak som hände för några veckor sedan. Hon hoppade rätt upp i soffan och satte sig mitt på mig, hon var så snabb så jag hann inte ens reagera. Jag tar tag i henne vid nacken och lägger henne brevid mig, för vid det tillfället hjälpte inga gå bort där inte. Hon fortsätter fjolla och bita i tröjarmen varav jag tröttnar och sätter mig närmare henne, då hon bara hugger och skäller utan nå som hellst förvaring. Hon gör aldrig såhär mot nån annan, aldrig mot mamma, bara mig. Jag blev paff och tog tag i hunden och tröck ner henne på soffan varav hon kämpar emot som bara den och sedan får jag ner henne. Hon såg väldigt spak ut och går iväg med svansen mellan benen in t köket.
När hon sedan lugnat ner sig så kallar jag tillbaka henne och låter henne komma upp. Hon låg jätte fint och stilla brevid mig och försökte inte ens sätta sig på mig eller flytta sig närmare.
Vet inte varför hon gör såhär, accepterar säkert inte mig som ledare eftersom hon försöker sätta sig på mig och säger emot när jag ber henne eller bestraffar henne.