Jag har en förälder som växte upp mycket fattigt och en som växte upp välbeställt. Föräldern med den fattiga uppväxten lyckades senare studera (jobba heltid på dagarna och universitet på kvällarna) och ge sig själv ett bättre liv. Men saker i synsätt och beteende hängde kvar från uppväxten, och min andra förälder förklarade för oss barn att det hängde ihop med att föräldern blivit formad för livet av uppväxten och att även om vi som växte upp under bättre förhållanden inte helt kunde förstå det så skulle vi respektera det.
Så jag kan relatera till det du skriver, även om jag förstås inte kan förstå det helt och hållet.
Ja, man blir formad av hur man växer upp. Det sätter sina spår mer än vad man tror faktiskt. Tycker många gånger det märks på personer om man har vuxit upp med väldigt gott om pengar precis som det märks på personer som växer upp med väldigt ont om dem. Lagom är som bekant bäst, tänker jag, i alla fall.
Jag har lite svårt för just det där "jag har varit fattig en period så jag vet hur det är" och så har de ändå haft familj de kunnat vända sig till, pengar på sparkonto eller trygghet på andra vis. Sådana här trådar gör mig illa berörd eftersom fattigdom inte alls är så enkelt som att göra fel/dåliga val, som det får det att verka här. Det ligger mycket bakom. Det enda som "kommer fram" i sådana här trådar är att fattiga har lägre IQ och behandlar andra människor illa pga att deras dåliga val går ut över andra och så drar man även upp esset i rockärmen-skattebetalarna, hur synd det är om dem.
Jag skäms över att ha sjukersättning, jag skäms över att ha bostadstillägg. Det måste vara hemskt jobbigt för skattebetalare att betala för mig. Speciellt om jag även unnar mig onyttigheter då och då, har hund och till och med dator och streamingstjänster. Vad är annars poängen med sådana här trådar? Borde jag inte äta linser, bönor och havregrynsgröt och vatten istället för att unna mig en chipspåse och kantareller då och då? Vad har jag rätt till när samhället delvis försörjer mig?
Jag kan dock förstå frustrationen om man lånar ut pengar, som nämndes i trådstarten, och så köper personen något dumt för pengarna, jag sålde tex mitt keyboard för någon månad sedan, pengar jag hade behövt själv men lånade till min syster som var i stort behov av dem till hyran. Det visade sig att hon använde dem till att köpa två begagnade telefoner, hade tidigare köpt två begagnade elsparkcyklar till barnen samt även åkt till Bakken i Danmark månaden före osv. När jag lånar ut pengar bryr jag mig inte ett dugg om vad det går till, huvudsaken är att jag får tillbaka dem. Kan jag låna ut, vilket alltså inte alltid går, så gör jag, men den här gången kändes det rätt trist eftersom jag gärna hade haft de pengarna för mig själv till mina egna hål istället för att det blev som det blev (det sas ju vara till hyran liksom) och dessutom ovanpå allt var svårt att få tillbaka. Förutom att jag dessutom fick ligga ute med pengarna i två månader för hennes del av två streamingtjänster vi har ihop. Jag förstår absolut känslan som beskrevs i trådstarten! Det enda jag kan göra för att skydda mig själv är att vara mer restriktiv hädanefter tänker jag.
Och att försöka att inte lägga så mycket känslor i det.
Det förändrar ju inget. Människor är som de är, rik som fattig, man är inte en bättre människa för att man har gott om pengar. Man har bara gott om pengar. Verkar ju finnas gott om människor med gott om pengar som verkar sakna insikt i hur det är att vara en god människa, så att det finns fattiga människor som gör dåliga val som går ut över andra människor är väl egentligen inte heller särskilt konstigt. Det sker ju åt båda hållen. Frågan är varför det skulle vara värre när det är fattiga som gör så. För att det är så tydligt att de lever på något vis på skattebetalare?
Man vill betala skatt i Sverige, bara den går till de redan rika som behöver använda skola, sjukvård osv (de som gör "rätt för sig"), inte samhällsnätet för fattiga, arbetslösa, sjukskrivna osv (de som "lever på andra")?
Jag spann visst vidare på ditt svar med lite nattliga funderingar som ploppade upp, tänkte högt så att säga, ber om ursäkt för detta.