Sv: Ridskoleryttare 2014
Jag är ganska värdelös på att värma upp innan ridning och tränar inget utanför stallet. Jag är ganska kort i ljumskarna eller vad man säger (höftböjjaren?) och har precis börjat med lite stretchövningar då jag tror att det är en stor del av problemet.
Svansen in låter som ett bra sätt att tänka. Jag försöker nämligen komma ner och komma bak mer i sadeln men det slutar med att jag svankar en del vilket inte alls är bra för ryggen. Det känns helt omöjligt att tippa bak mitt bäcken lite (det är lite lätt framåtlutat nu vilket gör att jag hamnar svagt framåt i sadeln) och jag tror att det även där handlar om att stretcha ut musklerna lite.
Min ridlärare som jag rider för nu har faktiskt aldrig nämnt detta problem. Det var först nu under julen när jag var på dressyrkurs för en annan ridlärare som det nämndes och då jag dessutom blev filmad för första gången på länge så kunde jag själv se problemet tydligt då det syns mer än det känns. Hon pratade om att jag skulle tänka på att släppa låren och komma ner med rumpan.
Jag red för många år sen för en ridlärare som höll på med centrerad ridning. Hon pratade mycket om att släppa låren och komma ner på "de tre sittbenen". Vi värmde alltid upp med en massa olika uppvärmingsövningar för ryttaren och för mig som då mest hållt på med hoppning och som hade jobbat alldeles för lite med min dressyrsits så blev det en stoor skillnad och jag fick en helt annan sits och balans. Jag minns att det tog tid, men under åren kunde jag sakta men säkert länga stigläderna hål efter hål tills jag kunde sitta i balans med relativt långa läder.
Inga raka ben utan precis som du säger, avslappnade ben men burna, tänka hästen som en boll under sig som benen ska följa.
Tyvärr hade jag ett par års uppehåll efter det och när jag började rida igen för två år sen så har uppenbarligen mina gamla ovanor återkommit. Jag började nämligen med att bara rida galopphästar (med tillhörande galoppsadlar och halvkorta läder) och jag tror att jag där någonstans tappade lite av min gamla sits och skaffade mig en del spänningar och ovanor som man gärna får om man alltid rider kort och rider lätt/ står i lättsits.
Dessutom har jag alltid trott att jag har en bra balans som oftast sitter kvar oberoende av 180 graders kast, bocksprång osv, men har insett att balansen är kass, och därifrån kommer en del av sitsproblemen. Anledningen till att jag är ganska sadelfast är nog mer en snabb reaktionsförmåga och en rädsla för att göra illa mig
Yoga är nog ett bra komplement till ridningen kan jag tänka mig. Man ska bara ha tid med allt också
Ska försöka rida utan stigbyglar ikväll. Värma upp ordentligt innan och tänka på att slappna av samt tänka svansen in
Jag är ganska värdelös på att värma upp innan ridning och tränar inget utanför stallet. Jag är ganska kort i ljumskarna eller vad man säger (höftböjjaren?) och har precis börjat med lite stretchövningar då jag tror att det är en stor del av problemet.
Svansen in låter som ett bra sätt att tänka. Jag försöker nämligen komma ner och komma bak mer i sadeln men det slutar med att jag svankar en del vilket inte alls är bra för ryggen. Det känns helt omöjligt att tippa bak mitt bäcken lite (det är lite lätt framåtlutat nu vilket gör att jag hamnar svagt framåt i sadeln) och jag tror att det även där handlar om att stretcha ut musklerna lite.
Min ridlärare som jag rider för nu har faktiskt aldrig nämnt detta problem. Det var först nu under julen när jag var på dressyrkurs för en annan ridlärare som det nämndes och då jag dessutom blev filmad för första gången på länge så kunde jag själv se problemet tydligt då det syns mer än det känns. Hon pratade om att jag skulle tänka på att släppa låren och komma ner med rumpan.
Jag red för många år sen för en ridlärare som höll på med centrerad ridning. Hon pratade mycket om att släppa låren och komma ner på "de tre sittbenen". Vi värmde alltid upp med en massa olika uppvärmingsövningar för ryttaren och för mig som då mest hållt på med hoppning och som hade jobbat alldeles för lite med min dressyrsits så blev det en stoor skillnad och jag fick en helt annan sits och balans. Jag minns att det tog tid, men under åren kunde jag sakta men säkert länga stigläderna hål efter hål tills jag kunde sitta i balans med relativt långa läder.
Inga raka ben utan precis som du säger, avslappnade ben men burna, tänka hästen som en boll under sig som benen ska följa.
Tyvärr hade jag ett par års uppehåll efter det och när jag började rida igen för två år sen så har uppenbarligen mina gamla ovanor återkommit. Jag började nämligen med att bara rida galopphästar (med tillhörande galoppsadlar och halvkorta läder) och jag tror att jag där någonstans tappade lite av min gamla sits och skaffade mig en del spänningar och ovanor som man gärna får om man alltid rider kort och rider lätt/ står i lättsits.
Dessutom har jag alltid trott att jag har en bra balans som oftast sitter kvar oberoende av 180 graders kast, bocksprång osv, men har insett att balansen är kass, och därifrån kommer en del av sitsproblemen. Anledningen till att jag är ganska sadelfast är nog mer en snabb reaktionsförmåga och en rädsla för att göra illa mig
Yoga är nog ett bra komplement till ridningen kan jag tänka mig. Man ska bara ha tid med allt också
Ska försöka rida utan stigbyglar ikväll. Värma upp ordentligt innan och tänka på att slappna av samt tänka svansen in
