Sv: Ridskoleryttare 2013
-kl-
Haft ett litet uppehåll här i tråden, men de två senaste ridlektionerna måste jag bara få berätta om!
Det finns en häst på min ridskola, ett 14årigt sto, med en hel massa temprament. Gillar hon inte den som sitter på ryggen så går hon inte en meter rakt fram. PGA av gammal skada så hoppas hon inte så högt eller ofta, för det mesta går hon bara dressyr och cavalettilektionerna.
Men en kväll, en hopplektion, kom min ridlärare och frågade om jag kunde tänka mig att prova rida henne för att hästen jag skulle ha hade haltat och blivit utbytt från lektionen innan.
Jag som hoppar lågt eller helst inte alls gick med på det när ridläraren sa att hästen inte fick hoppa så högt heller.
I spiltan var hon nog på sitt suraste humör, i skritten gick hon mest på sniskan och traven gick hon inte fram en sekund. Hur jag skulle få denna häst att hoppa ett enda hinder var för mig en gåta. Men så började vi trava fram över några markbommar, så småningom markbom-kryss. Och då var det som att nånting vaknade till liv i hästen.
Andra gången vi kom mot markbom-kryss:et pep hon till, bockade och sen tog hon markbom och kryss i ett enda stort språng och avslutade med en serie bocksprång som jag än idag inte begriper hur jag lyckades hålla mig kvar igenom. Resten av lektionen förflöt i samma stil, fullt ös och glädjetjut. Hon blir stark som en jädra oxe, och med hackamore, så du har noll behållning av att dra i tyglarna, här är det säte, säte, säte som gäller om du vill behålla nån slags kontroll alls.
I den stilen har vi fortsatt, hästen älskar att hoppa, ingen får/vågar göra det = jag har nästan alltid första tjing på henne när vi har hoppning/cavaletti.
Så igår.
Var det dags igen, hopplektion!
Vi började med att värma upp, efter det skulle vi vända in på medellinjen vid C, trava över typ 8 cavalettibommar och vid A skulle vi vända varannan gång vänster, varannan höger. Sen blev cavalettibommarna till en trestuds. Och eftersom man naturligt måste bromsa sig lite när man hoppar studs, så bockade vi av oss det värsta i hörnen precis innan C
Sen skulle vi hoppa en mindre bana. Med långa vägar mellan hindren.
Och det gick så klockrent. Vi gick ner i trav mellan hindren, för att behålla lite kontroll över tempot, vi bockade bara lite efter varje hinder och det var svårt att avgöra vem av oss som var lyckligast efter lektionen.
Hade det varit vilken annan häst som helst hade jag grinat av rädsla så fort den ökat farten utan att jag sagt till eller av minsta bocksprång, men inte på denna dam. Oavsett vad hon gör känner jag mig så fullständigt trygg på hennes rygg.
Att få dela en sån glädje med en häst, det är nästan lite magiskt!
