ridskolehäst

[linda81]

Jag har fått hem en ridskolehäst jättesnäll som barnen på ridskolan verkligen älskade!
Men hur lång tid tar det för en häst att vänja sig vid sitt nya hem o sina nya ägare?
Vad ska jag göra för att få honom att inte vara nervös för våra får o grisar? Jag själv blir ju oxå nervös när han blir nervös!
Har ej ridit honom än då jag var tvungen att få tag i ny sadel till honom....
Han är en welsh ponny 21 år och gått på ridskola många år, han kom till oss för 2 veckor sedan. Ska ha med en kompis nu i veckan när jag ska rida honom för första gången här. .provred han såklart på ridskolan o han va hur lugn aom helst...kan tillägga att jag är ganska grön!
Men jag känner mig osäker med han då han e lite nervös för allt nytt!
Lite tips så jag får mer skinn på näsan!!!
E han lite stissig för han e så van o bli riden 2-3 ggr om dagen o nu har han bara fått gotta sig i hagen o boxen med sin nya shettiskompis!

 

[Cornelia]

Ut och promenera med honom, låt honom få titta på omgivningarna i lugn och ro. Pyssla med honom, lär känna varandra. Det tar lång tid för en häst att bli trygg på ett nytt ställe, tar oftast flera månader. Man får ha tålamod och långsamt jobba upp kamratskapet och förtroendet.

Jag tycker du ska ut och gå med honom några gånger innan du rider första gången, och kanske longera eller tömköra.

 

[Mimsan_]

Kan du tömköra eller har någon kompis som kan tömköra så kan du motionera honom utan sadel. Ibland kan det vara en stor omställning för en ridskolehäst/ponny att bli privathäst. Dels är dom vana att alltid vara med sina kompisar dels blir dom ridna en hel del mer än vad många privathästar blir. Försök att aktivera den trots du inte har sadel och ta det lugnt så kommer det säkert att gå bra. Glöm inte att kolla över foderstaten, den kanske får för mkt energi av maten om du ger samma som den fick på ridskolan men rids mindre/ej rids.

 

[linda81]

Tack för era tips! Ska följa era råd!
Har både vänner bekanta och släkt som e kunniga så ska ta dom jag kan till hjälp
Men det är ju aldrig fel med fler synpunkter och goda råd kan man ju aldrig få för mycket av!

Men apropå att han e osäker på grisarna..några tips om hur jag ska göra när vi går förbi dom?!

 

[Ludson]

Grattis till hästköp! Har också nyss köpt ny som är lite osäker av sig. Några grejer som hjälpt mig:
När jag leder får han gå bakom eller max vid axeln. Dels är jag i ledarposition och han kan bli rädd för nåt utan att jag blir påverkad. Han får förstås inte springa på/förbi mig, då backar jag honom med ett spö/änden på grimskaftet mot bogen. Kan också påminna genom att vifta bort flugor runt mig med änden på grimskaftet. Är han för nära blir han träffad och saktar ner men utan att jag har behövt domdera.
Grisarna: gå förbi utan att bry dig om dem. Ha ett långt spö så du kan höja det eller peta till på magen om han stannar. Gå förbi ofta :-)
Le och känn dig glad när du är med hästen, då blir du automatiskt lugnare. Tänk dig att hästen gör det du vill så får du ett tydligare kroppsspråk.
Ni kommer säkert bli fina vänner!

 

[a1agnlju]

Otroligt mycket sitter i ditt eget huvud alldeles säkert. Som Ludson säger måste du se dig själv gå förbi med hästen utan att det händer något. Tanker du att hästen ska bli rädd för grisarna så blir han det också. så jobba med dina egna "bilder" så ska du se att allt går lättare. Och glöm inte att andas!

 

[linda81]

Hej alla ni snälla som gett mig tips! Har gått kanon! Promenerat och ridit nu några ggr och min tio åring har suttit på med utan problem! Grisarna var ju ingenting sen när jag väl gick förbi dum man är som förstorar upp allt för sig själv!!
Tror jag hittat en urskön ponny till mig o min dotter!

 

[cajo1312]

Hoppas det har gått bra för er.
För 7 år sedan köpte jag en ridskoleponny(D-ponny). Han var 19 år då och jag var 10. Han var världens snällaste på ridskolan när jag provred och jag hade ridit i hela mitt liv. Så vi köpte honom och eftersom vi inte har en paddock hemma så tog jag ut honom på en stooor åker första gången jag skulle rida honom hemma. -Väldigt osmart gjort av mig och min familj- Han blev ju självklart överlycklig eftersom han nästan bara gått på ridbana och i skog i hela sitt liv och plötsligt efter 20 år kommer han ut på ett stort öppet fält med en ny ryttare på ryggen. Jag hoppade upp och han skrittade två steg med mig. Sedan flög han iväg i full galopp med lilla mig på ryggen. Jag blev fullkomligt livrädd och visste inte vad jag skulle göra, jag hade ju aldrig varit med om något sånt förut. Efter vad som kändes som en evighet så stannade han äntligen. Jag hoppade av så snabbt jag kunde och mina ben skakade så att jag inte kunde stå upp.
Detta var en början på två år av rädsla för att galoppera honom på öppna fält. Första månaderna vågade jag inte galoppera honom alls och jag gjorde ju felet att inte låta honom springa, vilket gjorde honom väldigt het. Jag fick väldigt mycket hjälp av min hästvana faster och utav hans förra ägare som också hade varit min ridlärare. Efter några månader vågade jag galoppera honom på grusvägar och på ridbanor. Men det tog nästan två år innan jag gjorde det i en stor hage. Då var jag 12 år och en dag så bestämde jag mig bara för att jag skulle prova att driva på lite mer och inte hålla in honom. Han föll in i en härlig galopp som fick mig att för första gången gråta av glädje. Den galoppen gav oss vårat band och tillit till varandra.

Idag är han den mest underbara hästen som finns och vi litar på varandra till 110%.

Detta blev en hel novell men det jag vill få fram är att en ridskolehäst är inte alltid van vid "privathästlivet". Men att tillit går att bygga upp med hjälp, tid och framförallt vilja.