Ridit ett år?

[Lingon]

Därför att ponnyerna behöver kunna gå med nybörjare, och gör det. Storhästarna behöver inte kunna göra det, och går i snitt med mycket bättre ryttare, eftersom vuxna tenderar att ha ridit längre och är ridskickligare än barnen. Alltså är storhästarna i regel känsligare och mer framåt än ponnyerna på en ridskola.

Självklart finns det privathästar för några hundratusen du inte kan hitta på en ridskola. Men den kalibern på privathäst letar sällan medryttare till annat än att lulla i skogen. Har man en häst för 200 000 är man ofta rätt intresserad av att rida den själv, alternativt ha ett proffs som hjälper till att träna den. Inte en medryttare.

Jag har aldrig suttit upp på en privathäst och blivit chockad över hur känslig den är. Ridskolehästar som tävlar mycket är väl inte så konstigt? Bara för att man rider på ridskola så betyder det ju inte att man inte vill tävla, så det är klart ridskolehästar tävlas.

Eh, jo, storhästarna på ridskolan jag red på gick absolut med nybörjare. Både med vuxna nybörjare och med tonåringar som var nybörjare (en del av dem även barnnybörjare). En del av dem gick även med vuxna med funktionsvariation vilket innebär att de måste vara extra tåliga och förlåtande mot ryttaren. Vi hade inga ridskolehästar som regelbundet åkte ut och tävlade på lokala eller regionala tävlingar. De tävlade på klubbtävlingar med hinderhöjd på max 90 cm och dressyrprogram LB som svårast.

Du skriver som om du tror att alla ridskolor är som din och tävlingssatsar. Det gör inte alla. En del av oss växte upp en ridskola som den jag beskriver.

 

[Problematisk]

Det är klart ridskoleponnyer kan tävlas framgångsrikt, det gör våra också? Men ska de gå mycket med nybörjare är det ju bra om de inte är alltför elektriska och pigga. Av säkerhetsskäl, om inte annat. En ponny behöver ju inte vara het och känslig för att lyckas bra på tävling.

En het och känslig häst är ju inte mer speciell än en lugn häst, bara mindre lämplig för nybörjare. Det är ju inte konstigt, har man precis börjat rida är det ju bra om hästen inte blir stressad och börjar springa om man är lite otydlig med hjälperna, det kan ju bli farligt.

Att vuxna som har ridit i 20 år tenderar att rida bättre än barn som har ridit i 2 är ju heller inget scoop.

Hugger ett av dina inlägg bara

Men jag skulle säga att din ridskola inte är en särskilt representativ bild av ridskolor överlag. Jag tror inte jag vet någon ridskola i min närhet som inte har vuxna nybörjare. Här är det vanliga att ridskolorna har allt från nybörjare i alla åldrar, till tävlande ryttare. Det är väl ett par mindre ridskolor, som inte har hästar/ponnyer som är ute och tävlar lokalt eller högre. De ridskolorna är nog även lite mer inriktade på nybörjare och orutinerade ryttare, och har både hästar och ponnyer som passar för den verksamheten.
Resten av ridskolorna har grupper på alla nivåer, för både vuxna, ungdomar och barn. Det finns storhästar som snällt lufsar runt på nybörjarlektionerna, lika väl som det finns ponnyer som tävlar mycket framgångsrikt och är lite vassare i temperamentet. De bästa ridskolehästarna jag vet går med både barn och vuxna, i nybörjargrupper och tävlingsgrupper, med funkisryttare etc etc. och gör allt med bravur. De är inte svåra för nybörjarna, och inte tråkiga eller okänsliga för de vana utan anpassar sig väldigt väl efter ryttarens nivå.

Med det sagt, så tror jag alltså att din typ av ridskola med nybörjarponnyer och bara mycket ridvana vuxna på storhäst, inte är speciellt vanligt förekommande. Iallafall inte utanför storstadsregionerna där man kanske kan satsa på en smalare inriktning.

 

[tara]

Problemet med privathästar kan vara att de inte rids så mycket. Mina egna erfarenheter både som ägare och medryttare. Så har det varit jämnt och jag ser inget som ändrats mycket.

En häst som inte rids och tränas kan ha bra kapacitet men vad gör det när den inte är i form och används. Det är djvl mycket jobb att hålla igång en häst. Då värderar/definierar jag två timmar 5 dagar i veckan som mycket jobb. 10 timmar i veckan på sin privathäst.

 

[ptr]

Jo det var en sak till - tävling är inte kanske det bästa fokus! Rida och hantera häst samt glädjen med det, tävling och träning för tävling är ett medel, ett mål på vägen.
Blir sällan den glädjen det borde vara om tävlingsfixeringen får ta överhand.

 

[Mabuse]

Eh, jo, storhästarna på ridskolan jag red på gick absolut med nybörjare. Både med vuxna nybörjare och med tonåringar som var nybörjare (en del av dem även barnnybörjare). En del av dem gick även med vuxna med funktionsvariation vilket innebär att de måste vara extra tåliga och förlåtande mot ryttaren. Vi hade inga ridskolehästar som regelbundet åkte ut och tävlade på lokala eller regionala tävlingar. De tävlade på klubbtävlingar med hinderhöjd på max 90 cm och dressyrprogram LB som svårast.

Du skriver som om du tror att alla ridskolor är som din och tävlingssatsar. Det gör inte alla. En del av oss växte upp en ridskola som den jag beskriver.

Det vet jag. Men det finns också ridskolor som är som den jag beskriver. Därför blir det så fel att generellt säga att om man har ridit på ridskola så kommer man bli överraskad när man sätter sig på en privathäst eftersom de är så mycket känsligare. Det beror på vilken ridskola, det beror på vilken privathäst. Alla ridskolehästar är inte okänsliga, lugna nybörjarhästar, och alla hästägare är inte skickliga mästerryttare med en Ferrari i stallet.

Det finns en bild av att ridskoleridning, det är nybörjarridning på väldigt enkelt hästmaterial. Och den stämmer helt enkelt inte längre, ridskolorna har utvecklats. Och som ridskoleryttare kan det vara väldigt tröttsamt att hela tiden mötas av den fördomen.

 

[Mabuse]

Jo det var en sak till - tävling är inte kanske det bästa fokus! Rida och hantera häst samt glädjen med det, tävling och träning för tävling är ett medel, ett mål på vägen.
Blir sällan den glädjen det borde vara om tävlingsfixeringen får ta överhand.

Det håller jag inte med om. Om allt fokus ligger på placeringar och prestationer kan det kanske gå ut över glädjen, men att träna tillsammans med en häst och bygga upp en relation med den, så att man tillsammans kan förbättra sig och nå sina mål och lyckas på tävling tillsammans (det behöver ju inte handla om placeringar, det kan handla om att få en bra rytm, sätta alla avstånd, eller vad det nu är), det är för mig bland det absolut roligaste man kan göra tillsammans med en häst.

Utan ambitioner och mål tappar åtminstone jag glädjen med ridningen. Det finns ju ingen större kick än när man lyckas med något man har strävat för att uppnå! Så jo, för mig är tävling och träning inte medlet, utan målet. Det är därför jag håller på med hästar, för att det är så kul att tävla och träna, för då utvecklas man. Utan utveckling tappar jag helt motivationen.

 

[Mabuse]

Problemet med privathästar kan vara att de inte rids så mycket. Mina egna erfarenheter både som ägare och medryttare. Så har det varit jämnt och jag ser inget som ändrats mycket.

En häst som inte rids och tränas kan ha bra kapacitet men vad gör det när den inte är i form och används. Det är djvl mycket jobb att hålla igång en häst. Då värderar/definierar jag två timmar 5 dagar i veckan som mycket jobb. 10 timmar i veckan på sin privathäst.

Jag håller med. Att ha en vältränad häst tar enormt med tid, under lång tid. Mer tid än många har eller är villiga att lägga.