Ridit ett år?

[WiBE]

Om du sätter upp en lapp på ridskolan kan du ju skriva -jag rider i grupp X också.

Bra tips, tack! Ska absolut göra det när det börjar kännas dags att skaffa medryttarhäst

 

[WiBE]

Jag är en till "tråkmoster".
Ett år är väldigt kort tid.
Jag tror säkert att du är duktig, men du har inte så mycket erfarenhet.
Erfarenheten är viktig när det handlar om oväntade situationer.
Att hantera att hästen beter sig på ett oväntat sätt när man exempelvis rider ut ensam. Vad händer om hästen blir skrämd, om den inte vill lyda?

Jättekul att du får "hopptävla". Jag är inte bra på hoppning, men tycker ändå inte att 50 cm är så mycket. Faktiskt. Så det är liksom ingen "merit" när det gäller att söka medryttarhäst.

Jag håller med dem som skrivit att de flesta hästägare nog vill ha en betydligt äldre och mer självgående medryttare än en 14-åring som ridit i ca ett år.

Jo jag förstår det. Skrev mest mer att jag skulle tävla för att ni skulle få veta att jag fått det förtroendet att hoppa med en ridskolehäst, även om det är väldigt lågt

 

[SiZo]

Fast det säger väl kanske med om dem än om ridskolehästarna? De kanske är duktigast i gruppen, men det beror ju på hur bra gruppen är. Man kan ju vara bäst i en nybörjargrupp, och i princip inte kunna nånting. Eller också vara bäst i en tävlingsgrupp, och tävla LA med bra resultat - då kan man i regel sitta någotsånär still och ger inte fyra kommandon samtidigt.

Att ens använda gruppen som måttstock säger ju en del, det låter som ganska unga och oerfarna ryttare?

För att enligt dem själva så är de inte unga och oerfarna. De har oftast ridit 6-8 år, är mellan 16-18 år gamla och är enligt dem själva jätteduktiga. Men gemensamt för dem alla är att de bara har ridit på ridskola.


Nu har ju min häst väldigt mkt steg, och är dessutom väldigt känslig för ryttarens hjälper, så deras brister kommer verkligen fram i dagen. Han travar i den takten som ryttaren rider lätt i, lägg på att han dessutom skjuter upp ryttaren ur sadeln rejält i lättridningen om man inte har stabiliteten för det. Det finns ryttare som nästan har åkt av i galoppfattningarna då han tar i så mkt och har väldigt rund galopp. Och 2 har åkt av när han har fattat galopp för att han trodde att de bad om det...

 

[Lutten]

Hej allihopa!
Tack för alla svar men tror folk missförstått min fråga lite, frågan är inte, hur ska jag få en medryttarhäst? Frågan är mer...hur ska jag börja förbereda mig redan nu, skaffa ett ”cv” så att sen om några år (när medryttarhäst är mer lämpligt) så ska jag vara mer ”intressant” när det är dags?
Och ja, jag har ridit privathästar också
Och det här hör inte alls ihop med att jag har något slags storhetsvansinne och tror jag klarar av allt, utan snarare hur ska jag förbereda mig inför att tex. Söka medryttarhäst i framtiden?
Känner att jag har tur som får börja helgjobba/sommarjobba på stall men undrar om ni har nån mer idée på vad man kan göra för att skaffa mer erfarenhet?

Om jag själv skulle söka medryttarhäst skulle jag nog inte bara skriva hur länge jag har ridit, utan hur länge jag har hållit på med hästar. Vilka slags hästar jag har ridit/hanterat, tävlingsmeriter (50 cm hoppning är inte direkt en merit även om det är bra efter 1 års ridning) och varför jag söker medryttarhäst. Vill man ha möjlighet att tävla? träna? hoppning? dressyr? skogsridning? o.s.v

Är det just att "skaffa ett cv" du är ute efter är mitt tips att hålla på med hästar så mycket du kan, både avsuttet och uppsuttet. Att följa med som medhjälpare på tävling är väldigt lärorikt t.ex. Hjälpa till i olika stall, utan att för den skull bli utnyttjad! Vara med vid skoning, lastning etc.

 

[Unafraid]

Jag har inte läst alla svar, men varför inte börja med att söka sköthäst? Då får du kanske följa med och titta när den personen tränar och tävlar och får lära dig massor! Kanske ingen ridning men mycket kunskap!

 

[Lingon]

Jag skulle inte säga att det är särskilt stor skillnad. Många ridskolehästar rids ju i princip enbart av kunniga ryttare, och många privathästar rids enbart av mediokra ryttare. Alla ridskolehästar är inte nybörjarhästar.

Jag som bara red ridskolehästar till för ca ett år sen då jag började rida välridna privathästar kan ju berätta hur jag upplevde det. De ridskolehästar jag red hade alla (möjligtvis med undantag av de som inte varit ridskolehästar så länge) en sak gemensamt: De sållade (i högre grad än privathästarna) bland de signaler som ryttaren skickade och försökte i olika grad tolka ryttarens signaler genom att välja bort att lyssna på vissa av dem och tillsammans med en tolkning av omgivningen (de andra hästarna och ridlärarens instruktioner) gissa vad ryttaren menade.

Min upplevelse av övergången till privathäst var att jag upptäckte att jag skickade en massa signaler till hästen som jag inte alls var medveten om att jag skickade. Samt att jag inte var en så duktig ryttare som jag trodde att jag var. På ridskolans lektioner var jag en av 6-9 ryttare varje lektion vilket gjorde att jag kom undan med en del dåliga vanor helt enkelt för att ridläraren inte hann med att se allt hela tiden. Jag "kom undan" mycket mer med dessa dåliga vanor på en ridskolehäst än jag gör på de privathästar jag rider nu. Speciellt en av dem kan göra helknasiga saker medan jag rider som jag inte fattar nåt av tills någon säger åt mig att "ja, men du gör ju så här därför gör hästen så där". Oops! Jag har lärt mig en del på det här året som jag inte kunnat lära mig på de flesta ridskolehästar jag ridit. Någon enstaka har varit undantaget. Oftast en ridskolehäst som inte varit på ridskola så länge eller en sån som är lite för svår för att gå nybörjarlektioner (dessa har inte varit många då ridskolan inte hade möjlighet att ha alltför många hästar som inte kunde gå alla typer av lektioner).

Till trådstartaren ger jag rådet att ta det lugnt. Kolla om du kan få bli skötare på en ridskolehäst i första hand, rida privatlektioner så ofta ekonomin tillåter och kanske höra dig för om någon med privathäst på ridskolan behöver en skötare som hjälper till med hästen.

 

[Hoarfrost]

TS, Jag upplever att du är kunskapstörstande i allt vad gäller hästar och jag tror nästan att det räcker. Fortsätt rida och lära dig om det, fortsätt läsa om hästar, och fortsätt praoa och sommarjobba för att få erfarenhet i hantering osv.
Du vill samla på dig så mycket erfarenhet som möjligt för att kunna skaffa medryttarhäst om några år, och jag vill bara råda dig att fortsätta som du gör och ta reda på saker hela tiden och skaffa fler erfarenheter så kommer du vara mer än redo när du bestämmer dig för att söka.

Jag har själv två grundregler i mitt hästeri som jag följer benhårt:
- Jag är aldrig och kommer aldrig bli fullärd. Jag måste därför alltid fortsätta lära mig.
- Se alltid saker ur olika infallsvinklar, med det menar jag att man måste sålla i vad andra förklarar är sant enligt dem, och sedan hitta en väg som man själv är bekväm i. En person säger att jag ska piska in hästen i transporten för annars kommer jag aldrig få in den, en annan säger att jag skall ställa transporten i hagen och med tankekraft få hästen att gå in. En tredje säger att jag skall lägga mat i transporten och en fjärde säger att hästen inte kan åka transport alls. Där måste man sålla bland olika personers sanningar och skapa sin egen uppfattning om vad som är logiskt rimligt. Sen när man skapat sin egen sanning att man aldrig någonsin håller benhårt på den utan att den alltid kan modifieras.

 

[Mabuse]

För att enligt dem själva så är de inte unga och oerfarna. De har oftast ridit 6-8 år, är mellan 16-18 år gamla och är enligt dem själva jätteduktiga. Men gemensamt för dem alla är att de bara har ridit på ridskola.


Nu har ju min häst väldigt mkt steg, och är dessutom väldigt känslig för ryttarens hjälper, så deras brister kommer verkligen fram i dagen. Han travar i den takten som ryttaren rider lätt i, lägg på att han dessutom skjuter upp ryttaren ur sadeln rejält i lättridningen om man inte har stabiliteten för det. Det finns ryttare som nästan har åkt av i galoppfattningarna då han tar i så mkt och har väldigt rund galopp. Och 2 har åkt av när han har fattat galopp för att han trodde att de bad om det...

Fast då kan man ju jättelite, och har knappt hunnit gå över på storhäst. Ridskoleponnyer behöver ju i regel kunna gå med nybörjare, och går mycket med nybörjare, så de är i regel mindre känsliga än storhästarna.

Ett rätt säkert tecken på att man inte kan nånting är ju att man anser sig vara en skicklig ryttare efter att ha ridit en gång i veckan i sex år...

När det gäller ridskolehästar och medryttarhästar så skulle jag säga att min erfarenhet är att de är ungefär lika känsliga - häst som häst, liksom. Visst, hästar som går mycket med nybörjare blir mer okänsliga, men väldigt många ridskolehästar har ju aldrig en nybörjare på ryggen. Tror det var 6-7 år sen vi hade vuxna nybörjare på min ridskola. Det finns så många duktiga vuxna som vill rida att man inte behöver ha nybörjare för att fylla grupperna. Och då behöver man heller inte hästar som kan gå med nybörjare. Det är viktigare att de kan tävla, eftersom våra ridskolehästar tävlar mycket.

 

[kryddelydd]

Fast då kan man ju jättelite, och har knappt hunnit gå över på storhäst. Ridskoleponnyer behöver ju i regel kunna gå med nybörjare, och går mycket med nybörjare, så de är i regel mindre känsliga än storhästarna.

Ett rätt säkert tecken på att man inte kan nånting är ju att man anser sig vara en skicklig ryttare efter att ha ridit en gång i veckan i sex år...

När det gäller ridskolehästar och medryttarhästar så skulle jag säga att min erfarenhet är att de är ungefär lika känsliga - häst som häst, liksom. Visst, hästar som går mycket med nybörjare blir mer okänsliga, men väldigt många ridskolehästar har ju aldrig en nybörjare på ryggen. Tror det var 6-7 år sen vi hade vuxna nybörjare på min ridskola. Det finns så många duktiga vuxna som vill rida att man inte behöver ha nybörjare för att fylla grupperna. Och då behöver man heller inte hästar som kan gå med nybörjare. Det är viktigare att de kan tävla, eftersom våra ridskolehästar tävlar mycket.

intressant!
Men om vi utgår från TS så torde du ha ett annat "hästmaterial" i åtanke än som TS ridit på.
TS har ridit i ett år.
Alltså rimligtvis på hästar som "tål" nybörjare och inte den typ av ridskolehästar som du tänker på.

 

[tara]

Hej allihopa!
Tack för alla svar men tror folk missförstått min fråga lite, frågan är inte, hur ska jag få en medryttarhäst? Frågan är mer...hur ska jag börja förbereda mig redan nu, skaffa ett ”cv” så att sen om några år (när medryttarhäst är mer lämpligt) så ska jag vara mer ”intressant” när det är dags?
Och ja, jag har ridit privathästar också
Och det här hör inte alls ihop med att jag har något slags storhetsvansinne och tror jag klarar av allt, utan snarare hur ska jag förbereda mig inför att tex. Söka medryttarhäst i framtiden?
Känner att jag har tur som får börja helgjobba/sommarjobba på stall men undrar om ni har nån mer idée på vad man kan göra för att skaffa mer erfarenhet?

Men då var väl mitt "tristsvar" inte så pjåkigt ändå? Eller tycker du det?

Se längre fram, skaffa körkort, ju fler varianter, dess bättre, även lastbil. Se till att du kan räkna och läsa så du har råd att räkna på att ha egen häst och har råd att åka på tävlingar utan mamma Och pappa med åtminstone hyrd bil och kärra. 18 år är bara 3 år från 15 år . Du får övningsköra b- kort från 16 år. Körkort är viktigt med egen/lånad/medryttar-häst.

Det är annorlunda nu än förr. Fler har egen häst, det verkar svårare att få vara medryttare pga ansvarsbiten. Har du inte så förspänt att mamma eller pappa köper häst åt dig så är det bara att tugga och jobba långsiktigt. Du är duktig , det verkar som om Det är det du gör.

 

[spinxx]

TS: Jag tycker som några andra här att du kanske kan hitta en sköthäst?
Har du något stall i närheten där du kan hjälpa till att mocka/borsta etc?

En del tycker att det är "barnarbete" och du får väl också känna efter att du hela tiden tycker att det du gör är kul och att du får ut något av det.
Poängen är att du får en fot in i ett stall där du, om du är nyfiken och jobbar hårt, ger folk förtroende för dig och oftast växer uppgifterna där efter. Var med när någon lindar ben, var med när någon tvättar sår, var med när något lastar etc. etc. så kommer du att samla på dig väldigt värdefull kunskap till ditt CV.

En bekant till mig ville att hennes dotter skulle följa med mig på en uteritt. Vi har en snäll valack i vårt stall som jag lånade ut åt den 15 åriga dottern som har ridit på ridskola i 9 år.
Hon fick borsta själv och av en slump gick jag förbi och upptäckte ett sår på hästens ena bakben. Det hade hon inte märkt när jag frågade henne om hon sett det.
Hon kunde tränsa, men visste inte hur nosgrimman skulle sitta (pullar) eftersom de endast använde engelska nosgrimmor på ridskolan. Hon visste heller inte hur senskydden skulle sitta, och en förbygel med martingal hade hon aldrig heller tidigare satt på.
Uteritten gick ok. Hon hängde med i alla gångarter (om än lite obalanserat ibland) och när vi kom tillbaka kunde hon ta av allting själv. Men jag var förstummad över hennes okunskap av utrustning på de 9 år hon varit i ett stall.
Det här tror jag är en av de stora skillnaderna är på privatryttare och ridskoleryttare - och då är det självklart väldigt olika beroende på vilken ridskola man gått på och hur bra de är på att undervisa teori.
Den tjejen hade jag aldrig vågat anlita som medryttare i mitt stall.

Vi hade en annan 15 årig tjej i vårt stall, som ridit på ridskola i 1 år och sedan tröttnat. Hennes kompis hade en ponny hos oss, så de brukade vara i stallet tillsammans efter skolan ett par timmar om dagen. Hon hade ingen medryttarhäst eller sköthäst hos oss men hon hjälpte sin kompis med hennes ponny, och kunde t.ex. stanna kvar och putsa träns, mocka boxar eller fylla höpåsar medan kompisen red. Detta var ju en supertjänst för oss som kom senare och såg att vi fått våra boxar mockade. Hon frågade också om någon behövde hjälpa med något hela tiden varav flera började be henne om hjälp med mockning - borstning - intag av alla hästar - etc. hon ville följa med på tävlingar så det fick hon göra, hon ville lära sig att brodda så det fick hon göra.
Efter inte ens ett år hos oss fick hon börja rida de snälla hästarna när ägarna behövde hjälp.
Hon var heller inte så duktig rent tekniskt på att rida men det är inte det som är det viktiga om man sitter på en snäll häst. Det viktigaste är den dagliga skötseln och kunskapen kring hästen.

Summa summarum: Var nyfiken och kämpa på så kommer det att belöna sig - och om det inte gör det - byt stall!

Jag själv är ett väldigt stort fan av filmer när jag letar häst - varför inte göra en film om dig själv?
Det hade jag älskat att se på om jag sökte en medryttare jag aldrig träffat eller visste något om.
Be någon filma när du rider, lindar, broddar, bortsar etc. Lägg ut under en hashtag eller på YT. Bjud på dig själv och var inte rädd för att misslyckas.

 

[WiBE]

Om du rider ca 2 ggr i veckan och man räknar det på ca 50 veckor på ett år har du endast ridit ca 100 ggr.
Det är väldigt lite och betydligt mindre än vad en privatryttare gör varje år t.ex. En vanlig hästägare rider ca 3-6 ggr i veckan och det i sin tur betyder att de är uppe i samma antal gånger uppe på hästryggen redan efter 16-33 veckor. Då är det inte konstigt att man tycker att ett år är väldigt lite när det gäller medryttare.

Men, med det sagt så är det hur medryttaren är som person och hur den rider som är det viktigaste och visst skulle jag kunna ge en sådan person chansen men då gäller det att du rider upp för mig utan instruktioner om hur du ska rida och du ska kunna hantera hästar utan hjälp. Jag söker medryttare för att slippa göra något den dagen, inte vara någon som måste passa på eller lära ut saker.

Jag har haft hjälp av en 16 åring i stallet i två veckor och henne litade jag på till hundra procent och hon hanterade min hingst (in- och utsläpp) och har varit med på betäckningar på andra ställen.
Rida var hon inte duktig på men den ena hästen hade jag gladerligen lånat ut till henne då hon hade rett ut allt själv om det hänt något.

Jo, det är så jag tänker Vill ju kunna klara av

Så du har bara ridit ridskolehästar då gissar jag?
Det är en jäkla skillnad att rida privathäst då. Jag har haft folk här som ändå är 16-17 och har ridit lite på privathästar, och trots det så har de inte rett ut mina hästar alls. Och då är mina hästar rätt så enkla, om än känsliga för ryttarens hjälper.

Jag brukar be om en film när personen rider innan de får komma och prova. Oftast visar det ryttare som är för ostabila i sitsen för att klara av mina hästar.

Så om du verkligen tror att du rider så bra som du verkar tro, skicka med film när du rider. Får du nej då så tycker ju uppenbarligen inte de att du verkar tillräckligt duktig än.

Jag har ju aldrig nämnt att jag tycker att jag rider bra? har bara berättat vilka jag rider med osv.. för att ni ska få en känsla av ungefär hur (dålig då) jag är ...? Inte menat och vara otrevlig men har ju sagt klart å tydligt att jag inte har storhetsvansinne utan är en helt vanlig ödmjuk tjej som ber om lite tips att förbättra sitt "cv" inför att om några år kunna skaffa medryttarhäst Vill inte att det ska hända nu, nu, nu utan kollar bara med er riktigt hästkunniga vad ni letar efter i en medryttare så att jag kan försöka testa på de sakerna och försöka "lära mig" (man blir ju aldrig fulllärd men endå) det Så förlåt allihopa om jag blir lite otrevlig men känner att här sitter ni, säkert superduktiga ryttare och ska hålla på och se ner på en FJORTONÅRING som ber om hjälp och tips? Ursäkta mig, tack.

 

[WiBE]

TS: Jag tycker som några andra här att du kanske kan hitta en sköthäst?
Har du något stall i närheten där du kan hjälpa till att mocka/borsta etc?

En del tycker att det är "barnarbete" och du får väl också känna efter att du hela tiden tycker att det du gör är kul och att du får ut något av det.
Poängen är att du får en fot in i ett stall där du, om du är nyfiken och jobbar hårt, ger folk förtroende för dig och oftast växer uppgifterna där efter. Var med när någon lindar ben, var med när någon tvättar sår, var med när något lastar etc. etc. så kommer du att samla på dig väldigt värdefull kunskap till ditt CV.

En bekant till mig ville att hennes dotter skulle följa med mig på en uteritt. Vi har en snäll valack i vårt stall som jag lånade ut åt den 15 åriga dottern som har ridit på ridskola i 9 år.
Hon fick borsta själv och av en slump gick jag förbi och upptäckte ett sår på hästens ena bakben. Det hade hon inte märkt när jag frågade henne om hon sett det.
Hon kunde tränsa, men visste inte hur nosgrimman skulle sitta (pullar) eftersom de endast använde engelska nosgrimmor på ridskolan. Hon visste heller inte hur senskydden skulle sitta, och en förbygel med martingal hade hon aldrig heller tidigare satt på.
Uteritten gick ok. Hon hängde med i alla gångarter (om än lite obalanserat ibland) och när vi kom tillbaka kunde hon ta av allting själv. Men jag var förstummad över hennes okunskap av utrustning på de 9 år hon varit i ett stall.
Det här tror jag är en av de stora skillnaderna är på privatryttare och ridskoleryttare - och då är det självklart väldigt olika beroende på vilken ridskola man gått på och hur bra de är på att undervisa teori.
Den tjejen hade jag aldrig vågat anlita som medryttare i mitt stall.

Vi hade en annan 15 årig tjej i vårt stall, som ridit på ridskola i 1 år och sedan tröttnat. Hennes kompis hade en ponny hos oss, så de brukade vara i stallet tillsammans efter skolan ett par timmar om dagen. Hon hade ingen medryttarhäst eller sköthäst hos oss men hon hjälpte sin kompis med hennes ponny, och kunde t.ex. stanna kvar och putsa träns, mocka boxar eller fylla höpåsar medan kompisen red. Detta var ju en supertjänst för oss som kom senare och såg att vi fått våra boxar mockade. Hon frågade också om någon behövde hjälpa med något hela tiden varav flera började be henne om hjälp med mockning - borstning - intag av alla hästar - etc. hon ville följa med på tävlingar så det fick hon göra, hon ville lära sig att brodda så det fick hon göra.
Efter inte ens ett år hos oss fick hon börja rida de snälla hästarna när ägarna behövde hjälp.
Hon var heller inte så duktig rent tekniskt på att rida men det är inte det som är det viktiga om man sitter på en snäll häst. Det viktigaste är den dagliga skötseln och kunskapen kring hästen.

Summa summarum: Var nyfiken och kämpa på så kommer det att belöna sig - och om det inte gör det - byt stall!

Jag själv är ett väldigt stort fan av filmer när jag letar häst - varför inte göra en film om dig själv?
Det hade jag älskat att se på om jag sökte en medryttare jag aldrig träffat eller visste något om.
Be någon filma när du rider, lindar, broddar, bortsar etc. Lägg ut under en hashtag eller på YT. Bjud på dig själv och var inte rädd för att misslyckas.

Wow! Det här var en bra kommentar! Tack så jätte mycket, det är precis sånna här tips jag vill ha Super!

 

[WiBE]

Om du sätter upp en lapp på ridskolan kan du ju skriva -jag rider i grupp X också.

Bra idé tack!

 

[WiBE]

Jag är en till "tråkmoster".
Ett år är väldigt kort tid.
Jag tror säkert att du är duktig, men du har inte så mycket erfarenhet.
Erfarenheten är viktig när det handlar om oväntade situationer.
Att hantera att hästen beter sig på ett oväntat sätt när man exempelvis rider ut ensam. Vad händer om hästen blir skrämd, om den inte vill lyda?

Jättekul att du får "hopptävla". Jag är inte bra på hoppning, men tycker ändå inte att 50 cm är så mycket. Faktiskt. Så det är liksom ingen "merit" när det gäller att söka medryttarhäst.

Jag håller med dem som skrivit att de flesta hästägare nog vill ha en betydligt äldre och mer självgående medryttare än en 14-åring som ridit i ca ett år.

Förstår hur du tänker och håller med. Men vad söker du hos en medryttare? Och hur skulle jag kunna få de erfarenheterna/kunskaperna? Ska ju börja helgjobba och är otroligt tacksam över det, då jag tror jag kommer lära mig och få vara med om mycket som man missar om man endast går på ridskola Men har du något annat tips på hur man kan "komma in i hästvärlden" ännu mer, även om det inte betyder att man får rida. Tex. följa med på tävling eller till veterinären? Hur gjorde ni för att få vara med vid alla de här tillfällena?

 

[skogaliten]

TS: Jag håller med dem som säger att det är bra att bredda sitt hästkunnande till mer än ridning.
Sköthäst är jättebra!

Vi har brukshästar, och när mina barn var i tonåren, var det vanligt att diverse kompisar som ridit många år på ridskola, kom med hem, för att rida eller åka vagn en sväng.

Många av de tjejerna hade problem med enkla saker som att leda en häst från hagen till stallet (på sommaren kan hästarna finnas flera hundra meter bort), eller att sätta på grimman, fast vi har supersnälla och lugna hästar.

Passa på att lära om olika former av hantering av hästar på marken, tömkörning av olika slag (ja, det finns flera slags tömkörning!), och även av körning med hästar.

Umgås med olika sorters hästar, travhästar, westernhästar, klassiskt skolade hästar, brukshästar som jobbar i skogen, och möt de olika filosofier som finns runt hästhantering, träning, och hästhållning.

Var t.ex. inte rädd för att under en tid sköta en häst som finns i annan disciplin än t.ex. hoppning eller dressyr, för det breddar ditt kunnande väldigt mycket.
Hittar du någon häst/ponny att sköta som t.ex. håller på med skolkörning/tävlingskörning, så öppnas en ny dimension inom hur man tänker runt utbildning av hästar, och du får mycket värdefulla erfarenheter, som sedan kommer till nytta när du rider "vanliga ridhästar".

Lycka till!

 

[WiBE]

Om jag själv skulle söka medryttarhäst skulle jag nog inte bara skriva hur länge jag har ridit, utan hur länge jag har hållit på med hästar. Vilka slags hästar jag har ridit/hanterat, tävlingsmeriter (50 cm hoppning är inte direkt en merit även om det är bra efter 1 års ridning) och varför jag söker medryttarhäst. Vill man ha möjlighet att tävla? träna? hoppning? dressyr? skogsridning? o.s.v

Är det just att "skaffa ett cv" du är ute efter är mitt tips att hålla på med hästar så mycket du kan, både avsuttet och uppsuttet. Att följa med som medhjälpare på tävling är väldigt lärorikt t.ex. Hjälpa till i olika stall, utan att för den skull bli utnyttjad! Vara med vid skoning, lastning etc.

Bra tips! Tack!

 

[WiBE]

TS: Jag håller med dem som säger att det är bra att bredda sitt hästkunnande till mer än ridning.
Sköthäst är jättebra!

Vi har brukshästar, och när mina barn var i tonåren, var det vanligt att diverse kompisar som ridit många år på ridskola, kom med hem, för att rida eller åka vagn en sväng.

Många av de tjejerna hade problem med enkla saker som att leda en häst från hagen till stallet (på sommaren kan hästarna finnas flera hundra meter bort), eller att sätta på grimman, fast vi har supersnälla och lugna hästar.

Passa på att lära om olika former av hantering av hästar på marken, tömkörning av olika slag (ja, det finns flera slags tömkörning!), och även av körning med hästar.

Umgås med olika sorters hästar, travhästar, westernhästar, klassiskt skolade hästar, brukshästar som jobbar i skogen, och möt de olika filosofier som finns runt hästhantering, träning, och hästhållning.

Var t.ex. inte rädd för att under en tid sköta en häst som finns i annan disciplin än t.ex. hoppning eller dressyr, för det breddar ditt kunnande väldigt mycket.
Hittar du någon häst/ponny att sköta som t.ex. håller på med skolkörning/tävlingskörning, så öppnas en ny dimension inom hur man tänker runt utbildning av hästar, och du får mycket värdefulla erfarenheter, som sedan kommer till nytta när du rider "vanliga ridhästar".

Lycka till!

Ännu ett super tips! Det tar sig ju det här! Tack!

 

[kryddelydd]

Förstår hur du tänker och håller med. Men vad söker du hos en medryttare? Och hur skulle jag kunna få de erfarenheterna/kunskaperna? Ska ju börja helgjobba och är otroligt tacksam över det, då jag tror jag kommer lära mig och få vara med om mycket som man missar om man endast går på ridskola Men har du något annat tips på hur man kan "komma in i hästvärlden" ännu mer, även om det inte betyder att man får rida. Tex. följa med på tävling eller till veterinären? Hur gjorde ni för att få vara med vid alla de här tillfällena?

För egen del:
uppväxt på bondgård, fick första ponnyn när jag var fem. Utrustningen bestod av grimma, grimskaft och träns...
syrran och jag åkte av med stor frekvens, varför den busige shettisen byttes ut mot ett welsh mountain-sto. Väldigt lyxig häst, i retrospektroskopet.
Utrustningen bestod fortfarande av grimma, grimskaft och träns...
Den ponnyn var snäll och godmodig och släpade runt på syrran och mig i varierande tempo.

Senare byttes WM-ponnyn ut mot D-ponny resp liten storhäst, då följde sadel med. Så när jag var 13 år, hade jag för första gången en sadel till ponnyn...

Ridlektioner - icke existerande. Det var inte lika vanligt då som nu med egen häst, och egen hästtransport var få förunnat.

Ridskola - nej.

Som vuxen har jag börjat rida lektioner - och då har jag valt privatinstruktörer inom olika discipliner.

Eftersom jag har ett gäng hästar, kan jag tänka mig medryttare.
Det jag önskar hos en medryttare: PÅLITLIGHET och SJÄLVSTÄNDIGHET.
De jag har haft, har inte kommit på uppgjorda dagar, krånglat med dagar. Velat ha hjälp i stallet (eller krånglat med egna initiativ kring byte av utrustning/betsling utan att fråga mig; inte uppskattat) eller vid ridning. Önskemål om att bli skjutsad (av mig) till träningar.
Det vill säga, man har begärt arbetsinsats från min sida, för att rida min häst utan att betala.
Man har oljat in lite läder när jag bett om det, men ibland med vissa suckar.
Någon gång hade en medryttare ridit, bra. Hästen skulle ha lite kraftfoder efteråt. då ville vederbörande inte stanna och vänta på att hästen ätit klart utan hade inte tid. Rida hanns med, men inte att ställa undan hindren från ridbanan och inte att låta hästen få kraftfoder. INTE uppskattat.
En annan medryttare hade med sig någon anhörig/bekant, och hade lovat ut ridning på en annan häst. Utan mitt medgivande.
Eller ville inte vänta tills jag var hemma (vederbörande var ganska ovan, och jag ville ha viss uppsikt över bland annat tränsning som inte alltid stämde; bland annat använde personen pannbandet som något slags halv nosgrimma).
Det handlar alltså mycket om en förmåga att hålla avtalade uppgörelser och att klara sig själv. Och att inte hitta på egna grejer utan att diskutera med mig först.
Ridskicklighet är inte lika viktigt, beroende på häst. Jag har ett par löjligt snälla hästar som kan gå med rena nybörjare utan att det händer något "spännande" men som är skapligt utbildade och därmed kul för mig också.

 

[WiBE]

För egen del:
uppväxt på bondgård, fick första ponnyn när jag var fem. Utrustningen bestod av grimma, grimskaft och träns...
syrran och jag åkte av med stor frekvens, varför den busige shettisen byttes ut mot ett welsh mountain-sto. Väldigt lyxig häst, i retrospektroskopet.
Utrustningen bestod fortfarande av grimma, grimskaft och träns...
Den ponnyn var snäll och godmodig och släpade runt på syrran och mig i varierande tempo.

Senare byttes WM-ponnyn ut mot D-ponny resp liten storhäst, då följde sadel med. Så när jag var 13 år, hade jag för första gången en sadel till ponnyn...

Ridlektioner - icke existerande. Det var inte lika vanligt då som nu med egen häst, och egen hästtransport var få förunnat.

Ridskola - nej.

Som vuxen har jag börjat rida lektioner - och då har jag valt privatinstruktörer inom olika discipliner.

Eftersom jag har ett gäng hästar, kan jag tänka mig medryttare.
Det jag önskar hos en medryttare: PÅLITLIGHET och SJÄLVSTÄNDIGHET.
De jag har haft, har inte kommit på uppgjorda dagar, krånglat med dagar. Velat ha hjälp i stallet (eller krånglat med egna initiativ kring byte av utrustning/betsling utan att fråga mig; inte uppskattat) eller vid ridning. Önskemål om att bli skjutsad (av mig) till träningar.
Det vill säga, man har begärt arbetsinsats från min sida, för att rida min häst utan att betala.
Man har oljat in lite läder när jag bett om det, men ibland med vissa suckar.
Någon gång hade en medryttare ridit, bra. Hästen skulle ha lite kraftfoder efteråt. då ville vederbörande inte stanna och vänta på att hästen ätit klart utan hade inte tid. Rida hanns med, men inte att ställa undan hindren från ridbanan och inte att låta hästen få kraftfoder. INTE uppskattat.
En annan medryttare hade med sig någon anhörig/bekant, och hade lovat ut ridning på en annan häst. Utan mitt medgivande.
Eller ville inte vänta tills jag var hemma (vederbörande var ganska ovan, och jag ville ha viss uppsikt över bland annat tränsning som inte alltid stämde; bland annat använde personen pannbandet som något slags halv nosgrimma).
Det handlar alltså mycket om en förmåga att hålla avtalade uppgörelser och att klara sig själv. Och att inte hitta på egna grejer utan att diskutera med mig först.
Ridskicklighet är inte lika viktigt, beroende på häst. Jag har ett par löjligt snälla hästar som kan gå med rena nybörjare utan att det händer något "spännande" men som är skapligt utbildade och därmed kul för mig också.

Men gud, vad jobbigt det värkar var om man råkar "hamna fel" som hästägare och få nån sån på halsen. Tack igen!