Sv: rida in själv eller lämna bort
Jag tycker att du ska göra det som känns bäst för dig. Att rida in en unghäst är inte helt enkelt, man måste noga tänka över hur man vill göra och ha en långsiktig plan, så att man inte tar några "förödande genvägar" som man senare får ångra.
Jag var femton år när jag började rida in min Freyja. Hon var väldigt okomplicerad i det där första och jag hade iofs ganska mycket erfarenhet av hästar, men jag hade ju inte någon direkt plan för hur jag skulle göra, utan körde mest på känsla och på det jag kunde just då. Det blev väldigt bra tillslut, men vi fick börja om många gånger genom åren, allteftersom jag lärde mig mer och började bilda mig en egen uppfattning om hur jag ville träna henne. Under hennes två sista år utvecklades vi enormt, från att återigen ha börjat från grunden med en ny tankegång och en ny ridstil, nämligen AR. Tyvärr blev hon ju skadad när hon var som bäst...
Nu när jag tränar Thytur så har jag mycket mer erfarenhet än när jag red in Freyja. Jag känner mig säker på hur jag vill jobba med honom och hur jag vill att han ska utvecklas i olika steg. Jag vet vad det är för typ av häst som jag vill forma, hur jag vill att han ska svara på mina hjälper och hur jag vill att han ska uppföra sig kring mig. Detta skapar en trygghet både hos mig och hos honom som är otroligt betydelsefull!
Jag har tränat Tytte mest från marken under ett års tid. Hade jag inte blivit gravid hade vi nog kommit en bit på vägen med ridningen nu också, men som läget är nu är han mest insutten i skritt och trav, och inte så mycket mer. Däremot kan han de grundläggande hjälperna från marken och är OTROLIGT lydig och villig att arbeta med från marken. Det är så roligt att se att all träning har gett resultat, och det är UNDERBART att ha en häst som lyder minsta lilla vink med stor vilja och stort engagemang! Efter att bebisen har kommit är det tänkt att jag ska börja jobba med ridningen mer, och min tanke är absolut att göra det själv. Märker jag sen att jag skulle behöva hjälp, t ex med töltsättning (vilket jag inte tror, men man vet aldrig) kommer jag ev att överlåta det till en tränare som jag känner förtroende för. Men det ligger i så fall ganska långt bort, eftersom jag kommer vara noga med att Tytte jobbar rätt med sin kropp i grundgångarterna innan töltsättning och att han har styrka nog att klara av det.
Nu spårade jag ut lite på hur jag tänker och det var kanske inte meningen, men det jag vill säga är att det är helt underbart att rida in sin unghäst själv och vara med vid alla framsteg. Det är en otrolig känsla att sitta på sin häst några år senare och känna att " det här har vi faktiskt skapat tillsammans"! MEN, man ska inte göra det om man inte tror att man klarar av det, och man ska ta hjälp (antingen skicka iväg eller som jag föredrar, att rida för en tränare regelbundet) så fort man insett att man inte längre vet hur man ska göra på bästa sätt. Det är iaf min rekomendation.
En annan aspekt i det hela är ju också att det tar tid, och det måste det få göra. Det viktigaste är att låta hästen utvecklas i sin egen takt och att ge vilor med jämna mellanrum. Men jag antar att du är lika optimistisk som jag och tänker att det inte är några som helst problem att träna en unghäst samtidigt som man har en nyfödd bebis..
//Julia
