Så det är egentligen mer att hålla linjen som är problemet?
Jag tänker så här: vet jag att mina hundar kan något, t ex springa rakt fram tills jag ber dem om något annat, så hade jag rättat till linjen i stället för att backa i träningen
jag gör det genom att avbryta med ett ”nejnej det är fel” eller liknande, och sedan kallar jag hem och skickar om från samma ställe. Händer samma sak igen, går jag lite närmare nästa gång och skickar om. Om det hade varit något annat beteende han kan, t ex sitt, så hade man ju inte backat träningen tänker jag.
Jag kör mina helt blint, dvs innan träningspasset går jag och sätter ut alla apporter så de är ute innan jag plockar ut min hund. Jag är noga med att gå i en ”ytterkant”, dvs jag vill inte ha några spår till apporten som hunden kan springa i.
När jag linar upp honom, sätter ner handen och säger ”go back” så vill jag att han ska fästa blicken rakt fram och springa dit i full fart för att han litar på att om jag har sagt att det finns något där ute, så finns det något där ute.
Om jag känner att hunden inte förstår uppgiften helt, dvs fäst blicken dit min förare pekar och spring rakt dit tills annan instruktion kommer, så hade jag backat.
Fortfarande helt blint och ospårat, men med stående vita apporter och kortare håll. Målet är att precis innan hunden börjar vingla på linjen, så får den en synträff på apporten. På så sätt bygger jag förtroende i hunden.
Jag kampanjar långa linjer med ett högre tempo just nu, så jag kör en del stående vita i träningen. Eftersom fokus är att öka fart och målmedvetenhet på långa linjer, vill jag inte att han ska behöva stopp - närsök innan han hittar, utan bara ”full fart framåt” så finns det något där.
Be också någon titta/filma när du linar upp honom. Står han rakt? Trycker du honom något i sidled när du sätter ner handen? Har han låst blicken innan du skickar?