Resursförsvar valp

[Ainon]

Vad tror ni om en valp (drygt 4,5månader) som har resursförsvar?

Märkte precis att när jag satt och klappade valpen och barnet kom och satte sig bredvid att hon då snappade ifrån mot barnet. Tänderna for mot barnets skinn men det blev inget hål.

Har tidigare sett att hon har visst resursförsvar över ben och liknande men det är ju relativt lätt löst med att bara ge ben med hunden avskild så hunden får vara helt ifred.

Blir givetvis lite orolig eftersom hunden måste fungera runt barn då vi har två småbarn. Barnet ifråga är hundvan (och väldigt snäll mot hundarna vi haft) men det har varit lite problem när hon umgåtts med denna valp eftersom valpen är gärna leker genom att bita (detta var dock ingen lek) vilket gjort att de fått umgåtts från varsin sida av en grind när jag inte kan styra upp till 110%.

Tror ni jag ska vara orolig? Tidigare hundar har fungerat klockrent runt barn från dag 1 och inte haft resursförsvar öht.

Rasen är border collie om det har betydelse.

 

[inverterad]

Det är ju svårt att säga om du ska vara orolig eller inte. Är du säger på att hon försökte "äga dig", eller var det en avståndsökande markering mot barnet (tänker om de fått umgås en del med grind mellan sig så kanske hon inte är riktigt van vid att ha barnet i ansiktet på sig när hon ligger ner och vilar)? Helt klart är resursförsvar en sak jag inte uppskattar (har också ganska litet barn) så jag förstår att du blir orolig men har inte så mycket mer råd än så då jag aldrig upplevt det med egna hundar (än).

 

[iNHALE]

Jag tänker att det är okej att vakta ben och andra "ofarliga" resurser, men om man vaktar och försöker äga människor eller andra djur i huset så har man gått över en gräns, speciellt om man vaktar mot människor, tex vaktar matte så att mattes barn inte får komma nära eller vaktar husse så att husses fru inte får sitta bredvid husse i soffan.

Efter bara en gång hade jag nog legat lite lågt och sett ifall det är en engångshändelse eller om det är något som upprepas. Är det något som upprepas så hade jag gjort klart för hunden att man äger inte soffan och man äger inte mig. Så fort hunden öht tänker tanken på att försöka vakta mig hade jag skickat iväg hunden. Ska man ligga hos mig i soffan så får man bete sig som folk och därmed också acceptera att det kommer andra familjemedlemmar och interagerar med mig. Kan man inte det så får man inte vara med utan då får man ligga någon annanstans.

 

[Ainon]

Det är ju svårt att säga om du ska vara orolig eller inte. Är du säger på att hon försökte "äga dig", eller var det en avståndsökande markering mot barnet (tänker om de fått umgås en del med grind mellan sig så kanske hon inte är riktigt van vid att ha barnet i ansiktet på sig när hon ligger ner och vilar)? Helt klart är resursförsvar en sak jag inte uppskattar (har också ganska litet barn) så jag förstår att du blir orolig men har inte så mycket mer råd än så då jag aldrig upplevt det med egna hundar (än).

Hon är ändå van att vara runt barnet då de är tillsammans ’lösa’ utomhus.

Upplevde det ffa som resursförsvar och det hände idag igen när jag stod rätt upp och ner med hunden i koppel och barnet var bredvid

 

[Fruentimber]

En risk med att börja "skicka iväg" en hund med resursförsvar är att det snarare kan stärka hunden i dess känsla av att just den här resursen är extra viktigt, dvs risken finns att det istället eskalerar.

Jag hade börjat introducera barnets närvaro som något positivt, istället. Är nog inte helt säker på hur, dock, men en bok jag uppskattar när det gäller relation är TSB-modellen med Kenth Svartberg. Har du tillgång till den så skulle jag börja med att kika där.

Jag har en hund med mycket överdrivet resursförsvar där man får jobba med inramning och begränsning istället. Men den hunden har mer omfattande bekymmer än TS hund.

 

[Migo]

En risk med att börja "skicka iväg" en hund med resursförsvar är att det snarare kan stärka hunden i dess känsla av att just den här resursen är extra viktigt, dvs risken finns att det istället eskalerar.

Jag hade börjat introducera barnets närvaro som något positivt, istället. Är nog inte helt säker på hur, dock, men en bok jag uppskattar när det gäller relation är TSB-modellen med Kenth Svartberg. Har du tillgång till den så skulle jag börja med att kika där.

Jag har en hund med mycket överdrivet resursförsvar där man får jobba med inramning och begränsning istället. Men den hunden har mer omfattande bekymmer än TS hund.

Helt enig. Jag upplever att det lätt eskalerar om man korrigerar konflikten. Min nuvarande unghund hade mycket allvarliga ideer om resursförsvar av både utrymmen, mat och folk när han kom. Det blev bättre när ingen gav respons på spänningen och han blev tvångsgosad när han vaktar oss

 

[Ainon]

Helt enig. Jag upplever att det lätt eskalerar om man korrigerar konflikten. Min nuvarande unghund hade mycket allvarliga ideer om resursförsvar av både utrymmen, mat och folk när han kom. Det blev bättre när ingen gav respons på spänningen och han blev tvångsgosad när han vaktar oss

Det går ju dock inte att ignorera att hunden hugger barnet i ansiktet. Undvika att de kommer inom räckhåll för varandra dock, dvs undvika situationen helt även om det blir besvärligt och trist för hunden att vara så begränsad. Men det är så vi får göra tills vi känner oss mer trygga eller annan tristare lösning.

Jag har efter första incidenten försökt se någon spänning men jag hinner iaf inte något innan det smällt.

 

[Ainon]

En risk med att börja "skicka iväg" en hund med resursförsvar är att det snarare kan stärka hunden i dess känsla av att just den här resursen är extra viktigt, dvs risken finns att det istället eskalerar.

Jag hade börjat introducera barnets närvaro som något positivt, istället. Är nog inte helt säker på hur, dock, men en bok jag uppskattar när det gäller relation är TSB-modellen med Kenth Svartberg. Har du tillgång till den så skulle jag börja med att kika där.

Jag har en hund med mycket överdrivet resursförsvar där man får jobba med inramning och begränsning istället. Men den hunden har mer omfattande bekymmer än TS hund.

Ska titta efter den boken (?). Vi har försökt att barnet och hunden ska ha roligt under ordnade former, typ träna trick och ge godis vilket både valp och barn gillar. Men jag är ärligt talat lite rädd nu för att de ska umgås även när jag är med eftersom hon snappat flera gånger utan jag hunnit reagera när jag haft henne i kort koppel och trots att jag haft fokus på situationen.

Men tror ex gemensamma skogspromenader kan fungera bra.

 

[inverterad]

Det går ju dock inte att ignorera att hunden hugger barnet i ansiktet. Undvika att de kommer inom räckhåll för varandra dock, dvs undvika situationen helt även om det blir besvärligt och trist för hunden att vara så begränsad. Men det är så vi får göra tills vi känner oss mer trygga eller annan tristare lösning.

Jag har efter första incidenten försökt se någon spänning men jag hinner iaf inte något innan det smällt.

Låter jobbigt. säkert kommunicerar hunden på något sätt innan reaktionen, så det handlar säkert om att försöka snappa upp de tecknen och avbryta situationen innan den sker så småningom. Låter klokt att ha umgänge i koppel inne under övervakade former och så mer lättsam och rolig interaktion ute där det inte borde bli lika pressat. Har det skett incidenter även ute eller bara inomhus? Är det i vissa rum eller på vissa platser?

 

[WildWilma]

Jobbigt läge.

Min numera unghund hade en mycket kort period som halvstor valp då hon snappade i luften efter min dotters händer. Det hände några gånger på kort period och var väldigt svårt att förutse. Vi blev först väldigt överraskade och förvånade. Vi tror att det hade med hennes ovana att tjuva mat ur händerna på dottern att göra. Att hon chansade på att dottern höll i något men vi vet fortfarande inte säkert. Oavsett var det inte hållbart att oroa sig för det. När det hände i sovrummet och jag var precis vid dem åkte hunden ut därifrån men en tillsägelse som hon inte kunde missförstå, beteendet är ej acceptabelt. Vet inte om jag fick säga till henne totalt en eller två gånger sen dess har det inte hänt.

Nu handlade det i vårt fall inte om något resurs- eller självförsvar vad vi kunde se utan mer ren fräckhet. Men det är nog inte helt ovanligt att just vallande raser tar till markerande med tänderna i olika situationer. Vet flera hundar i min ras som inte kunnat bo med barn och min första kelpie hade inte klarat det.