relationsproblem och gravid

[nevidaboo]

det är dagen innan min läkartid för att kontrollera i i vilken vecka jag är. För drygt en vecka sedan testade jag positivt... men problemet är att jag inte vet vad jag ska göra riktigt.
Jag skrev en annan tråd för ett tag sedan om hur jag och killen har Stora problem sedan jag varit otrogen och man kan inte påstå tt dom blivit ett dugg bättre faktiskt. Vi har dessutom bara varit tillsammans i två månader. av andra anledningar så är det direkt olämpligt om jag skulle välja att skaffa barn med honom egentligen.
Han vill inte ha barnet- inte alls, inte på något plan, inte ens lite. Han blir irriterad att jag börjat ge det där lilla en identitet genom att undra över hur det skulle se ut etc. Han säger att för honom är det ingenting, det är inget barn eller en människa förrän det föds.

Jag har alltid sett ner på tjejer som tvingar in killar i faderskap av egoistiska skäl...men nu skulle jag någonstans vilja vara den egoisten. Fast jag vågar inte.
För det första skulle jag inte vilja behöva förklara för mitt barn varför dess pappa valt att inte finnas..
relationen skulle definitivt ta slut, jag skulle nog flytta hem till min familj eftersom jag inte trivs för fem öre där jag bor nu och inte känner en enda själ privat.
men flyttar jag hem vet jag att det är brist på jobb, väldigt och det jag egentligen vill göra finns det inte ens en suck om att göra där, men mina föräldrar skulle såklart alltid ställa upp men frågan är om det är värt o ta något för mig skitjobb för att hanka mig fram?- om jag ens hade fått ett skitjobb inom rimlig tid? inte för jag jobbar heltid här heller men lönen är bra.
eftersom barnet kommer ha en blandbakgrund så skulle jag inte kunna tillgodose vissa aspekter rent kulturellt, hade inte kunnat ge någon anknytning till sina utländska rötter eller bidra till tvåspråkighet.
Jag vet inte ens om dess pappa kommer att leva i ett fult år till, om han kommer försvinna av andra anledningar långa perioder.

Men jag har drömt om barn. Jag har i några år nu varit övertygad om att jag inte ens kan få barn och nu har jag möjligheten men hela den där fluffiga bilden man haft spricker. Jag har sett framför mig hur man berättar och den andra blir helt betagen och man ser fram emot det tilllsammans.
Nu har jag mest ångest. Mår jag inte illa av de naturliga orsakerna så går jag runt med konstant oro över hur saker och ting utvecklat sig och hur ödet liksom tycks håna en.

Karmakontot måste ha legat på jävligt många minus för att det ska bli såhär.
och jag tror egentligen inte någon kan ge mig några egentliga råd som jag säkert inte redan funderat över men det är skönt att skriva av sig iaf , någon kanske alltid kan bidra till någonting

 

[Lurv]

Sv: relationsproblem och gravid

Det har precis varit en likadan lååååång tråd här på buke. Leta upp den så får du alla synpunkter som kan tänkas finnas.

Jag tycker ju inte att du ska behålla med så dåliga odds. Du kan väl få barn i framtiden med någon du tycker om och du har lite mer ordning på ditt liv.

 

[Korven]

Sv: relationsproblem och gravid

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1197007

Om du inte har läst, så gör det

 

[Ginne]

Sv: relationsproblem och gravid

Du behöver inte förklara för barnet varför pappan inte valt att leva med dig. Det är pappans sak. Du har möjlighet att välja hur du vill ha det själv. Ett barn som inte var planerat och inte välkommet av en förälder kan mycket väl vara välkommet av den andra och få ett bra liv med den. Din uppgift (OM du väljer att behålla barnet) är att visa barnet att det är älskat av dig, välkommet av dig. Det kommer att vara fullt tillräckligt om du är ärlig med det. Pappans val kan du inte ansvara för. Han är inte tvingad till att bli far, han har själv valt att utsätta sig för den risken. Ett barn med en förälder som välkomnar det och älskar det behöver inte alls ha dåliga odds. Man kan faktiskt klara av ett föräldraskap utan att ha allting i perfekt ordning, ingen vet hur framtiden ser ut, ingen vet hur morgondagen ser ut, det finns inga garantier för att det kommer att bli bra bara för att man har allting "i ordning". Ordningen kan slås omkull på bråkdelen av en sekund. Med det vill jag inte säga att det alltid går bra när allt är i oordning, bara att det inte finns några som helst garantier i något av fallen. Var och en måste handla efter sin övertygelse, jag vill bara visa på att livet faktiskt kan fungera och även ordna upp sig (om man så vill) även om det inte börjar helt perfekt!

 

[lady_mike]

Sv: relationsproblem och gravid

Det är bara du och ingen annan som kan ta det beslutet.

Fundera igenom alla tänkbara synvinklar på bästa sätt. Skriv ner plus och minus med att behålla vs abort.

Önskar jag kunde hjälpa dej och säga precis hur du ska göra.

Den andra tråden som nämnts här ger dej många olika synvinklar. Hoppas det löser sej för dej..

 

[Elisha]

Sv: relationsproblem och gravid

Jag var i samma sits som dig för många herrans år sen. Blev olyckligt gravid ung med en kille jag varit tillsammans med i typ 2 veckor.

Valde abort och det är jag jäkligt glad över då killen var/är en riktig skit. Han var iofs svensk så skulle inte blir några kulturskillnader och han skulle varit där hela tiden ändå sa han. Men fan så glad att mitt barn slipper växa upp med ett otroget svin till farsa. Det besparar jag gärna mitt barn!

Jag skulle göra abort i din sits om det nu inte var så att du var gammal, dåliga ägg eller något annat som skulle påverka att du har svårt att få barn.

Men du har allt mitt stöd i ditt beslut, vad du än väljer! Skönt att veta att föräldrarna är där iaf.

Tillräckligt svårt periodvis med barn, speciellt ensamstående, när ekonomin inte är den bästa.

 

[hindalhunned]

Sv: relationsproblem och gravid

Till Ts

Jag skulle fundera både en och två gånger på båda alternativen, det finns en tråd på bukefalos med en hel massa bra svar. Det är viktigt att veta om kommer mest troligen inte att stanna hos dig om du gör abort men frågan är om du vill ha honom iom att förhållandet redan idag är dåligt

 

[OutOfService]

Sv: relationsproblem och gravid

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1197007

Om du inte har läst, så gör det

Säger som ovan, har du inte läst tråden(som är min) så gör det. Där har du alla tänkbara åsikter, tankar, funderingar, ångest och allt som kan funderas på.


Jag har också alltid velat ha barn, har trot att jag inte kan bli gravid, hade bara dejtat killen i 5-6 veckor när jag fick reda på att jag var gravid.

Så läs min tråd..

 

[Ravishing]

Sv: relationsproblem och gravid

Jag anser att man bör tänka sig för både en och två gånger med vem man skaffar barn med, för du blir aldrig någonsin av med den människan.

Sen säger jag inte att du bör göra abort, absolut inte, för det beslutet är helt ditt eget. Men jag tycker du ska tänka på om du vill vara fast med pappan resten av livet.

 

[Hellas]

Sv: relationsproblem och gravid

Jag anser att man bör tänka sig för både en och två gånger med vem man skaffar barn med, för du blir aldrig någonsin av med den människan.

Sen säger jag inte att du bör göra abort, absolut inte, för det beslutet är helt ditt eget. Men jag tycker du ska tänka på om du vill vara fast med pappan resten av livet.

Detta. Som mamma har man inte rätt att välja bort pappan, om han bestämmer sig för att vilja vara pappa, trots allt. Det funkar inte så, utan barnets rätt till båda sina föräldrar värderas högt av lagstiftningen. Så frågan är: är detta en person som du är intresserad av att försöka samarbeta med vecka ut och vecka in de närmaste 15-18 åren?

 

[sona]

Sv: relationsproblem och gravid

Och det räcker med att kolla senior och förälder här på buke för att se att även dom som trodde att det fungerade när de skaffade barn nu har problem med pappor som inte dyker upp på avtalade tider, får vända ut och in på sig själva för att pappan ska kunna ha barnen precis när han vill, slåss om vårdnad, barn som inte skötts ordentligt med hygien/skolgång och etc. Värsta tråden måste vara humoristens, där pappan verkar vara helt rubbad, han vill inte låta barnet bli vaccinerad, den får inte äta/dricka vissa saker för att staten förgiftar livsmedel. Och just det, mamman är ju en utomjordning...

 

[NotlikeI]

Sv: relationsproblem och gravid

En tanke från mig:

Jag var själv önskad av båda min föräldrar, men har bott med ungdomar (när jag själv var det) på BUP som inte var det. Flera av dessa hade väldigt stora problem med att acceptera en sådan sak som att vara oönskad av en (eller båda i ett fall) föräldrar. Det tyckte inte de var värda något! Och detta eviga sökande efter svar som de aldrig kommer få då ena föräldern inte vill vara med i bilden verkar HEMSKT.

Säger inte att det blir så för alla självklart! Men för vissa är det jobbigt att behöva födas till ett sådant liv, där ena föräldern inte ens vill ha en.

Jag tycker det är något som verkligen behövs funderas över vad för liv vill du ge ditt barn? Hur vill du att ditt barn ska växa upp?

Är det inte detta du vill ge den, då är det nog inte heller rätt läge att skaffa barn. Har aldrig suttit i din sits, så vet inte hur jag hade gjort... men jag tycker det är viktigt att tänka på barnets ev. framtid. Istället för på vad JAG vill.

 

[shampiz]

Sv: relationsproblem och gravid

Tänk om folk kunde tänka lite på barnen också och tänka efter lite mer innan man tar och skaffar barn

 

[sillysinta]

Sv: relationsproblem och gravid

Jag fattar inte. Vad har du for tecken pa att du inte kan fa barn? Du kan ju uppenbarligen det. Ar det bara en nojja eller?

Jag tycker du skall gora abort.

Hitta ett lampligt pappa material i ett atminstonde i borjan stabilt forhallande. Det kanske inte alltid haller, men man kan ha en stadig grund aven om man inte lever hela livet tillsammans. Pappan till ditt barn ar du forevigt bunden till. Ar du beredd pa det? Ar du beredd pa att foralltid leva med en kranglande javel i ditt liv. Verkligen?

 

[Tjôta]

Sv: relationsproblem och gravid

Jag anser att man bör tänka sig för både en och två gånger med vem man skaffar barn med, för du blir aldrig någonsin av med den människan.

Precis!

Min brorsdotter sitter i den situationen nu och hon säger att det var verkligen inte värt det knullet, det var ju inte ens bra. Men sin son älskar hon. Hon försöker så gott hon kan att få pappan att intressera sig för sin son men han är mest trött.

 

[Skjøldur]

Sv: relationsproblem och gravid

Nu vet jag inte alls vilken kultur din kille kommer ifrån, men i många så betraktar man utomäktenskapliga barn som oäktingar - alltså precis som i Sverige förr i tiden. Därför kanske han inte kommer att bry sig om barnet alls och om han inte är en bra pappa så är det ju lika bra det. Och i många kulturer är småbarn mammans sak att ta hand om, i så fall nöjer han sig med att träffa sitt barn någon gång ibland i början. Om du behåller det så är det ändå inte omöjligt att du hittar en bra man som tar på sig papparollen. Jag tycker inte alls det är egoistiskt att låta graviditeten ha sin gång. Det är förresten vanligare med missfall första gången man blir gravid med en ny kille än annars, men du kan ju liksom inte utgå ifrån att det blir missfall... Jag tycker det låter bra att du har dina föräldrar. Du kan ju bo i närheten av dom de första åren. Då barnet är litet bryr det sig inte det minsta om ifall det får mest begagnade kläder och grejor! Du måste inte ha en fet lön för att ge det allt det behöver. Du kanske förstår min inställning - helst inte abort! Men jag förstår om du väljer det.

 

[Ginne]

Sv: relationsproblem och gravid

Jag anser att man bör tänka sig för både en och två gånger med vem man skaffar barn med, för du blir aldrig någonsin av med den människan.

Sen säger jag inte att du bör göra abort, absolut inte, för det beslutet är helt ditt eget. Men jag tycker du ska tänka på om du vill vara fast med pappan resten av livet.

Men det är inte alltid så heller, det finns pappor som inte vill vara pappor och som håller sig undan, och det finns barn som blivit trygga och bra människor (och även föräldrar själva) och som vuxit upp med bara en förälder. Var och en måste ta sitt eget beslut, var och en vet bäst själv vad man klarar och inte klarar. Det finns många barn som har två föräldrar och ändå inte har det bra...

 

[ameo]

Sv: relationsproblem och gravid

Det finns nog alla varianter av pappor och tyvärr vet man inte i förväg hurdan den aktuella killen kommer vara när det kommer till kritan. Det finns det många exempel på...
Vill han hålla sig borta så är man ensamstående mamma.
Vill han vara engagerad så kanske man har gemensam vårdnad och ett bra samarbete. Eller också är man ovänner hela tiden för att man drar åt olika håll... (eller något däremellan)
Är han en skitstövel så kommer man som mamma gå igenom hela känsloregistret gång på gång, av olika anledningar.

Är man beredd på att chansa så kan man fullfölja graviditeten.
Vill man åtminstone att förutsättningarna ska vara bra när barnet föds så kanske en sån här graviditet inte är det bästa att börja med - även om det går bra ibland.

 

[Ginne]

Sv: relationsproblem och gravid

Men även om allt verkar bra när man bestämmer sig för att skaffa barn är det inte säkert att det fortfarande är det hela graviditeten ut, eller att det är det när barnet har fötts. Det finns som sagt alla varianter och man har aldrig några garantier. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att inte i första hand tänka på relationen och pappan utan på om man som blivande mamma är beredd på och verkligen vill gå in i ett föräldraskap, oavsett om det handlar om en stabil relation, en "skakig" eller en obefintlig. Är man det kan man ge barnet en bra uppväxt oavsett om man gör det ensam eller tillsammans med någon. Det ultimata är kanske att båda parter är med på det och vill lika mycket, men inte ens det ger några garantier för framtiden. Jag anser att det är fullt möjligt att ge ett barn en alldeles utmärkt tillvaro även som ensamstående. De bästa förutsättningarna anser jag råder då den som föder barnet verkligen vill det. Att starta som ensamstående mamma behöver ju faktiskt inte heller betyda att man kommer att vara ensam för resten av sitt (och barnets) liv!

 

[ameo]

Sv: relationsproblem och gravid

nej, några garantier kan man aldrig ge
Men man kan nog tycka att förutsättningarna är aningen bättre om man har ett hyfsat förhållande innan barnet blir till och man i alla fall känner varandra liiite. Risken att det blir pannkaka på ett eller annat sätt är förmodligen större om den blivande pappan är någon man bara känt i några veckor.