bananabambi
Trådstartare
Nu måste jag få veta om jag överreagerar eller om jag har belägg för min irritation.
Min sons kusin fyllde två år igår, tre veckor efter att min son fyllde ett år.
När min son fyllde fick han av sin farmor och farfar (mina svärföräldrar) en dörrmatta. Jag tyckte att det kanske var lite lite att få på sin ettårsdag, men brydde mig inte speciellt eftersom det där med presenter inte är så himla viktigt, och alla familjer gör olika i både mängd och pris.
Men nu fyllde hans kusin år, och mina svärföräldrar hade då köpt: litet trädgårdsset med kratta/spade/hacka, stort trädgårdsset med kratta/spade/hacka/sopborste, en tältstol i form av ett bi, ritblock, pennor och en sagobok. Jag kan tycka att det är en ganska stor skilllnad mot att få en liten dörrmatta som såg ut att vara köpt på typ ÖB´s. Dessutom kläcker min svärmor ur sig: "-När man fyller år ska det vara himla många paket!", hon hade slagit in alla småsaker för sig. Undrar om hon resonerade så när hon rullade ihop min sons matta och slog in den?
Äsch, just nu känner jag mig bara grinig över att hon gör sådan skillnad över barnen. Kusinen är dessutom alltid elak mot min son, slår, knuffar och pucklar på honom så fort ingen tittar. Trots att kusinens föräldrar och vi har samma syn på barn och uppfostran, och vi alla säger till honom om han är dum, så går farmodern in och försvarar den äldste ständigt.
Kusinen är född med ett litet fysiskt handikapp som gör att han förmodligen peppas lite mer än andra barn, allt detta från farmoderns sida är väl i all välmening, men i farten glömmer hon bort att hon har ett barnbarn till.
Jag har alltid tyckt om att umgås med min sons kusin och hans föräldrar eftersom vi har samma syn på allt, men det som gör det tråkigt är alla familjetillställningar på min sambos sida, då jag tycker det blir så uppenbart vem som är favoriten hos farmor och farfar.
Innan jag såg det här med presenterna så har jag bara tänkt mig på att kusinen alltid försvaras och framhävs, men nu kan jag inte sluta tänka på det här.
Nu får min son massor av både uppmärksamhet, prylar och i mängder från min sida av familjen, så det är inget han lider av. Men ska barnen fortsätta behandlas olika så kommer han ju tids nog förstå det själv, och hur förklarar man det?
Min sons kusin fyllde två år igår, tre veckor efter att min son fyllde ett år.
När min son fyllde fick han av sin farmor och farfar (mina svärföräldrar) en dörrmatta. Jag tyckte att det kanske var lite lite att få på sin ettårsdag, men brydde mig inte speciellt eftersom det där med presenter inte är så himla viktigt, och alla familjer gör olika i både mängd och pris.
Men nu fyllde hans kusin år, och mina svärföräldrar hade då köpt: litet trädgårdsset med kratta/spade/hacka, stort trädgårdsset med kratta/spade/hacka/sopborste, en tältstol i form av ett bi, ritblock, pennor och en sagobok. Jag kan tycka att det är en ganska stor skilllnad mot att få en liten dörrmatta som såg ut att vara köpt på typ ÖB´s. Dessutom kläcker min svärmor ur sig: "-När man fyller år ska det vara himla många paket!", hon hade slagit in alla småsaker för sig. Undrar om hon resonerade så när hon rullade ihop min sons matta och slog in den?
Äsch, just nu känner jag mig bara grinig över att hon gör sådan skillnad över barnen. Kusinen är dessutom alltid elak mot min son, slår, knuffar och pucklar på honom så fort ingen tittar. Trots att kusinens föräldrar och vi har samma syn på barn och uppfostran, och vi alla säger till honom om han är dum, så går farmodern in och försvarar den äldste ständigt.
Kusinen är född med ett litet fysiskt handikapp som gör att han förmodligen peppas lite mer än andra barn, allt detta från farmoderns sida är väl i all välmening, men i farten glömmer hon bort att hon har ett barnbarn till.
Jag har alltid tyckt om att umgås med min sons kusin och hans föräldrar eftersom vi har samma syn på allt, men det som gör det tråkigt är alla familjetillställningar på min sambos sida, då jag tycker det blir så uppenbart vem som är favoriten hos farmor och farfar.
Innan jag såg det här med presenterna så har jag bara tänkt mig på att kusinen alltid försvaras och framhävs, men nu kan jag inte sluta tänka på det här.
Nu får min son massor av både uppmärksamhet, prylar och i mängder från min sida av familjen, så det är inget han lider av. Men ska barnen fortsätta behandlas olika så kommer han ju tids nog förstå det själv, och hur förklarar man det?