Ja jag gillar dvärgarna och har kikat på dem många gånger, är ju pälsvården som avskräckt. Men lite personliga erfarenheter/åsikter är alltid bra
Hur ser det ut med sjukdomar?
Ögonsjukdomar och urinsten är väl sådant som förekommer mest frekvent, förutom dåliga tänder. Här gäller det framförallt vissa linjer som är mer drabbade än andra.
Att borsta tänder på sin skägghund ser jag som en självklarhet för att undvika eller minska på framtida problem.
Tyvärr är tandproblemen oftast av sådan art att det inte syns med blotta ögat. De kan få tandlossning med djupa fickor utan att ha någon tandsten.
Mina är 3 och 4 år, jag borstar tänderna minst en gång i veckan. De har absolut ingen tandsten, men röntgen visar på små fickor vid vissa tänder som kan ge problem i framtiden. De flesta av mina veterinärkollegor är imponerade över hur fina tänder mina har, för många ser inte fina ut i munnen när de börjar bli medelålders (men då har oftast ägaren inte brytt sig om tandhälsan och som sagt är en del linjer mer drabbade än andra).
Dvärgschnauzern har också en viss benägenhet att få inflammation i bukspottkörteln samt höga blodfetter (hänger oftast, men inte alltid ihop).
Trots det så är det ändå en frisk ras, då de drabbade individerna ändå är förhållandevis få jämfört med hur många det faktiskt finns.
För att få valphänvisning måste föräldradjuren båda vara ögonlysta senaste året samt fått minst Very Good på utställning. Det är minimum tycker jag.
Jag hade också velat ha valp där båda föräldrar gått MH eller BPH. Ännu hellre att en av föräldrarna är Korad (godkänt mentaltest samt exteriörbeskrivning).
Man ska också veta att det skiljer sig i temperament beroende på vilken färg hunden har.
De vita är dom som är mest ojämna inte bara mentalt men även utseendemässigt då det är den färgen som är "yngst". Jag upplever att de vita har lite mer "myror i brallan", lite närmare till stress och skall samt lite instabila i temperamentet.
De svarta är också väldigt alerta och upplevs mer "vassa" än de andra resterande färgerna. Även hos de svarta tycker jag att mentaliteten kan brista och lämnar en del att önska (återigen jätteviktigt med MH/BPH på föräldradjuren).
Svart och silver och peppar/salt bedömer jag lite likvärdiga.
Lättare att hitta en stabil och trygg hund, de är lite mer jämna i temperamentet utan att tappa det där härliga go:et.
Bäst päls (och därmed mest lättskött) har peppar och salten överlag. Tyvärr finns det en hel del både seriösa och oseriösa uppfödare som avlar på "skitpäls" dvs alldeles för mjuk päls. Man gör sig en otjänst att köpa en sådan hund då allt från vardagsskötsel till trimning blir jobbigare och kräver mer arbete.
Mina hundar tycker att barn är läskiga och otäcka, men vänjer sig snabbt när vi är hos besök hos folk med barn. Överlag så är dvärgschnauzern en bra barnhund om den är uppväxt med barn. Min första hane var genomsnäll mot barn, de kunde lyfta och dra i honom för att han var van sedan liten valp.
De flesta dvärgschnauzrar hänger glatt med på allt familjen hittar på, och fungerar fint till nästan alla hundsporter. Det är riktiga små allroundhundar som faktiskt kan hävda sig på både bruksplanen och lydnadsplanen. De ska inte underskattas för sin storlek.
Det finns dock också dom individer som kan vara lite tråkiga och svårmotiverade, som gärna ligger på soffan och lufsar lite i skogen emellanåt. De hundarna är dock oftast ypperliga pensionärs- eller familjehundar som bara blir nöjda om de får hänga med familjen.
En del individer har jakt i sig (typ min Winzi) medan andra inte jagar alls (som min Dahlia).
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Lättare om
@Mulles_matte ställer frågor istället