gulapelsin
Trådstartare
Hej Buke! Har läänge hängt i skuggorna här men nu är det dags för mig att be er om hjälp...
Jag har hela mitt liv innerligt velat ha hund men nu börjar det bli möjligt. Min tanke är att jag ska bli med valp lagom till sommaren, jag är fullt införstådd med ansvaret att ha hund och tar hundköpet på stort allvar. Har i flera år läst på om hundras efter hundras och nu letar jag efter någon som skulle passa mig.
Söker en hund som:
-Är medelstor till stor
-Har minimal jaktinstinkt, ska inte vara för svår att tränas till att ha lös och följa med på ridturer
-Får gärna vara lite "sval" (men inte för reserverad) mot främlingar. Tycker tex Goldens sätt är lite mycket men vill kunna lämna bort hunden till hundvakt osv vid behov.
-Inte för krävande mentalt. Tror inte problemet kommer vara att kunna tillfredsställa hunden rent fysiskt (ridturer, cykel- och springturer, långpromenader) men har inte haft egen hund tidigare och vill inte få en hund som mentalt kräver mer än jag kan ge (och lära mig). Vardagslydnad med trickträning och även att tex lägga spår känns självklart, att prova drag, lydnad osv känns också kul om hunden tycker det är okej, men inget måste. Har inte siktat in mig på en tävlingskarriär inom bruks alltså, men kanske kommer lusten om jag provar på.
-Tråkig punkt, men hunden får gärna se "hundig" ut (något hrm... avskräckande alltså). Jag är en ung tjej som kommer bo i storstad åtminstone något år och vill i möjligast mån kunna känna mig trygg om kvällarna. Menar inte att hunden ska kunna försvara mig eller liknande, mer att detta talar lite emot tex en storpudel (som jag annars tycker verkar väldigt trevliga).
-Päls som inte kräver någon överdriven vård. Hellre behöva täcke om vinter än inte klara värme då Spanien kanske blir ett framtida alternativ.
-Kunna bo i lägenhet. Både vad gäller aktivitetsnivå inomhus och lätt till skall. Att den har vakt i sig gör inget.
Egna funderingar:
Har den senaste tiden varit helt inställd på Dalmatiner och börjat kolla linjer&kennlar osv eftersom den verkat passa mig perfekt (minus på året-om-fällningen) med förutsättningen att man är noga i val av uppfödare och föräldrar. Nu idag trillade jag dock in på en ett år gammal tråd om Dalmatiner och blev förskräckt. Fick där bilden av att det mentala och hälsoläget är FULLSTÄNDIGT katastrofalt och att det in princip är HELT omöjligt att hitta en bra Dalmatiner som är frisk och stabil. Stämmer detta? Vet att där finns allergier och osäkerheter/rädslor, men att det är fullt så illa, då slopas ju Dalmatiner-planerna helt... ? Kommer som framtida student inte vara jätteglad i att lägga massa extra pengar på allergimedicin, svindyrt specialfoder osv...? Har också varit inne på RR och funderat då den egentligen tilltalar mig mer rent utseendemässigt och verkat friskare (?) men den gränsar nog till för stor (och verkar skarpare, svårare?).
I övrigt tycker jag om amstaff i sätt och storlek/utseende, men den faller bort pga rasförbud i andra länder, hundaggressivitet (? åtminstone fått intrycket av att den även under bra förhållanden kan ha svårt med andra hundar) och - vad jag har hört - även där mycket allergier och hudproblem. Eurasier tittade jag på tidigare men den känns lite för självständig.. Annars korthårig collie? Väldigt fina, men kräver de för mycket för mig/för dåliga mentalt?
Ja ni ser, vet varken ut eller in... Har jag omöjliga krav? Tar tacksamt emot alla synpunkter, erfarenheter och tips - både vad gäller Dalmatinern (och uppfödare) och övriga hundraser men även annat jag borde tänka på.
Jag har hela mitt liv innerligt velat ha hund men nu börjar det bli möjligt. Min tanke är att jag ska bli med valp lagom till sommaren, jag är fullt införstådd med ansvaret att ha hund och tar hundköpet på stort allvar. Har i flera år läst på om hundras efter hundras och nu letar jag efter någon som skulle passa mig.
Söker en hund som:
-Är medelstor till stor
-Har minimal jaktinstinkt, ska inte vara för svår att tränas till att ha lös och följa med på ridturer
-Får gärna vara lite "sval" (men inte för reserverad) mot främlingar. Tycker tex Goldens sätt är lite mycket men vill kunna lämna bort hunden till hundvakt osv vid behov.
-Inte för krävande mentalt. Tror inte problemet kommer vara att kunna tillfredsställa hunden rent fysiskt (ridturer, cykel- och springturer, långpromenader) men har inte haft egen hund tidigare och vill inte få en hund som mentalt kräver mer än jag kan ge (och lära mig). Vardagslydnad med trickträning och även att tex lägga spår känns självklart, att prova drag, lydnad osv känns också kul om hunden tycker det är okej, men inget måste. Har inte siktat in mig på en tävlingskarriär inom bruks alltså, men kanske kommer lusten om jag provar på.
-Tråkig punkt, men hunden får gärna se "hundig" ut (något hrm... avskräckande alltså). Jag är en ung tjej som kommer bo i storstad åtminstone något år och vill i möjligast mån kunna känna mig trygg om kvällarna. Menar inte att hunden ska kunna försvara mig eller liknande, mer att detta talar lite emot tex en storpudel (som jag annars tycker verkar väldigt trevliga).
-Päls som inte kräver någon överdriven vård. Hellre behöva täcke om vinter än inte klara värme då Spanien kanske blir ett framtida alternativ.
-Kunna bo i lägenhet. Både vad gäller aktivitetsnivå inomhus och lätt till skall. Att den har vakt i sig gör inget.
Egna funderingar:
Har den senaste tiden varit helt inställd på Dalmatiner och börjat kolla linjer&kennlar osv eftersom den verkat passa mig perfekt (minus på året-om-fällningen) med förutsättningen att man är noga i val av uppfödare och föräldrar. Nu idag trillade jag dock in på en ett år gammal tråd om Dalmatiner och blev förskräckt. Fick där bilden av att det mentala och hälsoläget är FULLSTÄNDIGT katastrofalt och att det in princip är HELT omöjligt att hitta en bra Dalmatiner som är frisk och stabil. Stämmer detta? Vet att där finns allergier och osäkerheter/rädslor, men att det är fullt så illa, då slopas ju Dalmatiner-planerna helt... ? Kommer som framtida student inte vara jätteglad i att lägga massa extra pengar på allergimedicin, svindyrt specialfoder osv...? Har också varit inne på RR och funderat då den egentligen tilltalar mig mer rent utseendemässigt och verkat friskare (?) men den gränsar nog till för stor (och verkar skarpare, svårare?).
I övrigt tycker jag om amstaff i sätt och storlek/utseende, men den faller bort pga rasförbud i andra länder, hundaggressivitet (? åtminstone fått intrycket av att den även under bra förhållanden kan ha svårt med andra hundar) och - vad jag har hört - även där mycket allergier och hudproblem. Eurasier tittade jag på tidigare men den känns lite för självständig.. Annars korthårig collie? Väldigt fina, men kräver de för mycket för mig/för dåliga mentalt?
Ja ni ser, vet varken ut eller in... Har jag omöjliga krav? Tar tacksamt emot alla synpunkter, erfarenheter och tips - både vad gäller Dalmatinern (och uppfödare) och övriga hundraser men även annat jag borde tänka på.
Har du Facebook finns det en svensk grupp för rasen där.
