Nu kanske jag förvirrar denna diskussion men min tränare som även dömer upp till Medelsvår dressyr menar att en häst aldrig kan bli helt rak utan att först lösgöras. Jag är beredd att hålla med henne. De svenska dressyrekipagen är generellt alldeles för raka utan tillräcklig lösgjordhet (falsk rakriktning) jämfört med t ex tyska dressyrekipage.
För att få hästen helt rak är man tvungen att rida oerhört mkt på böjda spår, alltså volter, serpentiner, skolor mm. Ofta efter långt slit kan man ur det lösgörande arbetet (t ex skänkelvikning eller volt) rida direkt ut på rakt spår med en helt rakriktad häst. Känslan då är obeskrivligt härlig, man är liksom ett med hästen. Den upplevelsen överstiger det mesta tycker jag. Ibland kan man få det goda resultatet retroaktivt dagen efter allt det här slitet då man inte tyckte att det gick så särskilt bra. Har varit med om det en gång då träningen var så jobbig, hästen ville skjuta ut baken så jag fick rida sluta på volt. Dagen efter var det dressyrtävling och då vann jag överlägset på 70% trots att jag red fel 2 gånger. Hästen kändes som en Grand Prixhäst.
Man måste alltid rida hästen trärtom som den vill gå så att säga. Om hästen springer ska den lugnas ner gm exempelvis avsaktningar, när hästen vill gå i för hög form måste man försöka få ner formen t ex gm att länga tygeln, lätta lite på handen och trycka fram hästen med skänklarna mot bettet, en trög häst utan bjudning ska först och främst svara framåt för hjälperna det brukar räcka med att förstärka med sporrar eller spö någon gång på en extremt slö häst. Man ska inte sitta och dunka med skänklarna hela tiden utan driva fram hästen med sätet.
'Straigthnes' 'Geraderichtung'
