Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Hur många gånger du än talar om att det inte handlar om pengar så tycker jag att det lyser igenom dig att det verkligen är det de gör.

Annars hade du kanske tagit hänsyn till att din pojke var yngre och fick en gåva anpassad till sin ålder.

Det är supertråkigt när barn favoriseras, det har väl alla träffat på i alla fall någon gång. :crazy:
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

tycker att du överreagerar.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Men grejen är ju att upplevelsen är subjektiv. om din bror upplever det att ditt barn är favoriserat så upplever han det så. Även om du inte tycker det. Du säger ju tom själv att dina föräldrar nog har din son som nummer 1, just för att han är först, det är klart att din bror också märker av det. Är det nån gång man har känsliga morrhår så är det ju just när ens barn blir förfördelade.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Annars hade du kanske tagit hänsyn till att din pojke var yngre och fick en gåva anpassad till sin ålder.

Jag har bara läst tråden hittills. Men inte kan man väl tycka att en dörrmatta är en gåva anpassad till en 1-åring? :confused:

För övrigt:
Angående rättvisa så håller jag nog med de flesta: det handlar inte om pengavärde och presenter; det handlar egentligen mest om uppmärksamhet och kärlek som kan visas på 1000 andra sätt. Jag och min yngre bror har ofta fått presenter till olika ekonomiskt värde genom åren. Ibland får vi dyra presenter, ibland billiga. Vi har aldrig haft några problem med att känna oss missunsamma mot varandra generellt. Eller haft behov av någon slags "millimeterrättvisa". Jag tror att det är just för att det liksom "jämnar ut sig i det långa loppet" och för att vi alltid fått samma kärlek från våra föräldrar.

Däremot hade jag en mormor som alltid favoriserade oss flickor som barnbarn, speciellt när vi blev lite större. Hon tyckte mer om flickor än pojkar. Det är ju inte precis önskvärt, men vad gör man? Far- och morföräldrar är ju egna personer som gör som de vill. Om man tycker det är ett problem kan man ju ta upp det med dem. Om de inte ändrar sig så får man leva med det hela och kanske till viss del "skydda" sitt barn från beteendet med olika medel. Mer kan man liksom inte göra.

OM vårt barns far- och morföräldrar i framtiden kommer favorisera barnbarnen på olika sätt och barnet börjar förstå/märka det så kommer jag INTE att låtsas som att det inte sker (när jag SER att det sker). Då kommer jag faktiskt att ta ställning när mitt barn frågar/undrar och säga att jag också tycker att farmor/mormor/farfar/morfar är orättvisa om jag tycker att de är det. Men jag kommer också försöka trösta barnet och tala om att det säkert inte är far-morförälderns egentliga MENING att vara "elak" utan att de nog inte tänker sig för bara. Det ska nog vara ganska rejäla skillnader i beteendet för att jag ska tycka att det är värt att bry sig om. Om det enbart handlar om skillnad i presenters värde eller antal så kommer jag nog skita i det.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Lånad av mig själv.

Jag förstår TS helt och fullt !

Visserligen - livet är inte rättvist, men varför gör man så stor skillnad ? Jag tycker också att det sticker i ögonen. Det handlar inte om pengar utan snarare om just omtanken och ideén med prylen. En dörrmatta - ? Kanske kommer lekstugan om en månad, vad vet vi.

Jag har haft sån himla tur med föräldrar och svärföräldrar, även om mina föräldrar alltid har varaiat närmare min bror än mig så är det ju en distans som jag själv delvis har skapat. Alltså har han fått mer hjälp och det har ju retat mig särskilt när jag behövde den mer (i mina ögon).

Mina svärföräldrar är väldigt rättvisa när det gäller våra barn, dvs de två jag hade med mig och som de fick som bonus och det biologiska barnbarnet !
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Vem citerar du? Jag har aldrig påstått att min svärmor skulle tycka mindre om min son än om hans kusin. Så låga tankar har jag inte om henne :smirk:
Lugn och fin nu. :D
Egentligen förde jag diskussionen vidare från de första svaren du fick och kommenterade dethär fenomenet i allmänhet, inte din specifika situation, även om din situation var ursprung till tråden. Om du ser vad jag har skrivit så är det mestadels kommentarer till svaren som jag spann vidare på.

Min teori är att allt sånthär bottnar i syskonavund.
Men syskonavund är något som finns väldigt djupt inom oss, och ofta inte ens på medveten nivå, även om den hela tiden färgar våra tankar och känslor.
Orsaken till att jag tror så är att jag har sett den dynamiken i min egen familj. Och jag avskyr det. :crazy:

Jag föreslår för ett syskon att det handlar om häns förhållande till våra föräldrar, men hän skäller bara ut mig istället och dessutom drabbas förhållandet mellan syskon och syskonbarn negativt av att mina syskon berghårt förnekar att det kan ligga syskonavund bakom. Det blir liksom ingen rak kommunikation då det jämt ligger nån bitterhet och gror nånstans. Än är det det ena syskonets barn som har blivit förfördelat, än är det det andra syskonets barn. Än är det nån som "efter vad jag har hört" har fått mycket pengar till sin examen medan vår unge bara fick si och så. Än är det andra orättvisor. Jag lovar dig att det blir väldigt, väldigt störande till slut.

Varför kan man inte bara lägga sånthär bakom sig och se framåt? Vara nöjd med det man har? Varför måste man knyta sin lycka till hur andra människor gör/inte gör?

I min familj är det så att äldsta och yngsta barnet har de minst komplicerade relationerna till våra föräldrar. Mellanbarnen har väldigt komplicerade relationer, både till föräldrarna och syskonen. Något som jag tror är rätt vanligt. Och då blir mellanbarnen dessutom störda på att äldsta och yngsta barnet inte har samma traumatiska inställning till föräldrarna... *suckar*

Ett exempel är att ett av mina syskon tycker att vår mamma har förstört häns liv, för att hon är så känslokall och inte bryr sig.
Jag ser det som att vår mamma alltid har varit lite av en ensamvarg, både allmänt socialt sett och hemma i familjen. Hon bara är sån, big deal. Jag accepterar henne som hon är, för jag kan ändå inte ändra på henne. Medan mitt syskon stångar huvudet i väggen år efter år, för hän skulle vilja att verkligheten såg annorlunda ut. :crazy:

Just mellanbarnen i vår familj bevakar svartsjukt alla gåvor som överräcks inom familjen. Äldsta och yngsta syskonen "är bara med". Gissa om det tär på våra föräldrar när de verkligen försöker vara rättvisa, men det aldrig duger. :crazy:

Såja, dagens bikt. :cool:
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Än är det nån som "efter vad jag har hört" har fått mycket pengar till sin examen medan vår unge bara fick si och så. Än är det andra orättvisor. Jag lovar dig att det blir väldigt, väldigt störande till slut.

Varför kan man inte bara lägga sånthär bakom sig och se framåt? Vara nöjd med det man har? Varför måste man knyta sin lycka till hur andra människor gör/inte gör?

Ja, jag håller med.
Just det här med tex examenspengar kan ju även vara beroende av att mor-/farföräldrarna just vid den ena ungens examen hade riktigt bra med pengar; de kanske hade fått loss lite vid en försäljning eller vunnit på Triss. Den andra gången kanske de just hade fått en svindyr elräkning...

Ska de då låta bli att ge dyrt den gången de HAR råd bara för att de kanske inte kommer ha råd om 3-4 år när nästa unge tar studenten?

Man får väl vara glad för vartenda öre och varenda present man får! Föräldrar eller far-/morföräldrar har ingen skyldighet att ge en ett endaste dugg.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Ett exempel är att ett av mina syskon tycker att vår mamma har förstört häns liv, för att hon är så känslokall och inte bryr sig.
Jag ser det som att vår mamma alltid har varit lite av en ensamvarg, både allmänt socialt sett och hemma i familjen. Hon bara är sån, big deal. Jag accepterar henne som hon är, för jag kan ändå inte ändra på henne. Medan mitt syskon stångar huvudet i väggen år efter år, för hän skulle vilja att verkligheten såg annorlunda ut. :crazy:

Någonstans är det ju såklart olika hur vi kan hantera våra föräldrar och livet. Ditt syskon har ju som det verkar mycket mer problem med att er mamma är som hon är än vad du har. Det är väl så att vi har Vi kanske också har olika förmåga att "förlåta". Du "förlåter" din mamma för att hon är som hon är; du accepterar henne trots hennes brister. Ditt syskon har en önskan om att din mamma ska bli annorlunda; troligen en helt orealistisk önskan.

Och den som lider mest av den orealistiska önskan är ju tyvärr syskonet själv...:crazy:
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Hur kan en dörrmatta vara väl anpassad till en 1 åring, det har jag svårt att begripa..

Nu kanske det är så att BB lägger in pengavärde, det kan inte jag avgöra.

Hur som helst så är det fruktansvärt jobbigt för barn som verkligen upplever favoriseringen tydligt...
 
Senast ändrad:
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Jag har själv erfarenhet från detta.. Min mormor och hennes sambo favoriserar min bror väldigt mycket över mig. Först och främst gäller det parkering av bilar. Min bror får köra upp på uppfarten hos mina föräldrar (de bor granne med mormor) men jag får absolut inte göra det, då får jag genast en spydig lapp på bilen om att jag är lat etc. De gånger jag kör upp bilen är det för att jag har massa värdefulla saker i bilen så jag inte vill stå på gatan av den anledningen.

Nu senast gällde det en villa som min mormor äger. Hon vet att jag och min sambo är VÄLDIGT trångbodda och jag har flera gånger nämnt att jag vill hyra ett utav hennes hus när det är ledigt. Nu fick jag precis reda på att min bror har blivit tillfrågad om att hyra huset och han har dessutom fått en VÄLDIGT låg hyra.. Vad säger ni om 6000 kr inkl El i en väldigt eftertraktad och fin Villaförort till Stockholm? Jag blev så sjukt ledsen att hon inte tillfrågade mig när hon visste att jag verkligen hade behovet och dessutom hade anmält mitt intresse långt tidigare..

Födelsedagspresenter har jag slutat bry mig om för länge sen.. Men visst var det jämt så när vi var mindre att jag fick mindre än bror min och alla mina kusiner.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Som jag skrev så har våra barn aldrig kommenterat till oss att de kännt sig orättvis behandlade. I det här fallet finns det inga stora ekonomiska skillnader, däremot är kusinen skillsmässobarn, vilket jag tror är den största anledningen till att de särbehandlats.

Jag missunar inte kusinen någonting, men jag tror (som jag skrev), att det känns lite för våra barn när det är så självklart för kusinen att alltid få vara med farmor och farfar på allt, att de kommer på kusinens aktiviteter i skolan och på fritiden, men inte på våra barns osv. Det materiella är bara en liten del i det hela.

/Duvis
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Ni som inte håller med bananambi, har ni barn själva? Tror inte att ni fårstår symbolvärdet i hennes svärföräldrars handling... Har man barn själv vet man hur mycket det betyder att de skall vara omtyckta och älskade av omgivningen. Handlar inte alls om girighet.

Och du som heter smultrontrocadero eller något kan använda ett betydligt mjukare tonfall i dina inlägg.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Ni som inte håller med bananambi, har ni barn själva? Tror inte att ni fårstår symbolvärdet i hennes svärföräldrars handling... Har man barn själv vet man hur mycket det betyder att de skall vara omtyckta och älskade av omgivningen. Handlar inte alls om girighet.

Jag både förstår bananabambi... och delvis inte.
Jag har inte barn själv (ännu). Klart det är viktigt för en förälder att ens barn är omtyckta och älskade! Men det är ändå inget KRAV man kan ställa. Och när/om omgivningen inte tycker om och älskar ens barn som man önskar så får man antingen ta upp saken eller lära sig leva med det. Och (som jag skrev tidigare) "skydda" barnet från särbehandlingen. Är det riktigt illa så kanske man till och med ska/bör minska kontakten med far- eller morföräldrar.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Jag kan förstå din känsla, även om jag mest har erfarenhet av att, mot min vilja, vara på "andra sidan".

Våra barn har en äldre kusin vars föräldrar kräver enormt mycket av framförallt min svärmor. När det var barnets första vinter så tyckte föräldrarna att svärmor skulle betala barnets vinteroverall, när hon fyllde 1 år behövde hon en ny klänning och den skulle då betalas av svärmor osv. Jo, ni gissar rätt, svärmor har svårt för att säga nej.

När det gäller presenter till födelsedagar är svärmor extremt rättvis. För att det inte ska bli några sura miner från kusinens föräldrar så köper hon på kronan för lika mycket.

Trots detta så hävdar de att svärmor favoriserar mina barn. De exempel de drar upp är för mig helt obegripliga. Tex så kommer de hem till svärmor när hon passar mina barn och kräver att hon ska visa kusinen lika mycket uppmärksamhet som mina barn. När svärmor då säger att hon passar ju tvillingarna, så säger de att de kan passa dem och så kan hon leka med kusinen! :confused: Det finns fler exempel. När vi var på bröllop för några veckor sedan så bodde svärmor hos oss och passade barn och hund. Då kommer kusinen med föräldrar hem till oss, de var ändå i närheten! Eller hur!!

I min värld iscensätter de den påhittade orättvisan själva.

Problemet med detta är att de aldrig skulle säga något om detta till oss, vilket betyder att det är svårt för oss att ta upp det. Då har ju svärmor "sladdrat". Men jag har bestämt att drar de in mina barn igen, så struntar jag i svärmor. Tycker deras beteende är oacceptabelt.

/Timsetim, har inte läst hela tråden och vill påpeka att mina barn är 13.5 månader och kusinen är 18 månader.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Vad ska en ettåring med en dörrmatta till? Ha den i garderoben tills han flyttar hemifrån? :crazy:
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Men om din svärmor är schysst så är det väl inte henne du skall strunta i ? Det är ju kusinens föräldrar som har problem, inte själva svärmor.

Uj uj ja, detta med syskonavund är verkligen svårt.
Jat har ju till och från retat mig på att mina föräldrar tar hand om min brors barn så mycket mer, de skjutsar sonen till tennis och matcher och gud vet vad, jämt och ständigt, men inte någonsin att de gjort samma med mina barn, MEN jag tror att det handlar mycket om hur "tillgänglig" man är. Jag har varit lite av "kan själv" och bara frågat om hjälp när jag verkligen behövt och då är de oftast redan upptagna av brorsans barn.
Nu är ju mina barn stora och klarar sig själva, men visst fan var det jobbigt när jag var ensam med tvillingarna och brorsan och hans fru behövde hjälp med sin enda unge så hade de alltid företräde i min värld. De kunde neka mig barnhjälp, men om de redan var bokade av mig så tog den ena mina barn och den andra hans....håhåjaja.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Nu får min son massor av både uppmärksamhet, prylar och :love: i mängder från min sida av familjen, så det är inget han lider av. Men ska barnen fortsätta behandlas olika så kommer han ju tids nog förstå det själv, och hur förklarar man det?

Han lär nog förstå i sinom tid att kusinen har ett handikapp som orsakar skillnaden. Jag hade inte brytt mig alls. Presenterna är det minst viktiga när det gäller hur man behandlar barn - tycker jag.
 
Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Men om din svärmor är schysst så är det väl inte henne du skall strunta i ? Det är ju kusinens föräldrar som har problem, inte själva svärmor.

Anledningen till att jag vet om deras åsikter och syn på mina barn vs deras dotter är ju för att svärmor berättar det för mig. Tar jag upp det med dem så är det ju klart att svärmor berättat det och då blir de sura på henne.

Det är därför jag inte sagt något än. Men fortsätter de, så kommer jag meddela svärmor att jag inte kan acceptera det längre och pratar med föräldrarna.

Personligen har jag aldrig varit med om sådan syskonrivalitet! Jag och min bror är definitivt inte sådana. Det är en ny värld som jag vill hålla mina barn låååångt borta ifrån!

/Timsetim
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
22 871
Senast: Gunnar
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Har tänkt på detta rätt mycket på senaste tid, av anledningar som jag kommer att nämna nedan. Vet inte egentligen varför jag skriver...
2
Svar
33
· Visningar
5 379
Senast: warg
·
Övr. Barn Nu börjar troligen snart dotterns pappa höra av sig, gissar jag. Jag har blivit vän med hans mor, dotterns farmor alltså, och hans ena...
2
Svar
21
· Visningar
4 554
Senast: Enya
·
Övr. Barn Jag har nog skrivit fler trådar tidigare om min svärmor. Om att jag upplever att hon favoriserar mina barns kusin, det finns olika...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
7 514
Senast: Calazirya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp