Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?
Ursäkta rättframheten men är det något förståndsmässigt fel på henne, då hon inte fattar skillnaden på en dörrmatta och ett berg av presenter?
Appropå presenter så vet jag att det finns de som inte vill ge kvittot till födelsedagsbarnets föräldrar för att de ska se vad det kostade och jämföra med vad alla andra fick osv. Kanske lite överkänsligt. Men det här verkar ju bortom rimlighetens gräns.
Jag förstår att de icke materiella sakerna kanske är viktiga, men det är ju svårt att jämföra, i synnerhet om något av barnen har ett handikapp (eller var det Timsetim?). De två brukar ju i och för sig gå hand i hand eller den ena kompensera det andra.
Själva blir vi bjudna på semester av mormor och morfar och man tackar och tar emot. Men jag skulle mycket hellre ha lite barnvakt och att de får bra kontakt med min son istället. Pengar är en världslig sak, och vi har planerat att bekosta semestern själv och var nöjda med det. Hoppas att umgänge och lite passning ingår
Som barn i en dysfunktionell familj själv, skulle jag råda dig till att vara så nära sanningen det bara går när du "ursäktar" henne inför barnen. Barn känner på sig, ser sanningen, och blir skruvade om vuxna försöker ignorera det, säga att det är på ett annat sätt, eller släta över saker. Det är bättre att få gråta ut över att något är dåligt, få stöd och kärlek hos den egna föräldern, och sen kunna gå vidare, än att leva med vissa föreställningar och ändå ha en känsla i maggropen som inte går bort.
Jag har själv en pappa som träffat sitt barnbarn 1 gång på 10 månader. Sonen har ingen aning om att han finns. Det kommer ju att förändras och jag kommer inte att hemlighålla att jag och morfar inte kommer överens. Däremot kommer jag att vidhålla att sonen får gilla sin morfar hur mycket han vill, för deras relation är inte samma som min relation till morfar.
Fny
