Rädsla...

[Cambiaso]

Satt efter ridlektionen igår och fikade med resten av gruppen. Vi började pratade om rädsla och det kom ju fram att de flesta innan lektionerna har olika rädslor. Givetvis tror man att alla andra är hur tuffa som helt så det var nog flera som med lättnad konstaterade att de inte var ensamma om att timmarna innan lektionen undra vad de egentligen pysslar med...

Är detta något som försvinner med erfarenhet eller är man även som rutinerad ryttare ibland lite smånervös innan (Kan tänka mig att man är nervös för andra saker. Jag som är lite mer rutinerad än resten av min grupp har hunnit med att ramla av några gånger och är således ej så nervös för den biten längre. Ner kommer man alltid, på ett eller annat sätt... )? Är det rentutav bra att vara lite smånervös på samma sätt som en skådespelare eller musiker som inte är nervös innan ofta löper störst risk att misslyckas? Är det kanske t.o.m så att detta är en del av tjusningen med ridningen, på samma sätt som vissa gillar "Fritt Fall" och andra masochistiska påhitt..?

 

[Luchador]

Sv: Rädsla...

Satt efter ridlektionen igår och fikade med resten av gruppen. Vi började pratade om rädsla och det kom ju fram att de flesta innan lektionerna har olika rädslor. Givetvis tror man att alla andra är hur tuffa som helt så det var nog flera som med lättnad konstaterade att de inte var ensamma om att timmarna innan lektionen undra vad de egentligen pysslar med...

Är detta något som försvinner med erfarenhet eller är man även som rutinerad ryttare ibland lite smånervös innan (Kan tänka mig att man är nervös för andra saker. Jag som är lite mer rutinerad än resten av min grupp har hunnit med att ramla av några gånger och är således ej så nervös för den biten längre. Ner kommer man alltid, på ett eller annat sätt... )? Är det rentutav bra att vara lite smånervös på samma sätt som en skådespelare eller musiker som inte är nervös innan ofta löper störst risk att misslyckas? Är det kanske t.o.m så att detta är en del av tjusningen med ridningen, på samma sätt som vissa gillar "Fritt Fall" och andra masochistiska påhitt..?

Tror att nervositeten är bra till viss gräns.. Jag som nu tävlat i flera år, visserligen inte så seriöst, ser nervositeten lite som pushande. Ska överbevisa mej själv att jag klarar det!

 

[Ranger]

Sv: Rädsla...

Jag tror att lagom mycket nervositet är bra. Min oro brukar försvinna efter första uppvärmningsvarvet. Om jag kommer att känna likadant när jag blir rutinerad och börjar tävla har jag ingen aning om. Men jag antar det.

Som barn var jag ganska harig av mig. Hade jag haft möjlighet att rida då hade jag nog antingen lagt av efter första avramlingen eller så hade ridningen hjälpt mig tuffa till mig. Nu som vuxen har jag bestämt mig för att åtminstone testa allt en gång. Ridningen blir så mycket roligare om man inte sitter och håller igen av rädsla för att något ska hända. Dock är jag noga med säkerheten och gör inget dumdristigt. Det är skillnad mellan mod och idioti, åtminstone när det gäller stora hästar. I ponnysammanhang är det nog ofta synonymt.

 

[Forest Autumn]

Sv: Rädsla...

Är detta något som försvinner med erfarenhet eller är man även som rutinerad ryttare ibland lite smånervös innan (Kan tänka mig att man är nervös för andra saker.
Är det rentutav bra att vara lite smånervös på samma sätt som en skådespelare eller musiker som inte är nervös innan ofta löper störst risk att misslyckas? Är det kanske t.o.m så att detta är en del av tjusningen med ridningen, på samma sätt som vissa gillar "Fritt Fall" och andra masochistiska påhitt..?

Jag minns att jag var rädd när jag började rida som barn. Jag har också varit det när jag som vuxen tog upp ridningen igen efter några års uppehåll.
Men jag tycker nog att rädslan försvinner i stort sett helt. Det är bara vissa saker som kan göra mig lite nervös som att hoppa lite högre hinder (=höga för mig) eller att rida en häst som jag vet kan vara lite knepig. Jag tror inte att det är bra att vara nervös när man rider. Det märker oftast hästen. Det är klart att man ska vara uppmärksam men i alla fall inte osäker.

Min erfarenhet är nog också så att om man har ridit ganska länge så inser man mer vilka farliga situationer som kan uppstå. Det gör man nog inte alltid som nybörjare.

Till sist: Nej jag tycker inte att rädsla, osäkerhet eller annan oro ska vara en del av tjusningen med att rida. Jag har inte någon lust att ta några risker. Det är jag för gammal för. Ridningen är för mig att det är en trevlig avkoppling att komma ut i skogen, få lite motion och frisk luft. Eller att träna dressyr och känna att vi kommit ännu en bit på väg.

Tjusningen är att få vara tillsammans med min underbara lilla häst.

 

[Ranger]

Sv: Rädsla...

Till sist: Nej jag tycker inte att rädsla, osäkerhet eller annan oro ska vara en del av tjusningen med att rida. Jag har inte någon lust att ta några risker. Det är jag för gammal för. Ridningen är för mig att det är en trevlig avkoppling att komma ut i skogen, få lite motion och frisk luft. Eller att träna dressyr och känna att vi kommit ännu en bit på väg.

Tjusningen är att få vara tillsammans med min underbara lilla häst.

Håller fullständigt med! Vill jag att det ska kittla i magen åker jag berg-och-dalbana. När jag rider är det samvaron med hästen och den totala avkopplingen jag eftersträvar. Det är så skönt att kunna släppa hela världen utanför för en stund och bara koncentrera sig på samspelet mellan sig själv och hästen.

 

[Forest Autumn]

Sv: Rädsla...

Jag har aldrig i hela mitt liv åkt berg- och dalbana. Ingenting skulle få upp mig i ngt sådant.

 

[Yrja]

Sv: Rädsla...

Det kan ha med prestation att göra, hur man känner inför de olika hästarna etc. Det kan ju också vara förväntan som upplevs som en sorts nervositet.

Jag minns inte att jag nånsin var nervös på ridskolan. Men jag red på en liten privatridskola där jag hade spenderat massvis med tid sen jag var 7 år, och även lite innan. Jag hade lätt att ta kontakt med folk och det var inga vuxna ryttare, bara barn/ungdommar. Jag hade samma ridlärare alla år, som också ägde ridskolan och allt handlade om att ha roligt. Det var inte så allvarligt, min ridlärare visade sig aldrig arg eller upprörd, hon var väldigt lugn, positiv och snäll. Jag red helst de stora hästarna, och de som var pigga och lite busiga. Avkastarkungen och bråkiga märren var mina älsklingar. Så jag hade inget att vara orolig för. Alla i gruppen var schyssta. Det var inget skitsnack i stallet och man pratade inte illa om varandras ridning. Dessutom hade jag det väldigt lätt för mig och var ofta en av dom som kommit lite längre i ridningen.

Iof kände jag ingen nervositet heller när jag red på stora ridskolan heller vid tillfällen trots att jag inte kände ngn där, ogillade stämningen och de hade helt andra sortes hästar och annorlunda instruktörer. Men det han kanske att göra med vad man är van vid.

 

[Mtv]

Sv: Rädsla...

Nervositeten får en att tagga till

Och rädslor är bra. Det försöker jag i alla fall smälla i ungarna på ridskolan här. Om man inte är rädd, tar man för stora risker.

 

[angelwings]

Sv: Rädsla...

jag kan säga att jag blivit mycket fegare nu när man fått barn, nu inser jag plötsligt vad som kan hända om något går åt skogen...särskilt efter allt som hänt mig...men nu med det följer också en känsla av att dog jag inte då,*lååång historia* så lär jag ju inte dö nu..o jag var ju död ett litet tag och det var inte så farligt...men för min dotters skull som numera bara har mig är jag orolig ibland när jag rider...tänk OM hästen snubblar, tänk OM...osv...
men mest är det bara härligt...

 

[Forest Autumn]

Sv: Rädsla...

Och rädslor är bra. Det försöker jag i alla fall smälla i ungarna på ridskolan här. Om man inte är rädd, tar man för stora risker.

Det är möjligt att det är bra för barn på en ridskola att vara rädda. Det kan jag inte uttala mig om. Om jag blir rädd för ngt när jag rider eller på annat sätt hanterar min häst läser hon av det direkt och blir själv osäker. Det är allstå inte bra i det fallet. Jag brukar inte bli rädd men tar inte några stora risker ändå.

 

[Wembley]

Sv: Rädsla...

Läste en klok mening en gång:

"Den som inte är rädd för något, har ingen fantasi"

 

[zitell]

Sv: Rädsla...

Jag brukade för det mesta vara nervös innan lektionen när jag red på ridskola. Tror att mycket berodde på att man red olika hästar och inte kände dem till 100%. Och alltid visste jag inte vilken häst som jag skulle rida innan jag åkte iväg till stallet. Nervositeten känner jag inte idag för hästar som jag ridit så pass att jag känner dem. Ni kanske kan be ridläraren att ni får rida en och samma häst ca 3 gånger innan ni byter; kanske kan dämpa nervositeten.

 

[Cambiaso]

Sv: Rädsla...

Nu har ju jag ridit de flesta av de hästar som är aktuella för mig (Är man lång och ståtlig så är ju utbudet begränsat...), jag är inte rädd för att ramla av (Been there, done that...) och jag har inga problem med att sadla/tränsla så jag borde ju vara helt avslappnad innan. Likt förbaskat så kommer dock det där pirret i magen typ två timmar innan. Jag är nervös men vet inte riktigt för vad...

Direkt jag kommer in i boxen släpper det dock så det kanske är kroppens sätt att ladda upp och fokusera, dvs ngt som är positivt för är man ofokuserad är nog olyckan framme som ett skott på posten...

 

[Ranger]

Sv: Rädsla...

Och rädslor är bra. Det försöker jag i alla fall smälla i ungarna på ridskolan här. Om man inte är rädd, tar man för stora risker.

Tyvärr kan det slå över i vissa fall. När andra kör med en hästlängds säkerhetsavstånd vill min dotter helst ha 10 meter både framåt och bakåt. I hennes fall skulle jag gärna vilja se lite mera risktagande. Absolut inte så att jag vill att hon ska ta onödiga risker, utan bara acceptera de risker som alltid finns när man umgås med stora, starka flyktdjur.