Rädsla.

[Tjalfe]

Vet inte om jag lägger denna tråden rätt nu. Jag tror att jag har fått tag på en utav världens snällaste fjordingar. Har haft honom i 1½ år och han har aldrig försökt kasta av mej inne inne i ridhuset eller paddocken. Det enda han har gjort är att ha skenat hem vid uteritter när vi inte haft hästsällskap med oss. Dom gångerna har han vänt på en 5öring och dragit iväg i full galopp hemåt, jag har gjort allt jag kan, kämpat som jag vet inte vad för att få stopp på honom, det har bara varit till att slänga sej av i närmsta buske. Till saken hör att jag alltid har varit väldigt försiktig, inte bara i ridningen, men jag har redan från första dagen kännt mej väldigt trygg uppe på Tjalle, fram tills nu. Ingen förstår hur jag kan vara orolig för att rida på honom, han är ju så snäll. När dom andra hästarna stuttsar omkring så står han lungt och suckar åt dom.
Men ändå har jag fått en sån extrem obehaglig känsla när jag rider på honom. Jag tror inte att jag är rädd för att trilla av, jag har köpt så många säkerhetsgrejjer jag kan komma på, hjälm, väst och säkerhetsstigbyglar. Men är så otroligt rädd för att jag ska tappa kontrollen över honom. För både han och jag vet att han kan göra som han vill, om han vill. Och det är ju inte speciellt ofta som han vill vara "dum" men som sagt, han vet ju att han kan göra det om han vill. Jag vill inte sälja honom för jag tror nästan att jag omöjligt kan få en snällare häst. Men varför är jag så rädd för honom? Och vad kan jag göra åt det?
Jag vågar nästan inte kräva nått av honom, vågar inte ge mej på nått som jag vet att han inte tycker om för då är jag rädd för att han ska ta över för att få sin vilja igenom.
Ingen förstår mej just nu. Hur tusan kan jag vara rädd för att rida på Tjalle? Världens lugnaste och snällaste häst?! Samtidigt som jag rider på honom kan det vara andra ryttare runt omkring mej som sitter på hästar som är mer uppe i luften än på marken, och dom ser helt lugna ut. Och där kommer jag, stel som en pinne, på en fjording som lunkar fram...

 

[Equiform]

Sv: Rädsla.

Har han gjort något speciellt som har skrämt dig? Eller har känslan krupit fram utan egentlig anledning?

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Jag tror att det har kommit utav dom gånger han stuckit med mej vid uteritterna. Jag känner mej helt chanslös när han gör så. Han är så otroligt stark. Så det är just det. Jag har fått smaka på hur stark han är och jag vet att om han bara vill så gör han vad som helst med mej. Det har varit en sån hemsk känsla att tappa kontrollen helt över hästen. Så nu har jag slutat rida ut på honom. Men även i ridhuset har obehaget börjat krypa sej på.. Är han bara minsta lilla piggare än vanligt eller extra nyfiken på nått, så blir jag stel som en pinne

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Vill ju inte sälja hästen och sluta rida. Det är ju typ det enda intresset jag har, och det enda som jag HAR tyckt varit riktigt roligt. Nu kommer det tillfällen ibland då det känns tryggt. När vi är själva i ridhuset och hästen är lugn och fin t.e.x. Men dom tillfällena börjar komma allt mer sällan. Det blir som en ond cirkel. Jag är orolig= hästen tar till vara på det och gör lite extra som den vill = jag blir ännu mera spänd och orolig... osv..
Har ju föröskt oss på att hoppa några gånger, vilket hästen älskar och drar på som tusan mot hindrerna och jag kan varken svänga eller bromsa när han väl har fått upp farten. Så hoppningen har vi lagt på hyllan nu, samma med uteritterna.

 

[Equiform]

Sv: Rädsla.

Ok, då tror jag att jag förstår. Om rädslan bara beror på att du är rädd för att att han sticka så finns det ett bra knep. Fjordingar är så attans starka att det ibland inte hjälper att dra i tyglarna på något sätt...

Vi säger nu att hästen börjar sticka med dig; du "drar" i tyglarna t o m ganska hårt och inget händer ändå. I det läget, efter (måste ske i rätt ordning) att du har förhållit och inget har hänt, så tar du tag i bara den ena tygeln (den andra hänger helt) och styr in hästen på en volt som blir mindre och mindre. När han går i det tempo som du vill att han ska gå i, släpper du ut hästen på rakt spår igen. Repetera tills hästen lyssnar på din förhållning/dina direktiv angående tempo. OBS, vill du att hästen ska stanna så måste du ha ner honom till väldigt långsam skritt först och hästen kan inte stanna förrän du har släppt efter på tygeln, "blivit rakare i kroppen". Väldigt viktigt, annars förstår inte hästen vilket slutresultat du är ute efter.

När detta är repeterat x antal gånger så vet hästen att om den inte lyssnar på dina förhållande ("lika på båda") hjälper så kommer du att styra in honom på en "volt" och då kommer han att bli mer och mer lyhörd för förhållning.

 

[Slobodan]

Sv: Rädsla.

Hej!

Vad synd att du ska behöva känna ett sånt obehag för något som du egentligen tycker mycket om. Ska försöka tipsa lite .

Har sjäv haft en häst som skarpt ogillade att rida iväg utan sällskap. Han stack helt sonika så fort man vänt nosen hemmåt igen. Det enda som funkade för mig i den situationen var hårt mot hårt. Du måste visa att du INTE accepterar att han sticker med dig. Jag tog tag med båda händerna i ena tygeln o drog till allt vad jag hade. Är du bara beredd på att det blir en piruett så sitter man där man sitter. Som oftast kommer de av sig. Sedan red jag serpentiner blandat med volter HELA vägen hem så att han skulle förstå att det minsann inte var raka spåret! Valackar brukar vara relativt samarbetsvilliga...

Är man osäker så är det svårt att tro på sig själv och på det faktum att man klarar av vissa situationer. Det finns ingen annan i stallet som du litar på och kan anförtro dig problemet? Någon som kanske kan ställa upp och rida honom i några veckor och uppfostra honom en aning?

En tränare kan ju hjälpa dig att bättra kommunikationen mellan dig och din häst och ge dig lite feedback som gör dig en aning modigare och känner att du faktiskt klarar av och kan.
Men när det kommer till uteritterna så tror jag att det enda som gäller är att sätta stopp för beteendet. Vågar du inte själv så fråga om hjälp. Är inget svårlöst problem.

Lycka till så mycket!

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Senast han stack med mej i skogen tog jag tag med båda händerna i en tygel och drog HÅRT- inget hände. Han var stenhård i nacken och fortsatte rakt fram som ett ånglok ändå red jag med pessoa som ska vara ett ganska "skarpt" bett, tyvärr tappar jag balansen efter ett tag så "kampen" brukar inte bli så lång. Det är säkert lättare i ett ridhus för där hinner han ju inte få upp farten. Men problemt är ju att han sticker ju aldrig där, ändå är jag rädd. Men ditt tips är ju bra att ha ifall han skulle få för sej att göra det

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Är man osäker så är det svårt att tro på sig själv och på det faktum att man klarar av vissa situationer. Det finns ingen annan i stallet som du litar på och kan anförtro dig problemet? Någon som kanske kan ställa upp och rida honom i några veckor och uppfostra honom en aning?

Har tyvärr ingen som förstår mej, eftersom hästen är en ängel. För hur kan man vara rädd för en sån?
Uppfostras behöver han ju egentligen inte mer än att man ska kunna rida ut på honom utan att han sticker hem. I ridhuset/paddocken bråkar han ju aldrig så där finns ju inget att "fostra upp".
Har tänkt mycke på det där med att kasta upp en annan på uteritt eftersom jag inte själv vågar. Har slängt upp en mer erfaren/tuffare ryttare och det känner Tjalle direkt och slutar bråka. Men när jag åter kommer upp så känner han ju att det "bara" är jag och då är ju problemet tillbaka igen. Han är smart min kille.
En gång när han vände fick jag dock stopp på honom genom att dra i en tygel men då hade jag fortfarande balansen och han hade inte lyckats få upp farten. Sist vi var ute(var typ runt jul någon gång) tvär vände han och stack iväg i galopp, jag tappade balansen men hängde och drog i en tygel så länge jag kunde. Men det var som sagt omöjligt, Han var helt rak i hela kroppen och gick som ett ånglok rakt fram!

 

[schelin_j]

Sv: Rädsla.

Jag vet ju inte om jag kan vara till någon hjälp - men jag har samma problem...

Vi håller på och försöker genom att ta med oss ridsällskap (min sticker både när vi är ensamma och när vi har sällskap) och så gör vi halvhalter, halvhalter och halvhalter på vägen hem och innan vi "vänder hemåt". Lyssnar hon inte tvingar jag henne att gå tillbaks en bit. Dessutom har vi hjälp i "halvhaltandet" av ridsällskapet som gör halvhalter eller om det behövs hel halt framför oss. I början hände det till och med att min kompis fick ställa sin häst tvärs över vägen och spärra. Men det har hjälpt lite i alla fall. Nu återstår snart att pröva om det går lika bra om vi är ensamma också...

 

[Eastwick]

Sv: Rädsla.

Jag hade faktiskt en fjording som betedde sig exakt likadant, den sista gången jag red ut ensam vände hon mitt i skogen och skenade hem med mig och gick omkull på en isfläck. Mitt råd är att kan du inte klara av att få stopp så utsätt dig inte för situationen alls. Rid ut i grupp eller på ridbanan och vill du ut själv så ta en promenad i stället. Rädslan kommer att ge vika men det tar ett tag. Lycka till!

 

[nutte]

Sv: Rädsla.

Jag tycker som föregående talare inte heller att du skall utsätta dig för det här olyckliga nåt mer, rid honom i ridhuset och ta hellre promenader med honom i skogen...då sticker han väl inte eller? Det känns som att det bara kommer att fortgå och till slut kanske det händer något olyckligt. Alternativet är ju att sälja och skaffa dig en annan häst som du verkligen kan lita på i dessa uterittssituationer. Förstår ju att du gillar din kille och inte vill byta ut honom men ibland så måste man ju inse att det inte funkar och att det kan vara en fara för både honom och dig Envishet och vishet går inte hand i hand tyvärr Lycka till vad du än gör med det hela!

 

[Slobodan]

Sv: Rädsla.

Jag valde ordet ouppfostrad då jag anser att detta är en olat, dvs det bygger inte på rädsla el liknande. Enbart att han vill hem och då gör han som han vill, det tycker jag nog kan anses lite ohyffsat . Men kanske fel ordval.

Tycker inte att du ska känna dig dum för att du har en *snäll* häst! Skulle personligen anse honom *dum-snäll*, för han är ju enbart lydig och skötsam så länge det är på hans villkor. Din egna osäkerhet ökar sakta men säkert och det gör den ju inte för inget. En sådan här häst kan vara jättejobbig att rida, synd att ingen i stallet verkar förstå dig. Brukar du få stopp på honom till slut, eller är det först vid stallet som han stannar?

Har du provat att inte avsluta ritten bara för att ni kommit tillbaka till stallet? När han stannat hade jag suttit (lagom ilsken) och snurrat honom (unghäst-metod!), om jag fallit av hade jag snurrat för hand så fort jag kommit på plats. Snurra som en bestraffning, hästar tycker inte det är kul att snurra 50 varv men de tar heller ingen skada av det. Rid sedan en kortis i paddocken eller liknande. Sluta när du känner att han lyssnar och dra dig inte för att snurra om han är ouppmärksam på DIG.

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Tycker inte att du ska känna dig dum för att du har en *snäll* häst! Skulle personligen anse honom *dum-snäll*, för han är ju enbart lydig och skötsam så länge det är på hans villkor.

Du har så rätt så
Nu har jag inte vågat mej på att rida ut så många gånger efter att det här hade hänt dom första gångerna. Men jag brukar aldrig lyckas sitta kvar tills han kommer enda till stallet. Jag tappar balansen ganska fort och brukar sikta in mej på nått som ser mjukt ut och försöka landa där, istället för att hålla sej kvar och trilla några meter bort i en stenhög istället. När jag kommer hem till stallet och han står där och väntar och ser ut som att ingenting har hänt så brukar jag leda honom en bit bort på vägen från det hållet vi kom.

Jag har försökt bli "sträng" och noga mot honom. speciellt när jag leder honom. Gör han inte halt när jag vill det eller går innan jag har sagt till så får han backa. Där har han lärt sej ganska fort att det är smidigast att stå still.

 

[Slobodan]

Sv: Rädsla.

Det som gör ett sånt här problem lite komplicerat är att det drabbar Er båda illa. Med tiden Tjalles ego bara växer (vilket kan utsätta er för stora risker) så förtvinar ditt eget och gör dig handfallen. Löser Ni inte detta så blir situationen tyvärr ohållbart.

Jag förstår så väl att du blir rädd. Vem vill riskera det faktum att ramla hårt i backen vid varje uteritt? Jag håller med de andras utlåtande att du måste vara rädd om dig själv och vågar/kan/orkar du inte ta upp en kamp så råder jag dig till att be någon mer erfaren. Denne person kan ju i sin tur ge dig tips på hur h*n tycker att du ska göra när han rejsar iväg. Enda sättet för er att kunna ha kul och avslappnande uteritter igen är att bryta mönstret. Annars blir det allt för farligt.
Om du har dålig balans så sätt en rem (stigläder?) runt halsen på han, på det sättet har du nåt att hålla fast dig i när du känner att balansen vacklar, försök få honom att vända (inte stanna) och galoppera åt andra hållet i stället, och jobba honom som *straff*. Vill han galoppera så ska han minsann få galoppera! Men i din riktning och till när DU vill att han ska stanna.

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Min feghet sätter ju stopp för det mesta. Mina 45 kg verkar inte ha en chans mot hans 500. Har ju en liten ponny också som jag brukar rida ibland hon är en riktig därför jag rider henne och inte låter nått barn sitta på. Men där har jag ju helt klart mer kontroll. Är hon dum så kan jag "straffa" henne och rida henne runt, runt, runt på en volt. Men det vill inte Tjalle, så därför gör han det inte. Så jag vet hur jag SKA göra bara det att jag inte klarar av att få det gjort.

 

[Emma-pemma]

Sv: Rädsla.

En gång när han vände fick jag dock stopp på honom genom att dra i en tygel men då hade jag fortfarande balansen och han hade inte lyckats få upp farten. Sist vi var ute(var typ runt jul någon gång) tvär vände han och stack iväg i galopp, jag tappade balansen men hängde och drog i en tygel så länge jag kunde. Men det var som sagt omöjligt, Han var helt rak i hela kroppen och gick som ett ånglok rakt fram!

Jaadu... Att bända in en fjording på en volt är inte alls lika lätt som att göra det med ett halvblod. Jag förstår precis din rädsla, och jag skulle känt likadant i din situation. Stackars dig... det är ju inte ridhuset eller paddocken som är problemet... Jag har inget tips att ge, bara medömkan. Om min häst var sådan skulle jag nog tappa sugen att rida över huvud taget. Jag hade nog valt mellan att sluta rida helt eller att sälja denna häst och skaffa en som passade mig bättre. Lycka till med ditt lugna monster! Och var rädd om dig!

 

[Vita_N_6520]

Sv: Rädsla.

Hur pass ridvan är du själv?
I vilka situationer gör han så?
Går det att skritta i skogen utan att han gör så?

Jag hade ett liknande problem med min fjording när jag var nydliven ägare, hon stack helt enkelt med henne, men då även i paddocken.
Redn jag på en volt längts bort från stallet, så stack hon mot stallet och tryckte upp mig mot staketet.

Mitt problem löste sig dock ganska lätt.
I padocken fick min syster rida henne några gånger (som var lite mervan och starkare) så det löste sig på det sättet, plus att jag själv lärde mig HUR jag skulle göra.
I skogen var det lite värre, men jag gjorde så att jag satte på ett pelhambett (gummi) och det gick faktiskt väldigt bra. Efter några "ryck" i munnen med det blev hon faktiskt ganska snäll.
(man får faktist bli lite våldsam när hästen skenar, eftersom det är farligt!)
Sen när jag kände att det började gå bra så bytte jag tillbaka till tränsbettet.
Sen hädne det ett fåtal gånger att jag tog på pelhamet igen, om jag kände att hon började bli "bråkig" igen.

Det bästa tipset i övrigt är att så fort han tänker vända, DRA HÅRT i tygeln åt motsatt håll så han absolut inte kan vända. Så hårdhänt kan du vara. Det kan ju hända att det räcker med en-två gånger.
Sen direkt så trycker du på honom ordentligt så han fortsätter åt det håll DU vill.
(ingen liten mestryckning med benen!)
Om du förstår hur jag menar?!

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Men hur lätt är det att få tag på en häst som är HELT genom snäll? Tjalle har ju aldrig gjort något direkt elakt, han har aldrig försökt kasta av en, sparka eller bita. Det är bara det att när han vill gå nånstans gör han det. Men jag tror inte att han gör det för att vara elak, det är precis som att han tänker "häng med där uppe nu så går vi hitåt". Så om jag säljer honom (tror faktiskt aldrig att jag skulle klara av att lägga ut en annons på honom ) och sedan ska ha tag på en annan häst, ur vet jag då att den hästen inte har någon annan olat som jag kan bli rädd för?
har ju fått tipset att sälja Tjalle och köpa en mindre häst, eftersom jag är liten så kan jag säkert ha en lite nättare c-ponny. Och eftersom jag inte är speciellt intresserad av att tävla så spelar det ju ingen roll att jag fyller 18 om ett år. Men hur tusan ska jag kunna sälja Tjalle?!

 

[Tjalfe]

Sv: Rädsla.

Hur pass ridvan är du själv? jag har ridit i 10 år men den mesta utav den tiden har varit skogspromenader på shettisar

I vilka situationer gör han så? IBLAND när vi inte har häst sällskap. Sist hände det när vi korsade en väg som gick hemåt.

Går det att skritta i skogen utan att han gör så? Ibland går det ibland inte men jag har slutat prova

Det jobbiga är att han "varnar" aldrig innan. Han kan trava på jätte fint åt det håller jag vill med spettsade öron till han gör en tvärvändning och sätter av i galopp. Fortfarande med spettsade öron och en glad min. Så han är nog inte rädd... Tyvärr tappar man balansen när han gör så här. Så man har inte så mycke kraft att använda till att få stopp på honom sen.

 

[Immer]

Sv: Rädsla.

Jag förstår precis hur du känner, eftersom jag gått igenom samma elände.
I mitt fall var det så att det helt enkelt var ett ledarskapsproblem - hästen litade inte på mig utan tog egna initiativ.
Jag jobbade mycket med ledarskapsövningar på hemmaplan, och mycket även med mental träning för min egen del. Promenerade med hästen i skogen istället för att rida.
Det tog lång tid, men en dag kände jag att hästen börjat lita mer på mej (och jag på henne) och då gick det bra att rida ut ensam. Visst händer det att hon blir lite stissig när vi är ensamma i skogen, men om jag själv bara andas lugnt och pratar med henne går det riktigt bra.

Försök ta hjälp av någon i din närhet - du kommer att reda ut problemet. Lycka till!

Immer