Rädsla att bli barnlös

[MikaTela]

Jag och min sambo är inte ens på väg att skaffa barn men väljer att lägga den här ändå.
Ligger och tittar på Drömmen om ett barn och rädslan att själv bli barnlös den dagen det är dags är ju en av de största rädslorna.
Min syster fick försöka länge med sitt första och andra barn.
Jag har perioder i livet endast "skyddat" mig med avbrutna samlag med 2 olika pojkvänner bl a min nuvarande sambo.
Och på sätt och vis gnager ju den rädslan i sitt huvud hela tiden, så på sätt och vis vill man starta allt redan nu med barn så man inte sitter där 40 år och barnlös.
Förstår ni hur jag tänker?

Nån mer här som känner så, har kännt så?

 

[Björk]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag har tänkt en hel del på det där förut, innan barnen kom förstås. När jag var ung så tänkte jag att "vid 25 blir det lagom med barn". Sen blev jag 25 och tänkte "vid 30 blir väl lagom". Som 30åring var jag singel och tänkte "nåja, vid 35 kanske". Åren mellan 30-35 började jag tänka att "tja, tänk om jag inte träffar någon att ha barn med och tänk om det faktiskt inte blir några barn". Vid 36 var jag sambo sen tre år tillbaka och DÅ slog det mig att NU måste det bli av om det överhuvudtaget ska bli av. Som 38åring fick jag första barnet och som 41åring nummer två (den yngsta är 6 månader nu).

Så; visst har jag tänkt en hel del på det där.... och tänkte väl till slut att "blir det inga barn så får jag tackla det då. Det kommer bli en sorg, men det går att leva ett bra liv ändå". Och det tror jag fortfarande på. Men jag hade nog varit beredd att gå till "vägs ände" och testa IVF och dylikt och även kunnat tänkt mig adoption. Men det hänger ju på att ens partner också är med på det tåget så att säga. Och det tror jag inte hade varit givet med min sambo.

Jag är oerhört glad åt att vi fått våra två barn. Att det faktiskt fungerade trots allt. Trots min ålder och trots en del komplikationer innan nummer två kunde komma (har en gammal tråd härinne som du kan söka rätt på om du är nyfiken på den saken). Det är inte givet att det är så för alla förstås. En nära vän som jag pluggade med försökte i många år när hon var i 20årsåldern (och hennes man 10 år äldre). Till slut lyckades de via IVF. En annan person jag känner väl är kring 60 och för dem blev det helt enkelt inga barn; de ville ha, men det tog sig aldrig.

 

[Skogstroll]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag har alltid trott att jag inte kan få barn, vet inte varför..har varit slarvig med mina p piller flera ggr men inget har hänt. Gjorde en operation för många år sedan där jag tog bort cellförändringar på livmoderhalstappen, detta fick mig ännu mer att tvivla..var singel i många år efter det tog slut med den kille jag trodde jag skulle leva med för alltid, vi gjorde slut när jag var 25. Jag var förra sommaren helt säker på att nu är det kört..jag var då 29 år. Men så som en blixt träffade jag HAN med stort H i slutet av förra sommaren (2010), och vi bestämde oss för att skaffa barn i våras. Det tog sig på första försöket och nu är jag i v 23 Så oroa dig inte! Lycka till

 

[Kattennizze]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag var ofrivilligt barnlös i nästan 10 år innan min son kom genom IVF. Jag visste att jag inte skulle ha lätt att få barn, men jag levde ett bra liv ändå. Jag gillar Björks inlägg, man kan ha ett bra liv utan barn. Jag var 36 när min son kom och nu vid 39 väntar jag tvillingar också genom IVF (provrör). Jag har stor förståelse för dem som inte vill göra fertilitetsbehandlingar, det är mycket tufft att gå igenom, både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Men idag finns många sätt att bli förälder på, och du kommer säkert hitta er väg. Den enda fördelen jag kan se med min barnlöshet är att jag verkligen tänkt över mitt beslut att "skaffa" barn. Dessutom är jag varje dag tacksam för IVF, annars skulle jag aldrig fått barn öht eftersom jag är helt steril utan IVF. Däremot har inte mitt liv stått och fallit med barnfrågan, utan jag hade haft ett fantastiskt liv med min man även utan barn.

 

[Flixon]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag känner igen mig! För oss är det inte aktuellt med barn nu (även om jag är så barnlängtande att jag nästan spricker) pga studier och boende osv. Även om vi bara är 24 och borde ha gott om tid på oss, så är jag skiträdd att den dag det passar att försöka bli med barn, så kanske det inte går. Och då önskar jag att jag hade vetat det tidigare!
Jag har också ibland (när jag var yngre) glömt piller nån gång, utan att något "hänt".

 

[Rumpnissen]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag förstår precis! Att få barn var aldrig någon självklarhet för mig, fram till förra sommaren när jag plötsligt blev helt ha-galen och inte kunde tänka mig ett liv utan barn. Tidigare har jag alltså varit högst tveksam till om jag vill ha några barn i mitt liv överhuvudtaget. Men så i slutet av förra sommaren kom jag plötsligt på att jag verkligen ville ha barn och jag och sambon (sedan 2007) började prata om det.

Både sambons föräldrar och hans farmor och farfar hade mycket svårt att få barn. Hans pappa är ensambarn och det märks fortfarande på hans farmor att det är en otroligt stor sorg i livet att "bara" få ett barn. Jag tror hon fick missfall fem gånger. Sambons föräldrar fick två missfall och hade där mellan ganska svårt att bli gravida. Vi har dessutom haft två kompisarpar som haft mycket svårt att bli gravida. Med detta som bakgrund (+ lite mer jag inte vill skriva om) blev vi ganska oroliga att inte kunna få barn eller ha väldigt svårt, trots att vi då bara var 24. Men tanken var att det då inte göra något (mer än vara fruktansvärt påfrestande) om det skulle ta 5-6 år.

Det gjorde att vi, efter ett par månaders betänketid, bestämde oss för att köra på och se om det blev några barn gjorda. Nu skulle det ju visa sig att vår oro var helt obefogad för vi blev gravida vid andra ägglossningen och nu sitter jag har med en liten kotte i famnen!

Trots att vi hade väldigt lätt att bli gravida tar vi det inte för givet att det blir några syskon. Vi hoppas innerligt att det också ska gå bra när vi bestämmer oss för det, men man vet aldrig.

 

[Sandra78]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag misstänkte att jag skulle ha svårt att bli med barn, då min mens egentligen aldrig varit regelbunden. Så jag tjatade nog lite extra på sambon, han trodde inte riktigt på att det skulle vara nåt problem.
Hur som helst så när jag inte hade ätit p-piller på 10 månader och bara haft mens två gånger så sökte vi hjälp (privat, då landstinget tyckte att vi skulle ha försökt i minst ett men helst två år) och jag fick diagnosen PCOS.
Mindre än fyra månader senare var jag gravid, tack vare "lite tabletter".

Det är något jag tycker ofta förbises när man pratar om ofrivillig barnlöshet, man får intrycket av att man går direkt från att försöka själv till IVF. Många med mig behöver bara lite extra hjälp som inte behöver bli särskilt dramatiskt eller kostsamt.

 

[Moonwalk]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag har också tänkt som du, och här sitter jag nu efter två års fruktlösa försök i början på vår första IVF-process.
Jag tror dock som Björk, att det finns ett fullt liv även utan barn. På samma sätt som man går vidare vid andra svåra trauman i sina liv, tror jag att det går att gå vidare och komma ut på andra sidan igen.
Jag har ett par i min närhet som har gjort just det och det har stärkt mig mycket i allt det här. För dem var det inte svårt att bli gravida, däremot blev det missfall på missfall tills de beslöt sig för att ge upp. De har många (andras) barn och ungdomar runt omkring sig och ser sig inte alls som barnlösa om man frågar dem.

 

[Kilauea]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Har också börjat bli orolig.
Dels för att inte kunna bli gravid (trots att jag alltid haft hyffsat regelbunden mens) och trots att det är i alla fall 2 år kvar tills vi ska börja försöka.
Tänker på jobbiga graviditeter, barn som dör antingen innan de föds eller efter, ja alla möjliga tankar.

Tror det är bäst att ta det som det kommer, när det är dags.

 

[Björk]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag tror dock som Björk, att det finns ett fullt liv även utan barn.

*nickar*
Häromdagen talade jag med en bekant som det inte blev några barn för. Hen hade tittat på programmet som just nu går med Pia Vadhonnuheter; Barn till varje pris. Och hen blev lite illa berörd och stängde av tv:n och vi talade lite kring detta och hen konstaterade att trots en viss sorg över att det inte blev några barn så har hen levt ett väldigt bra liv. Hen sa en bra sak: "Det måste finnas ett värde i livet även om det inte blir några barn!". Och så kom vi in på det här med normen och de människor som verkligen (för det mesta helt omedvetet) "propagerar" för normen i alla lägen. Som en person sa till mig för ett tag sen "å, vad underbart att ni fick en till nu och en flicka också! Tänk, jag ser verkligen hur bra du mår av att vara Mor!". Det slog mig då att HUR hade det känts för min bekant om hen hade suttit bredvid mig när kommentaren kom. För vissa människor så är det som om man (eller snarare kvinna) inte är riktigt riktigt fullkomlig eller KAN vara lycklig förrän man blir förälder.

Jag blir nästan lite illa till mods; nästan lite motsträvig; när sådana där kommentarer kommer. Jag känner att det är helt underbart att jag fått två fina barn; jag har alltid önskat mig att någon gång få bli förälder. MEN; att därifrån gå till extremen att det är det ENDA, det allena saliggörande för att livet ska vara värt att leva - näe! Då vore alltså mitt liv före barnen totalt meningslöst?

 

[Kattennizze]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Precis, Björk, jag blir galen på den här modersnormen. Är kvinnors enda uppgift att bli MOR? Jag förstår precis vad Lena Andersson är ute efter i det där programmet, även om jag tycker det var malplacerat i ett program som handlar om ofrivillig barnlöshet. Barn är inte alls meningen med livet, skulle alla barnlösas liv då vara meningslösa? Så dumt.

 

[wiann]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag måste bara få tacka alla människor som skrivit här! Jag har nästan varit sjukligt orolig för att inte kunna bli gravid (helt obefogat). Har googlat hit och dit för att se om något skulle stämma in på mig så det skulle visa sig att jag inte kommer kunna få barn (ja herregud, ni ser ju själva), så det var så HIMLA skönt att få läsa att man inte var ensam om denna oro! Och hur många olika alternativ och hjälp det finns att få OM det skulle visa sig att man inte har lätt för att bli gravid. Jag och min sambo har inga planer på att skaffa barn just nu pga att jag ska börja plugga till hösten, men längtar är väldigt stor. Men återigen, tack till er alla!

 

[Kattennizze]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag har också tänkt som du, och här sitter jag nu efter två års fruktlösa försök i början på vår första IVF-process.
Jag tror dock som Björk, att det finns ett fullt liv även utan barn. På samma sätt som man går vidare vid andra svåra trauman i sina liv, tror jag att det går att gå vidare och komma ut på andra sidan igen.
Jag har ett par i min närhet som har gjort just det och det har stärkt mig mycket i allt det här. För dem var det inte svårt att bli gravida, däremot blev det missfall på missfall tills de beslöt sig för att ge upp. De har många (andras) barn och ungdomar runt omkring sig och ser sig inte alls som barnlösa om man frågar dem.

Ja, klart att man går vidare. Men för många blir det en livslång och traumatisk sorg, att inte man fick barn. Det hade det blivit för mig, men jag hade kunnat leva med det, eftersom jag knappast hade haft något val, unge fär som ett ärr som alltid finns där men som bleknar med tiden. Jag tycker ofta att den sorgen negligeras i samhällsdebatten, även om man såklart kan ha ett fantastiskt liv utan barn (vilket jag själv skulle ha haft, är jag övertygad om).

 

[lady_mike]

Sv: Rädsla att bli barnlös

.
Jag har perioder i livet endast "skyddat" mig med avbrutna samlag med 2 olika pojkvänner bl a min nuvarande sambo.
?

Ser att tråden är gammal men svarar på den här kommentaren hur som.

Att skydda sej genom avbrutet samlag är inte ett bra preventivmedel..
Men för mej har det varit 100% säkert i nästan 10 år. Jag och sambo har vart tsm i lite över 11 år och har varit dåliga på det här med skydd.
Men vi har alltid varit överens om att "blir det så blir det". När vi har haft svackor i förhållanet har i skyddat oss nogare.

Har en son och ska snart få en liten. Och båda är planerade. Tycker inte du/någon ska oroa de för att du/någon inte blivit gravid pga avbrutet samlag.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Jag har tänkt tanken många gånger. Min släkt har uppenbara problem med att skaffa barn. Mamma och pappa fick fyra barn relativt tätt på naturlig väg, men alla deras syskon har haft problem. Fem av mina sju kusiner är IVF-barn (tre på mammas sida varav ett tvillingpar, och två på pappas) och de två som är gjorda på naturlig väg är födda i vecka 30 p.g.a. ett "fel" på mamman som gör att hon inte kan behålla barnen längre än så (den bästa förklaringen läkarna har gett henne, det är min moster det handlar om). Så det verkar ju inte vara vår släkts starka sida. Å andra sidan har den äldre generationen varit barntät.

Men jag tror nog man kan lära sig uppskatta livet även utan barn, om det skulle bli så.

 

[zbrka]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Ser att tråden är gammal men svarar på den här kommentaren hur som.

Att skydda sej genom avbrutet samlag är inte ett bra preventivmedel..
Men för mej har det varit 100% säkert i nästan 10 år. Jag och sambo har vart tsm i lite över 11 år och har varit dåliga på det här med skydd.
Men vi har alltid varit överens om att "blir det så blir det". När vi har haft svackor i förhållanet har i skyddat oss nogare.

Har en son och ska snart få en liten. Och båda är planerade. Tycker inte du/någon ska oroa de för att du/någon inte blivit gravid pga avbrutet samlag.

Jag tänkte svara nästan detsamma. Skulle inte råda någon att använda säkra perioder och avbrutna samlag som preventivmedel om man faktiskt inte vill ha barn. Men för mig och min man har barn varit något vi längtat efter länge, men som inte har passat bra i livssituationen, så vi har använt oss av nämnda metoder. Men i våras räknade jag lite fel en gång och trodde det var en säker period och nu är jag gravid i vecka 39! Ville bara, liksom lady_mike, påpeka att man inte bör ta ut ofrivillig barnlöshet i onödan för att man inte blivit gravid av avbrutna samlag!

 

[lady_mike]

Sv: Rädsla att bli barnlös

Har inte brytt mej om säkra perioder ens då jag inte fick regelbunden förän efter att sonen va född. Och ändå inte blivit på smällen. Efter 8 år började vi försöka och ett år senare fick vi sonen. Ca 1,5 år efter att sonen va född började vi igen och ska ha bebis i mars.

Men påpekar igen lite allmänt att det är inte en bra metod. Jag har haft "tur" som inte blivit gravid tidigare.