Rädda svaga valpar?

Ja, det har jag sett. Jag förstår dock inte riktigt hur det skulle bli bättre av att skriva något som inte stämmer. I synnerhet eftersom du ändå inte tänker avla vidare på linjerna och behöver försvara det på något vis.
Jag tycker fortfarande inte att det är en ärftlig sjukdom eftersom det högst är fråga om en disposition och inget som egentligen följs upp i någon ras eftersom den uppkommer så sporadiskt.

Sedan att en biolog eller vet hade uttryckt sig annorlunda, det är självklart. Jag får också hålla för öronen när lekmän använder ord som i mina fackområden betyder något specifikt. Kan liksom inte ställa folk mot väggen varje gång de kallar en redovisningsekonom för revisor...
 
Det påminner mig om några av diskussionerna som blossat upp nu pga situationen i Norge med rasförbud... En fb-vän till mig anser bestämt att man inte ska avla på hundar som har anlag för några sjukdomar öht. Att använda hund med anlag för recessiv sjukdom tillsammans med genetiskt fri hund är alltså kaos och katastrof enligt denna person, trots att det inte finns någon risk alls att valparna blir sjuka. Allt för att man "inte ska avla på hundar med problem". När jag och uppfödare försöker förklara att det inte finns några perfekta hundar osv så slutar personen att läsa vad som skrivs :grin:

Va!!! jag trodde alla SKK hundar var perfekta och det bara var blandras som var undermåliga :)

Recessiva anlag är ju inget problem alls längre, och då kan en ju också kosta på sig att testa för lite ovanligare sjukdomar.
 
Det här är som redan nämnts verkligen en ovanlig sjukdom som kan dyka upp i alla möjliga raser(och blandraser). Även om jag självklart tycker att hanhundsägare och valpköpare ska informeras om alla sjukdomsfall vore det nog inte särskilt bra om precis alla sjukdomstillstånd registrerades på Avelsdata. Det skulle bli samma problem som när man använder DNA-tester på hundar och letar efter alla möjliga sjukdomsanlag i stället för att bara fokusera på de sjukdomar som är problem i rasen.

Fast är det recessiva anlag gör det ju inget att leta efter allt möjligt, är sjukdomarna så ovanliga är det ju då inte svårt att hitta en partner som passar.
 
Fast är det recessiva anlag gör det ju inget att leta efter allt möjligt, är sjukdomarna så ovanliga är det ju då inte svårt att hitta en partner som passar.

Väldigt många av de vanligare sjukdomarna är ju polygent nedärvda och i ännu fler fall är arvsgången inte fastställd - sen måste DNA-test valideras för varje enskild ras därför att samma sjukdom kan nedärvas på olika sätt i olika raser. DNA-test är sällan okomplicerade.

Om en hund är bärare måste den dessutom paras med genetiskt fri hund - bygger på att alla hanhundsägare testar sin hund då, och det kostar ju en slant.
 
Väldigt många av de vanligare sjukdomarna är ju polygent nedärvda och i ännu fler fall är arvsgången inte fastställd - sen måste DNA-test valideras för varje enskild ras därför att samma sjukdom kan nedärvas på olika sätt i olika raser. DNA-test är sällan okomplicerade.

Om en hund är bärare måste den dessutom paras med genetiskt fri hund - bygger på att alla hanhundsägare testar sin hund då, och det kostar ju en slant.

Absolut, men de vanliga gentesterna är ju för de sjukdomar som är lite enklare nedärvning på. De riktar sig ju till uppfödare, inte forskare.
Jag tycker det är bra att ha lite koll och inom Cockerpoo börjar det bli regel med test.
 
Fast är det recessiva anlag gör det ju inget att leta efter allt möjligt, är sjukdomarna så ovanliga är det ju då inte svårt att hitta en partner som passar.

Problemet är, precis som @inverterad skriver, att det inte bara handlar om dominanta och recessiva anlag. Väldigt många sjukdomar nedärvs polygent men bara enstaka inblandade gener är identifierade.

Låt säga att alla hanar skulle DNA-testas för alla sjukdomar som man identifierat genetiska markörer för. Risken är då stor att de hanar som är fria från alla dessa markörer skulle vara de mest populära, oavsett vilken tik man parade med. Problemet är att det finns så oerhört många sjukdomar där man INTE har någon fullständigt klar bild över hur de nedärvs - inklusive alltså de som man DNA-testar för. Om man då sållar bort hundar för att de har anlag som bara delvis är kopplade till en viss sjukdom är risken mycket stor att man i stället ökar frekvensen av andra anlag som testen inte fångar upp. Ju fler hundar som sållas bort från avel, desto mindre genetisk variation - och så har man ökat risken för sjukdomar på lång sikt.

DNA-tester bör bara användas riktat mot specifika sjukdomar, inte för att leta sjukdomsanlag i största allmänhet hos hundar som ska gå i avel.
 
Absolut, men de vanliga gentesterna är ju för de sjukdomar som är lite enklare nedärvning på. De riktar sig ju till uppfödare, inte forskare.
Jag tycker det är bra att ha lite koll och inom Cockerpoo börjar det bli regel med test.

Vad finns det för validerade gentest för cockerpoo? Det är ju ingen ras?

Det är ju problemet att gemene man håller på och testar för diverse och dels får felaktiga resultat (ej validerade test, gentest för sjukdomar med komplex nedärvning) och sen får de utesluta potentiella avelsdjur därför att de inte är testade/är bärare (vilket kanske inte ens stämmer, se ovan).
 
Det här är som redan nämnts verkligen en ovanlig sjukdom som kan dyka upp i alla möjliga raser(och blandraser). Även om jag självklart tycker att hanhundsägare och valpköpare ska informeras om alla sjukdomsfall vore det nog inte särskilt bra om precis alla sjukdomstillstånd registrerades på Avelsdata. Det skulle bli samma problem som när man använder DNA-tester på hundar och letar efter alla möjliga sjukdomsanlag i stället för att bara fokusera på de sjukdomar som är problem i rasen.
Nu har jag ingen aning om vad för sjukdom det är eftersom det tas utanför det ofentliga forumet men det jag tänker på är såndant som kan ha betydelse för hundägare. Om detta är sådant kan jag omöjligt veta.
Jag förespråkar inte att allt ska vara på avelsdata. Men sånt som kan få betydelse för valpköpare borde det.
 
Vad finns det för validerade gentest för cockerpoo? Det är ju ingen ras?

Det är ju problemet att gemene man håller på och testar för diverse och dels får felaktiga resultat (ej validerade test, gentest för sjukdomar med komplex nedärvning) och sen får de utesluta potentiella avelsdjur därför att de inte är testade/är bärare (vilket kanske inte ens stämmer, se ovan).
Första frågan så är det designermix så innehållet är rätt kännt. Blandningen är dessutom vanlig i USA

De sjukdomar som jag hört att cockerpoo har på testen är PRA PRCD och en till DM tror jag med reservation för mitt minne (Als liknande). Den är dessutom förekommande om än inte vanlig så det är en reell risk.

Det är inte massa konstiga saker till höger och vänster.

Embark är mest använt och stämmer när det gjorts korstester.

De var kritiserade avseende ras % eftersom de görs på markörer som kanske inte var helt tillförlitliga i början.
 
Problemet är, precis som @inverterad skriver, att det inte bara handlar om dominanta och recessiva anlag. Väldigt många sjukdomar nedärvs polygent men bara enstaka inblandade gener är identifierade.

Låt säga att alla hanar skulle DNA-testas för alla sjukdomar som man identifierat genetiska markörer för. Risken är då stor att de hanar som är fria från alla dessa markörer skulle vara de mest populära, oavsett vilken tik man parade med. Problemet är att det finns så oerhört många sjukdomar där man INTE har någon fullständigt klar bild över hur de nedärvs - inklusive alltså de som man DNA-testar för. Om man då sållar bort hundar för att de har anlag som bara delvis är kopplade till en viss sjukdom är risken mycket stor att man i stället ökar frekvensen av andra anlag som testen inte fångar upp. Ju fler hundar som sållas bort från avel, desto mindre genetisk variation - och så har man ökat risken för sjukdomar på lång sikt.

DNA-tester bör bara användas riktat mot specifika sjukdomar, inte för att leta sjukdomsanlag i största allmänhet hos hundar som ska gå i avel.

Grejen är att de flesta tester testar för recessiva sjukdomar och det blir inte utslag till höger och vänster.

Sedan ska man ju använda information på lämpligt sätt. Men att okunskap är bra det tror jag inte på
 
Problemet är, precis som @inverterad skriver, att det inte bara handlar om dominanta och recessiva anlag. Väldigt många sjukdomar nedärvs polygent men bara enstaka inblandade gener är identifierade.

Låt säga att alla hanar skulle DNA-testas för alla sjukdomar som man identifierat genetiska markörer för. Risken är då stor att de hanar som är fria från alla dessa markörer skulle vara de mest populära, oavsett vilken tik man parade med. Problemet är att det finns så oerhört många sjukdomar där man INTE har någon fullständigt klar bild över hur de nedärvs - inklusive alltså de som man DNA-testar för. Om man då sållar bort hundar för att de har anlag som bara delvis är kopplade till en viss sjukdom är risken mycket stor att man i stället ökar frekvensen av andra anlag som testen inte fångar upp. Ju fler hundar som sållas bort från avel, desto mindre genetisk variation - och så har man ökat risken för sjukdomar på lång sikt.

DNA-tester bör bara användas riktat mot specifika sjukdomar, inte för att leta sjukdomsanlag i största allmänhet hos hundar som ska gå i avel.
Det är som att man använder gentest för dcm hos dobermann och tror att det betyder något, hundarna kan ju bli sjuka trots att de är fria från de få generna man hittat (varav den ena verkar bara ha relevans för den amerikanska populationen). Helt värdelöst.
 
Ok. Tycker du man kan avla 2 med DM?

Naturligtvis ska man inte avla på två hundar med degenerativ myelopati. Om du syftar på hundar som gentestats så tycker jag bara att test för detta ska användas i raser där det faktiskt finns problem med DM. När man började testa finska lapphundar i Finland eftersom test för DM kom i paketpris med två sjukdomar som faktiskt förekommer i rasen visade sig att nästan 30% av hundarna i populationen var bärare av genen i enkel upplaga. Trots det finns bara ett fåtal sjukdomsfall rapporterade i rasen. Nu rekommenderar man, åtminstone i Sverige, att inte testa finska lapphundar slentrianmässigt.

Den muterade gen som orsakar DM har ofullständig penetrans och det märks tydligt på hur olika stort problem mutationen orsakar i olika raser.
 
Naturligtvis ska man inte avla på två hundar med degenerativ myelopati. Om du syftar på hundar som gentestats så tycker jag bara att test för detta ska användas i raser där det faktiskt finns problem med DM. När man började testa finska lapphundar i Finland eftersom test för DM kom i paketpris med två sjukdomar som faktiskt förekommer i rasen visade sig att nästan 30% av hundarna i populationen var bärare av genen i enkel upplaga. Trots det finns bara ett fåtal sjukdomsfall rapporterade i rasen. Nu rekommenderar man, åtminstone i Sverige, att inte testa finska lapphundar slentrianmässigt.

Den muterade gen som orsakar DM har ofullständig penetrans och det märks tydligt på hur olika stort problem mutationen orsakar i olika raser.

Menade anlaget.

Det känns som lite vanskligt att testa på en blandras om det verkligen utvecklas.
Det är ju nackdelen med blandras att en inte riktigt vet.

De som har det (mindre än 30%) undviker varandra. No biggie.

Det är inte så mycket diagnoser att det blir problem.
 
Det är som att man använder gentest för dcm hos dobermann och tror att det betyder något, hundarna kan ju bli sjuka trots att de är fria från de få generna man hittat (varav den ena verkar bara ha relevans för den amerikanska populationen). Helt värdelöst.

Ja. Det är ju också som att olika raser kan ha samma sjukdomar men hos vissa är det en typ som utvecklas tidigt och får allvarliga konsekvenser medan den hos andra utvecklas sent och inte nämnvärt påverkar livslängden.
 
Det är som att man använder gentest för dcm hos dobermann och tror att det betyder något, hundarna kan ju bli sjuka trots att de är fria från de få generna man hittat (varav den ena verkar bara ha relevans för den amerikanska populationen). Helt värdelöst.
Då får en ta till sig den informationen.

Att det inte spelar någon roll. Det finns en rygg gen som inte spelar någon roll så länge man inte avlar extremt lågatällt (alla cocker har den)

Jag är bara emot att okunskap är bättre
 

Liknande trådar

Hundträning Jag har en 13 veckors valp som blir rädd/ osäker när folk vill hälsa. Så fort någon visar intresse för att hälsa så börjar hon skälla...
Svar
11
· Visningar
2 029
Senast: Heddiz
·
Hundhälsa Efter mycket funderingar startar jag denna tråden med förhoppningar om lite råd, klok input och erfarenheter av liknande problem. Vi...
Svar
12
· Visningar
3 397
Senast: lady_vip
·
Hundhälsa Usch så svårt att skriva! Har läst igenom mängder av trådar där man frågar om när det är dags att ta bort sin gamla vänn... Nu sitter...
2
Svar
26
· Visningar
13 253
Senast: hastflicka
·
Övr. Hund Långt inlägg men hoppas ni orkar läsa och tipsa! Har en sexmånaders valp som är rädd för andra hundar, vilket visar sig i en härlig...
Svar
1
· Visningar
2 472
Senast: dpmatte
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp