Gammal hund- avliva

[Hyacinth]

Nu är tid bokad till början av nästa vecka så nu ska vi mysa massor fram tills dess

Jag har alltid sagt, och oxå gjort för den delen med med våra djur, att de ska tas bort innan de blir dåliga.
De ska inte behöva må dålig och ha ont sista tiden i livet bara för att jag vill ha dem kvar.
Men nu gick det så snabbt och var för nära, man ville inte riktigt förstå och det tog någon vecka innan det sjunkit in fastän jag egentligen hade bestämt mig reda då.


Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

Jag berättade precis som det var. Att vi älskade vår hund mest i hela världen och att vi var tvugna eftersom hon var gammal och inte mådde bra. Jag berättade både innan och efter exakt hur det gick till och två år senare pratar hen fortfarande om det minst en gång i veckan.
BARNET fick välja själv om hen ville vara med eller inte, och ville först vara med men ångrade sig och vi lämnade hen hos goda vänner på promenaden till vet.
Det var bra att barnet inte var med, eftersom jag och min partner var helt förstörda av gråt och satt och ylade i kör hos veterinären. Hade vi haft känslorna under mer kontroll hade hen kunnat vara med men det finns ingen direkt poäng tycker jag. Bättre att säga hejdå innan i lugn och ro.

 

[fejt]

Vi blev tvungna att akut ta bort vår drygt tvååriga hund i våras. Våra barn är 16, 14 och 12 år gamla.
Barnen visste att han var dålig men att han skulle avlivas hastigt beslutades en eftermiddag när de var i skolan.

De ville föja med till veterinären och Lipton som var slö av morfin låg utsträckt i deras knän i baksätet. Veterinären kom ut och gav honom den sövande sprutan där han låg hos dem och sen åkte vi runt med bilen tills han somnat (han älskade att åka bil).
Tillbaka hos veterinären lyfte jag ur honom och bar in honom. Barnen såg att han var medvetslös men följde inte med in. Min man var med när Lipton dog. Jag klarade inte av det.

Han har sedan dess berättat flera gånger om hur det gick till. Vi har varit noga med att inte berätta mer än de frågar. Hittills är de nöjda med att veta att Lipton låg under sin filt och att han fick en spruta som gjorde att hjärtat slutade slå. Några frågor om detaljer har kommit efteråt och då har min man svarat väldigt konkret.

Det har gått fem månader nu och vi sörjer allihop men tänker också på honom med stor glädje och pratar mycket om honom. Vi valde att inte ta hem kroppen men har planterat en klematis under ett äppelträdi en jättegrop som han hade grävt (terrier ).

Våra barn har varit med om att deras pappa fick väldigt akut och svår cancer. I den processen fick vi lära oss att man ska vara ärlig men mycket varsam med att inte prata och förklara mer än vad de behöver.

Ni har en svår tid framför er. Ta hand om varandra

PS. Skriva av sig som du gör är en bra metod. Jag öser ur mig lite nu märker jag. Hoppas att du inte tar illa vid dig.

 

[Sofie_B]

Åh vad sorgligt, jag lider med er surprice1985.

Dock väldigt starkt att ta beslutet i rätt tid! Just det där är något jag bävar inför. Min tax fyller 13 i november och det senaste året har mycket hänt, hon blev verkligen gammal snabbt. Än så länge är hon "bara" döv och grå (samt har en vedervärdig andedräkt, men det har hon haft hela sitt liv iofs. Den har dock blivit ännu lite sämre på slutet, trots regelbundna besök hos veterinären för tandstensrensning och vissa gånger tandborttagning). I övrigt pigg och glad utan tecken på fysiska krämpor. Jag gråter floder bara jag tänker på att det kommer komma en dag då hon inte finns längre, men jag vet att jag är skyldig henne det. Kan dock inte tänka mig ett liv utan henne vid min sida, hon är verkligen min allra bästa vän. Min mans äldsta son grubblar just nu mycket över döden (11 år) och häromveckan blev han helt otröstlig när han tänkte på att Phoebe börjar bli gammal och kommer att dö. Jag försökte vara stark och prata på ett bra sätt med honom om det men det slutade med att både han, jag och mannen satt och störtgrät. Usch.. Det här är verkligen baksidan med att ha djur.

 

[surprice1985]

Tack för era kloka svar allihop
Idag köpte jag en liten buske som barnen ska få plantera vid graven, kände att det kunde vara fint att göra tillsammans och något de kan se på och minnas henne.
Vi ska göra tassavtryck i helgen som vi kan göra en tavla av och hänga på väggen.
Största sonen, 11år, har varit ledsen till och från väldigt länge... Så fort han börjat tänka på cancer så blir han ledsen över att Diva har det, han har pratat mycket om det.
Berättade att vi ska skämma bort Diva väldigt myclet i helgen och bara mysa med henne.
Försökte förklara för mellan-sonen, 6år. Frågade honom om han visste vad som skulle hände och fick värsta blodiga mardrömmen om att hon ska dödas osv beskriven så honom har jag gått in lite mer på att hon kommer somna lugnt och stilla och flytta till himlen. Inget blod och dödande!

När jag var liten så hade vi en liten cavalier som en dag plötsligt försvann! Hon var mitt allt och jag letade o letade efter henne. Tog till och med hem kompisar efter skolan för att leta i skogen. Minns såväl en dag när jag och pappa stod i carporten och jag får honom att erkänna att de avlivat Bella.
Får dra ur honom var de begravt henne! Jag gjorde en liten gravsten och gick ofta dit och satt o pratade med henne sen
Det vill jag inte utsätta mina barn för! Blir fortfarande arg på dom när jag kommer att tänka på det
Nej pojkarna ska få säga farväl på Söndag och Måndag innan skolan. De får stanna lite extra på fritids så de behöver inte vara hemma när det händer, jag och mannen kommer nog vara för ledsna för att orka ta hand om dom med

Det kommer bli så väldigt tomt utan henne
Boxern har varit extra busig denna veckan, precis som hon känner det på sig och vet att vi är ledsna. Hon har både hoppat runt på studsmattan som en tok och hoppar upp i traktorn o åkt runt med mig, det har hon aldrig gjort innan

 

[vallhund]

Tack för era kloka svar allihop
Idag köpte jag en liten buske som barnen ska få plantera vid graven, kände att det kunde vara fint att göra tillsammans och något de kan se på och minnas henne.
Vi ska göra tassavtryck i helgen som vi kan göra en tavla av och hänga på väggen.
Största sonen, 11år, har varit ledsen till och från väldigt länge... Så fort han börjat tänka på cancer så blir han ledsen över att Diva har det, han har pratat mycket om det.
Berättade att vi ska skämma bort Diva väldigt myclet i helgen och bara mysa med henne.
Försökte förklara för mellan-sonen, 6år. Frågade honom om han visste vad som skulle hände och fick värsta blodiga mardrömmen om att hon ska dödas osv beskriven så honom har jag gått in lite mer på att hon kommer somna lugnt och stilla och flytta till himlen. Inget blod och dödande!

När jag var liten så hade vi en liten cavalier som en dag plötsligt försvann! Hon var mitt allt och jag letade o letade efter henne. Tog till och med hem kompisar efter skolan för att leta i skogen. Minns såväl en dag när jag och pappa stod i carporten och jag får honom att erkänna att de avlivat Bella.
Får dra ur honom var de begravt henne! Jag gjorde en liten gravsten och gick ofta dit och satt o pratade med henne sen
Det vill jag inte utsätta mina barn för! Blir fortfarande arg på dom när jag kommer att tänka på det
Nej pojkarna ska få säga farväl på Söndag och Måndag innan skolan. De får stanna lite extra på fritids så de behöver inte vara hemma när det händer, jag och mannen kommer nog vara för ledsna för att orka ta hand om dom med

Det kommer bli så väldigt tomt utan henne
Boxern har varit extra busig denna veckan, precis som hon känner det på sig och vet att vi är ledsna. Hon har både hoppat runt på studsmattan som en tok och hoppar upp i traktorn o åkt runt med mig, det har hon aldrig gjort innan

 

[Sel]

Tack för era kloka svar allihop
Idag köpte jag en liten buske som barnen ska få plantera vid graven, kände att det kunde vara fint att göra tillsammans och något de kan se på och minnas henne.
Vi ska göra tassavtryck i helgen som vi kan göra en tavla av och hänga på väggen.
Största sonen, 11år, har varit ledsen till och från väldigt länge... Så fort han börjat tänka på cancer så blir han ledsen över att Diva har det, han har pratat mycket om det.
Berättade att vi ska skämma bort Diva väldigt myclet i helgen och bara mysa med henne.
Försökte förklara för mellan-sonen, 6år. Frågade honom om han visste vad som skulle hände och fick värsta blodiga mardrömmen om att hon ska dödas osv beskriven så honom har jag gått in lite mer på att hon kommer somna lugnt och stilla och flytta till himlen. Inget blod och dödande!

När jag var liten så hade vi en liten cavalier som en dag plötsligt försvann! Hon var mitt allt och jag letade o letade efter henne. Tog till och med hem kompisar efter skolan för att leta i skogen. Minns såväl en dag när jag och pappa stod i carporten och jag får honom att erkänna att de avlivat Bella.
Får dra ur honom var de begravt henne! Jag gjorde en liten gravsten och gick ofta dit och satt o pratade med henne sen
Det vill jag inte utsätta mina barn för! Blir fortfarande arg på dom när jag kommer att tänka på det
Nej pojkarna ska få säga farväl på Söndag och Måndag innan skolan. De får stanna lite extra på fritids så de behöver inte vara hemma när det händer, jag och mannen kommer nog vara för ledsna för att orka ta hand om dom med

Det kommer bli så väldigt tomt utan henne
Boxern har varit extra busig denna veckan, precis som hon känner det på sig och vet att vi är ledsna. Hon har både hoppat runt på studsmattan som en tok och hoppar upp i traktorn o åkt runt med mig, det har hon aldrig gjort innan

Beklagar att ni måste mista vännen. Jag tycker att det låter som att ni hanterar det hela rätt - man måste ge hela familjen tid och rätt att sörja och förstå.

Så ledsamt, men beslutet låter helt riktigt. Kram på er!

 

[hastflicka]

Nu är tid bokad till början av nästa vecka så nu ska vi mysa massor fram tills dess

Jag har alltid sagt, och oxå gjort för den delen med med våra djur, att de ska tas bort innan de blir dåliga.
De ska inte behöva må dålig och ha ont sista tiden i livet bara för att jag vill ha dem kvar.
Men nu gick det så snabbt och var för nära, man ville inte riktigt förstå och det tog någon vecka innan det sjunkit in fastän jag egentligen hade bestämt mig reda då.


Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

Jag sitter i samma situation. Min "heart dog", Miss Mandy har cancer. Vi tog en malignant melanoma fran hennes mage i February ... och nu har hon en stor knol, inne i magen, under dar den forsta satt. Hon flamtar mer an vanligt, det ar varmt, men inte SA varmt. Hon dricker mycket mer. Hon har alltid varit ett matvrak och kastat sig over allt atbart, men nu ar hon rent panisk sa det verkar som om hon ar hungrig trots mer an dubbla portioner med mat (och MASSOR med godis). Hon tappar ocksa vikt, mest muskler tror jag ...cry:
Hon springer fortfarande ibland, hon hoppar oftast over trappstegen och flyger in fran grasmattan fortfarande, hon leker i hela en minut at gangen, hon som inte alls gillar att leka. Jag tittar och bavar ... jag har hokogon pa henne och hon gor som hon vill i stort sett, inga krav bara tacksamhet for den tid vi haft och den mest fantastiska underbara basta van och partner i min hundtraning.
Jag vet dock att det ar nara. Jag ser det i hennes ansikte, hon ar inte redo, men snart. Kanske nagra veckor till ... kanske en vecka eller tva. Men oh sa sorgligt det ar.