K
kulltorp
Sv: Rädda ryttare!
KL
Idag har jag ridit första lektionen på ridskolan. Det var så roligt och gick bättre än jag hade hoppats på
Vi fick bl a göra halter och framdelsvändningar med så lite hjälper som möjligt vid utplacerade koner. Fick till en riktigt bra en Sedan fick vi också från skritt komma fram i en så lugn tölt som möjligt. Jag red en valack som inte mest ville stå still eller gå och prata med fölen närmast ridbanan Men efter lite övertalning började han istället försöka åla sig undan för att till sist gå med på mina förslag... om än lite motvilligt. Han var hur mysig som helst Jag var inte rädd en enda gång! Nästa vecka ska vi rida ut om vädret tillåter
KL
Idag har jag ridit första lektionen på ridskolan. Det var så roligt och gick bättre än jag hade hoppats på
Vi fick bl a göra halter och framdelsvändningar med så lite hjälper som möjligt vid utplacerade koner. Fick till en riktigt bra en Sedan fick vi också från skritt komma fram i en så lugn tölt som möjligt. Jag red en valack som inte mest ville stå still eller gå och prata med fölen närmast ridbanan Men efter lite övertalning började han istället försöka åla sig undan för att till sist gå med på mina förslag... om än lite motvilligt. Han var hur mysig som helst Jag var inte rädd en enda gång! Nästa vecka ska vi rida ut om vädret tillåter
H
hannahz38
Sv: Rädda ryttare!
Jag är också rädd att hästen ska sticka. för ett halvår sen var jag helt lugn, men så stack en häst med mig och det fans ingenstans att lägga en volt, sen började sadeln glida och så låg jag i marken. Efter det ville jag inte rida den hästen mer. Nu gör jag det igen men är uppmärksam på när hon börjar springa på eller så. och härom dagen blev jag lite skraj när jag skulle trava och hästen jag red satte iväg i galopp och jag fick inte stopp på henne. Hon saktade av men inte till trav utan till lite långsammare galopp också. Och jag vill inte ta för mycket i bettet eftersom jag tror hästen ska tappa förtroende för mig och inte vara min kompis längre (knasigt?) tillslut fick jag stopp på henne iaf.. så ensam är du inte
Jag är också rädd att hästen ska sticka. för ett halvår sen var jag helt lugn, men så stack en häst med mig och det fans ingenstans att lägga en volt, sen började sadeln glida och så låg jag i marken. Efter det ville jag inte rida den hästen mer. Nu gör jag det igen men är uppmärksam på när hon börjar springa på eller så. och härom dagen blev jag lite skraj när jag skulle trava och hästen jag red satte iväg i galopp och jag fick inte stopp på henne. Hon saktade av men inte till trav utan till lite långsammare galopp också. Och jag vill inte ta för mycket i bettet eftersom jag tror hästen ska tappa förtroende för mig och inte vara min kompis längre (knasigt?) tillslut fick jag stopp på henne iaf.. så ensam är du inte
Sv: Rädda ryttare!
Knapp
Kolla här då!
Inte ett spår av varesig ridrädsla eller flygrädsla (jag ser inte klok ut, men vafan...)
Dessutom har jag börjat rida på tränsbett istället för Pelhamet...liiiiite fler kommunikationsmissar - MEN det går alldeles utmärkt
(det verkar dessutom som att jag inte kommer att förlora henne)
Knapp
Kolla här då!
Inte ett spår av varesig ridrädsla eller flygrädsla
(jag ser inte klok ut, men vafan...)Dessutom har jag börjat rida på tränsbett istället för Pelhamet...liiiiite fler kommunikationsmissar - MEN det går alldeles utmärkt
(det verkar dessutom som att jag inte kommer att förlora henne
)Sv: Rädda ryttare!
Vet inte än hur det blir...ska kolla om jag får hjälpa till med ett par andra hästar i stallet också eftersom jag förmodligen inte kommer kunna/få rida henne regelbundet. Men pyssla får jag göra
Vet inte än hur det blir...ska kolla om jag får hjälpa till med ett par andra hästar i stallet också eftersom jag förmodligen inte kommer kunna/få rida henne regelbundet. Men pyssla får jag göra
Senast ändrad:
Sv: Rädda ryttare!
Hej, jag heter Linnéa, och jag är rädd (väntar mig ett kollektivt heeej Linnéaaaa).
Eller rädd och rädd, men jag är osäker. Jag tror att det jag är mest rädd för överhuvudtaget är att göra fel, det är något som genomsylar allt jag gör. Men i hästvärlden så visar det sig genom att jag sällan tar egna initiativ eller hjälper till, även fast jag vill. Jag har så duktiga kompisar som jag avgudar, jag tycker att de kan allt nästan. Även om jag inte alltid håller med dem i deras metoder, hantering, tankesätt eller vad det nu kan vara så finns ändå alltid känslan där att de kan mer än jag. Så när de ska lindas ben, packas en hösäck eller vad de nu må vara så vill jag så himla gärna hjälpa till men jag vågar inte eftersom jag är rädd att göra fel så att något går på tok (kanske lägger på sadeln fel så deras häst får trycksår till exempel, jag är bra på att tro att ett höstrå för mycket kommer att döda deras lilla Brunte och så är ALLT mitt fel) eller för att de ska tycka att jag är en rackarns nybörjare. Vilket jag egentligen inte är, jag har hållit på med hästar i över tio år och haft egen häst, då var det inga problem eftersom att han var ju min, jag tyckte inte att jag var tvungen att bevisa samma saker. Med han så var jag lugn med att veta att han DÖR inte om han var lite varm under täcket och hade kunnat vara utan, eller om han råkade få 3 gram hö för mycket idag. Inte så att jag slarvade, men jag hetsade inte upp mig över saker som jag faktiskt visste att jag hade koll på.
Jag vet ju att jag kan sadla, linda ben, göra foder eller lasta. Jag kan det så fort jag är själv med en häst som jag känner väl och är inte ett dugg osäker, men direkt det gäller någon kompis häst eller att t.ex ta ut någon av de andra hästarna i stallet eller ta en fodring så vill jag bara gömma mig. Jag skulle dö om det hände något, om jag gav fel mat till fel häst eller la på fel täcke till fel väder. Jag vill komma överens med alla och inte stöta mig med någon.
Sedan är jag rädd för hästar som skyggar. Inte för att jag haft någon jättehemsk upplevelse direkt men för att jag hatar att sitta och spänna mig i väntan på att de ska flyga i luften över minsta brevlåda och så var den onda cirkeln igång. Spänd ryttare -> ännu mer spänd häst -> vänder hem och vill inte rida igen men gör det ändå.
Av någon anledning så är halvblod lite av en skräck för mig också. Inte för att vara RASistisk alls, jag älskar halvblod så inte för det, men flera av de jag ridit står antingen på två ben, bockar, eller ligger på och börjar bocka om de inte får springa. Varmblod litar jag mer på eftersom jag vet att de oftast bara ligger på framåt så man i värsta fall kommer hem alldeles lealös i armarna, men i alla fall hel och hållen.
I övrigt så VET jag att jag älskar att rida, när det går bra så svävar jag på moln så jag vill verkligen så himla mycket. Har ni några tips på hur man stärker självkänslan
?
Hej, jag heter Linnéa, och jag är rädd (väntar mig ett kollektivt heeej Linnéaaaa)
.Eller rädd och rädd, men jag är osäker. Jag tror att det jag är mest rädd för överhuvudtaget är att göra fel, det är något som genomsylar allt jag gör. Men i hästvärlden så visar det sig genom att jag sällan tar egna initiativ eller hjälper till, även fast jag vill. Jag har så duktiga kompisar som jag avgudar, jag tycker att de kan allt nästan. Även om jag inte alltid håller med dem i deras metoder, hantering, tankesätt eller vad det nu kan vara så finns ändå alltid känslan där att de kan mer än jag. Så när de ska lindas ben, packas en hösäck eller vad de nu må vara så vill jag så himla gärna hjälpa till men jag vågar inte eftersom jag är rädd att göra fel så att något går på tok (kanske lägger på sadeln fel så deras häst får trycksår till exempel, jag är bra på att tro att ett höstrå för mycket kommer att döda deras lilla Brunte och så är ALLT mitt fel) eller för att de ska tycka att jag är en rackarns nybörjare. Vilket jag egentligen inte är, jag har hållit på med hästar i över tio år och haft egen häst, då var det inga problem eftersom att han var ju min, jag tyckte inte att jag var tvungen att bevisa samma saker. Med han så var jag lugn med att veta att han DÖR inte om han var lite varm under täcket och hade kunnat vara utan, eller om han råkade få 3 gram hö för mycket idag. Inte så att jag slarvade, men jag hetsade inte upp mig över saker som jag faktiskt visste att jag hade koll på.
Jag vet ju att jag kan sadla, linda ben, göra foder eller lasta. Jag kan det så fort jag är själv med en häst som jag känner väl och är inte ett dugg osäker, men direkt det gäller någon kompis häst eller att t.ex ta ut någon av de andra hästarna i stallet eller ta en fodring så vill jag bara gömma mig. Jag skulle dö om det hände något, om jag gav fel mat till fel häst eller la på fel täcke till fel väder. Jag vill komma överens med alla och inte stöta mig med någon.
Sedan är jag rädd för hästar som skyggar. Inte för att jag haft någon jättehemsk upplevelse direkt men för att jag hatar att sitta och spänna mig i väntan på att de ska flyga i luften över minsta brevlåda och så var den onda cirkeln igång. Spänd ryttare -> ännu mer spänd häst -> vänder hem och vill inte rida igen men gör det ändå.
Av någon anledning så är halvblod lite av en skräck för mig också. Inte för att vara RASistisk alls, jag älskar halvblod så inte för det, men flera av de jag ridit står antingen på två ben, bockar, eller ligger på och börjar bocka om de inte får springa. Varmblod litar jag mer på eftersom jag vet att de oftast bara ligger på framåt så man i värsta fall kommer hem alldeles lealös i armarna, men i alla fall hel och hållen.
I övrigt så VET jag att jag älskar att rida, när det går bra så svävar jag på moln så jag vill verkligen så himla mycket. Har ni några tips på hur man stärker självkänslan
?Sv: Rädda ryttare!
Sagan mellan mig och henne verkar vara slut, och den slutade inte lyckligt alls
Men jag provred faktiskt en av de andra hästarna, en liten islänning...
Först ca 40 min med sadel, alla gångarter men mest skritt.
Sedan blev det, pga ett missförstånd, en liten tur till...orkade inte sadla på igen utan chansade och red barbacka...
Det slutade med att jag både töltade och galopperade (!!!) på ett fält! På en helt okänd ponny, barbacka!
Men det gick jättebra...
Gjorde galet ont i hjärtat och jag grät och grät när jag hade släppt ut ponnyn, grät ut mot pållans hals och hon bara tog emot...älskade älskade häst...varför skulle det bli så här?
(fast tack vare henne vet jag att jag KAN så jag får väl försöka ta med allt hon lärde mig, och allt hon gav mig, vidare i livet...)
Sagan mellan mig och henne verkar vara slut, och den slutade inte lyckligt alls
Men jag provred faktiskt en av de andra hästarna, en liten islänning...
Först ca 40 min med sadel, alla gångarter men mest skritt.
Sedan blev det, pga ett missförstånd, en liten tur till...orkade inte sadla på igen utan chansade och red barbacka...
Det slutade med att jag både töltade och galopperade (!!!) på ett fält! På en helt okänd ponny, barbacka!
Men det gick jättebra...
Gjorde galet ont i hjärtat och jag grät och grät när jag hade släppt ut ponnyn, grät ut mot pållans hals och hon bara tog emot...älskade älskade häst...varför skulle det bli så här?
(fast tack vare henne vet jag att jag KAN så jag får väl försöka ta med allt hon lärde mig, och allt hon gav mig, vidare i livet...)
Sv: Rädda ryttare!
Lobell: Superkul att du vågade iväg på en tur!
Mimifly: Tråkigt med pållan Men du ska vara stolt över dig själv och tänk på vilken härlig tid ni har haft i alla fall
KL
Själv har jag galopperat på en äng idag Minns inte ens senast jag gjorde det! Min lilla fjordvalack som jag har haft på foder i 4 dagar får mig att känna mig såå trygg
Lobell: Superkul att du vågade iväg på en tur!
Mimifly: Tråkigt med pållan
Men du ska vara stolt över dig själv och tänk på vilken härlig tid ni har haft i alla fallKL
Själv har jag galopperat på en äng idag
Minns inte ens senast jag gjorde det! Min lilla fjordvalack som jag har haft på foder i 4 dagar får mig att känna mig såå trygg
lobell
Trådstartare
Sv: Rädda ryttare!
Kul när man märker framsteg
Jag har nu ridit ensam i 2 månader och får iväg henne på de flesta ställen, och är inte rädd.
I helgen red jag och sambon på en 2-timmarstur med mkt trav och allt kändes kanon.
Så jag känner mej inte längre som en rädd ryttare, utan en mer försiktig bara
Kul när man märker framsteg
Jag har nu ridit ensam i 2 månader och får iväg henne på de flesta ställen, och är inte rädd.
I helgen red jag och sambon på en 2-timmarstur med mkt trav och allt kändes kanon.
Så jag känner mej inte längre som en rädd ryttare, utan en mer försiktig bara
Sv: Rädda ryttare!
Hej Linnea!
Stärker självkänslan? Man gör det man är rädd för. Lite lite tills man vågar mer och mer. Sen är man jättestolt över sig själv när man vågar/kan och sen nästa gång kanske man inte är så rädd. Förhoppningsvis blir man av med sin rädsla sakta men säkert.
KL
Jag är lite stolt över mig själv också då ridningen går framår I fredags på lektionen var det nästan storm ute, det flaxade i nåt plast utanför manegen ocg knakade och hade sig. Hästarna var lite nerviga, MEN jag lyckades hantera det. Kunde avleda hästens uppmärksamhet och red bättre och mer koncentrerat än någonsin!
Hej Linnea!
Stärker självkänslan? Man gör det man är rädd för. Lite lite tills man vågar mer och mer. Sen är man jättestolt över sig själv när man vågar/kan och sen nästa gång kanske man inte är så rädd. Förhoppningsvis blir man av med sin rädsla sakta men säkert.
KL
Jag är lite stolt över mig själv också då ridningen går framår
I fredags på lektionen var det nästan storm ute, det flaxade i nåt plast utanför manegen ocg knakade och hade sig. Hästarna var lite nerviga, MEN jag lyckades hantera det. Kunde avleda hästens uppmärksamhet och red bättre och mer koncentrerat än någonsin! Sv: Rädda ryttare!
Hejsan!
Vad glad jag blev över att hitta denna tråden Känns bra att veta att man inte är ensam. Jag är 30 år och har hållit på med hästar i 20 år men har alltid varit rädd av mig och särkillt för att galoppera. Det sitter en spärr i huvudet som jag aldrig tycks få väck. Det gick bra med en fjording jag hade för länge sen, men stora hästar är jag livrädd för att galoppera på. Har ett sto som älskar att springa som jag red lektion på ett tag för att försöka få hjälp med problemet. Men det spelade ingen roll att han hjälpte mig få henne samlad och gå upp i lugn samlad galopp, nästa gång jag skulle ta galoppskänkel var det lika hemskt ändå. Sen hade det stoet vissa dagar då hon var så uppstressad så jag ville inte ens sitta på henne så jag gav upp ridningen av henne och lät henne gå som avelssto istället. Köpte ett jättesnällt utbildat sto som kan gå upp från skritt i galopp hur lätt som helst och som stannar direkt bara man säger WOW, den perfekta hästen att lära sig galoppera på men bara tanken på att galoppera gör mig nervös och så fort jag ber om galopp så spänner jag mig och drar i tyglarna i samma stund som hon går upp i galopp, vilket givetvis leder till att hon avbryter. Det känns så hopplöst att jag nästan vill ge upp för efter så många år så skäms man att åka iväg på kurser och behöva förklara varför man är rädd för att galoppera. Ett annat problem med henne är också att hon inte gärna vill gå iväg från gården, hon är jättesnäll i paddock och ridhus men ska man rida iväg så får försöker hon oftast tvärvända, så jag vågar inte rida ut på henne.
Nu har jag hållit uppe med ridningen i några år efter att ha fått två barn. Även det andra stoet har fått gå med föl. Köpte nu en oinriden 3 årig fjording i somras för att komma igång med ridningen igen och börja våga rida ut. Anledningen till att jag köpte en unghäst var att jag vill ha en fjording utan olater som jag kan forma som jag vill. Min sambo hjälpte mig med inridningen i början och det var inga problem han är världen snällaste härligaste fjording, bara lite rädd och osäker ibland men det har blivit mycket bättre. Men jag är räddare än någonsin och tar det väldigt lugnt. Har ridit ut två gånger med nån som varit med och gått och en gång själv med hunden i koppel. Då gick jag först och red lite på vägen hem, vilket gick bra tills vi kom in på en skogsväg med en kurva som såg läskig ut och han inte ville gå fram så jag hoppade av. Annars gick det bra. Men jag tänker hela tiden på allt som kan hända och drar mig för att rida fast att han är snäll. Snart ska jag sätta igång mitt andra sto med och då kommer galopproblemet tillbaka. Många kan säkert undra varför man har häst om man är så rädd, men jag älskar hästar och önskar att jag kunde bli av med rädslan för ridningen. När man väl har kommit upp och rider ute i skogen så är det ju bland det bästa som finns.
Hejsan!
Vad glad jag blev över att hitta denna tråden
Känns bra att veta att man inte är ensam. Jag är 30 år och har hållit på med hästar i 20 år men har alltid varit rädd av mig och särkillt för att galoppera. Det sitter en spärr i huvudet som jag aldrig tycks få väck. Det gick bra med en fjording jag hade för länge sen, men stora hästar är jag livrädd för att galoppera på. Har ett sto som älskar att springa som jag red lektion på ett tag för att försöka få hjälp med problemet. Men det spelade ingen roll att han hjälpte mig få henne samlad och gå upp i lugn samlad galopp, nästa gång jag skulle ta galoppskänkel var det lika hemskt ändå. Sen hade det stoet vissa dagar då hon var så uppstressad så jag ville inte ens sitta på henne så jag gav upp ridningen av henne och lät henne gå som avelssto istället. Köpte ett jättesnällt utbildat sto som kan gå upp från skritt i galopp hur lätt som helst och som stannar direkt bara man säger WOW, den perfekta hästen att lära sig galoppera på men bara tanken på att galoppera gör mig nervös och så fort jag ber om galopp så spänner jag mig och drar i tyglarna i samma stund som hon går upp i galopp, vilket givetvis leder till att hon avbryter. Det känns så hopplöst att jag nästan vill ge upp för efter så många år så skäms man att åka iväg på kurser och behöva förklara varför man är rädd för att galoppera. Ett annat problem med henne är också att hon inte gärna vill gå iväg från gården, hon är jättesnäll i paddock och ridhus men ska man rida iväg så får försöker hon oftast tvärvända, så jag vågar inte rida ut på henne. Nu har jag hållit uppe med ridningen i några år efter att ha fått två barn. Även det andra stoet har fått gå med föl. Köpte nu en oinriden 3 årig fjording i somras för att komma igång med ridningen igen och börja våga rida ut. Anledningen till att jag köpte en unghäst var att jag vill ha en fjording utan olater som jag kan forma som jag vill. Min sambo hjälpte mig med inridningen i början och det var inga problem han är världen snällaste härligaste fjording, bara lite rädd och osäker ibland men det har blivit mycket bättre. Men jag är räddare än någonsin och tar det väldigt lugnt. Har ridit ut två gånger med nån som varit med och gått och en gång själv med hunden i koppel. Då gick jag först och red lite på vägen hem, vilket gick bra tills vi kom in på en skogsväg med en kurva som såg läskig ut och han inte ville gå fram så jag hoppade av. Annars gick det bra. Men jag tänker hela tiden på allt som kan hända och drar mig för att rida fast att han är snäll. Snart ska jag sätta igång mitt andra sto med och då kommer galopproblemet tillbaka. Många kan säkert undra varför man har häst om man är så rädd, men jag älskar hästar och önskar att jag kunde bli av med rädslan för ridningen. När man väl har kommit upp och rider ute i skogen så är det ju bland det bästa som finns.
Sv: Rädda ryttare!
Vad jobbigt! det där med galoppen känner jag igen. Har fått jättebra sits i kort trav och är lugn och självsäker, men när läraren säger NU ska vi galoppera då blir jag spänd. Men jag har blivit bättre. Tänker jag för mycket skiter allt sig. Det är säkert samma för dig. Sitt där, tänk på t.ex. ad du ska göra efter ridningen, lyft galopp, bryt av innan du hinner börja tänka och bli spänd. På lektionerna nu galopperar jag bara en långsida eller kortsida för att få så bra sits som möjligt.
Det där med att rida ut själv förstår jag också, hade det problemet med min häst i början. Men på nåt sätt löste det sig. Tyvärr var jag inte så modig som jag velat, men jag tar nya tag då jag köper en ny häst. Jag tror helt enkelt att man i början måste "tvinga" sig ut. Annars hittar man på tusen orsaker för att inte fara. Det gick bättre för mig om jag först red på plan så att både jag och hästen var trötta, sen red man ut en sväng. I början promenerade jag mycket med henne så att platserna var kända. Hon var en väldigt säker häst i trafiken och naturen, var inte rädd för älgar osv. Men hon blev så klart osäker för att JAG var osäker.
Lycka till, det är absolut värt det, hästar är LIVET
Vad jobbigt! det där med galoppen känner jag igen. Har fått jättebra sits i kort trav och är lugn och självsäker, men när läraren säger NU ska vi galoppera då blir jag spänd. Men jag har blivit bättre. Tänker jag för mycket skiter allt sig. Det är säkert samma för dig. Sitt där, tänk på t.ex. ad du ska göra efter ridningen, lyft galopp, bryt av innan du hinner börja tänka och bli spänd. På lektionerna nu galopperar jag bara en långsida eller kortsida för att få så bra sits som möjligt.
Det där med att rida ut själv förstår jag också, hade det problemet med min häst i början. Men på nåt sätt löste det sig. Tyvärr var jag inte så modig som jag velat, men jag tar nya tag då jag köper en ny häst. Jag tror helt enkelt att man i början måste "tvinga" sig ut. Annars hittar man på tusen orsaker för att inte fara. Det gick bättre för mig om jag först red på plan så att både jag och hästen var trötta, sen red man ut en sväng. I början promenerade jag mycket med henne så att platserna var kända. Hon var en väldigt säker häst i trafiken och naturen, var inte rädd för älgar osv. Men hon blev så klart osäker för att JAG var osäker.
Lycka till, det är absolut värt det, hästar är LIVET
F
fiolfikus
Sv: Rädda ryttare!
Den här tråden är fantastisk! Jag blir peppad!
Jag blir rädd ofta. Också utanför stallet, tror att jag är väl en ganska nervig person överlag..
Efter ett uppehåll har jag en häst ett par dar i veckan.
Jag blir rädd och osäker ibland när vi går i paddocken, när vi går i skogen, de gånger jag ridit (dock inte så många pga. av skada).
Och jag har tänkt fram och tillbaka om det är värt det. Sedan sa en vän till mig att så fort jag satt på hästen, började jag fånle stort.
Då känner jag ju mig just normal, sitta där och vara helt glad och rädd samtidigt.
Iaf, tar ett exempel.
Jag red barbacka i skritt i paddocken. Hästarna i hagen började busa varpå hästen jag red tog två, tre travsteg. Jag satt kvar men slängde mig av fort som tusan. Och stod där bredvid honom och undrade vad tusan jag gjorde så för!
Jag skrattade åt mig själv och min fåniga rädsla där och hoppade upp igen.
Den här tråden är fantastisk! Jag blir peppad!
Jag blir rädd ofta. Också utanför stallet, tror att jag är väl en ganska nervig person överlag..
Efter ett uppehåll har jag en häst ett par dar i veckan.
Jag blir rädd och osäker ibland när vi går i paddocken, när vi går i skogen, de gånger jag ridit (dock inte så många pga. av skada).
Och jag har tänkt fram och tillbaka om det är värt det. Sedan sa en vän till mig att så fort jag satt på hästen, började jag fånle stort.
Då känner jag ju mig just normal, sitta där och vara helt glad och rädd samtidigt.
Iaf, tar ett exempel.
Jag red barbacka i skritt i paddocken. Hästarna i hagen började busa varpå hästen jag red tog två, tre travsteg. Jag satt kvar men slängde mig av fort som tusan. Och stod där bredvid honom och undrade vad tusan jag gjorde så för!
Jag skrattade åt mig själv och min fåniga rädsla där och hoppade upp igen.
lobell
Trådstartare
Sv: Rädda ryttare!
Sambon sa samma till mej, att när jag rider / ridit så blir jag en helt annan människa!
Visst är det otäckt när de hoppar till eller som din travar när man inte är beredd. Men nuförtiden så försöker jag att sitta djupt och avslappnat , men är ändå beredd om nåt händer och det känns bättre nu. Kanske hästen känner att jag är mindre orolig och det gör henne lugnare.
Min började galoppera samtidigt som jag var på väg att ta bort en gren som hängde ner. Det kändes lite berg-och dalbana en stund, men jag lyckades hålla mej kvar
Bra att du hoppade upp igen!
Sambon sa samma till mej, att när jag rider / ridit så blir jag en helt annan människa!
Visst är det otäckt när de hoppar till eller som din travar när man inte är beredd. Men nuförtiden så försöker jag att sitta djupt och avslappnat , men är ändå beredd om nåt händer och det känns bättre nu. Kanske hästen känner att jag är mindre orolig och det gör henne lugnare.
Min började galoppera samtidigt som jag var på väg att ta bort en gren som hängde ner. Det kändes lite berg-och dalbana en stund, men jag lyckades hålla mej kvar
Bra att du hoppade upp igen!
Senast ändrad:
T
timeoutofmind
Sv: Rädda ryttare!
Här är ytterligare en som kan känna sig rädd. Läst igenom tråden & jag blev glad på ett sätt, för att man verkligen känner sig mindre ensam. Jag jobbar verkligen med det här, men ja... det tar väl sin lilla tid det med, som allt annat!
Jag är inte rädd för att galoppera etc, jag är rädd för att inte ha kontroll.
Min häst är väldigt het & tittig, skulle vilja påstå att han är osäker också.
Jag har alltid varit ganska "kaxig", men efter att vi vurpade rejält förra månaden blev jag mindre säker.
Så, det är mitt problem.
Jag är rädd för att han ska börja "dampa", vilket resulterar i att jag spänner mig & det känner ju han givetvis av.
Han brallar till väldigt ofta, men innan vurpan sket jag totalt i det. Men inte nu.
Jag känner mig som en nybörjare igen & jag har så svårt för att erkänna det.
Men jag har tänkt leta efter någon som kan agera både tränare & coach & hjälpa oss.
För jag tänker aldrig, aldrigaldrig sälja honom, för det här är ju någonting vi tar oss igenom, det gäller oss alla!
Vi kan alla vinna över våran rädsla, & inte bara kan, vi ska!
Här är ytterligare en som kan känna sig rädd. Läst igenom tråden & jag blev glad på ett sätt, för att man verkligen känner sig mindre ensam. Jag jobbar verkligen med det här, men ja... det tar väl sin lilla tid det med, som allt annat!
Jag är inte rädd för att galoppera etc, jag är rädd för att inte ha kontroll.
Min häst är väldigt het & tittig, skulle vilja påstå att han är osäker också.
Jag har alltid varit ganska "kaxig", men efter att vi vurpade rejält förra månaden blev jag mindre säker.
Så, det är mitt problem.
Jag är rädd för att han ska börja "dampa", vilket resulterar i att jag spänner mig & det känner ju han givetvis av.
Han brallar till väldigt ofta, men innan vurpan sket jag totalt i det. Men inte nu.
Jag känner mig som en nybörjare igen & jag har så svårt för att erkänna det.
Men jag har tänkt leta efter någon som kan agera både tränare & coach & hjälpa oss.
För jag tänker aldrig, aldrigaldrig sälja honom, för det här är ju någonting vi tar oss igenom, det gäller oss alla!
Vi kan alla vinna över våran rädsla, & inte bara kan, vi ska!
Sv: Rädda ryttare!
Suck...jag kan inte påstå att jag blivit RÄDD igen, MEN:
För 3 veckor sedan drygt flög jag av ponnyn och slog axeln ganska så illa, dock verkar det bara vara en muskelskada.
Detta var i mörkret, snöfritt och bra underlag, men ponnyn blev rädd för sällskapets lilla hund...
Nu är jag såpass bra att jag tänkte ta upp ridandet igen, naturligtvis ska vi ta det väldigt lugnt.
MEN nu är det ju snö och mörkt ute, jag har inte hört annat än att ponnyn mår bra så jag är inte så orolig för henne, mer än hur hon kommer reagera när vi ska ut igen.
Vi kommer få sällskap ut av några som vi brukar rida med, men ändå känns det lite läskigt. Tänk om hon blir rädd igen och samma sak händer en gång till?
Jag har ju varit totalt trygg med denna (väldigt envisa) ponny från första stund, men nu så har jag inte varit där alls så jag vet inte hur hon tagit olyckan.
Vi ska bara skritta en sväng, men det är just snön och mörkret som skrämmer mig, eller ja, gör mig orolig.
Kommer jag fixa detta?
Jag behöver verkligen pepp!
För det känns som att om det går åt skogen nu så kommer jag inte komma tillbaka igen, till hästar över huvudtaget
Jag vet att det är att dra i för stora växlar men...
Leda ponnyn "kan" jag inte göra heller eftersom jag är ännu mer rädd för att halka.
Hur ska detta gå?
Jag tycker ju faktiskt väldigt mycket om ponnyn och vill så klart inte förlora henne, eller storponnyn, men om jag inte klarar det så...ja
Suck...jag kan inte påstå att jag blivit RÄDD igen, MEN:
För 3 veckor sedan drygt flög jag av ponnyn och slog axeln ganska så illa, dock verkar det bara vara en muskelskada.
Detta var i mörkret, snöfritt och bra underlag, men ponnyn blev rädd för sällskapets lilla hund...
Nu är jag såpass bra att jag tänkte ta upp ridandet igen, naturligtvis ska vi ta det väldigt lugnt.
MEN nu är det ju snö och mörkt ute, jag har inte hört annat än att ponnyn mår bra så jag är inte så orolig för henne, mer än hur hon kommer reagera när vi ska ut igen.
Vi kommer få sällskap ut av några som vi brukar rida med, men ändå känns det lite läskigt. Tänk om hon blir rädd igen och samma sak händer en gång till?
Jag har ju varit totalt trygg med denna (väldigt envisa) ponny från första stund, men nu så har jag inte varit där alls så jag vet inte hur hon tagit olyckan.
Vi ska bara skritta en sväng, men det är just snön och mörkret som skrämmer mig, eller ja, gör mig orolig.
Kommer jag fixa detta?
Jag behöver verkligen pepp!
För det känns som att om det går åt skogen nu så kommer jag inte komma tillbaka igen, till hästar över huvudtaget
Jag vet att det är att dra i för stora växlar men...
Leda ponnyn "kan" jag inte göra heller eftersom jag är ännu mer rädd för att halka.
Hur ska detta gå?
Jag tycker ju faktiskt väldigt mycket om ponnyn och vill så klart inte förlora henne, eller storponnyn, men om jag inte klarar det så...ja
P
pussilipuss
Sv: Rädda ryttare!
du är inte ensam! som du säkert kan läsa!
Jag har själv samma problem.. Jag har haft hästar runt mig sen jag var 7 och nu är jag 22. Jag slutade rida pga tidsbrist när jag var 19, men började rida till vintern förra året. Jag mindes allt det roliga, farten, spänningen och hur mycket jag gjort med mina tidigare hästar, så jag bestämde mig för att skaffa en på nytt!
Men idag känner jag mig ännu osäker.. inte över att vara med hästen på något sätt.. men att rida henne! Hon är ett varmblod med krut i sig, osäker och rädd.. inga problem o rida men antagligen har jag glömt att jag faktiskt är en duktig ryttare och det var därför jag ville ha henne, men jag glömmer bort att faktiskt säga det till mig själv!
När jag rider henne i ridhus är det super bra, och jag känner mig inte ett dugg rädd.... men det är såfort jag kommer ut jag får tankar som "tänk om hon blir rädd, tänk om hon sticker, tänk om tänk om tänk om.. " och jag vill inget annat änn att ge mig ut på fält och ge henne tygeln och springa av sig. Jag är så otroligt rädd, och om du kommer på något knep hur man hittar känslan i sig själv och säkerheten... TELL ME!
du är inte ensam! som du säkert kan läsa!
Jag har själv samma problem.. Jag har haft hästar runt mig sen jag var 7 och nu är jag 22. Jag slutade rida pga tidsbrist när jag var 19, men började rida till vintern förra året. Jag mindes allt det roliga, farten, spänningen och hur mycket jag gjort med mina tidigare hästar, så jag bestämde mig för att skaffa en på nytt!
Men idag känner jag mig ännu osäker.. inte över att vara med hästen på något sätt.. men att rida henne! Hon är ett varmblod med krut i sig, osäker och rädd.. inga problem o rida men antagligen har jag glömt att jag faktiskt är en duktig ryttare och det var därför jag ville ha henne, men jag glömmer bort att faktiskt säga det till mig själv!
När jag rider henne i ridhus är det super bra, och jag känner mig inte ett dugg rädd.... men det är såfort jag kommer ut jag får tankar som "tänk om hon blir rädd, tänk om hon sticker, tänk om tänk om tänk om.. " och jag vill inget annat änn att ge mig ut på fält och ge henne tygeln och springa av sig. Jag är så otroligt rädd, och om du kommer på något knep hur man hittar känslan i sig själv och säkerheten... TELL ME!
C
Chaandyy
Sv: Rädda ryttare!
Jag rider en häst åt en tjej, vi är väldigt bra vänner och litar på varandra till 100%!
Jag står alltid och myser, och pysslar med henne i stallet, runt en timme innan vi rider.
Men hon blir jättepigg och bara drar på i 180 när man hoppar eller rider ut
Hon blir svår att stoppa, för att hon tycker det är så himla roligt.
Jag har aldrig varit speciellt rädd av mig ( tyvärr så har jag därför skadat mig ett x antal gr..)
Ibörjan så var jag jätterädd när hon drog iväg, men nu har vi ett bättre bett, och hon har lugnat ner sig betydligt!!
Nu blir jag mest arg när hon skenar iväg, jag tror att det är för att vi litar på varandra, jag vet att hon bara blir glad, MEN det är ju inte okej att hon drar iväg med mig för det.
Så tillbringa massor med tid i hagen och i stallet.
Detta inlägg kanske lät skrytigt, men det var inte menat så!
Jag rider en häst åt en tjej, vi är väldigt bra vänner och litar på varandra till 100%!
Jag står alltid och myser, och pysslar med henne i stallet, runt en timme innan vi rider.
Men hon blir jättepigg och bara drar på i 180 när man hoppar eller rider ut
Hon blir svår att stoppa, för att hon tycker det är så himla roligt.
Jag har aldrig varit speciellt rädd av mig ( tyvärr så har jag därför skadat mig ett x antal gr..)
Ibörjan så var jag jätterädd när hon drog iväg, men nu har vi ett bättre bett, och hon har lugnat ner sig betydligt!!
Nu blir jag mest arg när hon skenar iväg, jag tror att det är för att vi litar på varandra, jag vet att hon bara blir glad, MEN det är ju inte okej att hon drar iväg med mig för det.
Så tillbringa massor med tid i hagen och i stallet.
Detta inlägg kanske lät skrytigt, men det var inte menat så!
Liknande trådar
- Låst
Senast: Hedinn
·
Ridning
Har insett att jag kan mycket om foder, hagar, beteende och träning från marken - men väldigt lite om hur man faktiskt lägger upp...
Senast: MiniLi
·
Senast: Islandshästryttare
·
Träning
Hej! Jag ska köpa en häst som stått i ca 1 år pga privata anledningar hos ägaren. Den är riden kanske 5-10 ggr under ett år och lite...
Senast: kaninälskare
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Stallchefen om sorgen efter ponnyolyckan: ”Många som stöttar”
- Hästnyheter Så fort går inte rättsväsendet.
- nullo-modo
- Svar: 3
- Visningar: 113
- Hästnyheter
-
SvD Debatt: Tillåt ryttare att välja sida – för ökad trafiksäkerhet
- Hästnyheter Fast näe, håller vägen för cyklar så håller den för hästar.
- Grazing
- Svar: 6
- Visningar: 582
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Pluggtråden- Skola & Jobb Kanske finns redan en sån här tråd? Har letat men inte hittat 😳 Jag har just påbörjat min resa mot karriärbyte. Jag vill bort från...
- Linn-Nora
- Svar: 0
- Visningar: 17
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Lämna hund i bil- Hundträning Nu har jag beställt en varsin snugglesafe åt os alla tre. La till en extra för mig själv eftersom jag är så frusen av mig. Köpte en...
- Lillefrun
- Svar: 16
- Visningar: 560
- Hund
Hästrelaterat
-
Ny sits
- Utrustning Om sadeln passar dej och den passar hästen så är det definitivt värt att laga den. Är det något man inte ska snåla med när det gäller...
- Grazing
- Svar: 1
- Visningar: 27
- Utrustning
