Rädda ryttare!

Sv: Rädda ryttare!

Det låter snarare som ni kanske har lite för lite krav på dom, så det ska du nog inte oroa dig för ;) arbetar du henne något från backen? Det kan väl kanske hända att det är lite överskottsenergi som hon gör av med genom att trilskas? Får hon springa av sig på lina innan du hoppar upp kanske hon blir mer medgörlig? :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Fast om det hade varit överskottsenergi hade hon väl kanske inte velat gå hem när vi ska trava?
Vi har longerat dem , men det var i våras då de hade överskottsenergi och ville springa för mkt. Nu vill hon inte gå alls, vilket jag tror är en blandning mellan att ha kommit på att jag håller på att få övertaget då rädslan är borta och att de är trötta av värmen.
Nu får de vila ett par dagar så ser vi hur det går nästa gång. Kanske det är glömt då? :laugh:
 
Sv: Rädda ryttare!

Vet du vad jag tänker när jag läser dina inlägg?

Jag tänker att ÄVEN om din häst är uttråkad, trött eller vad som helst så är det ju DU som bestämmer om, när och vart ni går oavsett hennes åsikt. Du kräver inget ohästigt av henne, inget som är direkt ansträngande!

Har du använt spö någon mer gång? Det är ju en idé att helt enkelt rappa till henne några gånger när hon vänder. En annan idé skulle nog vara ifall din sambo går med er och manar på henne så fort hon vänder eller backar. Han kan ha med ett spö peta på henne (så som Tobbe i ponnyakuten:idea:) så att det blir jobbigt att vända och backa för då står gubben din där och knackar med spöt hela tiden. Det finns inget så irriterande som när någon står och petar på en konstant :D

KL

Min häst och jag har en bra period nu. Visst, en lektion som jag på kvällen grät över för att jag var så dålig, men jag var inte nervös för att jag skulle rida henne. Inte rädd alls, trots att vi faktiskt travade och det utan att använda gramantygeln. Den bara hängde där liksom. Jag red ut i förrgår och det var samma. Gramanen hängde, vi travade lite grann och det var helt underbart roligt. Tror Akima också gillade det starkt! Hon var pigg, men när Akima är pigg så märks det genom att hon skrittar lite fortare och tittar sig mer omkring:D Det är liksom inte värre än så egentligen. Jag har lärt mig att lita på henne just eftersom hon inte är värre än så här.

Vi red förbi en stor gul lastbil med flak samt en gravmaskin som grävde upp marken och öste jorden i lastbilen. Båda stod igång och lastbilen stod så att det bara var max två m mellan den och vägkanten. Vi gick förbi som inget alls, bara de där metrarna emellan oss. Hon är så jäkla trafiksäker den hästen, så hälften hade räckt liksom (inte för mig som ser det som en självklarhet att hästen ska fixa sånt här :) :)

När vi gick på asfalten så hade några barn ritat på vägen. Akima Stannade upp några sekunder och tog ner huvudet och kikade med spetsade öron, som om hon undrade vad det var för konstigt på marken! Inget mer än så liksom, nyfiken är hon!

Ja jag är fullständigt käääär i min häst, även om folk inte förstår varför! Andra verkar tycka att ridningen är viktigast. Det gör inte jag, för mig är allt annat viktigast. Även om jag ofta har funderat på att byta ut henne. Nu har jag bestämt mig att låta bli och behålla henne och försöka få ordning på ridningen lite mer :D
 
Sv: Rädda ryttare!

Men självklart :laugh:
Alla är välkomna , även de som har varit rädda men kommit över det, då kan man ju få bra tips.
Sen kan man ju få återfall ibland fast rädslan hållit sig borta :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Tack! :D

Jag har nog blivit feg med åren tror jag, för som yngre så var det inte mkt som fick mig rädd. Kanske man inte skall kalla det att vara rädd, utan bara att man är klok som insett att man inte är odödlig? :p
 
Sv: Rädda ryttare!

Jo, det som satte igång igång mitt var när jag fick sladdbarn.
Då började man fundera på hur man skulle byta blöjor på 2 små om man hade gipsad arm eller ben :D
 
Sv: Rädda ryttare!

Ja, det var nog lite så för mig också, att när man fick barn så hade man helt plötsligt inte bara en själv att tänka på. Sen efter min trafikolycka så blev ju min balans inte vad den varit tidigare, det gör mig också till en osäker person i sadeln.
Inte en chans att jag rider utan "fegsnöre" runt halsen på pålle :p
 
Sv: Rädda ryttare!

kl

Här är visst en tråd jag känner att jag hör hemma i när det kommer till en punkt: Hoppning. Eller allt som innefattar bommar, rättare sagt. Det räcker med att trava över en bomserie för att jag ska spänna mig och få ont i magen, och man kan i princip räkna med att jag kommer att åka av om det vankas cavaletti. Bestämmer sig hästen för att springa åt sidan (vilket min häst gör då hon är osäker på hoppning) precis innan bommen är jag helt enkelt så rädd, stel och spänd att jag bara välter av, kroppen är helt låst och därmed försvinner allt vad balans heter.

Jag tycker att jag har bra balans annars, ridit mycket monté, men rör det hoppning är jag fan som en mentalt och fysiskt handikappad 10-årig nybörjare.

Några tips på hur man tar sig över det här? Tycker att det är så jobbigt, jag hoppade väldigt mycket när jag var yngre och älskade det (fram till en olycka, som även ligger till grund för hopprädslan nu), tog mig över 130 vid något tillfälle och nu kan jag inte ens rida en travbom utan att få ångest. :(
 
Sv: Rädda ryttare!

Jag fick borta rädslan genom att ta tag i det jag var rädd för. Och det var att jag inte visste hur hästen skulle reagera om den blev sur. Jag trodde hon skulle försöka få av mej.
Min vill ju inte gå iväg utan sällskap ( och inte med heller nuförtiden :D ) så jag började försöka få iväg henne ensam och se vad som hände.
Inte mycket mer än att hon surar och står still, så nu har ag fått bort värsta känslan av det iaf.
Hoppning vågar jag mej inte på så vet inte hur man får bort det. Kanske genom att hoppa mer och ha låga krav tills man får tillbaka känslan?
 
Sv: Rädda ryttare!

kl

Måste nog också påstå att det är den där känslan av att faktiskt vara en "normal dödlig" som blivit mer närvarande när man blivit äldre.

Jag sätter mig inte gärna på en häst numera som uppges stå på bakbenen när det passar. Förr hade man snarare tagit sig an uppgiften med ett oändligt intresse för att hitta lösningen utan någon som helst tanke på/rädsla för att man skulle kunna bli skadad :crazy:

Det brukar ju dessutom bli så att man slår sig mer numera om man åker i backen... benskör. :D
 
Sv: Rädda ryttare!

Jiipppiie!
Jag fick iväg henne idag!

Vi red på åkern, och jag trodde ärligt att det var kört då grannen satt över sina hästar i hagen som går bredvid.
Hon brunstar och brukar då bli intresserad av grannens ena häst.

Sambon kom iväg före och vi blev fast nästan direkt.
Hon stod i stort sett stilla och gick bara millimetersteg då och då.
Jag brydde mej inte utan pratade bara på och struntade i det.
Vid första vändningen som jag inte var beredd på så vände jag tillbaka henne direkt. Tänkte att så länge hon står med näsan åt rätt håll så var det ok.
Smackade på då och då och vid nästa vändning så drog jag i tyglen så att hon blev tvungen att gå framåt för att inte ramla ( tack för tipset, Bewildered :) )
Sambon var iväg utom synhåll och då började hon gnägga efter hans häst.
Vi kom en bit och då ville hon vända igen. Jag var då snabb på tygeln och samtidigt dök sambons häst upp. Hon trodde väl att vi skulle hem då så han vände och red iväg snabbt igen.
Efter en stund så började hon faktiskt gå och det blev lite frustningar och mkt beröm från matte!
Så nu är det nya tag igen!
 
Sv: Rädda ryttare!

Jo, övning är ju det första som slår en. Problemet är väl att jag känner lite att jag riskerar att bli mer rädd när risken är så pass stor att jag åker av. Som sagt, jag kan flyga åt skogen på en cavaletti, och jag får ju tyvärr inte mer mod av att åka i backen en sisådär två gånger per pass.
 
Sv: Rädda ryttare!

Låter inte så kul.
Nu kan jag noll om hoppning. Men om du testar med en häst som är stabilare och inte brukar hoppa undan?

*KL

Kom på en lustig sak ikväll.
I samband med att min rädsla försvann hade jag precis gått jag över till hackamore. Hon gick kanon och jag använde kroppen mkt mer.
Sen när jag behövde finliret mer för att hon vägrade gå så bestämde jag mej för att testa med bett igen, ( plus att hon blivit bromsbiten på nosryggen ) och det funkade väldigt bra. Använde ett rakt bett med led, vilket hon verkade tycka var helt ok.

MEN det kändes annorlunda i ridningen. Jag var inte rädd och inte nervös, men jag satt helt plötsligt väldigt nära att tjuvhålla på tyglarna mer. Fick till slut hålla med en hand och den andra på hornet för att låta bli.
Med hacket låter jag henne gå med väldigt lösa tyglar och får stopp på henne utan att dra i dem. Ruskar lite lätt i tygeln bara. Med bett inbillar jag mej att jag behöver korta tyglarna mer :confused:
Eller är det för att jag är rädd för att dra med hacket och därför använder kroppen bättre, och sen omedvetet fuskar med det när jag har bett?
 
Sv: Rädda ryttare!

En tanke som slår mig när jag läser dina inlägg aär: Måste du hoppa då?
Jag är också dödens rädd för att hoppa, finner inte ngt nöja alls i den biten. Så jag låter helt enkelt bli att hoppa :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Grejen är ju lite den att jag "egentligen" tycker det är kul, jag vill inte riktigt nöja mig med att bara rida dressyr och i skogen. Dessutom skulle det göra hästen väldigt gott, dels fysiskt men också för psykets skull, inse att hindrena inte är farliga, att hon kan ta sig över dem och bygga lite mer självförtroende på det sättet.

Låter inte så kul.
Nu kan jag noll om hoppning. Men om du testar med en häst som är stabilare och inte brukar hoppa undan?
Jag har funderat på det, tyvärr har jag inte riktigt några sådana hästar i bekantskapskretsen... eller bekantskapskretsen har inte riktigt några sådana hästar, kanske jag ska skriva. Var och kollade lite på ridskolan förut, men efter min fina beskrivning om att välta rakt av osv. ville instruktören där inte riktigt slänga ut mig på någon hopplektion. :p Så jag tror tyvärr det är något jag får försöka klara praktiskt på egen hand, eller åtminstone med egen häst.
 
Sv: Rädda ryttare!

Vet du...jag har varit precis lika dan...men så insåg jag att tvekar jag så tvekar hästen. T.om. min hoppsäkra, totaltrygga medryttarhäst vägrade/sprang åt sidan om jag tvekade...annars hoppade hon lugnt och fint, hon som annars drar iväg i 180 vid hoppning, tydligen.
Henne skulle du provat:)

Så det jag gjorde var att ta ett rejält mantag, Kolla över/bortanför hindret och tänka sig att vi kommer över, tillsammans.

Det funkade. Varenda gång. T.om. när jag tappade stigbyglarna i en kobination på den extremt höga höjden 50cm...
Mantag, som sagt. Och lite envishet - mot sig själv. Så tror jag det går...

Hoppas det hjälper dig med!
Lycka till :bump:

Och så knapp, trådkap och typ allt...men jag måste:
Jag kommer snart bli utan min älskade fantastiska häst som gett mig allt detta, hur ska det gå?! :cry::cry:
 
Sv: Rädda ryttare!

Men vad tråkigt! Varför?

Då har du ännu en utmaning, att hitta en ny som du vågar lite mkt med.
 
Sv: Rädda ryttare!

Ägaren kan inte ha kvar henne så hon ska ut på foder...

Det blir svårt, tror hon är en på miljonen, typ :cry:
 
Sv: Rädda ryttare!

Ta henne på foder då :laugh:
Fast det kanske inte går? Typiskt när det funkat så bra.
 

Liknande trådar

  • Låst
Hästhantering På förekommen anledning sitter jag och funderar på det här med hästar som springer på/över en människa, vilket ju i bland haft en...
16 17 18
Svar
351
· Visningar
15 513
Senast: Hedinn
·
Ridning Har insett att jag kan mycket om foder, hagar, beteende och träning från marken - men väldigt lite om hur man faktiskt lägger upp...
Svar
5
· Visningar
530
Senast: MiniLi
·
Träning Hej! Vi har två islandshästar som står på mina föräldrars gård, valack 23 år och sto 16 år. Vi har haft dem i många år och tidigare red...
Svar
12
· Visningar
1 236
Träning Hej! Jag ska köpa en häst som stått i ca 1 år pga privata anledningar hos ägaren. Den är riden kanske 5-10 ggr under ett år och lite...
Svar
19
· Visningar
1 672

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp