Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
I alla fall lär många ridskolor inte ut hur man bäst inverkar med händerna. De använder inspänningstyglar vilket innebär att eleven/ryttaren inte får lära sig hur man skall använda tyglarna. Inspänningstyglarna spänns så hårt att det motsvarar rollkur. Sedan har både häst och elev lärt sig rollkur.Det finns väl ändå inga ridskolor i Sverige som lär ut rollkur?
I alla fall lär många ridskolor inte ut hur man bäst inverkar med händerna. De använder inspänningstyglar vilket innebär att eleven/ryttaren inte får lära sig hur man skall använda tyglarna. Inspänningstyglarna spänns så hårt att det motsvarar rollkur. Sedan har både häst och elev lärt sig rollkur.
Inspänningstyglar försvaras ofta med att ryttaren inte har tillräckligt bra sits. Då borde man hjälpa ryttaren med sitsträning men det finns det inte tid till och eleven kanske inte tycker det är så roligt.
De ridskolor jag besökt på senare tid har använt inspänningstyglar för att hästarna skall gå i en viss form. Det gläder mig att det finns ridskolor som inte gör det.Det har jag _aldrig_ hört talas om faktiskt, och jag jobbar inom ridskolevärlden. Visst har vi hjälptyglar på ett par ponnyer och hästar men det har inte med elevernas sitsar att göra.
Vad menar du att ridskolorna lär ut med händerna? Vi jobbar med kramningar, förhållningar, halvhalter och de etablerade tygeltag som finns. Det trodde jag var lite standard på ridskolor?
Hur gör ni på din ridskola
- Hur använder ni kramningar av tygeln?
- Vad skall ryttaren förmedla till hästen genom att använda kramningar?
- Skall ryttaren krama tygeln hela tiden inför en halt, "slumpartat" eller när hästen har en viss hov i luften/marken?
Dom mest puckade hästmänniskor jag vet, är dom som tror att bara ett sätt är rätt. Deras sätt.
*kl*
Dom mest puckade hästmänniskor jag vet, är dom som tror att bara ett sätt är rätt. Deras sätt.
Stort tack för ditt trevliga svar!För tillfället jobbar jag mest med unga och ovana ryttare, där är målet med kramningarna i första hand övergångar eller tempoväxlingar. Då ska de krama upprepade gånger tills de får önskad respons. Ju duktigare de blir desto mer timing får de träna in. Kramningarna ska dels hjälpa ryttarna att inte fastna i handen och dra i hästarnas munnar och dels förbereda för kommande moment i ridutbildningen (t.ex. halvhalt). De som jobbar med att ställa hästarna får använda kramningarna i det syftet. Kramningarna används inte till att svänga utan där fokuserar vi i huvudsak på ledande tygeltag.
Redan tidigt etablerar man också eftergift med att kramningarna ska upphöra när hästen gör det man ber om. Det blir mycket träning på halter tidigt där målet är att hästen ska lyssna på kramningarna (gör den inte det får man gå till steg två av de förhållande tygeltagen där handleden rörs). Vi poängterar noga eftergiftens betydelse hos hästen och de får från början lätta i handen helt när hästarna står still (och i första läget gör det inget om de tappar kontakten lite, de är ofta inte balanserade nog att ha en jämn kontakt hela tiden under ridpasset).
Nu blev det mycket tygelsnack, givetvis får de använda skänklarna i de moment där det ingår som t.ex. vid svängar och det ställande arbetet. Jag har säkert glömt flera detaljer efter en lång arbetsvecka och dåligt med sömn men fråga gärna mer i så fall.
*kl*
Dom mest puckade hästmänniskor jag vet, är dom som tror att bara ett sätt är rätt. Deras sätt.
I SVTs program Ponnyakuten den 14/4 visade Jan Brink just det som jag vänder mig mot - att med inspänningstyglar hålla ner/in hästens huvud i ett för hästen onaturligt läge för att ryttaren skall klara av att rida hästen.Tack själv, alltid trevligt att få positiva reaktioner på det man lär ut =)