Sv: Psykisk ohälsa
Först och främst kan jag säga att jag förstår hur det känns. Jag har haft andra problem så att jämföra det rakt av funkar inte, men jag vet hur det känns att inte orka skapa drömmar, vardag, framtid.
Det är så lätt för folk utifrån att komma med sina "fantastiska" tips och att man ska "kämpa" osv.
För min del kämpade jag i motvind och gör fortfarande, mest för fysiska skador dock, och tillslut kom en gräns när jag inte orkade armbåga mig fram utan behövde support, hjälp! När man mår så dåligt finns det bara tankar om att överleva dagen, eller att inte vilja överleva den alls.
Jag tycker du får trist respons här, man får ofta det som ung, man får inte må dåligt för alla ungdomar "överdriver så" osv osv. Finns det inte möjlighet för dig att bo i egen lägenhet men att du har någon med dig 24/7 och vakar över dig? Det finns garanterat resurser för att ett antal personer skall kunna gå i skift kring dig där du ändå är i hemma-miljö och försöker börja leva som vanligt, börja med de enklaste sakerna i vardagen och utöka successivt, efter hur du mår? Då riskerar du inte skada dig själv med tillsyn och sällskap och du slipper ligga inne. Hoppas innerligt att det löser sig för dig. Även om andra i tråden har haft samma diagnos kan man inte jämföra sig med varandra. Bara för att någon åkte en räkmacka ut från skiten betyder det inte att alla har det så
Kram!