Psykisk ohälsa tråden

[Uttern]

Xanor hör till gruppen benzodiasepiner o är värre än både sobril o stesolid vad gäller beroende.

Tack för ditt svar!
Ah, ok då ska jag nog tyvärr inte be om den. Är jätterädd för att bli beroende.

 

[Raderad medlem 120709]

Tack för ditt utförliga svar!
Är det ok om jag ställer lite frågor, angående daglig verksamhet? Är en orolig själ av mig och undrar hur det fungerar på sådana ställen. Förstår att det kan vara olika på olika ställen. Jag är mest rädd för människorna. Att jag ska göra bort mig, att bli utfryst, inte höra vad folk säger och uppfattas som dum etc. Brukar det vara lätt att få kontakt med människorna där? Har man en handledare med sig hela tiden? Aja, du behöver absolut inte svara på detta om det känns jobbigt. Men tack iallefall för ditt svar!

Det var så lite så, jag hoppas att det kan vara till hjälp.
Vad gäller daglig verksamhet så berättar jag gärna mer om min upplevelse med den nuvarande, tidigare är inte ens värda att nämnas för de gjorde noll för mitt välmående.

Där jag är nu så är det ett positivt och välkomnande gäng, alla med olika funktionsvarianter, så jag upplever inte alls att det finns någon dömande atmosfär eller nåt tänk att "herregud vilken konstig människa" om man skulle tabba sig på nåt vis. Och det kommer från mig som alltid känt mig som den ultimata kufen som inte passar in någonstans...
Men det är såklart olika beroende på verksamhet, det finns både bra och dåliga. Man får försöka känna in lite vad det finns för vibbar i gruppen, och medan man gör det så kan man hålla sig lite i skymundan om det är vad som känns bäst.

Det torde inte vara några problem att få ha handledare med som stöd, speciellt när du är ny på en plats. Jag gör själv så just nu, håller mig på min kant och jobbar med en handledare som jag fått bra kontakt med. På längre sikt blir jag nog mer självgående, men det känns tryggt att ha någon där som backup såhär i början.

Du lär troligtvis få komma på minst ett studiebesök till en verksamhet innan du börjar där, det kan vara en lämplig tidpunkt att ta upp hur mycket handledning du behöver så att de är införstådda med det i förväg. Men troligtvis lär de fråga om det redan innan det blir aktuellt med studiebesök, så att de har ett hum om vilka platser som kan vara lämpliga.

 

[MissFideli]

Tack för ditt svar!
Vad är Lycrica för sorts tablett ? Är antidepp? Tänkte om kunde kolla med läkaren om att få ut den sorten. Xanor, är det en beroendeframkallande medel? Annars låter det toppen! Eller ja, att den funkar men sorgligt att den behövs. Skönt att det har funkat för dig!

Lyrica funkar bra för ångesten för mig. Det är en tablett man tar dagligen dock, inget man tar "vid behov". Den är känd för att vara jobbig att sluta med, det ska man ha i bakhuvudet. Jag slutade helt och mådde inte toppen under tiden, det får jag erkänna. Tyvärr kom ångesten tillbaka, så nu äter jag en låg dos som jag nog kommer få fortsätta med livet ut. Äter den dock ihop med Voxra.
Xanor ska du inte ta om du är i riskzonen för att bli beroende/missbruka. Det är nog en av de starkaste som finns. Tyvärr var det den första jag fick och det slutade med att jag inte kunde ha dom hemma pga missbruk. Jag blev aldrig fysiskt beroende som tur är. Men även om den är bra, är det inget jag rekommenderar faktiskt.
Så jag hoppas du hittar nått som funkar utan att vara riskfyllt. Tyvärr är det ju oftast de som är narkotikaklassade som är bra, så jag är glad att jag inte behöver ta längre.

 

[Trissa]

Tack för ditt utförliga svar!
Är det ok om jag ställer lite frågor, angående daglig verksamhet? Är en orolig själ av mig och undrar hur det fungerar på sådana ställen. Förstår att det kan vara olika på olika ställen. Jag är mest rädd för människorna. Att jag ska göra bort mig, att bli utfryst, inte höra vad folk säger och uppfattas som dum etc. Brukar det vara lätt att få kontakt med människorna där? Har man en handledare med sig hela tiden? Aja, du behöver absolut inte svara på detta om det känns jobbigt. Men tack iallefall för ditt svar!

Jag har i mitt jobb kontakt med flera dagliga verksamheter, och berättar gärna lite hur jag upplever dem "utifrån", om det är till någon hjälp. Oftast har de olika inriktning, antingen hela verksamheten (om den är lite mindre) eller indelat i olika grupper. Det kan vara utegruppen för de som gillar att vara ute och röra på sig, hantverksgruppen för de som tycker om att hålla på med tex screentryck, lera eller annat, lugna gruppen för de som behöver begränsad yttre stimulans (de har bla högläsning, avslappning och sådant) och så vidare. Det är ju ofta lättare att få kontakt med människor som har samma intressen som en själv.
Personalen verkar vara väldigt mån om att rätt människor ska göra rätt saker, och att man inte tvingas på något eller någon. De verkar i de flesta fall vara bra på att läsa människor och inte döma dem. För mig som tillfällig besökare har det varit lätt att få kontakt med de som deltar i den dagliga verksamheten.

 

[Cessan]

Jag har bipolär, ADHD och asbergers (haft en del problem tidigare med social fobi och skulle vi börja rota i det skulle vi med största sannolikhet kunna lägga lite tvång och liknande till listan). Är rätt bra medicinerad just nu så jag orkar jobba iallafall 50% :-D Är såååå skönt att faktiskt kunna göra en del iallafall

 

[et_flickan]

Efter mycket bråk med vården om medicin fick jag äntligen utskrivet Mirtazapin igår. Läkaren var en trevlig en. Han sa att vi egentligen inte behövde säga så mycket, han hade läst min journal så jag behövde taclj och lov inte berätta allt igen men han ville ändå höra hur jag mådde.

Igår tog jag som vi sagt en halv tablett. Och ja, jag somnade i innan åtta sov hela natten, troligen sov jag till och med igenom dotterns vakentid vid fyra tur hon bara ligger och filosoferar och inte går upp. Hoppas dock att detta zombiestadie är kortvarigt och att det blir bättre när kroppen vant sig. Är lite zombievarning idag också.

 

[Rosett]

Efter mycket bråk med vården om medicin fick jag äntligen utskrivet Mirtazapin igår. Läkaren var en trevlig en. Han sa att vi egentligen inte behövde säga så mycket, han hade läst min journal så jag behövde taclj och lov inte berätta allt igen men han ville ändå höra hur jag mådde.

Igår tog jag som vi sagt en halv tablett. Och ja, jag somnade i innan åtta sov hela natten, troligen sov jag till och med igenom dotterns vakentid vid fyra tur hon bara ligger och filosoferar och inte går upp. Hoppas dock att detta zombiestadie är kortvarigt och att det blir bättre när kroppen vant sig. Är lite zombievarning idag också.

Mirtazapin är sömngivande i låg dos men inte i högre dos så det kommer nog att fixa sig.
Jag har tagit den för sömnen och den hjälpte hyfsat i ca tre veckor.

 

[et_flickan]

Mirtazapin är sömngivande i låg dos men inte i högre dos så det kommer nog att fixa sig.
Jag har tagit den för sömnen och den hjälpte hyfsat i ca tre veckor.

För mig ska den hjälpa mot både depression, ångest och sömnen. Men så här seg vill jag inte vara för länge. Orkar knappt leka med dottern. Men det går väl över. Ska upp på en hel tablett 30mg (tror jag) om en vecka.

 

[monster1]

För mig ska den hjälpa mot både depression, ångest och sömnen. Men så här seg vill jag inte vara för länge. Orkar knappt leka med dottern. Men det går väl över. Ska upp på en hel tablett 30mg (tror jag) om en vecka.

Jag tog också låg dos för att just få ordning på sömnen, då blev man som kalleanka i den där husvagnsscenen. Men jag vet flera som åt den som stämningshöjare och då på högre doser och då fungerade det bra.

 

[vallhund]

Själv åt jag Venlafaxin i flera år för bättre sömnkvalitet.

 

[Rosett]

Själv åt jag Venlafaxin i flera år för bättre sömnkvalitet.

Den hade jag i 4-5 år mot depression. På köpet fick jag mer mardrömmar och vaknade med surrande, tung ångest.
Satte ut den mot läkarens inrådan och mådde bättre sen.
Den passade inte mig, helt enkelt.

 

[moster]

Har bara skummat igenom tråden lite sådär snabbt, tänkte sätta mig nu och läsa ordentligt .

Själv har jag diagnoserna ADHD och emotionellt instabil personlighetsstörning, eller som det oxå heter Borderline, utred för Bipolär sjukdom och ligger precis på gränsen.
Egentligen vill väl jag säga kronisk depression men det "kroniska" handlar nog snarare om ovannämnda diagnoser. Mycket ångest när jag var yngre, idag inte alls på samma sätt.
I perioder även självmordstankar. Dåligt självförtroende/självkänsla.
Jag skulle gissa på att jag har någon typ av "ofrivillig ätstörning" (om man nu kan ha det).
Väldigt sällan jag är hungrig, äter för att andra runt om mig äter och jag kommer på mig själv att man måste äta. Däremot säger jag aldrig nej till typ socker... Sockersuget blir 100 gånger värre när jag mår dåligt.
Just nu sjukskriven pga utmattningssyndrom, precis gått upp på att jobba 75%.

Jag är egentligen psykvårdens sämsta patient, jag åker dit när jag mår som allra, allra sämst, och så fort jag börjar må bättre försvinner jag iväg. När jag har kontakt med psyk handlar det om "livsuppehållande" behandling. Aldrig varit inlagd men tungt medicinerad i perioder.
Mycket att jag försvinner iväg när jag börjar må bättre är för att medicinerna ger för mycket biverkningar för att det ska vara värt det när jag börjar må bättre. På medicinerna blir jag bara personlighetsförändrad, drömmer mycket, ont i huvudet osv. Läkarnas hjälp har inte varit att försöka ge mig mera mediciner mot biverkningarna. Men då har jag tackat nej till alla mediciner så är inte psyk så intresserade av att hjälpa mig, överlag så har jag inte mycket övers för vården eller läkarna inom psykiatrin... Dom har sabbat mitt förtroende ett par gånger så det är oxå en bidragande faktor i att jag går dit när jag verkligen måste och sen försöker klara mig själv.
Väntar just nu på remiss via vårdcentralen till pysk igen (nytt landsting pga flytt). Har blivit lovad av VC att äntligen (!!!) få möjlighet att träffa en arbetsterapeut, förhoppningsvis en som är specialiserad på ADHD. Äntligen har tjat lönat sig då VC börjar hålla med om att det är orimligt att jag ska vara sjukskriven 1 gång om året pga stress och utmattning.

 

[Elektronen]

Har tydligen ångest igen, vilket är konstigt men ändå inte... Sist jag kände såhär var många år sedan nu.
Men nu när jag haft ett tryck över bröstet från och till i några dagar och det försvinner om jag fokuserar på annat (vilket inte är så lätt) inser jag ju att det måste vara ångest...
Det är väl inte jättekonstigt kanske, min livssituation har ändrats en del senaste året bor nu själv. Gör mitt exjobb som jag är stressad över och vet inte alls vad som händer i juni när jag är klar. Börjat söka jobb och har dessutom varit sjuk med halsont/influensa i 4 veckor, så känns som jag ligger efter med exjobbet och energinivån har varit så låg länge.
Haft små funderingar på om det var hjärtmuskelinflammation jag kände av eftersom jag haft halsont så länge och kanske inte riktigt tagit det så lugnt som jag borde. Men var hos läkaren tidigare i veckan för att kolla halsen och hen lyssnade även på hjärta och lungor så det borde ha upptäckts då.
Behövde mest bara skriva av mig för att det ska kännas lite enklare.

 

[Kilauea]

Efter mycket bråk med vården om medicin fick jag äntligen utskrivet Mirtazapin igår. Läkaren var en trevlig en. Han sa att vi egentligen inte behövde säga så mycket, han hade läst min journal så jag behövde taclj och lov inte berätta allt igen men han ville ändå höra hur jag mådde.

Igår tog jag som vi sagt en halv tablett. Och ja, jag somnade i innan åtta sov hela natten, troligen sov jag till och med igenom dotterns vakentid vid fyra tur hon bara ligger och filosoferar och inte går upp. Hoppas dock att detta zombiestadie är kortvarigt och att det blir bättre när kroppen vant sig. Är lite zombievarning idag också.

Jag fick också mirtazapin för sömnen. Blev behagligt trött av dom och somnade bra. Var dock en zombie dagtid första veckan, innan jag vande mig.
Hade 15 mg har jag för mig. Eller om det var 30 mg första tiden, sen kunde jag minska.
Tyvärr gav de viktuppgång med några kg, men det var ok eftersom jag fick sova.

 

[Uttern]

Nu är jag tillbaka igen... först och främst vill jag säga kram på er! Ni som har skrivit på sista tiden har jag läst om vill bara säga att jag hoppas ni får må bättre snart!

Först tänkte jag att jag inte vågade skriva här något mer, med anledning av tråden av försäkringskassan och övervakningstråden. Men sedan pratade jag förstånd med mig själv, o tänkte att jag har ingenting att dölja. Jag pratar sanning här. Då behöver jag inte vara rädd. Men övervakningstråden gav mig kalla kårar, just för att min första " Psykos" fick jag för mig att jag var förföljd hela tiden och det var en hemsk känsla! Nog pratat om det.

Vill även tacka dig/er som tipsade om ljudböcker! Det funkar suveränt. Jag har en liten hörselskada och trodde inte det skulle funka. Men det var bara höja ljudet ordentligt och hitta bra uppläsare!

Jag har varit/är i en svacka sen sedan någon vecka eller mer. Jag har famlat i mörkret och haft fruktansvärd ångest. Känt hopplöshet ( Men ej självmordstankar.) Men sakta börjar det klarna. Jag äter ordentligt med mat igen. Jag ser fler planer ( Har plan B och C efter A) men jag är fortfarande apatiskt? och får ångestattacker på mornarna när jag är ensam och sedan är krypande ångestkänsla på dagarna och eftermiddagarna tills jag tar flera atarax och blir håglös, dåsig och trött o sover bort någon timme. Men hundarna får det dom behöver. Rastningar, mat, kärlek och liten ensamtid. Ser till att jag får hjälp med långpromenaderna när jag inte fixar det. Men ändå känner jag mig som en dålig hundägare...

Mitt boende som jag hade tänkt flytta tillbaka till, ger mig sjukt mycket ångest. Rädd för att vara själv där med hundarna. Har skrivit i desperation i mina vårdkontakter att jag behöver starkare ångestdämpande medicin för att orka fortsätta vänja mig vid att kunna bo själv. Jag har panik över detta, tänker ständigt att jag inte förtjänar detta fina boende, utan någon annan som behöver den mer skulle ha den i stället. Hyran är hög. Får hjälp av föräldrarna för att betala en del av hyran. Boendestödet tipsade mig om jag kunde kanske få bostadstillägg. Hur fungerar det? Hur mycket får man hjälp med? Någon som vet?
Tack för du orka lyssna!

 

[MiaMia]

Boendestödet tipsade mig om jag kunde kanske få bostadstillägg. Hur fungerar det? Hur mycket får man hjälp med? Någon som vet?
Tack för du orka lyssna!

Är det denna de menar? https://www.forsakringskassan.se/pr...sersattning-och-sjukersattning/bostadstillagg

 

[alazzi]

Inte nog med att jag har min vanliga trötthet, nu kom pollensäsongen igång...Folk på jobbet frågade vad som var fel. Totalt sänkt. Bara att hoppas att det snabbt går över. Tog någon receptfri medicin mot rinnande ögon men jag märker tyvärr ingen effekt. Så jag går och borstar tänderna nu och sen i säng. Så illa är det.

 

[alazzi]

Jag måste börja laga mat oftare. Hade förberett zuccini i vitlök (doftade massor) som kvällsmat. Det låg och marinerade. Hämtade dottern från tåget och när vi kommer hem ropar hon lyckligt "du har lagat mat". Det kändes lite sådär faktiskt. Jag lagar mat väldigt sällan...Uslaste mamman i världen som inte ens orkar laga mat åt familjen.

 

[Squie]

Inte nog med att jag har min vanliga trötthet, nu kom pollensäsongen igång...Folk på jobbet frågade vad som var fel. Totalt sänkt. Bara att hoppas att det snabbt går över. Tog någon receptfri medicin mot rinnande ögon men jag märker tyvärr ingen effekt. Så jag går och borstar tänderna nu och sen i säng. Så illa är det.

Har du pratat med vården om pollenallergin? Vet en som gjorde det (av en tillfällighet) o som fick utskrivet både sprayer o tabletter (som verkligen hjälper).

 

[Rosett]

Inte nog med att jag har min vanliga trötthet, nu kom pollensäsongen igång...Folk på jobbet frågade vad som var fel. Totalt sänkt. Bara att hoppas att det snabbt går över. Tog någon receptfri medicin mot rinnande ögon men jag märker tyvärr ingen effekt. Så jag går och borstar tänderna nu och sen i säng. Så illa är det.

Har du ingen antihistamin? Jag tar desloratadin på recept och den fungerar bra men man ska ju börja medicinera några veckor innan pollensäsongen startar också.