Psykiatrin idag

[strawberrysylt]

Jag läser Psykiatri 1 just nu och vi läser om hur det sett ut historiskt när det gäller psykiska sjukdomar/psykisk ohälsa och hur det ser ut. Men det mest intressanta tycker jag är hur det kommer att se ut längre fram? Vad tror och tycker ni?
Synen har ju ändrats och det har blivit bättre, men vilka förbättringar hoppas ni på att se i framtiden?
Kanske finns det någon läkare/forskare ni tycker borde få mer/mindre plats? Intressanta dokumentärer?

 

[Nahar]

Jag hoppas att vi kommer till en punkt där vi ser och uppskattar funktionsvariationer istället för att sjukdomsklassa dem. Där hjälp och stöd är fritt tillgängligt, utan köer eller mätningar av behov - om du anser att du behöver stöd ska du få det.

 

[parellikusken]

Jag hoppas på att det kommer bättre behandlingar än ECT mot svår depression. Har fortfarande men efter alla behandlingar jag fått.
För egen del hoppas jag det kan komma moderna antipsykotiska läkemedel utan en massa jobbiga biverkningar.

Kommer nog på mer sedan, ska åka till psykiatrin nu.

 

[skiesabove]

Jag hoppas att vi rör oss från patologiparadigmen mot neurodiversitetsparadigmen. Att annorlunda slutar ses som sjukligt, och att sjukdom slutar ses som något skamligt.

Det är inte längesen homosexualitet ansågs vara en sjukdom.

Det är mindre än 100 år sen som autister, homosexuella, och andra "avvikande" blev massmördade.

Och det går fortfarande runt folk och tror att allt som avviker från neuromajoritetens norm kan "botas".

Jag kan varmt rekommendera boken Neurotribes, det är en historiebok om autism.

 

[strawberrysylt]

Jag hoppas på att det kommer bättre behandlingar än ECT mot svår depression. Har fortfarande men efter alla behandlingar jag fått.
För egen del hoppas jag det kan komma moderna antipsykotiska läkemedel utan en massa jobbiga biverkningar.

Kommer nog på mer sedan, ska åka till psykiatrin nu.

Tack för allas svar!

Åh, ECT har vi läst litegrann om bara. Har det hjälpt dig? Vad tråkigt att du fått men av behandlingen . Jag läste litegrann om det nu på 1177, men det stod inte så mycket. Om du vill får du gärna berätta kortfattat vilken information du fått om hur det hjälper/fungerar.
Och ja, att biverkningarna blir färre vore ju framsteg... Min första spontana tanke är att jag skulle vilja se en minskning av medicinering och istället fler alternativa behandlingar, men samtidigt är det klart att medicinering om det hjälper individen är väldigt bra, gärna utan biverkningar.

 

[parellikusken]

Tack för allas svar!

Åh, ECT har vi läst litegrann om bara. Har det hjälpt dig? Vad tråkigt att du fått men av behandlingen . Jag läste litegrann om det nu på 1177, men det stod inte så mycket. Om du vill får du gärna berätta kortfattat vilken information du fått om hur det hjälper/fungerar.
Och ja, att biverkningarna blir färre vore ju framsteg... Min första spontana tanke är att jag skulle vilja se en minskning av medicinering och istället fler alternativa behandlingar, men samtidigt är det klart att medicinering om det hjälper individen är väldigt bra, gärna utan biverkningar.

Efter ECT har jag sämre minne. Och har ett halvår innan och efter mina behandlingar som är helt borta för mig. Fick två omgångar, alltså 24 behandlingar på ett halvår. Det hjälpte mig just då, men ja.. Sedan föll jag tillbaka igen.

Min antipsykotiska medicin hjälper en massa, stor skillnad, men trista biverkningar såsom viktuppgång.

 

[Nepenthe]

Tycker också man borde se det bra med funktionsvariationer och lyfta det som funkar.
Sen behövs mer samtalsstöd tror jag och att man inte hamnar mellan stolar vid omorganisationer/semester/sjukskrivningar mm så en person inte blir helt utelämnad.

ECT har jag också hört anhöriga uppleva som i ett akut skede bra men inte i längden.
Ketamindropp är något som provas nu och verkar fungera bättre

 

[strawberrysylt]

Efter ECT har jag sämre minne. Och har ett halvår innan och efter mina behandlingar som är helt borta för mig. Fick två omgångar, alltså 24 behandlingar på ett halvår. Det hjälpte mig just då, men ja.. Sedan föll jag tillbaka igen.

Min antipsykotiska medicin hjälper en massa, stor skillnad, men trista biverkningar såsom viktuppgång.

Åh, ja det läste jag att man kunde få... Så tråkigt . Oj, 24 behandlingar på ett halvår, det lät mycket!?
Jag läste att ECT ska påverka signalsubstanserna samt kan öka tillväxten av nervceller, men jag förstår inte riktigt hur det ger effekt... ska försöka hitta mer information...

Vad bra att den hjälper! Men tråkigt med biverkningar som sagt.

 

[skiesabove]

... Min första spontana tanke är att jag skulle vilja se en minskning av medicinering och istället fler alternativa behandlingar, men samtidigt är det klart att medicinering om det hjälper individen är väldigt bra, gärna utan biverkningar.

Jobba med orsak istället för symtombehandla, det tror jag är roten till att röra sig framåt. Varför mår individen dåligt? Vad finns det för vetenskapliga (och av läkemedelsföretag oberoende) belägg för de förklaringsmodellerna jag använder?

Vi borde helt och hållet släppa tanken om att medicinera mående skulle vara en rimlig lösning. Det kan vara en akut åtgärd så individen inte dör, men löser egentligen inget problem.

Men du vet om va, att hela nutida samhällets grund blir skakig när man börjar fokusera på orsak och miljö istället för symtom och individ? Så det är inget lätt skuta att styra om det här.

 

[Red_Chili]

Jag läser Psykiatri 1 just nu och vi läser om hur det sett ut historiskt när det gäller psykiska sjukdomar/psykisk ohälsa och hur det ser ut. Men det mest intressanta tycker jag är hur det kommer att se ut längre fram? Vad tror och tycker ni?
Synen har ju ändrats och det har blivit bättre, men vilka förbättringar hoppas ni på att se i framtiden?
Kanske finns det någon läkare/forskare ni tycker borde få mer/mindre plats? Intressanta dokumentärer?

Det jag hoppas på är att det i framtiden (men helst redan igår...) ska finnas fler psykologer tillgängliga, så att folk som behöver hjälp kan få det. Att folk hinner försöka (eller "klara av") självmord under tiden de väntar på tid hos psykolog, som de fått tjata sig till efter att ett flertal gånger blivit bortglömda av vården eller "fallit mellan stolarna" är fullständigt bedrövligt.

Sedan hoppas jag på en allmänt ökad förståelse i samhället för vad NPF-diagnoser innebär. Hade folk i min omgivning haft någon som helst förståelse för sådant så hade jag troligen fått diagnos som ung och kanske fått hjälp. Jag hade kanske slutat hamna i situationer där jag börjar prata med någon som plötsligt ska försöka skämta och vara rolig och då drar funkofobiska kommentarer om personer med NPF-diagnoser (helt ovetandes om att jag med största sannolikhet har autism och adhd och tydligt med skev bild av vad det innebär).

Det hade också varit fint att kunna säga på en anställningsintervju att man har en viss NPF-diagnos utan att bli borträknad, istället för att muntligt försöka förklara allt det positiva som kommer med det och då få det att låta som att man överdriver (eftersom en del av ens egenskaper inte är direkt... vanliga.)

 

[parellikusken]

Jobba med orsak istället för symtombehandla, det tror jag är roten till att röra sig framåt. Varför mår individen dåligt? Vad finns det för vetenskapliga (och av läkemedelsföretag oberoende) belägg för de förklaringsmodellerna jag använder?

Vi borde helt och hållet släppa tanken om att medicinera mående skulle vara en rimlig lösning. Det kan vara en akut åtgärd så individen inte dör, men löser egentligen inget problem.

Men du vet om va, att hela nutida samhällets grund blir skakig när man börjar fokusera på orsak och miljö istället för symtom och individ? Så det är inget lätt skuta att styra om det här.

Fast mediciner kan vara nödvändiga under långa perioder i ens liv. Psykossjukdomar, bipoläritet osv.
Jag skulle inte velat vara utan medicin när jag föll in i en psykos med paranoia och förvrängd verklighet. Den tog mig ur det.

 

[Milosari]

Jag fattar verkligen inte att man inte redan i grundskolan får lära sig om olika psykiska och fysiska tillstånd, jag tror det är ett enormt problem att man medicinerar bort vartenda tecken på smärta men också att man inte förstår att medicin kan vara skillnaden mellan liv och död för den som behöver det.

Jag hade önskat att man inte behövde tänka i termer av diagnoser så fort någon avviker det minsta. Minns fortfarande när några sura föräldrar sa "har han en diagnos eller?" när min unge hade bråkat med en annan unge i sandlådan. Min unge var alltså 4 år. Det är liksom normalt att man har svårt med impulskontroll då.

Också, ibland har folk svårt med flexibilitet, eller att koncentrera sig eller sitta stilla eller orka, och jag hade önskat en större kunskap och tolerans om att människor ÄR OLIKA. En del klarar att sova 4 h/dygn och är superflexibla, men hur kan det vara fel att ha andra behov?

Sist men inte minst hade jag önskat att vårdare av missbrukare lämnade tänket om att de ska ta sig i kragen och vara övermänskliga för att få adekvat vård. Många lever i sådan misär att varje liten förbättring ökar livskvaliteten enormt, och det är väl det livet går ut på? Att ha så god livskvalitet som möjligt?

 

[Malibu_Stacy]

Fast mediciner kan vara nödvändiga under långa perioder i ens liv. Psykossjukdomar, bipoläritet osv.
Jag skulle inte velat vara utan medicin när jag föll in i en psykos med paranoia och förvrängd verklighet. Den tog mig ur det.

Ja mot psykos hjälper ju inte samtalsterapi. Man är väl överhuvudtaget inte mottaglig för sådant om man är i en psykos just där och då.

 

[parellikusken]

Ja mot psykos hjälper ju inte samtalsterapi. Man är väl överhuvudtaget inte mottaglig för sådant om man är i en psykos just där och då.

Jag fick både och samtidigt. Var en lättare psykos som tur var. Men behövde medicin för att komma ur den.

 

[MiniLi]

Jobba med orsak istället för symtombehandla, det tror jag är roten till att röra sig framåt. Varför mår individen dåligt? Vad finns det för vetenskapliga (och av läkemedelsföretag oberoende) belägg för de förklaringsmodellerna jag använder?

Vi borde helt och hållet släppa tanken om att medicinera mående skulle vara en rimlig lösning. Det kan vara en akut åtgärd så individen inte dör, men löser egentligen inget problem.

Men du vet om va, att hela nutida samhällets grund blir skakig när man börjar fokusera på orsak och miljö istället för symtom och individ? Så det är inget lätt skuta att styra om det här.

Det är ju redan jättemånga i psykiatrin som jobbar med patienternas underliggande svårigheter. Jag känner verkligen inte igen att man i psykiatrin bara behandlar symptom.

Och även om medicin inte löser allt så är det ändå räddningen för många. Jag tror inte man vinner något på att det blir antingen eller..

 

[MiniLi]

Jag hoppas på att det kommer bättre behandlingar än ECT mot svår depression. Har fortfarande men efter alla behandlingar jag fått.
För egen del hoppas jag det kan komma moderna antipsykotiska läkemedel utan en massa jobbiga biverkningar.

Kommer nog på mer sedan, ska åka till psykiatrin nu.

Förhoppningsvis närmar vi oss bättre behandlingar vid svår depression. Är ju mycket på gång med andra typer av milda elbehandlingar (sådana små elektroder i hjärnan som inte ger samma biverkningar) och ketamin mm. Håller med dig om att behovet är stort!

 

[MiniLi]

Ja mot psykos hjälper ju inte samtalsterapi. Man är väl överhuvudtaget inte mottaglig för sådant om man är i en psykos just där och då.

Det finns ganska många psykiatriska tillstånd som man inte kan terapeuta sig ur. Terapi kan såklart vara meningsfullt i rätt läge och med rätt målsättning men många psykiatriska tillstånd är ju så allvarliga och genomgripande att man måste behandla på andra sätt.

 

[MiniLi]

Jag hoppas mest att psykiatrin ska prioriteras högre och att den ska få kosta mer pengar. Jag önskar att de svåraste sjuka ska få tillgång till bättre behandling och mer välutbildad personal. Jag tycker att det är ett jättestort problem att de svårast sjuka generellt behandlas av personal med minst utbildning.

(Exempel - som psykolog tjänar jag mest pengar om jag väljer att jobba med lindrig problematik som tex företagshälsovård eller vårdcentral och jag tjänar minst pengar om jag väljer att jobba i psykiatrin. I slutenvården finns det knappt psykologer utan där anställer man främst billig personal som kanske inte ens har utbildning alls)

 

[parellikusken]

Jag hoppas mest att psykiatrin ska prioriteras högre och att den ska få kosta mer pengar. Jag önskar att de svåraste sjuka ska få tillgång till bättre behandling och mer välutbildad personal. Jag tycker att det är ett jättestort problem att de svårast sjuka generellt behandlas av personal med minst utbildning.

(Exempel - som psykolog tjänar jag mest pengar om jag väljer att jobba med lindrig problematik som tex företagshälsovård eller vårdcentral och jag tjänar minst pengar om jag väljer att jobba i psykiatrin. I slutenvården finns det knappt psykologer utan där anställer man främst billig personal som kanske inte ens har utbildning alls)

Har tänkt på det jag med och tycker det är märkligt. Kan förstå att de flesta inom slutenvården inte blir hjälpt av terapi just då, men bör ju finnas psykolog tillgänglig för samtal ändå kan jag tycka.

 

[Monimaker]

Jag hoppas mest att psykiatrin ska prioriteras högre och att den ska få kosta mer pengar. Jag önskar att de svåraste sjuka ska få tillgång till bättre behandling och mer välutbildad personal. Jag tycker att det är ett jättestort problem att de svårast sjuka generellt behandlas av personal med minst utbildning.

(Exempel - som psykolog tjänar jag mest pengar om jag väljer att jobba med lindrig problematik som tex företagshälsovård eller vårdcentral och jag tjänar minst pengar om jag väljer att jobba i psykiatrin. I slutenvården finns det knappt psykologer utan där anställer man främst billig personal som kanske inte ens har utbildning alls)

Jag håller med, det är så konstigt att det är sådan brist på psykologer i slutenvården. Personalen gör sitt bästa för att tillgodose mellanmänsklig kommunikation, men de är ju inte psykologer. Inneliggande vård blir snarare – enligt min erfarenhet, det behöver inte vara en universell sanning – förvaring tills överläkaren beslutar sig för att du är i bra skick nog att skrivas ut.