strawberrysylt
Trådstartare
Tack för allas svar i tråden! Jag har läst och funderat över allt, fast jag inte citerar/svarar alla.
Intressant!
Det pratas ju mycket om det här ja, att man ska säga funktionsvariation istället. Jag kan känna igen mig lite där (fast det är skillnad, förstås), jag hade en psykisk sjukdom som jag (förhoppningsvis! ) är frisk från nu. Men, jag tyckte det var skönt att kunna läsa om den och känna igen mig och "jaha, det är därför jag känner såhär och det är en sjukdom". En del ser det inte som/vet inte att det är en sjukdom, men det påtalar jag alltid i samtal nu att det faktiskt är.
Väldigt tänkvärt!
Det här är något som jag tycker behöver påtalas. Bryter någon benet och har ont - klart hen ska få smärtstillande. Har någon "ont i själen" - läkemedel, nja..?! Tidigare tänkte jag så och även att om man inte visste hur det funkade så nej, hjälp. Men, vi vet väl inte hur Alvedon fungerar heller, så?!
Men, mediciner verkar ju på något sätt fysiskt. Det är ju där det liksom trasslar till sig, känns det som, när vi blandar fysiskt och psykiskt. Kan vi medicinera något psykiskt? Nej, men vi kan medicinera så att det fysiska (signalsubstanser) "lugnar ner sig"/påverkas för att på så sätt hjälpa individen med psykisk ohälsa. Så tänker jag?
och @skiesabove Jag har trott/tror på serotoninförklaringsmodellen, men inte att det skulle vara den enda förklaringen, det hade ju varit lite för lätt. Men SSRI verkar ju fungera för vissa, så det kan väl vara en delförklaring?
Jag hade önskat att jag fick kalla mig själv funktionsnedsatt. Jag har INTE en funktionsvariation.
Håller med helt där, jag ser mej som funktionsnedsatt för det är det jag är. Förstår inte riktigt varför det är så fel att faktiskt erkänna det, att man har svårare i livet än andra.
Jag hade nog känt en mycket mindre press på mig själv om folk faktiskt förstod att jag är funktionsnedsatt på en hel del sätt.
Intressant!
Det pratas ju mycket om det här ja, att man ska säga funktionsvariation istället. Jag kan känna igen mig lite där (fast det är skillnad, förstås), jag hade en psykisk sjukdom som jag (förhoppningsvis! ) är frisk från nu. Men, jag tyckte det var skönt att kunna läsa om den och känna igen mig och "jaha, det är därför jag känner såhär och det är en sjukdom". En del ser det inte som/vet inte att det är en sjukdom, men det påtalar jag alltid i samtal nu att det faktiskt är.
Vi saknar vetenskapliga belägg på vad depression är och vad som orsakar det. Flera "antagna sanningar" blev debunkade av oberoende forskning den här sommaren, bland annat serotonin-teorin om depression.
Vi saknar vetenskapliga modeller för hur den abstrakta delen av vårt psyke fungerar. Vi använder oss av filosofiska modeller (för att ta några stora välkända namn, Jung och Freud).
Jag tror att det är lite naivt att tro att vi kommer komma helt bort från "kemiska verktyg". Och varför skulle vi? Anser du att all annan sjukvård också ska bort från läkemedel eller varför är det just vid psykisk ohälsa som man inte ska ta hjälp av det som funkar på vägen mot att bli bättre?
--------------
Och om något hjälper - varför skulle vi avstå bara för att vi inte vet varför det funkar?
Väldigt tänkvärt!
Det här är något som jag tycker behöver påtalas. Bryter någon benet och har ont - klart hen ska få smärtstillande. Har någon "ont i själen" - läkemedel, nja..?! Tidigare tänkte jag så och även att om man inte visste hur det funkade så nej, hjälp. Men, vi vet väl inte hur Alvedon fungerar heller, så?!
Men, mediciner verkar ju på något sätt fysiskt. Det är ju där det liksom trasslar till sig, känns det som, när vi blandar fysiskt och psykiskt. Kan vi medicinera något psykiskt? Nej, men vi kan medicinera så att det fysiska (signalsubstanser) "lugnar ner sig"/påverkas för att på så sätt hjälpa individen med psykisk ohälsa. Så tänker jag?
Jag har aldrig trott på serotoninförklaringsmodellen som primär orsak till depression (de enda jag stött på som verkligen trott helhjärtat på den modellen är outbildade personal inom slutenvården) men det går ju inte att bortse från att antidepressiva räddar liv.
och @skiesabove Jag har trott/tror på serotoninförklaringsmodellen, men inte att det skulle vara den enda förklaringen, det hade ju varit lite för lätt. Men SSRI verkar ju fungera för vissa, så det kan väl vara en delförklaring?