Sv: Provat "vanlig" dressyr
*kl*
Lite tankar runt framåt och ar
Enhandsfattning verkar blivit en statussymbol för AR ryttare, och när man kommer som tränare och begär tvåhandsfattning (på därför avsett bett, mao inte tvåhandsfattning enbart på stång! *styggelse*) så verkar många ta det som en enorm prestigeförlust. Och undanflykterna kommer.. Ligger mycket, mycket i det Zora skriver och långsamt och enhandsfattning, man maskerar problemen. STången blir en inspääning utan vilken maninte får hästen att kröka på nacken (söka framåt nedåt, samla sig eller vad man väljer att kalla det). En utbildad häst KAN göra allt på tränsbett som den kan på stång och går inte det har man måssat något väsentligt!
Att komma till en vanlig dressyrtränare, även en bra sådan, men en sönderböjd häst som inte går framåt, inte söker yttertygeln och handen och tränaren säger rakrikta och rid framåt så sätter de fingret på en mycket svag punkt. Som tränare gäller det att förklara hur, vad, varför i det läget och hoppas att ryttaren kan ta det till sig. Rakriktning och framåtbjudning är en viktig grundsten och saknas den måste den dit för att kunna komma vidare och det gäller att försöka förklara vad man som ryttare kan förvänta sig hända när man försöker få dit det. Tyvärr är det många som inte är intresserade av att backa och lägga dit denna grundsten utan väljer att fortsätta kajka runt där de är. Och stannar där.
*kl*
Lite tankar runt framåt och ar
Enhandsfattning verkar blivit en statussymbol för AR ryttare, och när man kommer som tränare och begär tvåhandsfattning (på därför avsett bett, mao inte tvåhandsfattning enbart på stång! *styggelse*) så verkar många ta det som en enorm prestigeförlust. Och undanflykterna kommer.. Ligger mycket, mycket i det Zora skriver och långsamt och enhandsfattning, man maskerar problemen. STången blir en inspääning utan vilken maninte får hästen att kröka på nacken (söka framåt nedåt, samla sig eller vad man väljer att kalla det). En utbildad häst KAN göra allt på tränsbett som den kan på stång och går inte det har man måssat något väsentligt!
Att komma till en vanlig dressyrtränare, även en bra sådan, men en sönderböjd häst som inte går framåt, inte söker yttertygeln och handen och tränaren säger rakrikta och rid framåt så sätter de fingret på en mycket svag punkt. Som tränare gäller det att förklara hur, vad, varför i det läget och hoppas att ryttaren kan ta det till sig. Rakriktning och framåtbjudning är en viktig grundsten och saknas den måste den dit för att kunna komma vidare och det gäller att försöka förklara vad man som ryttare kan förvänta sig hända när man försöker få dit det. Tyvärr är det många som inte är intresserade av att backa och lägga dit denna grundsten utan väljer att fortsätta kajka runt där de är. Och stannar där.
