IngelaH
Trådstartare
Som ni kanske läst i en annan tråd här på forumet, Från "smygskritt" och "mockasintrav" till piaff, har jag kommit en bit längre i ridningen än jag hade tänkt mig. Och nästa målstolpe är alltså piaff.
Jag har lite vad - hur - varför - funderingar, som jag skulle vilja bolla med er övriga här på barockforumet, med samma intresse som mig för den Akademiska Ridkonsten.
Nu lite historik över hur jag jobbat i vinter och vår. Det har varit mkt skolarbete i skritt och lite trav, pga vinterunderlag och däremellan "samlande" ridturer med stallkompisarna. E och S ägnar sig åt den "vanliga dressyren" och tävlar även en del på LA-nivå. De har länge jobbat med samlande rörelser, mkt galoppfattningar, ökningar av galoppen, byten, halter, ryggningar och därifrån kommit in i tramp och där piaffen sitter mer och mer. E har en häst, som kräver mkt drivning och även en hel del energi från foder för att få mer vilja och styrka att jobba.
Jag har ju haft omvänt problem. Jag har jobbat i tre år, med att få Tima att samla och använda sin energi på ett bra sätt och inte bara lägga av i full galopp, "buspiruetter", eller bocksprång, något som känts väldigt obehagligt i min "ihopskruvade nacke". Jag har jobbat med en hel del långsamtempo, för mig själv och däremellan lite friskare tempo, både i skog och på bana. Damen går på helhavre och hösilage, men inte på långt när lika mkt som stallkompisens S.
Nu har vi kommit så långt, att jag kan hänga med långa stunder i kort, samlad galopp när E och S kort, kortgalopperar i skogen, utan att Tima får frispel och hoppar upp och ner av iver att dra iväg. Jag kan galoppera kort kort bakom gammelgubben R, när han travar i friskt tempo framför oss. Jag kan sakta av till trav, skritt och halt, för att få en rejäl lucka och jobba med övergångar lugnt och sansat och forma damen, utan att hon VARJE gång sliter tag i tygeln och drar på så dammet yr, för att komma i kapp. Det kan tyckas att jag inte har kommit långt. Men läser ni mellan raderna, så förstår ni säkert hur jag menar. I paddocken, eller på ängarna när jag jobbar mer målinriktat, så har jag jobbat en hel del med "lite längre halvhalter", tempoväxlingar, taktövergångar, förvänd galopp på båge, enkla byten och en hel del skolarbete. Tima är då väldigt lyhörd för hjälper och gör i stort sett alla mina önskelmål, enbart med mina vikthjälper och på lätt, lätt kontakt med tygeln.
Detta gjorde att jag faktiskt imponerade på MH i helgen till den milda grad, så att jag fick lite verktyg att ytterligare sätta Timas hjärna på prov. Efter lite uppmjukning i olika gångart och skolarbete, så gick vi ner till skrittarbete. Skrittarbete, där jag skulle samla skritten så mkt jag kunde utan att hon stannade helt en längre stund, eller backade. Jag skulle lägga min vikt lite längre bak, liksom rulla över på rumpan och samla och samla. Tima begrep precis och samlade sig riktigt bra. Jag släppte givetvis fram henne i mer frimodig skritt, eller till och med trav mellan samlingarna. Att sen nacke och hals for upp emellanåt och att jag kände att hon sänkte ryggen, det är dock inget jag ska stirra mig blind på just nu. Utan tanken var att Tima ska förstå att vi ska samla oss mer och mer. När vi provat två gånger, så blev jag lite för ivrig, för jag tyckte att hon nästan kändes som att hon ville backa och bryta ut åt höger. Därför klämde jag i med skänklar och gav efter på tygeln, varpå Tima for iväg som skjuten ur en kanon och jag fick på pälsen av MH. Vi gick ur samlingen ett tag och jobbade lite med öppnor i bägge varven på en volt och så återgick vi till samlingen. Då fick jag faktiskt ihop henne, så att jag riktigt kände hur hela hon välvde sig och växte inunder mig och liksom "trampade luft". Och mycket riktigt, MH sa då att det var den känslan jag ska jobba efter. Efter ett par misslyckade försök där damen bröt ut åt höger, så fick jag en sån "trampa luftkänsla" igen.
Så nu är det här jag står....
Jag har testat samlingen i skogen två gånger, men då fått utbrytning åt höger bägge gångerna. Så nu, ska jag låta skogssamlingen vara ett tag och testa en eller ett par gånger i paddocken.
Det jag kan tänka mig, är problemet är givetvis att jag viker mig i vänstersidan, för det vet jag att jag har problem med och därmed bjuder damen åt höger. Men om det inte BARA är det, utan är så att det är Tima som fortfarande är lite svag i ena sidan, så är det ju även något vi tillsammans kan jobba med.
Om någon nu förstått mitt allmänna svammel, så vore det roligt att få lite tankar, tips och idéer på hur jag går vidare i min "hemläxa" till dess att MH kommer igen.
Och snälla, kom inte och säg att jag ska jobba med det från marken, då det är så att jag inte kan "jogga" bredvid min häst och inte gå baklänges, tack vare min ryggmärgsskada och handikapp. Utan det är något jag måste jobba igenom från ryggen.
Jag vill heller inte höra att jag inte ska ge mig i kast något, jag inte är kapabel till, eftersom jag HAR fått detta i "hemläxa" att jobba vidare på till nästa gång MH kommer.
Mvh
IngelaH och Timatanten
Jag har lite vad - hur - varför - funderingar, som jag skulle vilja bolla med er övriga här på barockforumet, med samma intresse som mig för den Akademiska Ridkonsten.
Nu lite historik över hur jag jobbat i vinter och vår. Det har varit mkt skolarbete i skritt och lite trav, pga vinterunderlag och däremellan "samlande" ridturer med stallkompisarna. E och S ägnar sig åt den "vanliga dressyren" och tävlar även en del på LA-nivå. De har länge jobbat med samlande rörelser, mkt galoppfattningar, ökningar av galoppen, byten, halter, ryggningar och därifrån kommit in i tramp och där piaffen sitter mer och mer. E har en häst, som kräver mkt drivning och även en hel del energi från foder för att få mer vilja och styrka att jobba.
Jag har ju haft omvänt problem. Jag har jobbat i tre år, med att få Tima att samla och använda sin energi på ett bra sätt och inte bara lägga av i full galopp, "buspiruetter", eller bocksprång, något som känts väldigt obehagligt i min "ihopskruvade nacke". Jag har jobbat med en hel del långsamtempo, för mig själv och däremellan lite friskare tempo, både i skog och på bana. Damen går på helhavre och hösilage, men inte på långt när lika mkt som stallkompisens S.
Nu har vi kommit så långt, att jag kan hänga med långa stunder i kort, samlad galopp när E och S kort, kortgalopperar i skogen, utan att Tima får frispel och hoppar upp och ner av iver att dra iväg. Jag kan galoppera kort kort bakom gammelgubben R, när han travar i friskt tempo framför oss. Jag kan sakta av till trav, skritt och halt, för att få en rejäl lucka och jobba med övergångar lugnt och sansat och forma damen, utan att hon VARJE gång sliter tag i tygeln och drar på så dammet yr, för att komma i kapp. Det kan tyckas att jag inte har kommit långt. Men läser ni mellan raderna, så förstår ni säkert hur jag menar. I paddocken, eller på ängarna när jag jobbar mer målinriktat, så har jag jobbat en hel del med "lite längre halvhalter", tempoväxlingar, taktövergångar, förvänd galopp på båge, enkla byten och en hel del skolarbete. Tima är då väldigt lyhörd för hjälper och gör i stort sett alla mina önskelmål, enbart med mina vikthjälper och på lätt, lätt kontakt med tygeln.
Detta gjorde att jag faktiskt imponerade på MH i helgen till den milda grad, så att jag fick lite verktyg att ytterligare sätta Timas hjärna på prov. Efter lite uppmjukning i olika gångart och skolarbete, så gick vi ner till skrittarbete. Skrittarbete, där jag skulle samla skritten så mkt jag kunde utan att hon stannade helt en längre stund, eller backade. Jag skulle lägga min vikt lite längre bak, liksom rulla över på rumpan och samla och samla. Tima begrep precis och samlade sig riktigt bra. Jag släppte givetvis fram henne i mer frimodig skritt, eller till och med trav mellan samlingarna. Att sen nacke och hals for upp emellanåt och att jag kände att hon sänkte ryggen, det är dock inget jag ska stirra mig blind på just nu. Utan tanken var att Tima ska förstå att vi ska samla oss mer och mer. När vi provat två gånger, så blev jag lite för ivrig, för jag tyckte att hon nästan kändes som att hon ville backa och bryta ut åt höger. Därför klämde jag i med skänklar och gav efter på tygeln, varpå Tima for iväg som skjuten ur en kanon och jag fick på pälsen av MH. Vi gick ur samlingen ett tag och jobbade lite med öppnor i bägge varven på en volt och så återgick vi till samlingen. Då fick jag faktiskt ihop henne, så att jag riktigt kände hur hela hon välvde sig och växte inunder mig och liksom "trampade luft". Och mycket riktigt, MH sa då att det var den känslan jag ska jobba efter. Efter ett par misslyckade försök där damen bröt ut åt höger, så fick jag en sån "trampa luftkänsla" igen.
Så nu är det här jag står....
Jag har testat samlingen i skogen två gånger, men då fått utbrytning åt höger bägge gångerna. Så nu, ska jag låta skogssamlingen vara ett tag och testa en eller ett par gånger i paddocken.
Det jag kan tänka mig, är problemet är givetvis att jag viker mig i vänstersidan, för det vet jag att jag har problem med och därmed bjuder damen åt höger. Men om det inte BARA är det, utan är så att det är Tima som fortfarande är lite svag i ena sidan, så är det ju även något vi tillsammans kan jobba med.
Om någon nu förstått mitt allmänna svammel, så vore det roligt att få lite tankar, tips och idéer på hur jag går vidare i min "hemläxa" till dess att MH kommer igen.
Och snälla, kom inte och säg att jag ska jobba med det från marken, då det är så att jag inte kan "jogga" bredvid min häst och inte gå baklänges, tack vare min ryggmärgsskada och handikapp. Utan det är något jag måste jobba igenom från ryggen.
Jag vill heller inte höra att jag inte ska ge mig i kast något, jag inte är kapabel till, eftersom jag HAR fått detta i "hemläxa" att jobba vidare på till nästa gång MH kommer.
Mvh
IngelaH och Timatanten
Senast ändrad:
