Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2
Nu hoppar jag bara in lite...
Min förra sköthäst var lite så... Rädd för folk, man kunde inte gå i närheten av boxen, då anföll hon gallret, ridlärarna fick hjälpa eleverna att ta ut henne i gången.
Det tog mig 2 månader att vinna hennes förtroende. Men sen gick det bra.
Det jag gjorde för att hjälpa henne var att jag försökte vara med henne när eleverna skulle sköta henne. Var väldigt noga med att ingen slog eller ens höjde händerna mot henne. Hon blev LITE bättre med tiden.
Min nuvarande häst var totalt galen vid mattid när han kom. Men jag stog på mig och lärde honom "varsågod" alltså JAG som ledare bestämmer när han fick äta. Det lugnade ner en hel del. Nu kan man göra vad man vill med han när det är mat. Fast det tog ett helt år.
Jag lärde även mamma "varsågod" och de fick öva tillsammans, när han vant sig vid att hon bestämde blev han lugn.
Vet inte om det hjälper men i alla fall!!
Lycka till!
Nu hoppar jag bara in lite...
Min förra sköthäst var lite så... Rädd för folk, man kunde inte gå i närheten av boxen, då anföll hon gallret, ridlärarna fick hjälpa eleverna att ta ut henne i gången.
Det tog mig 2 månader att vinna hennes förtroende. Men sen gick det bra.
Det jag gjorde för att hjälpa henne var att jag försökte vara med henne när eleverna skulle sköta henne. Var väldigt noga med att ingen slog eller ens höjde händerna mot henne. Hon blev LITE bättre med tiden.
Min nuvarande häst var totalt galen vid mattid när han kom. Men jag stog på mig och lärde honom "varsågod" alltså JAG som ledare bestämmer när han fick äta. Det lugnade ner en hel del. Nu kan man göra vad man vill med han när det är mat. Fast det tog ett helt år.
Jag lärde även mamma "varsågod" och de fick öva tillsammans, när han vant sig vid att hon bestämde blev han lugn.
Vet inte om det hjälper men i alla fall!!
Lycka till!