Hjälp – min dotter vill ha en häst!

[Kiwifrukt]

Antingen det eller om pappan inte är villig eller kan så är det mamman som ensam får stå för varannan vecka tills dottern är stor nog att ordna det själv.

Jag tolkade TS första inlägg som att barnets pappa ändå var med på noterna? Är pappan inte med på det hela utan lägger hela sin del på bonusmamman känns det väl däremot lite sådär att lägga det på en person som inte är barnets förälder.

 

[mamman]

Tack för alla kloka svar. Jag inser att det upplägg jag har presenterat för dottern är mer rimligt än att ens överväga att köpa en häst redan nu. Jag har sagt att det finns ett antal steg där hon lär sig och kan visa att hon är intresserad av att ta mycket ansvar (och vi föräldrar också lär oss):
1. Skötare på ridskolan (11 år)
2. Leta medryttarhäst (ca 12 år)
3. Hyra sommarhäst (ca 12/13 år)
4. Ev egen häst (ca 15-16 år)

Problemet är tyvärr att det verkar omöjligt att hitta medryttarhäst för barn/ungdomar som är i vuxenstorlek här i Stockholm. Men det kanske blir lättare när hon har ridit mer och bonusmamma kanske har lite kontakter som kan ge henne en chans.

Hon mår så otroligt bra av hästarna så även om det inte är min dröm så är jag beredd att göra väldigt mycket för hennes välmående. Hennes pappa har också blivit väldigt förtjust och skulle gärna rida, men tyvärr är han för tung.

Låter som en bra strategi. Jag skulle också titta på de ridskolor som har olika varianter av fodervärd. De är ofta upplagda som att man har hästen några dagar i veckan och rider lektion 1-2 ggr och ut en gång. Finns flera ridskolor i Stockholmsområdet som har det upplägget. Då har man chans att lära sig och det finns back-up av kunnigt folk. Nackdelen med en privat medryttarhäst är att man förväntas klara kanske inte bara den egna hästen utan även andra hästar i stallet om man t ex har in-/utsläpp. Då är det inte säkert att nybörjare eller 12-åringar är så populära, samma med att hyra sommarhäst.

 

[mamman]

Varför måste hon ha en häst i "vuxenstorlek"? En C- eller D-ponny räcker ju bra åt henne.

Håller med. Ofta mycket roligare med ponny om man t ex får möjlighet att tävla i lag.

 

[chiiliacanth]

Låter som en bra strategi. Jag skulle också titta på de ridskolor som har olika varianter av fodervärd. De är ofta upplagda som att man har hästen några dagar i veckan och rider lektion 1-2 ggr och ut en gång. Finns flera ridskolor i Stockholmsområdet som har det upplägget. Då har man chans att lära sig och det finns back-up av kunnigt folk. Nackdelen med en privat medryttarhäst är att man förväntas klara kanske inte bara den egna hästen utan även andra hästar i stallet om man t ex har in-/utsläpp. Då är det inte säkert att nybörjare eller 12-åringar är så populära, samma med att hyra sommarhäst.

Man behöver ju inte vara medryttare i ett stort stall utan i ett mindre eller hemma hos en privatperson som har hästen hos sig.

 

[Kiwifrukt]

En tanke - om bonusmamma har haft häst och ridit hela sitt liv (och alla inblandade parter har en vettig relation till varandra och kan samarbeta) kanske hon vet någon eller känner någon som känner någon som har en häst som de behöver hjälp med ett par gånger i veckan? När man är helt grön som ni föräldrar är, och dottern är väldigt ung och oerfaren, kan det vara guld att ni har någon "på insidan" i hästvärlden som kan häst och känner andra hästmänniskor.

Och som någon annan här ovan tipsade om, vissa ridskolor hade i alla fall på min tid något slags hyrsystem där man kunde hyra en ponny ett par gånger i veckan och ha den som sin. Det kan ju också vara ett steg framåt mot egen häst?

 

[MiniLi]

Låter som en bra strategi. Jag skulle också titta på de ridskolor som har olika varianter av fodervärd. De är ofta upplagda som att man har hästen några dagar i veckan och rider lektion 1-2 ggr och ut en gång. Finns flera ridskolor i Stockholmsområdet som har det upplägget. Då har man chans att lära sig och det finns back-up av kunnigt folk. Nackdelen med en privat medryttarhäst är att man förväntas klara kanske inte bara den egna hästen utan även andra hästar i stallet om man t ex har in-/utsläpp. Då är det inte säkert att nybörjare eller 12-åringar är så populära, samma med att hyra sommarhäst.

I många stall får inte medryttare ta pass, så det är inte alls säkert att man måste kunna hantera andra hästar som medryttare. Så är det hos oss iaf, bara ägaren (vuxen) som får ta in/utsläpp och fodringar.

 

[mamman]

I många stall får inte medryttare ta pass, så det är inte alls säkert att man måste kunna hantera andra hästar som medryttare. Så är det hos oss iaf, bara ägaren (vuxen) som får ta in/utsläpp och fodringar.

Man behöver ju inte vara medryttare i ett stort stall utan i ett mindre eller hemma hos en privatperson som har hästen hos sig.

Mitt "kanske" hamnade lite sent i meningen, jag menade inte att det alltid är så. Men det är inte ovanligt att ägaren vill ha avlastning och förväntar sig att medryttaren klarar sig själv sina dagar (oavsett storlek på stall), ibland förväntas stallpass etc. Dvs det begränsar möjligt utbud om man inte är kunnig vuxen. Även om man bara ska ta in medryttarhästen från hagen kan man behöva hantera andra hästar (spec om man tar in näst sista hästen).

 

[chiiliacanth]

Mitt "kanske" hamnade lite sent i meningen, jag menade inte att det alltid är så. Men det är inte ovanligt att ägaren vill ha avlastning och förväntar sig att medryttaren klarar sig själv sina dagar (oavsett storlek på stall), ibland förväntas stallpass etc. Dvs det begränsar möjligt utbud om man inte är kunnig vuxen. Även om man bara ska ta in medryttarhästen från hagen kan man behöva hantera andra hästar (spec om man tar in näst sista hästen).

Jo det är helt sant, men allt det går ju att lära sig både för okunnig vuxen och barn. Min medryttare har en totalt icke hästintresserad mamma som dock är med o stödjer med det som kan behövas vara två i, jag har visat mamman hur hon ska göra. De gånger mamman ej är med har jag bett medryttaren fråga om hjälp av de andra i stallet (om hon behöver hjälp, ofta löser hon det ändå). De tar 100% allt i stallet de dagar de kommer, flickan har bara ridit på ridskola och haft en medryttarhäst tidigare (14 år), men det går superbra ändå. Hästen är lite av en enmanshäst men accepterar denna flickan, därav jag valt att ha henne, o så är hon supermån om hästen.
Sen håller jag med om att det inte är lika enkelt att hitta en häst om man inte har superkunnig familj och är väldigt ung men det går ju, med rätt stöd o vinkling. Som många skriver : kontakter är jättebra här!

 

[Anna_H]

Men snälla nån, jag är 168 cm lång och väger 75 kg och jag rider d-ponny flera dagar i veckan. Hon behöver verkligen ingen häst, en helt normal ponny fungerar i flera år till.

Jag tänkte mer på en ponny/häst som också kan ridas av vuxna då de oftast föredrar en vuxen medryttare. På små ponnys har de sällan den möjligheten utan måste välja en yngre ryttare pga storleken.

Fast på dotterns ridskola har de en gräns på 60 kg på ponny. Men det kanske är skillnad när man har en egen. Som sagt, inte så jättebra koll :-)

 

[Anna_H]

Bonusmamman har fått sluta rida pga en skada så hennes dotter har tagit över hästen. De hjälps dock ofta åt i stallet. Men om det blir en häst i framtiden så hade samma stall varit praktiskt. Men med tanke på att dottern är en ung vuxen så vet man inte om hon blir kvar där vi bor nu när hon har pluggat färdigt.

 

[Anna_H]

Låter som en bra strategi. Jag skulle också titta på de ridskolor som har olika varianter av fodervärd. De är ofta upplagda som att man har hästen några dagar i veckan och rider lektion 1-2 ggr och ut en gång. Finns flera ridskolor i Stockholmsområdet som har det upplägget. Då har man chans att lära sig och det finns back-up av kunnigt folk. Nackdelen med en privat medryttarhäst är att man förväntas klara kanske inte bara den egna hästen utan även andra hästar i stallet om man t ex har in-/utsläpp. Då är det inte säkert att nybörjare eller 12-åringar är så populära, samma med att hyra sommarhäst.

Vet du om det finns någon ridskola på södra sidan som har det? Verkar finnas på Ekerö eller norra sidan av stan vilket blir för långt för oss. Det känns som ett väldigt bra mellansteg efter skötare.

 

[Roheryn]

Fast på dotterns ridskola har de en gräns på 60 kg på ponny. Men det kanske är skillnad när man har en egen. Som sagt, inte så jättebra koll :-)

En ponny kan ju vara väldigt olika stor och olika byggd, så vad den enskilda hästen kan/bör bära varierar ju stort. Tänker man sig en någorlunda normalbyggd ponny av den större modellen skulle jag nog vilja påstå att det är många som kan bära en bit över 60 kg. Har man egen häst så bestämmer man ju själv om man vill sätta en viktgräns och anpassar ju då efter den egna hästens förutsättningar.

 

[Kiwifrukt]

Jag tänkte mer på en ponny/häst som också kan ridas av vuxna då de oftast föredrar en vuxen medryttare. På små ponnys har de sällan den möjligheten utan måste välja en yngre ryttare pga storleken.

Fast på dotterns ridskola har de en gräns på 60 kg på ponny. Men det kanske är skillnad när man har en egen. Som sagt, inte så jättebra koll :-)

Jag är vuxen och rider ponny. Jag är 157 cm lång och min ponny är runt 140 cm. Det är inga problem. Köpte min ponny av uppfödaren som också är vuxen och till och med något längre än jag, hon har både min ponnys mamma och en syster som hon rider. I ert fall hade jag väl inte direkt skaffat en B-ponny (max 130 cm) men en större ponny borde hon absolut kunna rida på.

Engagerade föräldrar är A och O för mig som hästägare om jag skulle ha någon minderårig hemma hos mig som skulle rida. Samt vettiga föräldrar som det går att föra ett resonemang med. Jag ville inte ha spring i stallet och kompisar som följde med när jag hade medryttare på min shettis, det var guld värt att mamman var helt med mig på det tåget och satte ner foten, vilket kan vara nog så svårt för barnet att ta konflikten med en eventuell kompis som prompt ska följa med till stallet. (Hon hade alltså en kompis med sig en gång som var en fruktansvärd liten besserwisser som trodde att hon kunde och visste allt, om vi säger så här så gick det inte så bra med en förrymd ponny och gråtande barn som blivit trampade).

 

[MiniLi]

Jag tänkte mer på en ponny/häst som också kan ridas av vuxna då de oftast föredrar en vuxen medryttare. På små ponnys har de sällan den möjligheten utan måste välja en yngre ryttare pga storleken.

Fast på dotterns ridskola har de en gräns på 60 kg på ponny. Men det kanske är skillnad när man har en egen. Som sagt, inte så jättebra koll :-)

Ridskolor behöver ofta tänka annorlunda iom att hästarna går flera timmar per dag med diverse olika ryttare som kanske inte har den bästa balansen eller kroppskontroll. Deras viktgränser går generellt inte att överföra till andra situationer.

 

[Islandshästryttare]

Vet du om det finns någon ridskola på södra sidan som har det? Verkar finnas på Ekerö eller norra sidan av stan vilket blir för långt för oss. Det känns som ett väldigt bra mellansteg efter skötare.

Jag tror inte det är tillåtet att tipsa om specifika ridskolor enligt forumreglerna. Det bästa är nog att du antingen kollar runt på ridskolornas hemsidor eller tar direkt kontakt med dem. Eftersom det ibland också är flera års kö till ridskolorna i Stockholmsområdet så kan det vara bra även utifrån det perspektivet att ta kontakt och kolla om du behöver sätta henne i kö redan nu.

 

[Ajda]

Jag hade okunniga föräldrar när jag började min hästkarriär. Först på ridskola, sen hade jag en medryttarponny en sommar. Han var liten och slö. Perfektt häst att lära sig på. Jag var för lång, men inte för tung. Men jag klarade ju då att ta hand om honom själv. Då var jag 11 år. Sen på hösten hyrde vi en ponny från ett ridläger. En b-ponny. Och även där var jag lite på gränsen till lång. Vi stod i ett privat stall där man fick lära sig mycket av de vuxna. Jag nördade ner mig alla böcker, tidningar osv jag kunde vad gäller skötsel, utrustning osv.

Mamma stod vid sidan av. Hjälpte till med jourer. Livrädd, men hon fixade det.

Fick min första egna häst som 13 åring.

 

[Ramona]

Jag fortsätter på @Ajda spår. Jag har fortfarande helt hästokunniga föräldrar. Men jag hade en superbra ridskola och andra vuxna runt omkring mig som barn och ungdom. Och tack och lov föräldrar som hade råd att låta mig rida.

Och det gick jättebra för mig med hästarna. Har ridit i 40 år nu. Haft egna hästar i 25 år. Fått 42 st föl.

 

[Kiwifrukt]

Jag stämmer också in i kören med @Ajda och @Ramona. Noll hästkunniga föräldrar men jag har under hela uppväxten ridit på ridskola och stått i stall där det funnits andra kunniga människor, som kunnat lära både mig och min pappa (eftersom han är den förälder som praktiskt engagerat sig i mitt hästintresse). Och det har gått bra, jag har haft egen häst sen -00 vid det här laget.

Mitt tips till dig som egentligen inte har med dottern att göra är om du känner för det prova på att rida ett par terminer på ridskola själv. Min pappa gjorde det och han gick även med mig på gröna kort-kurs när jag ville börja tävla (om man är under 13 så måste en förälder/annan vuxen som följer med barnet ha grönt kort men behöver inte själv genomfört riddelen, jag var 14 så han hade egentligen inte behövt) och det var guld. Vi övade på lastning och hur man beter sig på tävlingsplatsen och sådär också, som även han hade stor nytta av (rent krasst, eftersom jag bara var 14 år så var det ju faktiskt han som tog störst ansvar just med transporteringen). Det är säkert 20 år sen pappa satt på en hästrygg sist, men han fick i alla fall hästvana som vi har nytta av än idag.

 

[MiniLi]

Jag hade okunniga föräldrar när jag började min hästkarriär. Först på ridskola, sen hade jag en medryttarponny en sommar. Han var liten och slö. Perfektt häst att lära sig på. Jag var för lång, men inte för tung. Men jag klarade ju då att ta hand om honom själv. Då var jag 11 år. Sen på hösten hyrde vi en ponny från ett ridläger. En b-ponny. Och även där var jag lite på gränsen till lång. Vi stod i ett privat stall där man fick lära sig mycket av de vuxna. Jag nördade ner mig alla böcker, tidningar osv jag kunde vad gäller skötsel, utrustning osv.

Mamma stod vid sidan av. Hjälpte till med jourer. Livrädd, men hon fixade det.

Fick min första egna häst som 13 åring.

Jag fortsätter på @Ajda spår. Jag har fortfarande helt hästokunniga föräldrar. Men jag hade en superbra ridskola och andra vuxna runt omkring mig som barn och ungdom. Och tack och lov föräldrar som hade råd att låta mig rida.

Och det gick jättebra för mig med hästarna. Har ridit i 40 år nu. Haft egna hästar i 25 år. Fått 42 st föl.

Det gäller väl att de vuxna som finns omkring faktiskt vill ta det där extra ansvaret. Vi har en tonåring i stallet där föräldrarna inte kan något och inte heller engagerar sig, jag är inte jätteglad i att behöva vara någon slags extramorsa åt hen och försöka hjälpa hen att ta hand om hästen på ett bra sätt. Har varit med om samma sak i ett annat stall också, inte kul alls.

Plus att det ju också är väldigt olika hur man är som person, hur mycket man försöker lära sig och ens generella attityd i stallet.

 

[Kiwifrukt]

Det gäller väl att de vuxna som finns omkring faktiskt vill ta det där extra ansvaret. Vi har en tonåring i stallet där föräldrarna inte kan något och inte heller engagerar sig, jag är inte jätteglad i att behöva vara någon slags extramorsa åt hen och försöka hjälpa hen att ta hand om hästen på ett bra sätt. Har varit med om samma sak i ett annat stall också, inte kul alls.

Plus att det ju också är väldigt olika hur man är som person, hur mycket man försöker lära sig och ens generella attityd i stallet.

Jag blir faktiskt lite ledsen över den attityden. Bara för att du träffat några barn som betett sig illa och har taskig attityd (absolut, jag tror dig, jag har också stött på dem!) så är inte alla barn så. Jag var inte sån. Jag var livrädd för de vuxna i stallet och skulle aldrig nånsin tjafsat emot.

I mitt förra stall hade vi två tjejer som var lite yngre under samma period. De var lite äldre än TS dotter, tolv år när de började. Den ena hade hästvana föräldrar, den andra inte. Den förstnämnda var tusen gånger värre och mer bortskämd och fick sägas till av oss andra, jämfört med tjejen utan hästvana föräldrar som faktiskt tog till sig instruktioner redan när man sa till första gången.

Har samma erfarenhet från ridskolan. Ungarna med föräldrar som själva hade lång erfarenhet fick ingen säga till. Då började de gråta och så kom deras mamma rusande och skällde på den som sagt till, inklusive instruktören. Såna ungar orkar jag inte med i två minuter, men en unge som lyssnar och tar till sig har jag ändå överseende med om det blir fel ibland.