Hjälp – min dotter vill ha en häst!

[MiniLi]

Jag blir faktiskt lite ledsen över den attityden. Bara för att du träffat några barn som betett sig illa och har taskig attityd (absolut, jag tror dig, jag har också stött på dem!) så är inte alla barn så. Jag var inte sån. Jag var livrädd för de vuxna i stallet och skulle aldrig nånsin tjafsat emot.

I mitt förra stall hade vi två tjejer som var lite yngre under samma period. De var lite äldre än TS dotter, tolv år när de började. Den ena hade hästvana föräldrar, den andra inte. Den förstnämnda var tusen gånger värre och mer bortskämd och fick sägas till av oss andra, jämfört med tjejen utan hästvana föräldrar som faktiskt tog till sig instruktioner redan när man sa till första gången.

Har samma erfarenhet från ridskolan. Ungarna med föräldrar som själva hade lång erfarenhet fick ingen säga till. Då började de gråta och så kom deras mamma rusande och skällde på den som sagt till, inklusive instruktören. Såna ungar orkar jag inte med i två minuter, men en unge som lyssnar och tar till sig har jag ändå överseende med om det blir fel ibland.

Nu missförstod du mig. Jag menade bara att man som vuxen inte ska anta att andra vuxna i stallet vill ta ansvar över ens barn.
Alla barn och ungdomar behöver en vuxen som tar ansvar och hjälper till, oavsett mognadsnivå och inställning. Det bör vara barnets/ungdomens egna föräldrar som tar den rollen, alternativt annan vuxen efter överenskommelse.

Det har inte handlat om att barn/tonåringar beter sig illa eller har dålig attityd. Det handlar om att jag blir påtvingad ett ansvar som jag inte vill ha.

 

[Ajda]

Det gäller väl att de vuxna som finns omkring faktiskt vill ta det där extra ansvaret. Vi har en tonåring i stallet där föräldrarna inte kan något och inte heller engagerar sig, jag är inte jätteglad i att behöva vara någon slags extramorsa åt hen och försöka hjälpa hen att ta hand om hästen på ett bra sätt. Har varit med om samma sak i ett annat stall också, inte kul alls.

Plus att det ju också är väldigt olika hur man är som person, hur mycket man försöker lära sig och ens generella attityd i stallet.

Det var ingen vuxen som hade mig under sina vingar eller på sitt ansvar i stallet. Det var mer så att ”Hur tänkte du när du ville ha det här täcket inne på din häst men det där andra ute?”
Jag behövde ingen hjälp med skötseln av min häst. Men så hade jag en bra snäll ponny också.

 

[MiniLi]

Det var ingen vuxen som hade mig under sina vingar eller på sitt ansvar i stallet. Det var mer så att ”Hur tänkte du när du ville ha det här täcket inne på din häst men det där andra ute?”
Jag behövde ingen hjälp med skötseln av min häst. Men så hade jag en bra snäll ponny också.

Fast så funkar det inte. Som vuxen tar man ju det ansvaret om man måste oavsett om det är uttalat eller inte. De hade förmodligen koll på dig och vid behov gick de in, tex som du beskriver med frågor om täcken. Vettiga vuxna tar ansvaret vare sig de vill det eller inte, och det är förmodligen inget som barnet eller ungdomen ens märker.

 

[Ajda]

Fast så funkar det inte. Som vuxen tar man ju det ansvaret om man måste oavsett om det är uttalat eller inte. De hade förmodligen koll på dig och vid behov gick de in, tex som du beskriver med frågor om täcken. Vettiga vuxna tar ansvaret vare sig de vill det eller inte, och det är förmodligen inget som barnet eller ungdomen ens märker.

Vi har en tjej i stallet nu som har sin första egna häst. Mamman är inte hästkunnig sen innan, men duktig och läser på. Tjejen är ofta där ensam. Jag går knappast runt och håller ett extra öga på henne. Lika lite som jag gör på mina övriga stallkamrater. Hon fixar sin ponny galant.
Så nej, som vuxen känner jag inte att jag har ett övergripande ansvar för andras barn. Strular det och behov finns av hjälp griper jag givetvis in. Men det gör jag även om det händer för min stallkamrat som hållt på med hästar längre än mig behöver det.

 

[MiniLi]

Vi har en tjej i stallet nu som har sin första egna häst. Mamman är inte hästkunnig sen innan, men duktig och läser på. Tjejen är ofta där ensam. Jag går knappast runt och håller ett extra öga på henne. Lika lite som jag gör på mina övriga stallkamrater. Hon fixar sin ponny galant.
Så nej, som vuxen känner jag inte att jag har ett övergripande ansvar för andras barn. Strular det och behov finns av hjälp griper jag givetvis in. Men det gör jag även om det händer för min stallkamrat som hållt på med hästar längre än mig behöver det.

Men du skriver ju att mamman försöker lära sig, det tolkar jag som att mamman tar ansvaret.
Jag har ju hela tiden skrivit om barn/ungdomar där föräldrarna inte kan något och inte heller engagerar sig.

 

[yamyam]

Vet inte var i södra Stockholm ni finns, men ett tips är att kolla på Hästravaganza (Grödinge/Botkyrka). De har läger, kurser och ridskola med grupper och privatlektioner, sedan något hyra häst/medryttarsystem när man har lite mer vana. Du kan ju kontakta dem och höra efter hur det fungerar och om det kan vara något för er situation, möjlighet för er föräldrar att lära er mer osv. Jag har inte varit där själv men tycker det verkar vara ett sympatiskt ställe!

Hade min häst inte varit så känslig som han är (rehabiliterar honom från tidigare trauma) hade ni varit välkomna till mig och lära er mer om hästar. Men om intresse finns när jag upplever honom ”trygg” nog i sig själv för att det ska vara givande för er, skicka ett pm så håller vi kontakten.

Lycka till!

 

[Lingon]

Nu missförstod du mig. Jag menade bara att man som vuxen inte ska anta att andra vuxna i stallet vill ta ansvar över ens barn.
Alla barn och ungdomar behöver en vuxen som tar ansvar och hjälper till, oavsett mognadsnivå och inställning. Det bör vara barnets/ungdomens egna föräldrar som tar den rollen, alternativt annan vuxen efter överenskommelse.

Det har inte handlat om att barn/tonåringar beter sig illa eller har dålig attityd. Det handlar om att jag blir påtvingad ett ansvar som jag inte vill ha.

Precis, stallet är mitt andningshål i livet. Platsen där jag kan koppla bort allt annat och bara umgås med hästen. Jag har inget intresse alls att lära upp någon annan (barn eller vuxen) när jag är där. Stallet är som meditation för mig. Allt annat försvinner (pandemi, sjukdom, stress, kaotisk omvärld) och jag är bara jag och umgås med hästen jag älskar.

 

[Görel]

Nu missförstod du mig. Jag menade bara att man som vuxen inte ska anta att andra vuxna i stallet vill ta ansvar över ens barn.
Alla barn och ungdomar behöver en vuxen som tar ansvar och hjälper till, oavsett mognadsnivå och inställning. Det bör vara barnets/ungdomens egna föräldrar som tar den rollen, alternativt annan vuxen efter överenskommelse.

Det har inte handlat om att barn/tonåringar beter sig illa eller har dålig attityd. Det handlar om att jag blir påtvingad ett ansvar som jag inte vill ha.

Så förstod jag ditt inlägg, och jag har också varit i den sitsen. Typ "jag åker och handlar några timmar, Görel är här om du behöver hjälp med något ” och har inte kollat av med mig och jag är på väg att åka.

 

[MiniLi]

Så förstod jag ditt inlägg, och jag har också varit i den sitsen. Typ "jag åker och handlar några timmar, Görel är här om du behöver hjälp med något ” och har inte kollat av med mig och jag är på väg att åka.

Ja men precis. Jag har också varit med om att barn/ung tonåring är kvar ensam i stallet på kvällen när jag (som sista vuxen) ska åka hem. Även om barnet i det fallet var jätteduktig så kände inte jag mig bekväm med att lämna hen helt ensam i stallet sent på kvällen när anläggningen är tom. Tänk om det skulle hända en olycka och inga vuxna finns på plats?
Nä jag fördrev lite tid och åkte hem senare helt enkelt..

 

[MiniLi]

Precis, stallet är mitt andningshål i livet. Platsen där jag kan koppla bort allt annat och bara umgås med hästen. Jag har inget intresse alls att lära upp någon annan (barn eller vuxen) när jag är där. Stallet är som meditation för mig. Allt annat försvinner (pandemi, sjukdom, stress, kaotisk omvärld) och jag är bara jag och umgås med hästen jag älskar.

Jag har inga problem med att hjälpa till ibland när det behövs, men då ska det ju vara på mina egna villkor.
Plus att jag märkt att dessa barn/ungdomar hamnar i en jättesvår sits. De får ta ett ansvar som de, utifrån sin ålder, inte är mogna för och om det krånglar så blir alla stallkompisar sura.
De tenderar också att få ”hjälp” från alla möjliga i stallet och det kan bli väldigt mycket motstridiga budskap. Ibland får de helt felaktiga saker till sig dessutom från folk som anser sig kunna mer än barnet men egentligen bara har halvkoll. Inte lätt för barnet/ungdomen att sålla bland allt då..

 

[Anna_H]

Förstår helt er som tycker det är jobbigt när barn blir lämnade vind för våg i stallet. Min mamma (förskolelärare) hade väldigt svårt för att vara på semester nära vatten med många barn. Vet inte hur många ungar hon har dragit upp ur pooler, tröstat när de halkat eller letat efter föräldrar som sitter i baren eller är helt försjunkna i sina mobiler.

Det ansvaret hade jag aldrig förväntat av andra vuxna. Sedan skulle vi såklart vara tacksamma för tips och råd. Jag upplever också att man lär sig väldigt mycket från att observera hur andra gör.

 

[Anna_H]

Vet inte var i södra Stockholm ni finns, men ett tips är att kolla på Hästravaganza (Grödinge/Botkyrka). De har läger, kurser och ridskola med grupper och privatlektioner, sedan något hyra häst/medryttarsystem när man har lite mer vana. Du kan ju kontakta dem och höra efter hur det fungerar och om det kan vara något för er situation, möjlighet för er föräldrar att lära er mer osv. Jag har inte varit där själv men tycker det verkar vara ett sympatiskt ställe!

Hade min häst inte varit så känslig som han är (rehabiliterar honom från tidigare trauma) hade ni varit välkomna till mig och lära er mer om hästar. Men om intresse finns när jag upplever honom ”trygg” nog i sig själv för att det ska vara givande för er, skicka ett pm så håller vi kontakten.

Lycka till!

Tack för tips och så snällt!

Det är ju också en bra idé, att istället för vanliga ridlektioner efterlysa en mentor som mot ersättning lär ut det praktiska i stallet och runt hästen. Det är ju det jag gillar på dotterns ena ridskola och på de läger hon varit på, att de nästan fokuserar mer på skötsel och teori än själva ridningen. De rider 30 min och fixar sysslor och har teori i 60 min varje gång.

 

[mamman]

Vet du om det finns någon ridskola på södra sidan som har det? Verkar finnas på Ekerö eller norra sidan av stan vilket blir för långt för oss. Det känns som ett väldigt bra mellansteg efter skötare.

Tyvärr så har jag mest haft koll på den norra sidan (och min insyn är numera högst begränsad även där)

 

[mamman]

Privatlektioner och om ridskolan har specialgrupper som tränar en dag extra i veckan och sedan kanske tävlar är också ett bra sätt att utvecklas och samtidigt få vara med kompisarna. Att ha egen häst är ganska ensamt om det inte finns andra barn med egen häst i stallet. Man får räkna med 2-3 timmar/dag (beroende på tjänster man köper). Lite läxor etc på det så blir det inte många timmar över att umgås med kompisar.
Mälarhöjdens ridskola vet jag brukar ha bra lag som tävlar i allsvenskan mm men vet inte om de har specialgrupper.

 

[Cattis_E]

Tack för tips och så snällt!

Det är ju också en bra idé, att istället för vanliga ridlektioner efterlysa en mentor som mot ersättning lär ut det praktiska i stallet och runt hästen. Det är ju det jag gillar på dotterns ena ridskola och på de läger hon varit på, att de nästan fokuserar mer på skötsel och teori än själva ridningen. De rider 30 min och fixar sysslor och har teori i 60 min varje gång.

Det låter som ett otroligt bra upplägg.