Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

[Riley]

Innan ni ev. svarar rekommenderar jag att läsa om hur min häst fungerar, min relation till henne och vad jag är övertygad om att aggressiviteten beror på. Orkar inte med några missförstånd eller dra hela historien här en gång till.

Nu till saken: Mina föräldrar kan inte ens utföra de enklaste sysslorna runt min häst de gånger jag är bortrest, just på grund av hennes aggressiva inställning, och det håller inte i längden. Jag klippte ihop en liten video med hästen och min pappa för att ge en tydligare demonstration av hur det ser ut om dagarna. Ursäkta tramset men jag kunde inte låta bli.
http://www.youtube.com/watch?v=7nCMq8Bn2hw

Utöver vad som syns där, är hon tusen gånger värre om folk vänder ryggen åt henne, hon gör utfall och hugger. De flesta kan inte ens vistas stallgången utan att hästen gör små utfall och hugger, märker hon att de ska hantera henne slår hon efter dem. Och då ska vi inte ens tala om hur hon gör med kraftfoder inne i boxen.

Jag har accepterat att hon har sin inställning till folk, eftersom jag vet att det inte handlar om elakhet eller sinnessjuka, utan om att hon testar. Hon vet hur hon ska göra för att skrämma undan folk, och det handlar precis lika mycket om ens egen inställning och personlighet. Men det skulle bli så mycket enklare om åtminstone mina föräldrar kunde göra enkla saker, som att byta täcke eller kratsa hovar. Jag kräver inte att de ska få samma relation till henne som jag, de är för osäkra på sådana här hästar för det. Förväntar mig inte heller att hästen ska älska dem på ett par dagar, men det vore ju trevligt om de kunde hantera henne så pass att de kan visitera henne och gå förbi boxen utan att bli anfallna.

Har inte råd att ta hjälp av något proffs nu, utan jag vill bara ha små tips på hur mina föräldrar (och andra också för den delen, men det är ju svårare att säga "gör så och så" till någon som inte känner henne alls) bör bete sig när hon grinar och håller på såhär mot dem.

Och, åter - har ni tänkt svara, läs tråden jag länkade till först. Jag har tröttnat på folk som tycker att "uppfostra hästen" eller "skjut hästen". Ska väl även tillägga att hästen slår tillbaka om man använder något som helst våld mot henne, mao. är alla sådana förslag uteslutna. (nej, jag förespråkar inte att slå hästar så länge det inte gäller hälso/livshotande situationer, så inget tjafs om det heller, tack).

 

[gulan]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Ibland stöter man på sånna där. Och nä -här hjälper inte smäll,men hon ska ju självklart inte få slå åt någon när hon står på gången och man ska byta täcke. De som ska hantera en sån här häst får inte känna osäkerhet.
För det första bör hon ha luckan stängd så länge människor rör sig i stallet. Det är inte för att människorna ska bli huggna, utan för att ofta så blir hästarna själva lugna av det. Sen kan det vara bra om hon kunde få en box där människor och hästar inte behöver gå förbi henne alls.
gulan

 

[ancan]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Ibland blir vissa hästar sådana av olika anledningar.
Jag tror inte heller att det handlar om ren elakhet, utan mer om hennes rätt att "ha sin box ifred".

Antar att hon aldrig gör det mot dig?
För då hade du ju enkelt kunna träna det hela.

Vad det gäller "våld" - det är bara att "sparka" tillbaka gång på gång , dag ut och dag in.

Vi har haft några sådana genom årens lopp, och det enda som vi märker har fungerat är att helt klart tala om för hästen att du bestämmer, och att du inte är ett dugg rädd för hennes fasoner.

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Åh... söta rara lilla häst...
Vad ont det gör att se henne så rädd

Jag har inte tid att läsa den andra tråden (sitter på jobbet, sorry) men jag skulle gissa på att den här hästen är hemskt rädd för folk.

Dig litar hon på, och då är det inget problem, men hur ska hon förstå att inte alla andra vill döda henne?

Jag har själv en unghäst som varit väldigt rädd för folk. Nu är han mycket bättre, men fortfarande osäker på män och annat folk som är lite stora och burdusa.
Från början var det så illa att vi inte kunde ta honom i hagen alls, han var vildhäst i 8 veckor faktiskt
Vi har vunnit hans förtroende genom övningar som vi lärt av Pat Parelli och det har varit guld värt
Vi har både haft tränare hemma, varit på kurser och tittat på hans DVDer. Där har vi fått massor med enkla verktyg för att visa hästen att man inte vill något illa. Det är mjukt och fint, inget spring och jaga runt.

Jag tror att dina föräldrar behöver jobba med din häst för att vinna hennes förtroende, och för att de ska förstå henne bättre och inse att hon inte är elak alls, utan bara en hemskt rädd liten flicka.
Om de inte är så hästvana behöver de hjälp med det här, kanske du kan hjälpa dem om du pluggar lite Parelli först
När hon ser sådär ut skrämmer hon folk, och när människor är rädda blir hon rädd för dem ännu mer eftersom hon inser att de inte är trygga stabila ledare.

Lycka till, och skicka gärna ett PM om du vill "snacka PNH"

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

*KL*

Jag har kikat på filmen, två ggr faktiskt, och hon verkar mer osäker än 'äkta' aggresiv. Det är lite synd att hon är likadan på stallgången. Mitt fblsto körde lite samma sak mot min mamma som din gör mot andra, fast hon menade allvar med det, det bottnade inte i rädsla. Inte i elakhet heller, utan hon såg bara en möjlighet att 'ta över' och bestämma hur saker skulle ske. I hennes fall gick det mycket bättre att ta ut på gången dock, men det är ju ingen lösning i ditt fall.

Jag tänker inte tycka att du ska varken slå eller ta i med hårdhandskarna, för att göra det är att bekräfta precis det hästen förväntar/befarar sig.

Hon hotar mot din pappa, men något som var väldigt tydligt båda gångerna på filmen (även om hon kan vara värre i verkligheten) är att hon inte hugger, varken mot pappa, på pappa eller i saker. Mitt sto hade huggit när hon var som värst, i de lägen där din pappa står inom 'räckhåll' och när han sträcker fram handen t ex (cool pappa btw, många hade ju backat för länge sen där).

Så, jag undrar faktiskt vad du tror om metoden som brukar få folk att skrika i högan sky, men som jag anser det faktiskt finns fog för i vissa fall, speciellt när det handlar om 'viktiga' saker som att dina föräldrar ska kunna göra det nödvändigaste med henne när du inte kan. Metoden är mutor helt enkelt. Är hon mottaglig för det?

Det var så jag lyckades vända den onda spiralen med fblstoet (som likt din var en liten raring med matte, och skötte sig mycket bättre när matte stod och kikade på med, men var ett hår av hin när mamma var ensam med henne) och med en mamma som blivit sparkad och biten och av förståeliga skäl var skiträdd.

Jag började att ge godis i specifika situationer. En av sakerna som mamma behövde göra var ju täckesbyte (på stallgången, som sagt gå in var inte ett alt), där hästen blev väldigt grinig, och högg fram, slog bak och trängdes på mitten Jag började helt sonika att, trots att jag inte hade problem med täcket (hon kunde hugga i luften, och lyfta ett bakben och vispa med svansen riktigt dåliga dagar när jag hanterade, men det var allt) ge en godis strax innan jag la på täcket, och sen en godis när det var på.

Sen fick mamma göra exakt samma sak, och totalt IGNORERA beteendet, låtsas som det regnade helt enkelt. Samtidigt som mamma började ge godis slutade jag ge dessutom. Så allt godis kom från mamma, man fick bara godis de dagar det var mamma som hanterade.

Och såfort mamma visade sig i stallet, så om hästen kom fram och ville hälsa så godis och sen gick mamma till någon av de andra hästarna.

Det tog ett tag, men sen fann ju inte hästen någon större anledning att uppföra sig aggresivt, för dels var ju personen ganska trevlig faktiskt, och dels så fick ju beteendet ingen effekt. Och sakta men säkert blev mamma tryggare dessutom.

Och efter ännu ett tag kunde mamma utan problem gå in i boxen och plocka av/på benskydd t ex, utan att hästen ens tog upp huvudet från hösilagehögen.

Så, det är inget jag varken använder eller rek i första läget, mutor, men vad tror du om det i det här fallet?

 

[gulan]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Rädd?! Jag tycket mest hon såg förbannad ut jag......
gulan

 

[CaliforniaSwed]

Jag tycker skuggi är helt rätt att hon är rädd. Och precis som du sa själv "Hon vet hur hon ska göra för att skrämma undan folk" det är hennes överlevande instinkten. Tänk att en häst är så rädd att den tror den måste "fight" eller den kommer dö. Du själv är säkerhet, hon lita på dig. Och förmodligen den tränare du hade med henne kunne läsa henne lika väl som hästen kunne läsa henne. Och hästen läst att hon var ingen hot. Men när dina föräldra kommer som vet hur hon är eller att du berättar för andra, så kommer de mot henne med än "förväntning" att hon ska bete så, man på ett sätt som hästen ser det som smyggning och hästen kan läser som folk säger "don't trust me"!. Och hon känner att hon måste skydda sig själv. Hon använder sin höger sidan av hjärna (RightBrained) dvs hon bara reagera och inte tänker, Du sa att hon anfaller när folk vänder ryggen till henne typiskt av en rädd RB häst, ingen ögon på henne. Och det är varför många hästar stanna i longering bakom oss för det finns ingen örgon där = no pressure. En LB (använder vänster halva hjärna) häst tänker och planera ut sina attacker och har inget imot att göra det när du titta på, den hästen är arg och aggresiv. Den häst är rädd och aggresiv. Din häst är mycket lättare att bota än en LB aggressiv häst. Hennes är bara en reaktion, en LB är en uttänkt reaktion. Stor skillnad

Men det finns övningar som är ganska enkelt att får dina föräldra hästens förtroende. Mycket "Approach and Retreat" (närmar sig och reträtt). Att din far (t ex) kommer mot boxen (på hoppnings vis när han kommer i stallet hon först har öronen framåt för ser vem det är), utan att titta på henne i örgonen, den sekunden hennes huvud vänder bort (vill inte titta på far din) eller att hon ser missnjöd/arg ut och lägga bak öronen så ska han stanna och ta ett steg eller två back tills hon känna sig inte trängde/hotat längre, alla hästar har gränsar, ni måste ser var din häst har sina gränser dvs. den linjen ni gå över när hon känna sig hotat/trängde. När din far stanna upp och backa hon kan vända bort lite eller öronen kommer up igen(liksom, huh?) vänta tills ni ser henne koppla av lite att hon acceptera att han står si och så långt bort. För din häst kan det vara 10 meter bort eller 50 meter bort vi vet inte tills hon vissa det. Om hon ser fortfarande arg ut backa så långt det gå. Och om han måste kommer in och ut från dörren så är det bara så. När ni ser henne slappna av så kan ni börjar gå framåt igen tills du kommer till nästa gränsen. Sen börjar han om igen med att stanna där om det går eller backa om det är vad hästen behövs. OCh hela tiden titta han bort från henne (man kan smygg kika från sidan lite). Att titta på henne är tryck, för vissa hästar känns det väldigt mycket. Detta kan ta från 10 min till 45 min +. Men pratar med föräldrar dina först så att de är med och beredd vad ska händer och att det kan ta tid.

Om t ex han kan kommer i närheten av boxen som ni tycker räcker för dagen så sluta. hon kommer vet vem han är nästa dagen med. Sen nästa eller även efter några timmar ni börjar om från början. Det mer han vissa respekt för hennes gränser det mindre rädd hon är för han. Och en gång så kommer in far din och hästen titta up och säger "oh, det är bara han." och hon är mer som hon är med dig. Du kan träna med kompisar också med samma teknik. Så eventuellt är hon mindre misstänktsamt med främande. När han kan kommer nära så kan ha klappa henne sen back bort, klappa henne sen backa bort. Hästar som henne behöver mycket reträtt. Men som tidet, och detta är en svårt bit, han måste också skydda hans "space". Utan att vara respektlös till henne. Man kan säger till men inte straffa om du förstår skillnaden.

Den med hovslagare, ringa runt och prata med de och hitta en som förstår och vill/kan tar tid att hjälpa dig får henne att lita på de. Jag hade en RB sparkare före året, jag ringde och fick tag på en äldra herre som gick med att jag betalt han för den extra tid det tog samt som själva jobbet, hans svar "jag har mycket tålamod". Och det hade han. Det gick från kan inte verkar (jag kunna göra det men han litade inte på nån annan att hålla grimmskaftet) alls till 1½ timme första gången till idag som nu lyfta han up föter själv för han. Men tack vara rätt hovis så kunna vi hjälpa han med sina räddslar. Din häst verka inte alls den monster som de har beskrivet. Men att hitta på rätt männsikar att hjälpa dig är viktig i denna lägget och du kanske måste lägga ut mer till skoning än du vill men det är värt det än att någon fara illa ut eller att hon går oskod/overkad och ingen annan än dig kan hantera henne.

Jag önskar ni Lycka Till och att du verkligen får den hjälp ni behöver.

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Rädd?! Jag tycket mest hon såg förbannad ut jag......
gulan

Kolla igen. on hotar och hotar kraftigt, men hon går undan också, och hon gör på filmen inte allvar av hoten heller, ens när pappan är inom räckhåll, eller när han sträcker fram handen.

Så den har ett aggresivt beteende utan tvivel, och hotar kraftigt, och skulle antagligen inte bli det minsta trevlig om pappan gick in i boxen. Men hon verkar osäker i grund och botten, hon rör sig runt en hel del, hon gör inte allvar av hotet ens vid mild provokation. Om du kikar på filmen så hästen börjar hota 'kom inte hit' redan när pappan är en bit utanför boxen. Hon gör inte allvar av det när han sträcker fram handen, utan fortsätter hota, och går sedan undan, om än fortfarande med hotbeteende, men hon lämnar boxdörren och går undan. Kommer sen tillbaka och fortsätter hota, men trots att pappan då står NÄRA henne, och inte backar av, så hon gör inte mer (på filmen iaf).

SÅ jag skulle också vilja säga att det bottnar i osäkerhet. Om hon 'bara' var kaxig, då skulle hon hugga när pappan kommer inom hugghåll, och inte lämna boxdörren t ex.

Sen, rädda hästar är inte ett dugg mindre farliga att hantera än de som är aggresiva utan rädsla, passera gränsen och de rädda kommer hugga lika hårt, och sparka lika ordentligt. Men hon flyttar bak gränsen litegrann på filmen (var gränsen går är ju svårt att säga, kanske om/när pappan går in i boxen)

 

[Werze]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Men anfaller hon verkligen? Jag hade en valack som såg ut sådär när man hanterade honom med borsten....han gillade heller inte att man stod utanför hans box om man inte hade ett ärende! Men han gjorde aldrig någonting, bara hotade.

Tycker hon ser mest osäker ut, men har inte orkat läsa din bakgrundshistoria, sorry! Fint att du kommit underfund med henne!

 

[CaliforniaSwed]

Helt rätt du är.

En häst som hota som henne är som det är en hot men om fel människa kom och och satt fel/förmycket tryck till en häst lika som henne så kommer inte det bli en hot längre det kommer bli att hon lovar det istället.

 

[Sevlan]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Jag kan bara hålla med en del av de övriga som skrivit här,
Hästen ser otroligt osäker ut.

Mitt egna sto var likadan när hon kom till mig,
hotade och var allmänt "elak" mot människor hon inte kände.

Mitt sto var otroligt osäker och nervös mot människor hon inte kände, inte ens min sambo kunde gå in till henne utan att hon "låssades" att anfalla.

Tyvärr så anföll hon även på riktigt ett par gånger, när nån gick förbi hennes box,

Jag vet inte om detta funkar på din häst då jag aldrig träffat den med så här gjorde jag för att Nova skulle sluta vara så osäker mot andra människor:

Först så bytte vi bort hennes hörnbox mot en box där hon kunde ha mera uppsikt på läget och vad som händer i stallet och vilka som kommer in och ut i stallet. (Hon var aldrig stressad när hästar gick ut ur stallet utan hon ville bara kolla läget upptäckte vi sedan)

Sen lät vi henne ha gallret nere trots sina utfall och hotanden.

Sen sa vi till alla som behövde gå förbi hennes box att inte titta på henne, inte göra omvägar och inte på nått sätt provocera henne (sträcka fram händer, krypa längs med väggar osv) utan bara gå förbi och inte bry sig om henne.

Samma sak när man skulle in och lägga på täcken etc (jag såg dock till att hon alltid hade grimma i boxen just för att personen som skulle lägga på henne täcke skulle ha en chans att tex binda upp henne eller hålla undan huvudet), Jag sa att den personen som skulle lägga på täcke, ta ut henne i hagen osv att bara öppna boxdörren, säga hej, tjejen (eller vad de nu ville säga) inte titta på henne utan hålla blicken lite riktad på bogen istället, gå in och göra det de skulle göra.
Kände man sig osäker så band de upp henne.

Hovarna lät jag igen annan göra än jag själv i början just för att hon skulle först lära sig att lita på att folk inte tänkte döda henne varje gång nån gick förbi eller in i hennes box.

Samma sak när de skulle ta ut henne i hagen, bara öppna dörren, heja på henne, titta på bogen in och ta henne och gå ut med henne.
Jag lät dock inte de som var jätte osäkra på henne att ta ut henne då det oftast blir värre. eftersom hästen redan är osäker.

Och efter ett tag slutade hon anfalla och "dumma" sig när hon märkte att varje gång nån gick förbi eller in till henne så var det lixom inte hela världen.

Hon mådde säkert inte så bra av att alla var rädda för henne och jag tror att din häst känner samma sak.

Det är inte kul att folk är rädda och hästen känner detta, och det gör att hennes osäkerhet ökar ännu mera.

Jag vet inte om detta funkar på din häst, men det skadar ju aldrig att prova.

Ibörjan kan du ju vara med, och att ni går tillsammans (du och tex din pappa) in i boxen och bara pysslar med henne. ger lite godis, säger att hon är fin osv. bara så att hon förstår att det är inte farligt och så att din pappa ser att hon kan vara "snäll" även när han är i närheten så att han slipper känna osäkerhet inför henne vilket gör att är han osäker blir hon det med.¨

Ojdå det blev visst lite långt

 

[Piraja]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Rädd?! Jag tycket mest hon såg förbannad ut jag......
gulan

Hästar som är rädda/otrygga går ofta in i försvar och gör det med en våldsam frenesi som kan te sig aggressivt. Har mött några individer med liknande beteende som TS fall och i samtliga har det legat smärta bakom. Tog mycket lång tid att lokalisera på några av dom då det inte visades några hältor eller dylikt. Bara våldsamma utfall... I ett av fallen, en kallblodstravare, var det problem med äggstockar och livmoder. Hon sprutades sen och blev en go och mysig tjej...Idag hade man nog plockat bort de bitarna på henne...

 

[pibalill]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Utöver vad som syns där, är hon tusen gånger värre om folk vänder ryggen åt henne, hon gör utfall och hugger. QUOTE]

Hotar hon bara eller hugger hon verkligen? Jag har en hingst som är precis så rädd/osäker som din häst. När jag fick hem honom var han så osäker att han inte vågade sänka huvudet för att äta om jag var kvar i stallet, ville se var jag befann mig hela tiden. Han har aldrig huggit heller, bara hotat. MEN.....han hotar ALDRIG om jag vänder ryggen till eftersom jag då inte är något hot dvs jag tittar inte på honom.
För många år sen hade jag en liten kille som kallades för "Hjularbo-skräcken", han var "folkilsken" enligt ägaren. Det var samma sak med honom, han varken hotade eller högg om man vände ryggen åt honom. Han gick fö med på nybörjar-lektioner efter några år, hur snäll som helst. När jag lämnat tillbaka honom hälsade jag på honom efter några månader o han var nästan värre än när jag fick honom. Skillnaden var bla storleken på stallet, hos mig stod han i ett litet stall m få människor att hålla reda på o efter flytten stod han i ett stort stall med massor av människor som han aldrig fick något grepp om.

 

[Wentona]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

hej!
Oj så trist med denna osäkerhet!
Det var någon här tidigare som nämnde "titta på bogen" och jag kan bara hålla med. Aldrig, aldrig någonsin stirra en osäker häst i ögonen (ingen alls faktiskt). Den lilla grejen är mycket utmanande.
I en box alt. uppställd med två snören har hästen ingen chans att komma undan. "låt mig vara ifred" - tecknena är tydliga.

Det andra jag tänker på är att man "lär" sig att hästen är sur och osäker, och går med i den relationen. Man spänner sig omedvetet, blir lite sur och osäker själv (DET smittar till dig!) man beter sig på ett sådant sätt som uppmuntrar (inte medvetet, utan väldigt omedvetet) och då kommer "dansen" igång. DU vet att hästen tycker om dig, de andra vet att hon inte tycker om dem, om du förstår vad jag menar.
Jag brukar köra mantran med osäkra hästar: du ÄR en fin och snäll häst (tyst inombords - om jag tänker det agerar jag som om hästen är det). Det smittar otrolgit mycket tillbaka istället, då blir hästen en fin och snäll häst! Man får fokusera på vad man själv gör, på andningen och på hela ens presentation i närvaro av osäkra hästar. Inte spänna sig, bara göra sitt jobb (som samma sa som sa om att titta på bogen - bra inlägg!), inte göra det personligt mot hästen alls. Då brukar det lugna sig betydligt. Jag negligerar alltid hästar som är stressade på olika sätt. När de är lugna tar jag kontakt, men aldrig med en stressad. Vill inte att min relation ska vara sådan till hästen (dvs stressad). (se Cesar-programmen på tv 4 tex - han har bra tips även om det handlar om hundar...)
Lycka till med en presumtid söt och snäll häst mot alla!!!!

 

[SiZo]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

hade en häst precis som din, fast mkt mkt värre... om jag inte var där om nån främmande gick iin i hagen så kunde han faktiskt försöka döda personen (hänt fertalet ggr)

i börja hade även jag lite problem med honom, men när jag tog över ledarskapet så blev han världens underbaraste häst!!

jag lärde honom att han inte fick lägga öronen bakåt när jag var i närheten, inte fick sura på något sätt så länge jag var i närheten, självklart inte mot någon annan heller...
det fungerade mkt bra, alla kunde hantera honom utan problem, tillomed rida honom... iaf efter ca 3 års kämpande :smirk:

det enda problemet jag hade var om jag var tvungen att gå därifrån... då blev han en jävel igen, dock inte mot familjen, om de inte utmanade honom förstås...

var tvungen att gå på toa när vi var hos vetten... stängde dörren till undersökningsrummet, resutatet var en häst som kastade sig mot dörren upprepade gånger och var extremt aggresiv! så fort jag kom tillbaks så stod han som ett ljus ... om jag ringer till de så vet de än idag vem jag är, och det är 2-3 år sen och jag var där en gång....

det jag vill påvisa med mitt inlägg är att det går! du ska inte ge upp hoppet, för när du väl lyckas med denna häst fullt ut så har du en av världens bästa hästar (personligt då alltså)
jag fick tyvärr ta bort min älskling för 1 år sen...

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

jag lärde honom att han inte fick lägga öronen bakåt när jag var i närheten, inte fick sura på något sätt så länge jag var i närheten, självklart inte mot någon annan heller

Nu börjar vi bli OT, men jag reagerade väldigt starkt på det citerade stycket. Självklart ska en häst lära sig att det INTE är okej att hota/anfalla människor, inget snack om saken.

Men de måste ju få UTTRYCKA sig?? Jag kräver att mina hästar ska lyssna på mig och respektera mig. Men då måste ju JAG lyssna på och respektera DEM också!

Så, om häst X inte tycker om att man tar på täcket, så det är INTE tillåtet att hugga matte/mot matte, att sparka/hota att sparka, trängas/knuffas eller vad det nu kan vara. Men man FÅR vispa med svansen, hugga i luften (inte mot någon) eller i boxväggen framför. Dvs man FÅR tala om att 'du, jag tycker INTE om det här!'.

Och när de signalerar att 'jag gillar inte det här', så lyssnar jag på det, och försöker göra vad jag kan inom rimliga gränser för att tillmötesgå hästen.

Inte vill jag att mina hästar inte ska få tala om vad de tycker inte!

 

[SiZo]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

visst kan de få tala om vad de tycker, men om att sätta på täcket? nej skulle inte tro det, i det fallet skiterr jg faktiskt fullständigt i vad de tycker! täcket ska på och det är bara för dem att acceptera!

och hugga i luften skulle de heller aldrig få göra, det kan ju bli jätte farligt!!!

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

visst kan de få tala om vad de tycker, men om att sätta på täcket? nej skulle inte tro det, i det fallet skiterr jg faktiskt fullständigt i vad de tycker! täcket ska på och det är bara för dem att acceptera!

och hugga i luften skulle de heller aldrig få göra, det kan ju bli jätte farligt!!!

Självklart ska de acceptera det, det skriver jag ju också. Men jag ser inget självändamål att hästen ska 'tiga still' oavsett. Om det är obehagligt när täcket tas på, så gör jag vad jag kan för att det ska bli behagligare. Kan jag inte få det behagligt får man leva med det, men om de inte ens får tala om, vad är det då för förhållande mellan häst och människa?

De är inte maskiner, de är individer med känslor och åsikter. Och man får uttrycka sin åsikt, men man får inte ordervägra.

Varför skulle det blir farligt för att en häst hugger rakt fram i luften, inte riktat mot människan som står i boghöjd? (Naturligtvis får de inte hugga i luften om en människa står framför, det skrev jag med, man hugger/hotar aldrig någonsin MOT en människa. Hur mkt i luften det än är)

Men som sagt, kräver jag att de ska lyssna på mig, då måste jag banne mig lyssna på dem med.

Och det gäller både i hantering och ridning. Kanske för att jag har den inställningen som jag alltid får hästar som ÄLSKAR att bli ridna, som GILLAR att jobba och som anstränger sig till max för att utföra det som begärs.

 

[Robbansmatte]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

Byt box till en han trivs bättre i. Min gamle gentleman var precis likadan när han pensionerades till mig, 2 år sedan. Men med rätt box, så han kan ha koll, egen helvägg och ingen häst på andra sidan - han vill vara ifred i boxen. Annars tycker jag inte din pålle är annat än lite grinig, men din pappa är rädd och spänd. Onödigt att klappa en sådan häst, handen blir hotfull när de är i sitt boxrevir. Om de försöker hugga, UPP med armen nära munnen men mjukt, då går det inte att hugga och de slutar snabbt. Hästen skall vara ifred och ignoreras. Gå in bestämt och sätt snabbt på grimma, och ta ut och sätt i gången, sköt om och sätt in igen. Dina föräldrar får träna helt enkelt. Och vara TYSTA, ett fy-kommando och ett beröm-kommando, då blir det lättare för hästen att förstå. Massa småprat stör bara.

 

[SiZo]

Sv: Problemhäst som egentligen inte är problemhäst, #2

hästen kan uttrycka sig på andra sätt än att hugga i luften, eller lägga öronen platt bakåt, det tror jag du vet!

jag vill helt enkelt inte att hästen protetesterar på det sättet, varför? jo hästledaren i hagen skulle aldrig acceptera det. och det är enda anledningen.

självklart får mina hästar utrycka sig, men med så små signaler att antagligen att ingen som inte verkligen kan hästar ser dem, i gengälld så lyssnar de på mig med så små signaler så att få andra människor ser dem, och det är så jag vill ha det, och min häst älskar att bli riden, det kan jag garantera dig! den andra är svårt att veta, har ridit på henne 3 ggr, och hon verkar mkt positiv och har öronen framåt.

kan tillägga att det bara är ledarhästen som inte får lägga öronen bakåt med mig i närheten, varför? jo jag står och klappar hästen med låg rang, den dominanta blir svartis och kör bort den andra, risken är hög att den försööker gå genom mig, eller inte hög men iaf högre än om han kommer fram med spetsade öron och säger, prata med mig oxå!

den lilla får lägga öronen bakåt med mig i närheten, men har hon någonsin gjort det? nej.... varför skulle hon göra det?