Sv: Problem vid ihopsläpp
Inte riktigt samma men svarar ändå.
L, en då 6-årig valack, flockledare och ranghög. Alltid fungerat superbra med andra hästar, oavsett konstellationer.
E, en då 12-årig valack. Gått med ovanstående i fyra år.
In släpptes W (efter att ha gått i angränsande hage ett tag, idel nyfikenhet och vänlighet från alla håll över stängslet), en åring (hingst men helt ohingstig). E beter sig utmärkt, och E och W bondar direkt jättefint. L däremot. Beter sig som gud vet vad. Idel öron framåt osv, närmare sig vänligt W. Sen flyger f*n i L och han ger sig på W med öronen bakåt. W ska dö. W föltuggar hysteriskt, närmast lägger sig ner och flyr sen för livet.
Jag försökte flera gånger och på alla möjliga vis med samma dåliga resultat. Provade även ha W och L bara, men nej. Någon gång hoppade W in till L och det var så sams så, tills jag visade mig, då flög L på W. Byggde en hage W (och E) kunde komma under stängslet till men inte L, men slutade med att W knappt vågade gå därifrån.
Gav upp, lät W och E gå ihop och L själv. Idkade hälsa över boxdörr varje morgon, vissa gånger gick det super, andra gånger var L le som attans. W gjorde "allt rätt" men nej.
Senare släpptes en till valack (nio år) in, meningen var han skulle gå med L som då gick själv. L flög på. Den andra valacken sa ifrån, och L blev vansinnig. Hade ett helsike få isär dem innan den andra valacken skadades. Där gav jag upp helt, släppte den andra valacken med W och E.
Försökte igen efter ett år (då hade den nioåriga valacken flyttat). Då var Ls approach annorlunda, däremot kunde han bli onödigt "le" mot W, och kunde jaga för jagandets skull. W var av förståeliga skäl ganska skiträdd för L dessutom. Men nu kunde jag släppa att L skulle ha ihjäl W eller jaga honom genom stängslet (vilket hänt innan). Så jag lät dem lösa det, alla gick ihop på dagarna och W och E hade en hage att komma undan i. Sakta började de kunna gå på kanske fem meters avstånd från varandra. Kunde stå och leka över stängslet med. Däremot kunde L vara oprovocerat hotande mot W, och jaga undan honom.
Nu i höstas började L uppenbart vänligt söka kontakt med W. Helt fredliga avsikter. Men W var fortfarande rädd och flydde. Om jag stod emellan, kunde W och L nosa på varandra, men såfort L rörde sig flydde W i rena skräcken. Det blev bättre men långsamt, och inte "bra" än i alla fall. L och E och W och E inga som helst problem.
Så, det finns hopp men inga garantier. Inte ens när de visar vänlighet och intresse över stängslet. Frågan är om du vill ta risken, just iom att den inte "bara" nöjde sig med att jaga, utan högg fast etc med. Risken är tyvärr STOR att shettisen är skrämd och flyr lättare nu, och det kan tyvärr provocera den "elake". Såg det tydligt på L, att när W sprang så provocerades "elakheten" fram även där när det börjat lossna. Om däremot W inte varit så rädd (förståeligt) där när L var ute i vänliga tankar här i år, så hade det nog varit noll problem vid det här laget. Men är lite som när hunden jagar katten härhemma. Springer inte katten är det inget roligt, är bara vår katt ju. Springer katten däremot är det skitkul att jaga den..
