Haukur
Trådstartare
Har två islandsvalacker som gått ihop i tre år. Båda är uppvuxna i stora flockar och kan hästspråk. Köpte i helgen ett shetlandssto, även hon uppvuxen och gått i flock hela livet med mycket bra språk.
De har gått i hagar bredvid varandra sen hon kom och visat intresse över staketet.
Igår gjorde jag ett hopsläppsförsök som gick allt annat än bra. Islänningarna rusade mot shettisen med öronen framåt, såg bara positiva ut, som om devville hälsa. Väl framme vänder dock den ena upp baken och tränger upp shettisen mot staketet. Han ger sig lixom inte så jag tar isär och fångar islänningen. Den andra islänningen beter sig exemplariskt, nyfiken och vänlig och håller sig på exakt rätt avstånd för att inte shettisen ska känna sig trängd.
Plötsligt blir dock den häst jag fått fånga (men inte hunnit få ut ur hagen än) övertänd och börjar stegra. Han träffar mig med en framhov på handen så jag tappar grimskaftet. Då formligen flyger han på shettisen, som försöker komma undan, och tar ett rejält tag (bett) över manken på henne och håller fast. Hon försöker fly och galopperar iväg men han behåller sitt grepp. Hon skriker nåt fruktansvärt och jag försöker naturligtvis få bort honom men han tar ingen notis om mig och låter sig inte fångas.
Tillslut får jag tag på honom och drar fast honom runt ett träd så han kan lugna sig medan min man får ut den stackars shettisen ur hagen.
Shettisen är oskadd, ett ytligt sår där han bitit men annars ingen fara. När de är i skilda hagar igen visar de åter intresse genom staketet.
Jag får väl erkänna att jag är lite chockad, under mina 20 år med häst har jag aldrig varit med om liknande. Att han lixom bet sig fast och vägrade släppa.
Vet inte riktigt hur jag går vidare nu. De får gå bredvid varandra tillsvidare men shettisen är lite ledsen och vill ha sällskap, som hon är van vid.
Vad hände?
Törs jag släppa ihop igen? Hur länge bör jag vänta?
Funderar på om jag ska ha munkorg (betesreglerare) på honom för att inte riskera samma igen.
Kan den andra, snälla islänningen växla hage så han går med shettisen halva dagen och den andra islänningen andra halvan så hon får sällskap tills jag vågar göra ett nytt försök?
Kom gärna med tankar och reflektioner.
De har gått i hagar bredvid varandra sen hon kom och visat intresse över staketet.
Igår gjorde jag ett hopsläppsförsök som gick allt annat än bra. Islänningarna rusade mot shettisen med öronen framåt, såg bara positiva ut, som om devville hälsa. Väl framme vänder dock den ena upp baken och tränger upp shettisen mot staketet. Han ger sig lixom inte så jag tar isär och fångar islänningen. Den andra islänningen beter sig exemplariskt, nyfiken och vänlig och håller sig på exakt rätt avstånd för att inte shettisen ska känna sig trängd.
Plötsligt blir dock den häst jag fått fånga (men inte hunnit få ut ur hagen än) övertänd och börjar stegra. Han träffar mig med en framhov på handen så jag tappar grimskaftet. Då formligen flyger han på shettisen, som försöker komma undan, och tar ett rejält tag (bett) över manken på henne och håller fast. Hon försöker fly och galopperar iväg men han behåller sitt grepp. Hon skriker nåt fruktansvärt och jag försöker naturligtvis få bort honom men han tar ingen notis om mig och låter sig inte fångas.
Tillslut får jag tag på honom och drar fast honom runt ett träd så han kan lugna sig medan min man får ut den stackars shettisen ur hagen.
Shettisen är oskadd, ett ytligt sår där han bitit men annars ingen fara. När de är i skilda hagar igen visar de åter intresse genom staketet.
Jag får väl erkänna att jag är lite chockad, under mina 20 år med häst har jag aldrig varit med om liknande. Att han lixom bet sig fast och vägrade släppa.
Vet inte riktigt hur jag går vidare nu. De får gå bredvid varandra tillsvidare men shettisen är lite ledsen och vill ha sällskap, som hon är van vid.
Vad hände?
Törs jag släppa ihop igen? Hur länge bör jag vänta?
Funderar på om jag ska ha munkorg (betesreglerare) på honom för att inte riskera samma igen.
Kan den andra, snälla islänningen växla hage så han går med shettisen halva dagen och den andra islänningen andra halvan så hon får sällskap tills jag vågar göra ett nytt försök?
Kom gärna med tankar och reflektioner.