Problem. Häst vägrar gå fram

[Fjjfjf]

Hej. Har ett för mig, väldigt väldigt stort problem med min häst. Har haft honom i 1,5 månad ca och han har under denna tid bara blivit värre. Det är så att han när vi rider ut, vägrar han gå framåt när de inte passar honom mer. Kan vara från gårdsplanen, kan vara några km bort, kan vara där en skogsstig går in, Aa vart som helst liksom. Det kan gör är att han först stannar, sedan kostar sig och sticker hemåt, bromsar jag honom eller drar i en tygeln och ibland inte gör något alls så lättar han fram, backar ner i diken, skjuter rygg, sparkar bakut, ställer sig och direkt efter sparkar bakut, springer hem och luftsprångar osv.
Jag vet inte vad jag ska göra! Det är sp himla tråkigt att rida ut på honom numera, för det slutar alltid såhär typ. Det blir inte bättre utav att jag bara tar en tygeln och drar så hans hals blir böjd för han skjuter rygg och ställer sig och sparkar bakut och får mig ur balans och tyglarna glider ur handen på mig, det blir hellre inte bättre utav att piska honom eller använda våld, heller inte av att vara stå och vänta ut honom för då lättar han och fortsätter dumma dig, heller inte av att hoppa av för då kan han bara ställa sig och vägra gå. Backa funkar men när jag går framåt med honom igen så vägrar han gå. Detta är bara dumheter, han är röntgad och veterinär kollad. Han gör även så från hagen in till stallet när de andra hästarna är i hagen, men då stannar han bara och vägrar gå.

Och jag kan inte rida med andra, då det baga är Jag som står i de stallet med mina hästar så har ingen att rida med. Behöver få tips, hjälp och råd....

 

[Forest Autumn]

Är han van vid att ridas ut ensam? Hur gammal är han, riden mycket?

 

[Fjjfjf]

Är han van vid att ridas ut ensam? Hur gammal är han, riden mycket?

7 år, mycket riden. Vet inte om han är van med det, han kommer inte från sverige

 

[Alexandra_W]

7 år, mycket riden. Vet inte om han är van med det, han kommer inte från sverige

Här har du nog svaret.

Min danska var riden ensam utan problem. Hur mkt oklart men. Dock så hon hade stora skälva i början. Jag rider främst längs grusvägar med skog på sidorna. Herre min je vad vi hade besvär i början, hon var helt kollrig. Skyggade, stannade, snurrade, blåste, spänd, reste sig osv. Jag trodde hon "tramsade/testade" och ramade in och tryckte på, men det blev inte bättre.

Sen insåg jag av en slump när jag red en bit genom bebyggt område på asfalt hur hela hästen slappnade av och verkligen andades ut. DÄR ramlade poletten ner. De har inte så mycket skog i Danmark och framförallt har de INTE allemansrätt. Hon må ha ridits ut, och själv, men INTE "i skogen".

Så jag la raskt om taktik, intalade mig att hon var 3 - 4 år och jättegrön (hon är 12 år) och lät henne stanna, titta, fnysa osv. Berömde som en mupp hela tiden. Och så försökte jag rida en hel del i mer bebyggda områden, rida en bit längs asfalten varje ridtur osv. Struntade i skogsstigarna ett tag. Gick även en hel del med ponnyn som handhäst, han är uppvuxen i skogen och cool med det. Då fick hon dels sällskap (jag har ingen att rida med) dels stödet av att han var cool.

Skillnaden märktes snabbt och hon började slappna av. Jag fortsatte. Hon är HELT trafiksäker även inklusive tunga fordon, hon är inte rädd för kossor, fladdrande saker osv. Men hon var LIVRÄDD för "skogen". SÅ vi fick träna på det, som om hon var nyss inriden.

Idag rids hon överallt, och har en barnslig nästan skräckblandad förtjusning av att verkligen gå i skogen, rakt in i skogen på stigar. Hela hästen skiner när hon knatar på, med öronen som pejlantenner och lätt fnysande. För det är fortfarande lite läskigt, men roooligt. Grusvägar är inga problem, däremot om man rider länge utan att se nåt eller nån kan hon gnägga, antagligen känner hon sig lite ensam och övergiven.

Så jag tror din häst helt enkelt är överrumpad och får för mkt intryck. Att han kanske inte är riden själv alls, men ffa inte riden i omgivningar som ingår i "normal svensk uteritt" även om han ÄR uteriden. Behandla honom som en treåring! Lär honom, stötta honom. Gärna med sällskap först.

 

[Forest Autumn]

Min häst (ponny) var bara två år när jag fick henne. Vi var ute och gick mycket i skogen när hon var liten, på egen hand utan hästkompis. I början var hon livrädd för alla stora stenar som ligger i skogen. Följ AWs råd. Det kan ta ett tag att komma igång med uteritter utan hästkompis om hästen är ovan.

 

[Alexandra_W]

Min häst (ponny) var bara två år när jag fick henne. Vi var ute och gick mycket i skogen när hon var liten, på egen hand utan hästkompis. I början var hon livrädd för alla stora stenar som ligger i skogen. Följ AWs råd. Det kan ta ett tag att komma igång med uteritter utan hästkompis om hästen är ovan.

Just stenbumlingar är i princip det enda min (fortfarande) reagerar på. Det kan flyga upp fåglar, komma rådjur, fladdra saker osv. Inga problem. Men STENAR kan vara livsfarliga, särskilt på nya vägar

 

[TinyWiny]

Här har du nog svaret.

Min danska var riden ensam utan problem. Hur mkt oklart men. Dock så hon hade stora skälva i början. Jag rider främst längs grusvägar med skog på sidorna. Herre min je vad vi hade besvär i början, hon var helt kollrig. Skyggade, stannade, snurrade, blåste, spänd, reste sig osv. Jag trodde hon "tramsade/testade" och ramade in och tryckte på, men det blev inte bättre.

Sen insåg jag av en slump när jag red en bit genom bebyggt område på asfalt hur hela hästen slappnade av och verkligen andades ut. DÄR ramlade poletten ner. De har inte så mycket skog i Danmark och framförallt har de INTE allemansrätt. Hon må ha ridits ut, och själv, men INTE "i skogen".

Så jag la raskt om taktik, intalade mig att hon var 3 - 4 år och jättegrön (hon är 12 år) och lät henne stanna, titta, fnysa osv. Berömde som en mupp hela tiden. Och så försökte jag rida en hel del i mer bebyggda områden, rida en bit längs asfalten varje ridtur osv. Struntade i skogsstigarna ett tag. Gick även en hel del med ponnyn som handhäst, han är uppvuxen i skogen och cool med det. Då fick hon dels sällskap (jag har ingen att rida med) dels stödet av att han var cool.

Skillnaden märktes snabbt och hon började slappna av. Jag fortsatte. Hon är HELT trafiksäker även inklusive tunga fordon, hon är inte rädd för kossor, fladdrande saker osv. Men hon var LIVRÄDD för "skogen". SÅ vi fick träna på det, som om hon var nyss inriden.

Idag rids hon överallt, och har en barnslig nästan skräckblandad förtjusning av att verkligen gå i skogen, rakt in i skogen på stigar. Hela hästen skiner när hon knatar på, med öronen som pejlantenner och lätt fnysande. För det är fortfarande lite läskigt, men roooligt. Grusvägar är inga problem, däremot om man rider länge utan att se nåt eller nån kan hon gnägga, antagligen känner hon sig lite ensam och övergiven.

Så jag tror din häst helt enkelt är överrumpad och får för mkt intryck. Att han kanske inte är riden själv alls, men ffa inte riden i omgivningar som ingår i "normal svensk uteritt" även om han ÄR uteriden. Behandla honom som en treåring! Lär honom, stötta honom. Gärna med sällskap först.

Min ena danska import var precis likadan Nu var hon ju unghäst och hon var bara "åkt på" och hon var mer nyfiken än rädd (hon hade sin bästa kompis med sig) med herregud vad hon tittade Huvudet gick åt alla håll och kanter och jag funderade på hur vig en häst egentligen kan vara Träd en och en var inget konstigt men en skog Min andra danska import höll på att dö när han såg skogen första gången. Han flög för säkerhets skull ut på en åker När han insåg att hans kompis var lugn med det hela så knatade han glatt på. Numera älskar de skogen

Så, jag håller helt med. @Fjjfjf behandla honom som en unghäst, börja om från början och ta det lugnt och fint

 

[Alexandra_W]

Min ena danska import var precis likadan Nu var hon ju unghäst och hon var bara "åkt på" och hon var mer nyfiken än rädd (hon hade sin bästa kompis med sig) med herregud vad hon tittade Huvudet gick åt alla håll och kanter och jag funderade på hur vig en häst egentligen kan vara Träd en och en var inget konstigt men en skog Min andra danska import höll på att dö när han såg skogen första gången. Han flög för säkerhets skull ut på en åker När han insåg att hans kompis var lugn med det hela så knatade han glatt på. Numera älskar de skogen

Så, jag håller helt med. @Fjjfjf behandla honom som en unghäst, börja om från början och ta det lugnt och fint

Haha. Känner igen det där med att plötsligt befinna sig ute på en åker. Det var en STEN vid sidan av vägen. Känner också igen att träd ett och ett var lugnt, men när de var i flock då förbereder de anfall. Förutom unggranar, de var livsfarliga även en och en, bara väntade på att sätta barren i oskyldigt hästkött ;P

Vår första P&J var det en stor stenbumling utanför staketet. Damen var stencool med ny miljö, musik, andra hästar, folk, hundar, barnvagnar, titthinder osv. Men skyggade förskräckt vid åsynen av den hästätande stenbumlingen ;P

 

[Alexandra_W]

Förresten TS, nu vet jag inte vad ni sysslar med för gren osv. Men något att vara beredd på om det är en hopphäst är att många importer kan ha hoppat högt och alla möjliga hinder. Men aldrig klivit över bommar på marken/cavaletti och uppfatta det som ofantligt läskigt. Är mer vanligt än ovanligt att importerna får total syntax error över bommar på mark trots att de hoppar finfint. (Sen finns det naturligtvis importer som sprintat över massor med bommar och cavaletti, man märker ju. Men kan vara bra att vara förberedd)

 

[TinyWiny]

Haha. Känner igen det där med att plötsligt befinna sig ute på en åker. Det var en STEN vid sidan av vägen. Känner också igen att träd ett och ett var lugnt, men när de var i flock då förbereder de anfall. Förutom unggranar, de var livsfarliga även en och en, bara väntade på att sätta barren i oskyldigt hästkött ;P

Vår första P&J var det en stor stenbumling utanför staketet. Damen var stencool med ny miljö, musik, andra hästar, folk, hundar, barnvagnar, titthinder osv. Men skyggade förskräckt vid åsynen av den hästätande stenbumlingen ;P

När han fick syn på skogen var verkligen helt klockrent Han gick där helt lugn och bakom en syrenbuske tornade den hemska skogen upp sig Han är stencool med alla sorters fordon, cyklande stojande barn, skejtboard, bussar och traktorer men skogen Man kunde riktigt höra skräckfilmsmusiken spelas upp

Jag slänger alltid in sly i hagen. Det tog nästan två år innan han insåg att det gick att äta trots att hans kompis åt. Granruskor var också väldigt konstiga för att inte tala om gräs, vad ska man göra med det liksom

 

[Alexandra_W]

När han fick syn på skogen var verkligen helt klockrent Han gick där helt lugn och bakom en syrenbuske tornade den hemska skogen upp sig Han är stencool med alla sorters fordon, cyklande stojande barn, skejtboard, bussar och traktorer men skogen Man kunde riktigt höra skräckfilmsmusiken spelas upp

Jag slänger alltid in sly i hagen. Det tog nästan två år innan han insåg att det gick att äta trots att hans kompis åt. Granruskor var också väldigt konstiga för att inte tala om gräs, vad ska man göra med det liksom

Gräs är ju MAT. Hela meningen med livet! /Hälsningar den 160 cm höga danska shetlandsponnyn ;P

Just det där att de (din och min iaf) är så sjukt stencoola med allt annat är fantastiskt. Jag funderar på om jag kan skicka den skogssäkra men trafikrädda ponnyn till Danmark i ett halvår? Endera dör han, eller så blir han säker?

Fast nu är vi väldigt OT i TS tråd :O

 

[Cherarriduracell]

I början var det inte värt att rida ut, det var mer fara för livet på både häst och ryttare än att det gick att väga upp med "nyttigt att variera underlag"/"välgörande avslappnande att gå i skogen". Så jag red inte ut. Då och då skrittade jag av i en skogsdunge intill anläggningen, vilket i början var "farligt" men hanterbart eftersom han var "trött" från ridpasset så de värsta monstren hade gått och lagt sig.

De där skrittrundorna utökades så småningom till uteritter, efter att han stuckit hem några gånger både med och utan ryttare hade jag med riktigt bombsäkert sällskap.

Jag resonerar som så att jag självklart vill ha en häst som går fram överallt, men jag måste väga skaderisken mot nyttan. Det är inte värt att någon av oss skadar sig allvarligt eller dör för att man "ska" kunna rida ut. Skrittar av/tar korta svängar i skogen flera ggr/vecka men rider inte ut som i korsa länsvägen om det inte känns som "läge" just för att hästen springer hem när det blir för mycket. Försöker pusha gränsen för vad som är för mycket, utan att överskrida den. Nu kan vi gå förbi stubbar, bajsar och fåglar utan att dra. Kan nästan gå förbi barnfamiljer med barnvagnar, trots att barnvagnar "inte växer naturligt i skogen" enligt hästen. Känns dumt att sätta sig i situation där han kan överreagera och fly, så för min del hellre fega än utmana ödet överdrivet. Tror inte hästen är lycklig när den är sådär rädd heller.

Sen finns ju de som bara utsätter sig. Det är ju också ett sätt men då tänker jag att man måste vara säker på att man sitter kvar/inte går omkull i flykten (eller vara ok med att slå sig utav bara **). Tror ändå på att pusha gränsen för vad som är ok FRAMFÖR sig. dvs utsätta men inte pressa. Sen hur våghalsig man känner sig är ju individuellt. Men för att hästen ska "gå fram överallt" måste man ju träna på att just gå fram överallt om det inte kommer naturligt. Som med allt.

 

[Ace]

Min sambos nya häst har samma dumheter för sig, han är inte det minsta brydd av att vara själv men konstiga träd och stenar kan vara livsfarliga. Med min sambo och medryttaren gör han som din, fast lite snällare (han nöjer sig med att backa i hög fart ner i diken och lätta lite fram men han bockar eller sticker inte). Sedan sitter jag upp, ung och lite dum som jag är ser jag fram emot utmaningen. Jag taggar igång ordentligt eftersom min egna är så himla snäll jämt så det blir tråkigt jag tänker att nu blir det jobb och hästpsykologi, spännande och då tar inte hästen ett felsteg "å vad skönt med någon som tänker framåt och är självsäker" tycker han eller något. Jag tror att det är viktigt att inte vara rädd för problemet och hela tiden undra när det ska hända nästa gång utan istället tänka lösningsorienterat när det väl händer. Välj en metod och var konsekvent med den så hästen vet vad den har att vänta sig, jag föredrar att vänta ut dem men vara tydlig med att det inte är ok att vända sig bort. Du har fått bra råd ovan så jag nöjer mig där.

OT om min engelska import som aldrig varit rädd för något alls, han förstod inte stigar med rötter på i början "vad är det tänkt att man ska göra med dem? Jag springer så går det över fortare". En dag ställde han sig och glodde intensivt på rötterna en lång stund, sedan klev han försiktigt över och har inte snubblat sedan dess

Han reagerade också starkt, dock inte med rädsla, första gången han såg Mälaren. Ögonen blev stora som tefat "den här sjön har inget slut ju!"

 

[Amaryllis]

Det kan ge sig med tiden. Alla mina har vägrat efter att "smekmånaden" lagt sig. Det bästa är att ha sällskap, gå ut o promenera med hästen och att successivt öka bekvämlighetszonen bortom stallet. Med min nuvarande rider jag inte ut själv. Har gjort det tidigare och det har gått bra, men ju bättre kondis, desto mer krut i laddningarna.

 

[Fjjfjf]

Tack för tips! Idag va värsta någonsin, han skulle verkligen ha av mig. Riktigt elak. Nu varken vill eller vågar jag rida ut på ett tag, så får bli ridvolten hemma ett tag och som ni skriver öka försiktigt med längre turer.

 

[Lager]

Gå inte in i något bråk med den om du blir rädd. Sådant blir bara dumt. Rid hemma tills du känner dig säkrare.

Kan du inte ta ut och promenera med den - eller håller den på och backar även då? Annars promenad i grimskaft, sedan på töm så att den får gå först. Sedan rida korta turer som förlängs.

 

[Lipperta]

Jag skulle ocksa promerat i grimskaft. Kanner mig sakrare pa marken och hasten brukar tycka det blir sakrare med nagon mer pa backen.
Ta med godis kanske sa kanske han fokuserar pa det?

 

[MattiZ]

Vill bara poängtera att hästen inte är dum, detta är höstens naturliga instinkter som säger åt den att inte gå dit för den är otrygg och tar hellre till flykt. Umgås mer med hästen på marken, försök ta promenader ute i skogen och beröm när den gör rätt. Det är ett jätte vanligt problem då hästen genomgår en omställning och hittar ny trygghet hos sina hagkompisar först oftast och vill då inte lämna tryggheten

 

[Fjjfjf]

Så du menar att hästen inte är dum om den till ALLA pris ska ha av dig? Han har tyvärr börjat så på ridvolten också. Även fast hästar står bredvid så håller han på tills han får av mig typ. Har tagit bort ett foder med havre och energi i, och har bara ett mer protein i, en bekant har en häst som blev typ likadan när han gick på ett foder med mkt energi. Så ska testa det med

Vill bara poängtera att hästen inte är dum, detta är höstens naturliga instinkter som säger åt den att inte gå dit för den är otrygg och tar hellre till flykt. Umgås mer med hästen på marken, försök ta promenader ute i skogen och beröm när den gör rätt. Det är ett jätte vanligt problem då hästen genomgår en omställning och hittar ny trygghet hos sina hagkompisar först oftast och vill då inte lämna tryggheten

 

[tanten]

Tack för tips! Idag va värsta någonsin, han skulle verkligen ha av mig. Riktigt elak. Nu varken vill eller vågar jag rida ut på ett tag, så får bli ridvolten hemma ett tag och som ni skriver öka försiktigt med längre turer.

Har du promenerat med den på liknande ställen där du rider ut?

Jag har haft två hästar från skåne som flyttat upp till mig i Mellansverige.
Den ena blev lätt perplex när jag red ut i skogen. Att följa en stig var helt främmande. Hon gick rakt fram och jag fick STYRA henne längs skogsstigen. Det tog någon vecka sedan blev det bra. Den andra damen köptes från slätten i Skåne. Hon kom till oss som avelssto men jag tog med henne på promenad och joggingrunda för att lära känna henne bättre. Hon blev helt fascinerad av granskog och tallar. Hon luktade, kände och tittade. De hade alltså båda bekymmer med miljön men betedde sig inte så det skapade problem.Det gör din.

Jag tror alltså på att det är något som stör sinnet på din häst. Ta det från början. Promenera, tömkör eller gör något annat avsuttet på de ställen där ni har ridproblem?