Principer för namn

[pollex]

Planerar inga barn i framtiden, men namnen Andromeda, Denise, Pandora och Anton, Johannes och är fina tycker jag.
Jag skulle välja dessa endast pga. att de är fina, kort och gott.

Har för mig att jag någon gång på den grå forntiden hade en läxa som var i stil med "varför valde dina föräldrar just ditt namn?"
Har för mig att deras svar var något i stil med följande:
De hade redan innan jag ens var tilltänkt pratat lite om namn. Om det blev en kille skulle han heta Philip, vilket de tydligen spikade direkt.
När det kom till tjejer hade de inte tänkt så långt, utan funderade mera kring/under graviditeten. Då kom de fram till att tilltalsnamnet skulle vara ovanligare, ett av de andra förnamnen ha någon släktkoppling, och det andra av icke-tilltalsnamnet skulle vara vanligt men behövde inte ha någon sentimental koppling. Just precis så blev det.

Jag har också för mig att jag fick det "ovanliga" namnet för att mamma fick veta att hon var gravid just den dagen, och den dagens flicknamn var just relativt ovanligt. Mitt andra förnamn är min mormors namn (vilket iof också är väldigt vanligt) och mitt tredje dito är bara ett väldigt vanligt namn.

Nu tror jag inte att de hade det som krav, men mina namn är väldigt internationella, och åtminstone mina andra förnamn är lättstavade. I mitt tycke är mitt tilltalsnamn lätt att stava, och så tillvida man inte lägger in några H:n "kan" det bara stavas som det låter, men jag har varit med om att det tagit typ 30 (!) försök att stava det rätt, och får ibland bokstavera det, så uppenbarligen är det inte helt uppenbart.

Tillägg för de som ev. vet vad jag heter IRL: 2001 flyttade man en massa namnsdagar, och bl.a. mitt namn flyttades från januari till oktober där det ligger nu.

Jag har haft samma läxa/uppgift! ”Tja, något skulle du ju heta”, svarade min mamma . Vis av detta har jag skapat bättre stories till mina barn . I uppgiften ingick för övrigt också att ta reda på betydelse och ursprung av namnet!

 

[pollex]

Som många andra ville vi ha namn som går att uttala ok på engelska. Barnens pappa är från England, så det var ett måste för att släkten ska kunna säga deras namn.

Sen att namnet inte skulle vara ”upptaget” av t.ex. släktingar, vänner eller grannbarn.

Dessutom ville jag inte associera namnen med elever (jobbar som lärare).

Annars har vi inte tänkt något särskilt kring att det måste vara ovanligt eller så, båda barnens namn finns med på topplistan men det var ju liksom det de passade till
När lillasyster kom ville vi att namnet skulle fungera bra ihop med storebrors.

För oss var det mycket lättare med tjejnamn, vi hade flera på lager. Killnamn var svårare att komma överens om.

Åh, att namnet inte får vara ”upptaget” eller förknippat med någon (för någon av oss) viktig (av bra eller dåliga anledningar) person är ju också grundläggande, såklart!

Men att vara lärare måste vara ett svårt yrke ut lediga-namn-till-de-egna-barnen-synpunkt!

 

[pollex]

Så tex Anna och Maria är namn som är för kristna?

Maria, ja. Anna ser jag att också har en biblisk koppling, som jag inte hade koll på. Och så är frågan om betydelsen nåd/den benådade ska läsas ur himmelsk eller mer jordisk synvinkel. Nu är namnet inte aktuellt för mig alls så jag behöver inte ta definitiv ställning

Sedan, mer allmänt, förstår jag förstås synpunkten att vissa namn är så mycket använda att de bär på mycket annat än religiösa koppling och att man kan bära dem ändå - ungefär som att man kan fira en sekulär jul.

 

[FeatherCloud]

Här väntas första barnet ju i januari. Sambon och jag har en gemensam lista där vi skriver upp namn vi tycker om, och stryker efterhand som vi minskar alternativen. Sen tror jag att vi kommer välja slutgiltiga först när vi träffar vårt barn.

Vi har inga stenhårda kriterier, men tankarna går ungefär såhär:
-Passa ihop med det efternamn barnet ska ha
-Gärna ett kort namn som inte är krångligt att srava, då efternamnet är ganska långt och alltid får bokstaveras...
-Inte rimma på något som uppenbart kan bli ett öknamn
-inte påminna om någon person någon av oss ogillar
-inte vara "upptaget" av närstående
-helst inte "topp10"

Vi gillar överlag namn som låter lite äldre snarare än mer moderna. Tittar därför lite bakåt i släktleden för inspiration. Tänker inte jättemycket på att namnet ska vara internationellt gångbart, tror att sådant oftast löser sig. Däremot behöver ju inte namnet betyda något konstigt på tex engelska.

 

[pollex]

vi hade svårt att enas, så såg jag tv serien Suits och då kom namnet upp som vi båda gillade.

Det är internationellt (mitt är hopplöst för alla utom svenskar och danskar att uttala,stökigt)
funkar på skånska
vi kom bara på coola typer som hette det (weinstein förstörde tyvärr den biten..)
och det passade bra ihop med efternamnet
+ klart rockstjärnestatus ihop med "Sandstorm" som efternamnet ofta blir internationellt.

Coolt - jag/vi har helt missat att ta hänsyn till graden av rockstjärnestatus i namnen! Och då måste vi byta efternamn också, inser jag!

 

[pollex]

Jag var en sån som fick heta typ Anna K hela skoltiden (jag heter alltså inte Anna ) och hade även en tjej med samma förnamn i min ridskolegrupp. Det var SKITJOBBIGT, jag kände mig liksom aldrig som en egen person utan en del av ett par (vi med samma namn ) och för att krångla till allting ytterligare hade vi fyra tjejer till i klassen som hette namn som lät ungefär likadant. Därför faller många (fina!) namn bort för mig, eftersom jag aldrig skulle välja typ Alice eller Emma som är så himla vanligt.

Min syster har haft oturen att ha ett rimvänligt namn, därav att även dessa namn är otänkbara. Eller som någon annan skrev, om initialerna blir konstiga, samma syster har initialerna BH...

Namnet ska funka internationellt (inte innehålla åäö) men ändå vara svenskt/inte amerikaniserat (gillar egentligen Loui, men det funkar inte med mitt efternamn som innehåller åäö, och det är samtidigt ovanligt så jag förhandlar inte bort det).

Och namn som Adolf går också bort, tyvärr, för det är egentligen ett släktnamn på min mors sida som på grund av elak gubbe med ful mustasch aldrig har kunnat användas. Men tror barnet kan lida mer av det namnet än vad föräldrarna får tillfredsställelse av att använda ett släktnamn.

Det enda jag vet med säkerhet är att mina eventuella framtida barn kommer få min mormors och morfars tilltalsnamn i andranamn (mormors även som potentiellt förstanamn då det passar in på alla mina kriterier).

+ @Hyacinth
Instämmer, någon Adolf blir det inte här heller!

 

[cili]

Jag har ett väldigt ovanligt efternamn (typ 20 bärare) och mannen hade ett son- namn. För oss var valet enkelt trots att jag alltid får bokstavera mitt efternamn både en, två och tio gånger.

Hade han haft ett son-namn så hade det definitivt blivit mitt!

 

[Evenstar]

Men att vara lärare måste vara ett svårt yrke ut lediga-namn-till-de-egna-barnen-synpunkt!

Mjo, det var några gånger när sambon kom med förslag och jag förfasat vrålade ”NEJ!”

När sonen låg i magen innan vi visste att det var en pojke hade vi Alice som favorit. Sen fick vi nya grannar som hade just en Alice.
Dottern som föddes för två veckor sen blev en Lilly. Några andra grannar väntar barn till våren, en pojke. Skulle de fått en flicka hade de också tänkt sig Lilly (fick vi veta för några dagar sen).

 

[Cocos]

Inte religiösa kopplingar
Funka internationellt
Låta coolt med mitt extremt svenska men mycket ovanliga efternamn
Inte kunna bli fula smeknamn
Inte börja på bokstaven E
Inte innehålla bokstaven I
Max 6 bokstäver
Ja och sen va det typ 50 grejer till som jag inte minns.

Namnet va typ bestämt och ut kom en Edith
Hon bara va en Edith och det fick bli det.
Trots att namnet betyder nått halvlöjligt typ stolt krigare samt lätt uppfattas fel om man skriver det utan H.
Men idag är hon 3 år och fortfarande så mycket Edith så jag är nöjd!

 

[Kiwifrukt]

Varför ger man barn mer än ett förnamn?

Jag har tre förnamn. Tilltalsnamnet är "eget" och var (bevisligen, eftersom jag har haft x antal personer i min närhet med samma namn) ett modenamn just då. Sen har jag ett namn som jag ärvt från pappas sida (farmors tilltalsnamn) och ett från mammas sida (mammas tilltalsnamn). Tycker det är lite fint, faktiskt. Särskilt eftersom jag vill att mina eventuella barn ska ha mitt efternamn (alternativt bådas om hans också är ovanligt), så att båda sidorna liksom är representerade.

Mina bröder har precis samma upplägg på namn (vi heter pappas ovanliga efternamn, mamma hade ett vanligt sonnamn innan hon gifte sig). Min syster har båda sina andranamn från mammas sida (mormors tilltalsnamn och mammas andranamn), men hennes förnamn är ett släktnamn från pappas sida.

 

[hvala]

Vi har inte haft så mycket principer men vi har ändå varit superkräsna med namn och ratat nästan allt pga att vi inte gillade namnen eller de associationer vi gjorde.

Med första barnet (flicka):
Lätt att stava och uttala
Kännas som en stark självständig person
Inte upptaget av någon nära släkting, vän eller väns barn
Inte för vanligt
Inget hittepå

Hon fick ett namn som vi inte kände någon som hette och därför kunde skapa våra egna associationer till. Tydligen finns det i min mans släkt också men det visste vi inte då. I andranamn har hon fått min morfars mammas förnamn, för att vi tyckte att det var ett fint namn.

Med andra barnet (pojke):
Passa ihop med storasysters namn
I övrigt samma riktlinjer som för första barnets namn.

Han fick det tilltalsnamn som var på tapeten om första barnet hade varit en pojke, fast då var jag inte mogen för det och tyckte det var töntigt Idag gillar jag det men det är verkligen bara gubbar som heter så. I andranamn har han dels fått min mans bortgångne morbrors tilltalsnamn (BF var på hans födelsedag) dels ett namn som vi tyckte var häftigt bara (och väldigt gubbigt det också ).

 

[vallhund]

Jag har tre förnamn. Tilltalsnamnet är "eget" och var (bevisligen, eftersom jag har haft x antal personer i min närhet med samma namn) ett modenamn just då. Sen har jag ett namn som jag ärvt från pappas sida (farmors tilltalsnamn) och ett från mammas sida (mammas tilltalsnamn). Tycker det är lite fint, faktiskt. Särskilt eftersom jag vill att mina eventuella barn ska ha mitt efternamn (alternativt bådas om hans också är ovanligt), så att båda sidorna liksom är representerade.

Mina bröder har precis samma upplägg på namn (vi heter pappas ovanliga efternamn, mamma hade ett vanligt sonnamn innan hon gifte sig). Min syster har båda sina andranamn från mammas sida (mormors tilltalsnamn och mammas andranamn), men hennes förnamn är ett släktnamn från pappas sida.

Tack för förklaringen.

 

[hastflicka]

Mina tva aldsta fick namn som var lite ovanliga nar de foddes (som senare blev omattligt populara, det visade sig att jag bara var i borjan av vagen) och familjenamn som mellan namn. Den yngste skulle heta Niklas, och Lars efter Farfar och da alla andra i famlijen har tre fornamn slangde vi in David bara for att det skulle vara tre och vi inte hade nagot riktigt BRA.
Barnet kallades for Niklas i over 6 manader innan jag med fortvivlan tittade pa maken och sa att "han AR ju inte en Niklas" Maken blev sa oerhort lattad da han inte heller tyckte det ... Vi tittade pa var son och konstaterade att vi fatt en liten David.

Varför ger man barn mer än ett förnamn?

For att ge barnet en valmojlighet vad det vill kalla sig. och I vart fall for att hela familjen hade tre fornamn ... Min mamma hade bara ett fornamn, Annalis, och blev valdsamt retad for det nar hon vaxte upp. Tydligen ar det bara hundar som bara har ett namn.

/hastflicka som doptes till Elaine, uttalat pa Engelska, for sa lange sedan att ingen hort namnet i Sverige och alla uttalade det fonetiskt pa Svenska som det stavas. Trotts tillsagelse om hur det skulle uttalas. /

 

[supersonic]

Men att vara lärare måste vara ett svårt yrke ut lediga-namn-till-de-egna-barnen-synpunkt!

Eeeh ja...

Mvh sambo med en lärare

 

[supersonic]

Åh min faster har samma namn som du @hastflicka men det uttalas som det stavas och inte på det engelska viset.

 

[pollex]

Mjo, det var några gånger när sambon kom med förslag och jag förfasat vrålade ”NEJ!”

När sonen låg i magen innan vi visste att det var en pojke hade vi Alice som favorit. Sen fick vi nya grannar som hade just en Alice.
Dottern som föddes för två veckor sen blev en Lilly. Några andra grannar väntar barn till våren, en pojke. Skulle de fått en flicka hade de också tänkt sig Lilly (fick vi veta för några dagar sen).

Det gäller att hinna först till de bra namnen!

 

[pollex]

Inte religiösa kopplingar
Funka internationellt
Låta coolt med mitt extremt svenska men mycket ovanliga efternamn
Inte kunna bli fula smeknamn
Inte börja på bokstaven E
Inte innehålla bokstaven I
Max 6 bokstäver
Ja och sen va det typ 50 grejer till som jag inte minns.

Namnet va typ bestämt och ut kom en Edith
Hon bara va en Edith och det fick bli det.
Trots att namnet betyder nått halvlöjligt typ stolt krigare samt lätt uppfattas fel om man skriver det utan H.
Men idag är hon 3 år och fortfarande så mycket Edith så jag är nöjd!

Så roligt att hon ”hade” ett namn när hon kom ut! Men att det lyckades pricka de båda bokstäver som det inte skulle börja på/innehålls..! (Men jag blir ju nyfiken på hur ni kom fram till det från början, alltså att det inte skulle börja på E eller innehålla I!)

 

[Tora]

Vi ville ha enkla och internationellt gångbara namn. Inga udda stavningar. Om de var populära eller om grannens barn heter kändes betydelselöst. Det viktiga var att vi båda tyckte namnen var vackra och passade barnet i fråga.

Det blev Lucas, Jakob, Jonatan och Rebecka.

Det är väl religösa namn men fördelen med det är att dom finns på många ställen i världen.

 

[hastflicka]

Åh min faster har samma namn som du @hastflicka men det uttalas som det stavas och inte på det engelska viset.

Jag slar vad om att hon ar yngre an mig ... och jag HATAR nar mitt namn uttalas sa och sa fick jag mitt namn uttalat av alla (utom foraldrar och nagon udda larare) under manga ar.

 

[supersonic]

Jag slar vad om att hon ar yngre an mig ... och jag HATAR nar mitt namn uttalas sa och sa fick jag mitt namn uttalat av alla (utom foraldrar och nagon udda larare) under manga ar.

Hon är 45