Principer för namn

[pollex]

Så kallades sparven innan hon kom ut .

Det riktiga namnet skulle:
Vara någorlunda kort.
Helst inte innehålla å-ä-ö.
Inte vara supervanligt (som t.ex. Anna) men ändå så vanligt att det är självklart för folk hur det uttalas och stavas.
Inte inbjuda till tråkiga rim.
Inte krocka med efternamnet.
Funka även som vuxen (här var vårt skräckexempel ett barn vid namn Tingeling).

Vi hade två alternativ, och sambon valde vilket det blev efter födseln.
Det svåraste är dock att välja vilket efternamn hon ska få, eller om hon ska få dubbla. Mitt funkar inte alls utomlands och jag får ofta bokstavera det trots att det är ett vanligt svenskt ord på fyra bokstäver, men det kommer från min mammas sida av släkten där det "tar slut" pga att mina mostrar bytt efternamn vid giftermål, och mina halvsystrar har sin pappas efternamn. Det bärs av mindre än 1000 personer så det vore roligt att hålla liv i det. Å andra sidan är sambons efternamn ett enklare svenskt ord, som funkar internationellt, men bärs å andra sidan av fler och är tråkigare .

Så snopet att gå från Lucifer till Sparven

Tingeling känns ganska extremt, ja! Får mig att tänka på en person som jag jobbade med ett tag. Hen var rätt krävande och ”besvärlig”, då var det ibland en tröst att tänka på personens andranamn som verkligen var av karaktären ”smeknamn på (små)barn”, tänk typ ”Plutten”.

 

[MM]

Som dom flesta andra skrivit så skulle namnen funka internationellt, inga konstiga stavningar, inte för vanliga eller iaf inte såna namn som det brukar finnas 2 av i varje klass som Emma, Anna m.fl.
Nu har 2 av dom rätt vanliga namn men inte så pass att "varenda unge" har dom.

Första barnet bollade vi namn samma kväll som vi fått reda på att jag var gravid. Då bestämde vi ett flicknamn. Pojknamn kom vi inte på några fina. Hade supersvårt för det och sen fick vi veta att vi skulle få en pojke så då fick vi ta tag i namnsökandet. Jag kom på ett namn när vi var ute och körde en dag och så bara "X. Det ska han heta" och sen blev det så.

Andra barnet visste vi redan flicknamnet då vi skulle ta det vi kom på första gången. Pojknamn var lika svåra denna gången. Fick veta att det var en flicka och så var namnfrågan löst.

Tredje barnet var pojknamnet lättare och vi hade ett klart, men så fick vi veta att det var en flicka så vi fick återgå till den lååååånga listan och lyckades banta ner den till ca 10 namn. I slutet återstod 2 namn. Vi gillade båda men jag var mer för det ena och maken för det andra. Dock så ville jag ge henne mitt andranamn jag fått av min farmor och då råkade det vara så att det namnet min make gillade och mitt andranamn skiljde bara sista bokstaven på "e" eller "a" så att ha dom på följd hade sett roligt ut
Så när hon var 2 veckor så var namnet avgjort och hon fick mitt andranamn.

Nu blir det inga fler barn och tacka för det för då får det bli en pojk iom att det är enda namnet kvar på listan vi är överens om
Hade en pers under sista graviditeten med maken som kom med underliga namn
Hade lust att dra till med ett veto när jag hörde vissa av dom att det är jag som är gravid och ska föda så jag bestämmer namn men det slapp jag som tur var
Annars har vi alltid haft samma smak för namn men den månaden gick han all in för alltför udda namn i mitt tycke.

 

[Ajda]

Ändrade mig

 

[kryddelydd]

Vi har så smått börjat fundera på namn till bebisen som är på gång, och nu är jag nyfiken på vilka principer ni har haft inför era namnval!

För mig är det förstås viktigt att namnet låter bra/att jag (vi ) tycker om det. Dessutom är det uteslutet att bestämma namn i förväg, bebisen måste först komma ut och få säga sitt om vem hen är.

Religiösa namn faller bort, liksom namn som betyder typ ”ädel krigare” och liknande.

I vårt fall finns det dessutom två syskon, som har namn med vissa olikheter (helt olika språklig bakgrund, ett namn är vanligt det andra rätt ovanligt) och andra likheter (korta, lättstavade) och där har vi väl tänkt att likheterna ska gälla även för bebisens namn. Däremot lär vi göra svägerskan besviken - de två befintliga barnens begynnelsebokstäver är i bokstavsordning så hon förklarade att hon förutsatte () att nästa namn kommer att börja på nästa bokstav, tyvärr är det dock en bokstav som har få namn som faller oss i smaken

Lite nyfiken på vilka namn du uppfattar som "religiösa".
Och "ädel krigare" och liknande: hur vet du vilka namn som betyder det?

 

[pollex]

Religiösa namn för mig är dels centrala personer inom de stora religionerna (Jesus , Josef, Abraham, evangelisterna etc) men även namn med religiös betydelse typ ”gud har förbarmat sig” och liknande. Konstaterade dock i samtal med en kompis att utdöda relugioner går bra (i klartext, typ fornnordiska namn)

Lite nyfiken på vilka namn du uppfattar som "religiösa".
Och "ädel krigare" och liknande: hur vet du vilka namn som betyder det?

Jag skrev om det i inlägget som jag citerar överst här!

Gällande betydelse så är det förstås inget jag har i huvudet, men en snabb googling ”namn betydelse” brukar ge svar!

 

[kryddelydd]

Jag skrev om det i inlägget som jag citerar överst här!

Gällande betydelse så är det förstås inget jag har i huvudet, men en snabb googling ”namn betydelse” brukar ge svar!

Jag tänker att det är väldigt många namn, både svenska och internationellt gångbara, som kommer från olika religioner.
Har du något emot alla religioner eller enbart kristendom?

 

[pollex]

Jag undrar om det här med namn som ska kunna fungera internationellt, som många i tråden tagit upp, är en allmän företeelse i världen, eller om det är lite ”typiskt svenskt” (/nordiskt/europeiskt)? Någon som har insyn i hur det ser ut i andra länder?

 

[supersonic]

Såklart att det ska vara -y som på en redig karl

Precis
Namnet (med samma stavning) hade en man som levde på 1600- talet (sambons släkting) men huruvida det låter manligt eller inte struntar vi fullkomligen i Det passar vårt barn jättebra och vi båda gillar det. Det bärs dessutom av nästan lika många kvinnor som män idag.

 

[Lingon]

Jag undrar om det här med namn som ska kunna fungera internationellt, som många i tråden tagit upp, är en allmän företeelse i världen, eller om det är lite ”typiskt svenskt” (/nordiskt/europeiskt)? Någon som har insyn i hur det ser ut i andra länder?

Det är kanske vanligare i små länder än i stora? En gissning bara. Och i länder med bokstäver som är specifika för det egna språket (och inga eller få andra språk som t.ex. å,ä och ö).

 

[Snurrfian]

Vi bestämde namn när de väl hade kommit ut, med dottern drömde jag någon veckan innan hon föddes att jag födde barn och jag sa att hon skulle heta Josefine, men när hon väl var född så var det ingen Josefine Hon har ett kortare namn, inte internationellt direkt men engelsktalande vänner har inte tyckte att det var ett problem. Sonen hade jag en önskenamn på, Christoffer som jag har tyckt om sen jag var lite, inte heller han var en Christoffer när han kom ut, jag ville dock att han skulle heta sitt andra namn i förnamn men maken gillade inte det så det blev ett annat namn.
Lustigt nog har båda vanliga namn men har inte haft någon som har hetat samma namn i vare sig förskolan eller skolan.

 

[pollex]

Ändrade mig

Jag tänker att det är väldigt många namn, både svenska och internationellt gångbara, som kommer från olika religioner.
Har du något emot alla religioner eller enbart kristendom?

Eftersom jag är totalt icke-troende så skulle jag inte välja ett namn från någon (levande) religion, det skulle kännas märkligt. Allra märkligast ur kristendomen eftersom det är den jag har närmast relation till.

 

[pollex]

Det är kanske vanligare i små länder än i stora? En gissning bara. Och i länder med bokstäver som är specifika för det egna språket (och inga eller få andra språk som t.ex. å,ä och ö).

Det låter som rimliga gissningar i alla fall!

 

[Lenis]

Jag hör till dem som också är lite förvånad över de som absolut inte vill ha namn som ens betyder nåt religiöst. Jag hade inte ens kollat betydelsen av sonens namn innan han fick det.. och jag hade inte bytt på pin kiv. Jag är inte religiös och bryr mig därmed inte
Sen ni som säger inte topp 50 eller 100, om ni hade älskat nr 49 eller 99.. hade ni avstått bara för att då? Nästa år (dvs året ni döper ert barn) kan ju siffrorna vara annorlunda? Är bara nyfiken!

Vi hade TRE tjejnamn vi gillade.. kom inte alls överens om pojknamn, sa att vi väntar tills vi vet vad det blir, onödigt tjafsa i onödan.. såklart var det en pojk

Önskemål:
-kunna uttalas lätt på engelska och inte låta för jäkligt på småländska pga släkt (då går en del med R bort, jag tex gillar verkligen Audrey m fl namn men det går bara inte.. ni som vet hur småländska låter kan ju föreställa er)
-inget namn vi förknippar med nån otrevlig etc
-gärna inte det vanligaste- men hade det kommit ut en Johan tex hade han fått heta det, det var inget självändamål att ha nåt ovanligt, vi ville gilla det bara och på 10-topplistan finns inga vi fastnat för
-mannen ville inte att nån i hans släkt skulle heta samma (suck, så pga en släkting han aldrig träffar gick mitt toppval bort)

Vi hittade det genom att jag googlade typ boy names och bara skummade igenom olika sajter, såg ett som högg till i hjärtat då det är en tecknad karaktär i en film som nu är gammal, inte superkänd (ej disney) och var mig väldigt kär som liten. Det fick det bli, är några hundra som heter det i Sverige o det känns lagom, det är inte så ovanligt att folk inte vet vad man säger när man säger det liksom. Andranamn är släktnamn.

(Just det ja, innan jag ens var gravid hade jag tankar om att om jag nån gång får barn ska det få tvåstavigt namn, mkt mindre risk för smeknamn man kanske inte vill ha då.. Men det var tänkte jag inte på sen, var svårt nog ändå!)

 

[pollex]

Vi bestämde namn när de väl hade kommit ut, med dottern drömde jag någon veckan innan hon föddes att jag födde barn och jag sa att hon skulle heta Josefine, men när hon väl var född så var det ingen Josefine Hon har ett kortare namn, inte internationellt direkt men engelsktalande vänner har inte tyckte att det var ett problem. Sonen hade jag en önskenamn på, Christoffer som jag har tyckt om sen jag var lite, inte heller han var en Christoffer när han kom ut, jag ville dock att han skulle heta sitt andra namn i förnamn men maken gillade inte det så det blev ett annat namn.
Lustigt nog har båda vanliga namn men har inte haft någon som har hetat samma namn i vare sig förskolan eller skolan.

Det verkar som att man ska ha lite tur när det gäller att stöta på/inte stöta på personer med samma (vanliga) namn som en själv. Jag har ett vanligt namn, men har aldrig haft någon i skolan som hetat samma. I min klass på gymnasiet var det däremot fyra (eller fem?) Kalle/Calle . Å andra sidan tror jag att jag läste någonstans att bredden av namn är så mycket större nu för tiden att även de vanligaste namnen bärs av relativt få jämfört med tidigare, så jag kanske inte ska dra upp mina stenåldersminnen

 

[Lenis]

Just det, apropå att man vill ha ovanliga namn.. Min syster är döpt efter ett hotell i Österrike, min mor hade aldrig sett det namnet innan och tyckte det var vackert och borde vara unikt i vårt lilla land. När syster väl började skolan var det ju absolut inte vanligt men inte ensamt i sverige, hon hade en annan redan på samma grundskola Just nu- det började dock komma på 70-talet så det är mkt mer nu- är det över 7000 som har det som tilltalsnamn, haha.

 

[Ridinglady]

Mina principer:
Verklig namn och inte påhittade ( Där föll t ex Månfare och Nattviol)
Inga uppenbara modenamn eller namn efter kändisar ( där föll Robyn,, Kevin och Zlatan)
Namn som går att uttala på skånska ( då går t ex Petter bort ...)
Namn som fungerar i engelsktalande länder ( där t ex går Gun, Urban och Pia bort )
Namn som man kan stava till ( där föll t ex Madeleine )
Namn som inte automatiskt blir till smeknamn ( där föll Carl, Nils, Lars, Elisabeth, Charlotte mfl)
Inga dubbelnamn ( nej till Lars-Erik, Eva-Lotta och Maj-Britt)
Inga namn som man kan rimma elakt på ( där rök Birgitta och Lotta)
Finns säker fler ....

 

[Thera]

Egentligen tycker jag Wilmer är jättefint men mina släktingar hade uttalat det Willmårr och det är inte riktigt lika fint

Jag har en väninna från Skåne vars pojk heter Wilmer. Mina barn har hela tiden trott han heter Willmårr, just för hans mor säger så..

 

[pollex]

Jag hör till dem som också är lite förvånad över de som absolut inte vill ha namn som ens betyder nåt religiöst. Jag hade inte ens kollat betydelsen av sonens namn innan han fick det.. och jag hade inte bytt på pin kiv. Jag är inte religiös och bryr mig därmed inte
Sen ni som säger inte topp 50 eller 100, om ni hade älskat nr 49 eller 99.. hade ni avstått bara för att då? Nästa år (dvs året ni döper ert barn) kan ju siffrorna vara annorlunda? Är bara nyfiken!

Vi hade TRE tjejnamn vi gillade.. kom inte alls överens om pojknamn, sa att vi väntar tills vi vet vad det blir, onödigt tjafsa i onödan.. såklart var det en pojk

Önskemål:
-kunna uttalas lätt på engelska och inte låta för jäkligt på småländska pga släkt (då går en del med R bort, jag tex gillar verkligen Audrey m fl namn men det går bara inte.. ni som vet hur småländska låter kan ju föreställa er)
-inget namn vi förknippar med nån otrevlig etc
-gärna inte det vanligaste- men hade det kommit ut en Johan tex hade han fått heta det, det var inget självändamål att ha nåt ovanligt, vi ville gilla det bara och på 10-topplistan finns inga vi fastnat för
-mannen ville inte att nån i hans släkt skulle heta samma (suck, så pga en släkting han aldrig träffar gick mitt toppval bort)

Vi hittade det genom att jag googlade typ boy names och bara skummade igenom olika sajter, såg ett som högg till i hjärtat då det är en tecknad karaktär i en film som nu är gammal, inte superkänd (ej disney) och var mig väldigt kär som liten. Det fick det bli, är några hundra som heter det i Sverige o det känns lagom, det är inte så ovanligt att folk inte vet vad man säger när man säger det liksom. Andranamn är släktnamn.

(Just det ja, innan jag ens var gravid hade jag tankar om att om jag nån gång får barn ska det få tvåstavigt namn, mkt mindre risk för smeknamn man kanske inte vill ha då.. Men det var tänkte jag inte på sen, var svårt nog ändå!)

Har du kollat betydelsen efter att han fick det? Eftersom jag vet att namn i regel betyder något så kan jag liksom inte låta bli att kolla vad, och då känns det lika bra att göra det på en gång

 

[Blueberry]

Bonus:
Det bästa med Bonnie är att storebrorsan just nu gärna börjar nästan alla ord med H, så det låter som att han säger ”Honey”

När det gäller mellannamn vill vi mest att det ska vara lite ballt och ha bra melodi. Lite symbolvärde också.

(B har Julia som ett av sina två mellannamn, efter en väldigt god vän till oss - och för att hon blev till under julhelgen )

 

[Jenka]

Vi hade inte så mycket principer.
Sonens namn är ett sånt sambon har sagt i 10+ år att hans son ska heta. Sen dess har det hamnat på 10i topp-listan, lite tråkigt men inget vi kände hindrade.
Vi har haft/har några namnförslag varav ett mest troligt men vill inte bestämma slutgiltigt förrän barnet är fött. Inte haft så svårt att hitta namn faktiskt (peppar peppar). Vill ha "svenska" namn som gärna får funka internationellt men inte sånt som jag direkt kopplar till USA (eller annat land). Känns främmande för min del.