Principer för namn

[pollex]

Mina principer:
Verklig namn och inte påhittade ( Där föll t ex Månfare och Nattviol)
Inga uppenbara modenamn eller namn efter kändisar ( där föll Robyn,, Kevin och Zlatan)
Namn som går att uttala på skånska ( då går t ex Petter bort ...)
Namn som fungerar i engelsktalande länder ( där t ex går Gun, Urban och Pia bort )
Namn som man kan stava till ( där föll t ex Madeleine )
Namn som inte automatiskt blir till smeknamn ( där föll Carl, Nils, Lars, Elisabeth, Charlotte mfl)
Inga dubbelnamn ( nej till Lars-Erik, Eva-Lotta och Maj-Britt)
Inga namn som man kan rimma elakt på ( där rök Birgitta och Lotta)
Finns säker fler ....

Jag undrar om de här namnen som ”automatiskt” får smeknamn fortfarande gåt det? Vi har stött på barn i skola/förskola med tre av de fem namn som du ger som exempel, och de har alla kallats vid sitt verkliga namn!

 

[supersonic]

Jag har en väninna från Skåne vars pojk heter Wilmer. Mina barn har hela tiden trott han heter Willmårr, just för hans mor säger så..

Och min pappa jobbade på pjärobär när jag var liten Pappa som är urusel på att uttala på annat än skånska så när jag blev lite större insåg jag ju att det var Pierre Robert

 

[Hyacinth]

Vi valde namn utan direkt koppling till släkten, som är snälla och inte bara blir smeknamn även om vi använder diverse namn på avkommorna.
Jag döper av princip ingen till Lucifer, Adolf eller liknande.

 

[Lazy Lady]

Jag har en väninna från Skåne vars pojk heter Wilmer. Mina barn har hela tiden trott han heter Willmårr, just för hans mor säger så..

Hahaha!! Du ser! Som gjort för att bli fel

 

[cambodia]

Vi skrev lite listor tillsammans med namn vi gillade, både flicknamn och pojknamn. Sambon hade alltid velat att om hon fick en son skulle denne heta Leo. Det slutade med ett namn som inte stod på någons lista utan det lixom bara dök upp, båda var överens och det blev Charlie
Vi bestämde oss för det innan han var född och kallade honom för det i magen, många menade på att ”han kanske inte alls kommer se ut som en Charlie”, vilket vi aldrig riktigt förstod och han är verkligen en liten Charlie

Mellannamn tog vi ett vi gillade bara utan koppling till någons släkt eller annat.

 

[kryddelydd]

Bonus:
Det bästa med Bonnie är att storebrorsan just nu gärna börjar nästan alla ord med H, så det låter som att han säger ”Honey”

När det gäller mellannamn vill vi mest att det ska vara lite ballt och ha bra melodi. Lite symbolvärde också.

(B har Julia som ett av sina två mellannamn, efter en väldigt god vän till oss - och för att hon blev till under julhelgen )

fast Bonnie som blir Bunney (som rimmar på honey) är ju inte självklart roligt associerat.

 

[Kiwifrukt]

Jag var en sån som fick heta typ Anna K hela skoltiden (jag heter alltså inte Anna ) och hade även en tjej med samma förnamn i min ridskolegrupp. Det var SKITJOBBIGT, jag kände mig liksom aldrig som en egen person utan en del av ett par (vi med samma namn ) och för att krångla till allting ytterligare hade vi fyra tjejer till i klassen som hette namn som lät ungefär likadant. Därför faller många (fina!) namn bort för mig, eftersom jag aldrig skulle välja typ Alice eller Emma som är så himla vanligt.

Min syster har haft oturen att ha ett rimvänligt namn, därav att även dessa namn är otänkbara. Eller som någon annan skrev, om initialerna blir konstiga, samma syster har initialerna BH...

Namnet ska funka internationellt (inte innehålla åäö) men ändå vara svenskt/inte amerikaniserat (gillar egentligen Loui, men det funkar inte med mitt efternamn som innehåller åäö, och det är samtidigt ovanligt så jag förhandlar inte bort det).

Och namn som Adolf går också bort, tyvärr, för det är egentligen ett släktnamn på min mors sida som på grund av elak gubbe med ful mustasch aldrig har kunnat användas. Men tror barnet kan lida mer av det namnet än vad föräldrarna får tillfredsställelse av att använda ett släktnamn.

Det enda jag vet med säkerhet är att mina eventuella framtida barn kommer få min mormors och morfars tilltalsnamn i andranamn (mormors även som potentiellt förstanamn då det passar in på alla mina kriterier).

 

[Sunshine]

Vi hade nog samma kriterier som många andra, plus att namnen måste låta någorlunda likadana att uttala på både svenska och engelska - där föll många namn bort. Plus att en del namn som är jättefina på engelska inte alls är lika fina på svenska.
Det blev Chloe och Amber, den ena med gammalt svenskt släktnamn som andranamn och den andra med engelskt dito.

 

[clusia]

Vi hade inga direkta principer mer än att det inte skulle finnas för nära i släkten, sambon har massor av halvsyskon och halvsyskonbarn, inte vara ett hittepånamn och det skulle låta snällt. Annars hade vi mest problem med att det inte skulle associeras med någon konstig människa i ens uppväxt. Vi kom överens om ett killnamn, Vidar, och två tjejnamn Elvira och Idun. Mellannamn tog vi från min mormor.

 

[Pontevecchio]

vi hade svårt att enas, så såg jag tv serien Suits och då kom namnet upp som vi båda gillade.

Det är internationellt (mitt är hopplöst för alla utom svenskar och danskar att uttala,stökigt)
funkar på skånska
vi kom bara på coola typer som hette det (weinstein förstörde tyvärr den biten..)
och det passade bra ihop med efternamnet
+ klart rockstjärnestatus ihop med "Sandstorm" som efternamnet ofta blir internationellt.

 

[Pontevecchio]

Såklart att det ska vara -y som på en redig karl

insåg rätt sent att vi valt ett y-namn. Det matchar dock vår ligist väldigt väl just nu

 

[YaHilweh]

Vi gör desamma nu med lillasyster som vi gjorde med dottern. Vi har några namn på lager som vi gillar, sedan får vi se vad det blir när hon tittar ut.

Men att sedan komma fram till de namn vi har på listan är inte alltid så lätt. Man kopplar namn till olika saker/personer/händelser. Vissa namn tycker jag är kanonfina, medan min man kopplar namnet till något som hänt honom tidigare i livet osv. Jag har alltid tyckt om namnet Therese, men det är ett namn som vi väljer bort då det är mannens ex och hon behandlade inte mannen (eller mig) speciellt bra.

Dottern heter Havanna, vi vet egentligen inte var vi fått det ifrån. Men det passade henne mycket bättre än Ebba som vi oxå hade i tanken.

Namn som tex Britta går oxå bort.

 

[Imogen]

Religiösa namn för mig är dels centrala personer inom de stora religionerna (Jesus , Josef, Abraham, evangelisterna etc) men även namn med religiös betydelse typ ”gud har förbarmat sig” och liknande. Konstaterade dock i samtal med en kompis att utdöda relugioner går bra (i klartext, typ fornnordiska namn)

Så tex Anna och Maria är namn som är för kristna?

 

[Tassetass]

Jag insåg när jag läste den här tråden att jag faktiskt inte vet vad min dotters namn betyder. Hon har fått sin mormors namn (som var vanligt på 40-50-talet) och som är en variant på ett namn som betyder "Guds boning".

 

[Evenstar]

Som många andra ville vi ha namn som går att uttala ok på engelska. Barnens pappa är från England, så det var ett måste för att släkten ska kunna säga deras namn.

Sen att namnet inte skulle vara ”upptaget” av t.ex. släktingar, vänner eller grannbarn.

Dessutom ville jag inte associera namnen med elever (jobbar som lärare).

Annars har vi inte tänkt något särskilt kring att det måste vara ovanligt eller så, båda barnens namn finns med på topplistan men det var ju liksom det de passade till
När lillasyster kom ville vi att namnet skulle fungera bra ihop med storebrors.

För oss var det mycket lättare med tjejnamn, vi hade flera på lager. Killnamn var svårare att komma överens om.

 

[TeamLundVer]

Så kallades sparven innan hon kom ut .

Det riktiga namnet skulle:
Vara någorlunda kort.
Helst inte innehålla å-ä-ö.
Inte vara supervanligt (som t.ex. Anna) men ändå så vanligt att det är självklart för folk hur det uttalas och stavas.
Inte inbjuda till tråkiga rim.
Inte krocka med efternamnet.
Funka även som vuxen (här var vårt skräckexempel ett barn vid namn Tingeling).

Vi hade två alternativ, och sambon valde vilket det blev efter födseln.
Det svåraste är dock att välja vilket efternamn hon ska få, eller om hon ska få dubbla. Mitt funkar inte alls utomlands och jag får ofta bokstavera det trots att det är ett vanligt svenskt ord på fyra bokstäver, men det kommer från min mammas sida av släkten där det "tar slut" pga att mina mostrar bytt efternamn vid giftermål, och mina halvsystrar har sin pappas efternamn. Det bärs av mindre än 1000 personer så det vore roligt att hålla liv i det. Å andra sidan är sambons efternamn ett enklare svenskt ord, som funkar internationellt, men bärs å andra sidan av fler och är tråkigare .

Jag har ett väldigt ovanligt efternamn (typ 20 bärare) och mannen hade ett son- namn. För oss var valet enkelt trots att jag alltid får bokstavera mitt efternamn både en, två och tio gånger.

 

[Ridinglady]

Jag undrar om de här namnen som ”automatiskt” får smeknamn fortfarande gåt det? Vi har stött på barn i skola/förskola med tre av de fem namn som du ger som exempel, och de har alla kallats vid sitt verkliga namn!

Det har nog alltid varit så att en del Lars är just Lars och anda är Lasse hela livet ...
Vissa Louise är just det, medan andra blir Lollo osv.
Jag har bara inte velat ta risken med mina barn ....
Nils är ju t ex ett jättefint namn, men jag gillar inte Nisse ....som ju dessutom kan rimmas till pisse-nisse ...
Sen kan man ju få ett smeknamn som inte alls har med namnet att göra, men det är väl svårt att förebygga ...

 

[Dressyrtjejen_97]

Planerar inga barn i framtiden, men namnen Andromeda, Denise, Pandora och Anton, Johannes och är fina tycker jag.
Jag skulle välja dessa endast pga. att de är fina, kort och gott.

Har för mig att jag någon gång på den grå forntiden hade en läxa som var i stil med "varför valde dina föräldrar just ditt namn?"
Har för mig att deras svar var något i stil med följande:
De hade redan innan jag ens var tilltänkt pratat lite om namn. Om det blev en kille skulle han heta Philip, vilket de tydligen spikade direkt.
När det kom till tjejer hade de inte tänkt så långt, utan funderade mera kring/under graviditeten. Då kom de fram till att tilltalsnamnet skulle vara ovanligare, ett av de andra förnamnen ha någon släktkoppling, och det andra av icke-tilltalsnamnet skulle vara vanligt men behövde inte ha någon sentimental koppling. Just precis så blev det.

Jag har också för mig att jag fick det "ovanliga" namnet för att mamma fick veta att hon var gravid just den dagen, och den dagens flicknamn var just relativt ovanligt. Mitt andra förnamn är min mormors namn (vilket iof också är väldigt vanligt) och mitt tredje dito är bara ett väldigt vanligt namn.

Nu tror jag inte att de hade det som krav, men mina namn är väldigt internationella, och åtminstone mina andra förnamn är lättstavade. I mitt tycke är mitt tilltalsnamn lätt att stava, och så tillvida man inte lägger in några H:n "kan" det bara stavas som det låter, men jag har varit med om att det tagit typ 30 (!) försök att stava det rätt, och får ibland bokstavera det, så uppenbarligen är det inte helt uppenbart.

Tillägg för de som ev. vet vad jag heter IRL: 2001 flyttade man en massa namnsdagar, och bl.a. mitt namn flyttades från januari till oktober där det ligger nu.

 

[vallhund]

Varför ger man barn mer än ett förnamn?

 

[pollex]

Varför ger man barn mer än ett förnamn?

För att man vill? Jag har själv tyckt om att ha ett andranamn, även om det sällan kommer till användning. Kanske speciellt eftersom andranamnet är ovanligt medan förstanamnet och förnamnet är väldigt vanliga. Mitt barn med ett vanligt förstanamn har ett ovanligt andranamn och vice versa, och verkar också tycka om när vi pratar om andranamnen. En annan vanlig orsak verkar ju annars vara att man lägger till släktnamn, men det har inte vi.