Principer för namn

[hastflicka]

Hon är 45

Yup, alla i Sverige med mitt namn ar yngre an mig.

 

[supersonic]

Yup, alla i Sverige med mitt namn ar yngre an mig.

 

[JeayL]

Jag har sagt till sambon att namnet INTE bestäms fören junior är ute, nu är han bebis, junior å så har vi ett namn vi egentligen båda gillar men han är inte döpt än.

Mina kriterier är väl att det ska funka någorlunda internationellt, inte vara enormt vanligt och heller inte namn som känns "hittepå" eller som känns barnsliga.

Tycker killnamn är rätt svåra att komma på så får nog nöja oss med namnet vi är överens om

 

[Lenis]

Har du kollat betydelsen efter att han fick det? Eftersom jag vet att namn i regel betyder något så kan jag liksom inte låta bli att kolla vad, och då känns det lika bra att göra det på en gång

japp! det var ju lite roligt när jag väl kom på att kolla det, dock är jag inte så förtjust i betydelsen men desto mer betydelsen av hans andranamn som betyder fri man. Det gillar jag.

 

[sandra87_]

Vi hade 2 alternativ till dottern men när hon kom ut var det bara självklart att hon var en Nellie. Mellannamn blev Levida. Ett gammalt namn från min farfars mamma som jag faktiskt inte hört innan men jag älskar det!
Mannen var inte lika förtjust så vi kompromissade och hon heter även Saga i mellannamn som var hans favoritförslag förutom Nellie.

Sonen var mkt svårare. Vi hade ett par förslag men inget passade när han väl kom. Mannen började googla och hittade ett namn som bara var helt rätt. Han heter Ante.
Båda hans mellannamn kommer från släkten. Paul från hans farfar och Mikael från hans morfar.

 

[Sar]

Vi har så smått börjat fundera på namn till bebisen som är på gång, och nu är jag nyfiken på vilka principer ni har haft inför era namnval!

För mig är det förstås viktigt att namnet låter bra/att jag (vi ) tycker om det. Dessutom är det uteslutet att bestämma namn i förväg, bebisen måste först komma ut och få säga sitt om vem hen är.

Religiösa namn faller bort, liksom namn som betyder typ ”ädel krigare” och liknande.

I vårt fall finns det dessutom två syskon, som har namn med vissa olikheter (helt olika språklig bakgrund, ett namn är vanligt det andra rätt ovanligt) och andra likheter (korta, lättstavade) och där har vi väl tänkt att likheterna ska gälla även för bebisens namn. Däremot lär vi göra svägerskan besviken - de två befintliga barnens begynnelsebokstäver är i bokstavsordning så hon förklarade att hon förutsatte () att nästa namn kommer att börja på nästa bokstav, tyvärr är det dock en bokstav som har få namn som faller oss i smaken

Vi vill ha 3 namn som låter bra i följd och rytm och börjar med tilltalsnamn. Ett "eget" namn och de övriga sammankopplar med släkting eller är bara vackert.

 

[ameo]

Sen ni som säger inte topp 50 eller 100, om ni hade älskat nr 49 eller 99.. hade ni avstått bara för att då? Nästa år (dvs året ni döper ert barn) kan ju siffrorna vara annorlunda? Är bara nyfiken!

Eftersom jag nämnde topp 100 men inte topp 50, så känner jag mig manad att svara...
Det var bara en riktning i vårt namnletande. Självklart hade varken plats 47 eller 108 diskvalificerat, om namnet känts rätt.
(med facit i hand, placering efter födelseår enligt scb: tilltalsnamnet för dotter 1 är på plats 60, dotter 2 och båda sönerna har hamnat utanför topp 100...)

Jag har sagt till sambon att namnet INTE bestäms fören junior är ute, nu är han bebis, junior å så har vi ett namn vi egentligen båda gillar men han är inte döpt än.

Jag vet inte om jag missförstår ditt inlägg, men dopet har noll och ingenting med namngivningen att göra. Namn anmäler man till folkbokföringen och dopet är för att tas upp som medlem i svenska kyrkan, eller vilket samfund man nu tillhör. Två helt skilda saker, som ibland felaktigt blandas ihop.

 

[KattenKorven]

Våra principer är:

- inget religiöst (där ingår namn med betydelser som innehåller gud/gudar)
- inga förkortningar/smeknamn (Olle, Nisse, Ellie, Sanna etc etc)
- Hyfsat internationellt gångbart.
- vi ska kunna visualisera namnet på typ en 45-åring utan att det blir knasigt. Alltså inga gulligulliga småbarnsnamn.
- namnet ska vara bestämt och klart innan barnet föds.

Flicknamn har vi redan fixat, men pojknamn är grymt svåra så jag håller tummarna för att det blir en tjej även den här gången.

 

[SaraMara]

Vi hade säkert massor av principer för namn, även om de göms i det undermedvetna tyckandet snarare än som uttalade principer.
Vår dotters namn var ganska givet, dels var vi övertygade om att det var en tjej omgående och dels var namnet en sådan tydlig koppling till min alldeles för tidigt bortgångna pappa att det var helt självklart för både maken och mig.
Några generella "regler" uppfyllde det också i form av att funka på flera språk utan att bli något helt annat (är så trött på det där jävla "säääääääääära" som mitt namn blir i engelskspråkiga länder t.ex.), vara kort och enkelt och helt utan krusiduller. Både maken och jag gillar klassiska, gamla svenska namn. Det enda namnet som hade kunnat konkurrera med det som det slutligen blev var Selma t.ex. Vi är så tramsigt medelklass att det är larvigt, här i meckat av "Esters", "Astrids", "Sigrids" och "Melkers".

 

[Imogen]

Jag vet inte om jag missförstår ditt inlägg, men dopet har noll och ingenting med namngivningen att göra. Namn anmäler man till folkbokföringen och dopet är för att tas upp som medlem i svenska kyrkan, eller vilket samfund man nu tillhör. Två helt skilda saker, som ibland felaktigt blandas ihop.

Hon menar nog "döpt" som synonym till "fått sitt namn". Vilket väl strikt sett är felaktigt men ändå väldigt vedertaget. Man brukar ju till exempel prata om att döpa båtar, och de är väl få sådana som upptas i en kristen församling

 

[JeayL]

Jag vet inte om jag missförstår ditt inlägg, men dopet har noll och ingenting med namngivningen att göra. Namn anmäler man till folkbokföringen och dopet är för att tas upp som medlem i svenska kyrkan, eller vilket samfund man nu tillhör. Två helt skilda saker, som ibland felaktigt blandas ihop.

Du missförstår, barnet kommer inte döpas (religiöst) men det känns lättare att säga att man döper än "bestämmer namn"

 

[Pontevecchio]

Vi hade säkert massor av principer för namn, även om de göms i det undermedvetna tyckandet snarare än som uttalade principer.
Vår dotters namn var ganska givet, dels var vi övertygade om att det var en tjej omgående och dels var namnet en sådan tydlig koppling till min alldeles för tidigt bortgångna pappa att det var helt självklart för både maken och mig.
Några generella "regler" uppfyllde det också i form av att funka på flera språk utan att bli något helt annat (är så trött på det där jävla "säääääääääära" som mitt namn blir i engelskspråkiga länder t.ex.), vara kort och enkelt och helt utan krusiduller. Både maken och jag gillar klassiska, gamla svenska namn. Det enda namnet som hade kunnat konkurrera med det som det slutligen blev var Selma t.ex. Vi är så tramsigt medelklass att det är larvigt, här i meckat av "Esters", "Astrids", "Sigrids" och "Melkers".

förstår inte vad du menar, älskar att heta Vanilla utomlands

 

[SaraMara]

förstår inte vad du menar, älskar att heta Vanilla utomlands

Vanilla Sandstorm. Coolare kan det ju knappast bli.

 

[Cocos]

Så roligt att hon ”hade” ett namn när hon kom ut! Men att det lyckades pricka de båda bokstäver som det inte skulle börja på/innehålls..! (Men jag blir ju nyfiken på hur ni kom fram till det från början, alltså att det inte skulle börja på E eller innehålla I!)

Inte börja på bokstaven E va pga hennes pappas namn börjar på den bokstaven, vill inte att det på nått sätt ska tolkas som att hon är döpt för att hedra honom eller så. Han är inte närvarande i hennes liv. Bokstaven I pga mitt efternamn innehåller det och det kan låta lustigt när man säger namnen i följd. Dock funkar just Edith med efternamnet därav jag släppte fort på den principen

 

[IsisEm]

Vi har pratat en del namn och har ett pojk- och ett flicknamn som "favoriter". Båda är på fyra bokstäver och låter bra både på svenska och engelska. Sen får vi se om det är en sån som kommer ut eftersom pappan är utländsk har vi tidigare diskuterat kring ett mellannamn som är varianter av farfars namn fast stavade som i regionen de kommer ifrån (spanien/baskien). Det blir dubbla efternamn eftersom vi inte är gifta/tillsammans. Mycket "r" blir det också! Fast mest i det potentiella flicknamnet, pojknamnet låter mjukare.

 

[Amha]

Vår första blev av en händelse (trodde jag) ett fornnordiskt namn. Jag hade drömt om att barnet hette så flera nätter och presenterade det för maken som tyckte att det var ett bra namn. Han ville spinna vidare på det fornnordiska till nr2 och bestämde ett namn som hade samma suffix som första barnets. Båda barnen har andranamn från döda släktingar på min sida. Maken tycker att andranamn är onödigt men hade inga problem med att jag ville ge dem det. Äldsta fick min lillasysters andranamn och minstingen fick min mormors förnamn. Minstingens andranamn var jag tveksam på i början men när jag kollade upp vad det betyder och såg att även det namnet var fornnordiskt blev det självklart. Suffixet gör dock att det är lätt att säga fel, har vi märkt men de verkar än så länge tycka att det är lite roligt, tack och lov

 

[Stoplookingatmyass]

Jag har ett inte alltför vanligt namn, i alla fall inte i Sverige. Vanligare nu än förr. Självklart med annan stavning än den "normala".
Det rimmar på lite tråkiga ord, dock inte fått höra det så mycket. Däremot hör jag minst en gång om dagen något av följande,
- Va? Heter du så?
- Är inte det ett pojknamn? (Finns en manlig variant)
- är du verkligen ifrån Sverige?
- varför fick du ett sånt konstigt namn?
- ingen aning om hur man stavar till det..

Så om jag hade fått välja hade jag nog velat heta något mer vanligt namn.

 

[Korven]

Jag hade alltid sagt Niclas eller Maria , men min man var inte med på det. Så blev det en pojk och till slut enades vi om Tomas och ett annat konstigt namn. Det visade sig att Tomas var det namn jag skulle fått om jag var pojke. Sen blev det så att i skolan fick min son heta Saaben och knappt nån kallade honom Tomas, hans kompis föräldrar hade ingen Tomas om jag ringde. Vi har bara Saaben här .

 

[Björk]

Vi har så smått börjat fundera på namn till bebisen som är på gång, och nu är jag nyfiken på vilka principer ni har haft inför era namnval!

För mig är det förstås viktigt att namnet låter bra/att jag (vi ) tycker om det. Dessutom är det uteslutet att bestämma namn i förväg, bebisen måste först komma ut och få säga sitt om vem hen är.

Religiösa namn faller bort, liksom namn som betyder typ ”ädel krigare” och liknande.

I vårt fall finns det dessutom två syskon, som har namn med vissa olikheter (helt olika språklig bakgrund, ett namn är vanligt det andra rätt ovanligt) och andra likheter (korta, lättstavade) och där har vi väl tänkt att likheterna ska gälla även för bebisens namn. Däremot lär vi göra svägerskan besviken - de två befintliga barnens begynnelsebokstäver är i bokstavsordning så hon förklarade att hon förutsatte () att nästa namn kommer att börja på nästa bokstav, tyvärr är det dock en bokstav som har få namn som faller oss i smaken

Våra principer var:
Tvåstavigt
Inte för vanliga namn (jag o maken har namn som är väldigt vanliga i vår åldersgrupp).
Inte helt okända, ovanliga namn som folk inte har hört alls
Inga konstiga stavningar och extra bokstäver i namnen
Fina namn!

Egentligen kan man säga att bådas namn bestämdes under första graviditeten. Vi hade ett namn åt varje sort. Ut kom en kille.
Nästa graviditet kändes tjejnamnet liksom "avverkat" o vi hittade ingen direkt bra ersättning. Dottern hette Alva i en vecka på BB, men nej, sen fick ändå bli vårt första namn.

Viggo och Tilde heter barnen.

 

[KarinStarfighter]

Nu har jag ju inga egna barn ännu eftersom vi inte lyckats ännu. Men: jag och sambon har nog ganska lika preferenser; vi gillar svenska, lite äldre klassiska namn. Inga krusiduller dvs. Måns stavas inte Monz.

För min del spelar det inte så stor roll att namnet funkar på engelska. Träffar mängder med barn från andra kulturer på jobbet och alla har inte namn som klingar bra på svenska/ engelska men det går bra ändå. Jättespännande med ovanliga namn tycker jag! Brukar ofta höra efter hur de vill att man säger deras namn.