Sv: Ponnyakuten ur hästhanteringssynpunkt!
Nu ska jag svara på dett a och samtidigt hylla "min" ridskola där jag lärde mig rida! (jag kommer att raljera lite, men ingen behöver känna sig träffad )
Det var inte något speciellt flådigt ställe och ridlärarna hade varken medaljer eller nyputsade stövlar. Hästarna gick ute på dagarna och gick ganska få lektioner per häst. Allt som oftast fick man alltså göra i ordning den häst man skulle rida själv. Till följd av att hästarna inte gick så många lektioner varje dag anordnades "igen-ridning" varje helg. Då fanns ridlärare med som tog eleverna på uteritt om man av någon anledning missat sin ridlektion under veckan. Då tog man in hästen från hagen, det gavs tid för pyssel, ibland var det kanske 2 elever och ridläraren på en lektion. Dessutom skulle ALLA lära sig att sela ut en ponny och kunna köra den.
När man nått en viss nivå och red fler dagar per vecka slussades man in i ett "fodervärds"- system, där man fick ansvar över en ponny som man passade bra med. Då fick man per vecka två ridlektioner samt en eller två egna dagar, då man kunde rida ut själv tex. Den dagen gick hästen inte med någon annan elev utan den var "din". Var man intresserad kunde man även få tävla ponnyn. På så sätt fick man mer känsla för en häst, hjälp från instruktör och viss frihet, men hela tiden med hjälp inom en armlängds avstånd. Alla hästarna var inte små änglar heller, så att lära sig olika hantering föll sig naturligt.
Eleverna gavs möjlighet att delta i allt om de var intresserade. Ingen gnällde när det var teori, det hörde ju till hela verksamheten! Foder, persedelvård, hantering, longering, körning, "fixa fin", anatomi, ridteori, säkerhet mm. Inte allt, men mycket fick vi faktiskt lära oss. Ingen gnällde över "den dumma ponnyn", utan alla kusarna hade alltid någon som pysslade och donade med dem.
Så de bra ridskolorna finns!
Frågan är ju vad eleverna efterfrågar? Ska det vara okej att bara annama ridningen och strunta i allt runt omkring? Bör det då finnas regelrätta RIDskolor?.....
Nu ska jag svara på dett a och samtidigt hylla "min" ridskola där jag lärde mig rida! (jag kommer att raljera lite, men ingen behöver känna sig träffad )
Det var inte något speciellt flådigt ställe och ridlärarna hade varken medaljer eller nyputsade stövlar. Hästarna gick ute på dagarna och gick ganska få lektioner per häst. Allt som oftast fick man alltså göra i ordning den häst man skulle rida själv. Till följd av att hästarna inte gick så många lektioner varje dag anordnades "igen-ridning" varje helg. Då fanns ridlärare med som tog eleverna på uteritt om man av någon anledning missat sin ridlektion under veckan. Då tog man in hästen från hagen, det gavs tid för pyssel, ibland var det kanske 2 elever och ridläraren på en lektion. Dessutom skulle ALLA lära sig att sela ut en ponny och kunna köra den.
När man nått en viss nivå och red fler dagar per vecka slussades man in i ett "fodervärds"- system, där man fick ansvar över en ponny som man passade bra med. Då fick man per vecka två ridlektioner samt en eller två egna dagar, då man kunde rida ut själv tex. Den dagen gick hästen inte med någon annan elev utan den var "din". Var man intresserad kunde man även få tävla ponnyn. På så sätt fick man mer känsla för en häst, hjälp från instruktör och viss frihet, men hela tiden med hjälp inom en armlängds avstånd. Alla hästarna var inte små änglar heller, så att lära sig olika hantering föll sig naturligt.
Eleverna gavs möjlighet att delta i allt om de var intresserade. Ingen gnällde när det var teori, det hörde ju till hela verksamheten! Foder, persedelvård, hantering, longering, körning, "fixa fin", anatomi, ridteori, säkerhet mm. Inte allt, men mycket fick vi faktiskt lära oss. Ingen gnällde över "den dumma ponnyn", utan alla kusarna hade alltid någon som pysslade och donade med dem.
Så de bra ridskolorna finns!
Frågan är ju vad eleverna efterfrågar? Ska det vara okej att bara annama ridningen och strunta i allt runt omkring? Bör det då finnas regelrätta RIDskolor?.....