Pojkvän och hund

[Lailu]

Hej!
Jag och min pojkvän har ett distansförhållande och försöker träffa varandra i alla fall varannan vecka. När vi träffas gör vi det antingen hemma hos mig (jag bor på min föräldragård och jobbar på gården) eller hos hans föräldrar (vi möts på halva vägen). När vi ses hos hans föräldrar kan jag inte ta med mig min hund, vilket känns väldigt tråkigt. Han är själv inte särskilt intresserad av hundar eller djur överhuvudtaget. Jag har sagt till honom att jag tycker det är jobbigt att lämna min hund och erbjudit mig att hjälpa till att bekosta resan upp till mig. Men tydligen vill hans föräldrar att han ska komma och besöka dem och de är lite på honom när han kommer oftare till mig. De (och min pojkvän) är väldigt generösa och bjuder mig på resor, men jag känner mig väldigt sliten itu eftersom jag då inte heller kan ta med min hund. Hon och jag är väldigt tajta och hon blir alltid väldigt ledsen när jag åker. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här. Det känns så jobbigt att behöva välja hela tiden. Någon annan i samma situation, eller någon som har några tips och idéer kring detta? Hur skulle ni ha gjort?

 

[Monstermom]

Hur skulle ni ha gjort?

Jag hade tagit mig en allvarlig funderare på hur jag vill framtiden ska se ut. Förstod en kille inte att/varför/hur min hund är viktig för mig hade jag helt seriöst inte tagit ett steg till i det förhållandet innan han fått det klart för sig. Attityden "det är ju bara en hund" skulle garanterat komma att ta en allt större plats i våra liv, och mitt svar på det är helt enkelt nej.

(Eller ärligt talat är nog mitt svar "dra åt helvete", men det är inte något jag uppmanar andra att sträva efter så jag låtsas att det är "nej". )

 

[Grazing]

Hej!
Jag och min pojkvän har ett distansförhållande och försöker träffa varandra i alla fall varannan vecka. När vi träffas gör vi det antingen hemma hos mig (jag bor på min föräldragård och jobbar på gården) eller hos hans föräldrar (vi möts på halva vägen). När vi ses hos hans föräldrar kan jag inte ta med mig min hund, vilket känns väldigt tråkigt. Han är själv inte särskilt intresserad av hundar eller djur överhuvudtaget. Jag har sagt till honom att jag tycker det är jobbigt att lämna min hund och erbjudit mig att hjälpa till att bekosta resan upp till mig. Men tydligen vill hans föräldrar att han ska komma och besöka dem och de är lite på honom när han kommer oftare till mig. De (och min pojkvän) är väldigt generösa och bjuder mig på resor, men jag känner mig väldigt sliten itu eftersom jag då inte heller kan ta med min hund. Hon och jag är väldigt tajta och hon blir alltid väldigt ledsen när jag åker. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här. Det känns så jobbigt att behöva välja hela tiden. Någon annan i samma situation, eller någon som har några tips och idéer kring detta? Hur skulle ni ha gjort?

Du ska inte behöva välja. Hunden är en del av ditt liv och det måste ju även han respektera och ni får försöka lösa det ihop så att det fungerar. Tycker att han borde bry sig om att du tycker det är jobbigt att lämna hunden varje gång, att det inte är något du är tillfreds med att göra. Jag hade nog gett upp det där, känns inte som att dom är så öppna för förslag så att säga.

 

[MiniLi]

Jag tänker också att du behöver fundera över hur du vill att livet ska se ut och vilka prioriteringar du har. Jag hade aldrig velat lämna mina hundar regelbundet, jag klarar knappt av att åka ifrån dem någon enskaka helg per år

 

[oxo]

Varför får du inte ta med dig hunden? Handlar det om allergier kan jag förstå, men annars hade jag nog satt mig ner och pratat med pojkvännen för att få till en lösning. Någonstans måste ju du fundera på vad som är viktigt för dig i ett förhållande.

 

[Raderad medlem 94602]

Att vara "djurmänniska" är en livsstil. Om min partner inte respekterade och förstod mitt val av livsstil hade vi haft seriösa problem att ta itu med.
Antar att du kommer fortsätta att omge dig med djur här i livet. Som andra sagt...prata med honom om vad hunden verkligen betyder för dig. Förstår han inte så är det nog inget du kan göra åt det.

 

[Lailu]

Tack så väldigt mycket för era svar!!
Har pratat med honom om det och han lyssnar utan att bli arg eller ledsen. Däremot hjälper han mig inte riktigt med att lösa det. Han har sagt att det är upp till mig att fatta beslut ifall jag vill följa med/komma utan min hund. Har väl känt mig lite konstig att jag inte "kan" lämna hunden. Dessutom tråkigt att hela tiden säga nej till honom på grund av henne. Känns väl också som att ju mer jag accepterar att åka bort från min hund, desto fler hund-fria förslag kommer han med. Han gör det inte medvetet, men som Voff sa, det är ju en livsstil så han förstår väl inte riktigt hur jag tänker och känner.

Hans föräldrar har egen hund, men deras sätt att ha hund skiljer sig väldigt mycket från mitt. Min hund är inte särskilt uppfostrad (van att sova med mig i sängen och skäller gärna när hon får en anledning ), medan man knappt märker deras hund. Hunden för dem är väldigt mycket en hund, medan för mig är mycket mer en vän och en familjemedlem. Men era svar gör mig lite modigare, ska prata med min pojkvän och se ifall det inte är möjligt att ändå ta med min hund till dem.

 

[Monstermom]

Känns väl också som att ju mer jag accepterar att åka bort från min hund, desto fler hund-fria förslag kommer han med.

Exakt. De som inte fattar poängen fattar liksom verkligen inte poängen...

Hans föräldrar har egen hund, men deras sätt att ha hund skiljer sig väldigt mycket från mitt. Min hund är inte särskilt uppfostrad (van att sova med mig i sängen och skäller gärna när hon får en anledning ), medan man knappt märker deras hund. Hunden för dem är väldigt mycket en hund, medan för mig är mycket mer en vän och en familjemedlem. Men era svar gör mig lite modigare, ska prata med min pojkvän och se ifall det inte är möjligt att ändå ta med min hund till dem.

Vill du verkligen det då? I mina öron låter det som ett recept på konflikter!

 

[Kilauea]

Jag gjorde klart för min nuvarande sambo innan vi träffades att med mig följde mina djur. Det var allt eller inget. Och här sover hunden (numera hundarna) i sängen. Det var inte min sambo van vid, men han vande sig rätt fort

 

[mandalaki]

Men alltså, får du inte ta med hunden?

Dåligt pojkvänsmaterial isåfall

 

[Trindan]

Om jag förstår det rätt så besöker ni hans föräldrars hem eftersom ni möts halvvägs från hans hem och ditt? Då kan det vara läge att prata med hans föräldrar (eller be pojkvännen att göra det) om varför du inte får ta med dig din hund. Eftersom de har egen hund borde det inte bero på allergi, men det kan ju finnas andra anledningar. Kanske deras hund inte går ihop med andra hundar? Då kan jag förstå om de inte vill att du tar med dig hunden för deras egen hunds skull.

Du beskriver också din hund som ouppfostrad. Jag tänker på mig själv där som älskar hundar, men det verkligen kryper i skinnet på mig när jag har ouppfostrade hundar i mitt eget hem (I deras eget hem bryr jag mig inte.). Nu vet jag inte riktigt hur din hund är när du beskriver den som ouppfostrad, men för mig betyder det en hund som inte lyssnar på tillsägelser, skäller på allt möjligt och kanske förstör saker i hemmet - ingen hund som många med glädje välkomnar.

Vill de inte ha din hund hos dig för att den är ouppfostrad skulle jag uppfostra den så att de kan bete sig efter deras regler i deras hem. Går deras hund inte ihop med andra hundar får man nog acceptera att din hund inte kan följa med. Om de inte vill ha din hund där "bara för att" så hade jag sagt till min pojkvän att antingen får han hälsa på mig alla gånger alternativt så ses vi hos honom varannan helg och då ska hunden få följa med.

 

[Raderad medlem 94602]

Vet inte om jag har missat någon stans men det låter som det bara är du som kompromissar om hunden. Inte han. Eller hans föräldrar.
Egentligen tycker jag det stora problemet är inte att du får vara skild från din hund. Jag tycker det är allvarligare att pojkvännen styr vilkoren om att ses utan hund trots att han vet hur mycket den betyder för dig. Och att han inte står upp för dig när det gäller sina föräldrar.
Någonting som är väldigt viktigt för dig är inte tillräckligt viktigt för honom att försöka kompromissa runt.

 

[Lailu]

Exakt. De som inte fattar poängen fattar liksom verkligen inte poängen...



Vill du verkligen det då? I mina öron låter det som ett recept på konflikter!

nej inte riktigt egentligen, det är ju som du säger, oerhört lätt att det blir gräl av allt ihop. Förmodligen skulle jag vara hemskt nervös och då skulle min hund känna av det och bli nervös själv...

 

[Lailu]

Men alltså, får du inte ta med hunden?

Dåligt pojkvänsmaterial isåfall

jag har väl inte egentligen frågat, har berört det någon gång men då var han ganska negativ och pratade om en dyr matta och ett fint bord de precis hade köpt..

 

[cirkus]

jag har väl inte egentligen frågat, har berört det någon gång men då var han ganska negativ och pratade om en dyr matta och ett fint bord de precis hade köpt..

Vem har du frågat? Pojkvännen eller föräldrarna?

 

[Red_Chili]

Om det är så att du inte vågar ha en diskussion eller kan ha en diskussion med din pojkvän om seriösa saker (tex hur ni löser det med hunden rent praktiskt utan att du hela tiden ska lämna bort den)... Är det verkligen en vettig relation att fortsätta då?

Jag själv är proffs på att hitta män som det inte går att diskutera ordentligt med. Det är också anledningen till att jag lämnar dem. Jag har också vänner i min närhet som har fullt fungerande samboförhållanden där jag vet att de kan prata om vilka ämnen som helst på ett respektfullt och bra sätt, även om de tycker olika i ämnet som diskuteras. Att någon vill ha det på annat vis kan jag inte förstå. Hur ska ett liv ihop fungera om inte kommunikationen fungerar?

Sedan håller jag med de som skriver om att du bör fundera på hur er framtid kommer se ut. Vill du fortsätta med honom, se då till att diskutera framtiden även med honom. Kommer han i framtiden vara mer öppen för att din hund har en stor plats i ditt liv? Kommer era livsval och prioriteringar fungera ihop? Om ni inte kan ha fungerande kommunikation nu, kan ni och vill ni jobba på det för att få det att fungera?

 

[Lailu]

Om jag förstår det rätt så besöker ni hans föräldrars hem eftersom ni möts halvvägs från hans hem och ditt? Då kan det vara läge att prata med hans föräldrar (eller be pojkvännen att göra det) om varför du inte får ta med dig din hund. Eftersom de har egen hund borde det inte bero på allergi, men det kan ju finnas andra anledningar. Kanske deras hund inte går ihop med andra hundar? Då kan jag förstå om de inte vill att du tar med dig hunden för deras egen hunds skull.

Du beskriver också din hund som ouppfostrad. Jag tänker på mig själv där som älskar hundar, men det verkligen kryper i skinnet på mig när jag har ouppfostrade hundar i mitt eget hem (I deras eget hem bryr jag mig inte.). Nu vet jag inte riktigt hur din hund är när du beskriver den som ouppfostrad, men för mig betyder det en hund som inte lyssnar på tillsägelser, skäller på allt möjligt och kanske förstör saker i hemmet - ingen hund som många med glädje välkomnar.

Vill de inte ha din hund hos dig för att den är ouppfostrad skulle jag uppfostra den så att de kan bete sig efter deras regler i deras hem. Går deras hund inte ihop med andra hundar får man nog acceptera att din hund inte kan följa med. Om de inte vill ha din hund där "bara för att" så hade jag sagt till min pojkvän att antingen får han hälsa på mig alla gånger alternativt så ses vi hos honom varannan helg och då ska hunden få följa med.

Deras hund tror jag inte skulle vara så stort problem. Jag vet inte hur han skulle reagera, men han verkar inte vara någon aggressiv hund snarare rädd för det mesta och brukar gå och gömma sig. Det är väl snarare detta att det skulle kunna ge upphov till konflikter varför jag själv inte har tryckt på att ta med min hund.
Min hund är väl inte egentligen dum på något vis i hemmet, hon skulle aldrig förstöra något eller totalignorera om man sa till henne. Hon är inte heller så stor. Snarare är det väl att hon skulle håra ner ganska mycket = mycket städning för dem, och att jag tillåter henne att göra mycket mer än vad de tillåter sin hund, ex tigga, sova i sängen m.m. Dessutom säger de till sin hund på ett sätt som jag kanske inte alltid tycker är ok. Vill inte gärna utsätta min hund för sådan behandling heller.

 

[Lailu]

Vet inte om jag har missat någon stans men det låter som det bara är du som kompromissar om hunden. Inte han. Eller hans föräldrar.
Egentligen tycker jag det stora problemet är inte att du får vara skild från din hund. Jag tycker det är allvarligare att pojkvännen styr vilkoren om att ses utan hund trots att han vet hur mycket den betyder för dig. Och att han inte står upp för dig när det gäller sina föräldrar.
Någonting som är väldigt viktigt för dig är inte tillräckligt viktigt för honom att försöka kompromissa runt.

Nej det är sant, vi har haft en konflikt tidigare just angående detta att han inte står upp för mig när det gäller hans föräldrar. Han hamnade i en riktig lojalitetskonflikt själv och tyckte det var hemskt jobbigt, tillslut brast han och blev riktigt otrevlig mot mig. Vill ju inte förstöra hans relation med hans föräldrar så jag lät det vara, men ville inte träffas hos hans föräldrar på ett bra tag. Nu har det väl lättat lite, men det här men min hund kan ju starta alltihop igen.

 

[simpan]

Men tydligen vill hans föräldrar att han ska komma och besöka dem och de är lite på honom när han kommer oftare till mig.

Ingen som reagerar på det här?
Hans föräldrar gnäller alltså om han sätter dig i främsta rummet och väljer att umgås mer med dig än med dem?
Vad är det för puckade föräldrar och vad är det för en jävla flat pojkvän som inte kan stå upp för att han vill umgås med sin flickvän och skapa sig en framtid?

 

[Lailu]

Vem har du frågat? Pojkvännen eller föräldrarna?

min pojkvän, kanske är det rakare att fråga hans föräldrar rakt ut, fast iofs är jag inte säker på om jag får ett rakt svar