Pojkar med klänning?

Sv: Pojkar med klänning?

*kl*

Vänner till oss fick en liten dotter och maken och jag skulle inhandla en present.

Maken propagerade envist för att vi skulle införskaffa ett ROSA klädesplagg och jag ställde mig i genusvetarposition och gjorde långa utläggningar om fostrandet in i könsroller o.s.v.

...varpå han förklarade att han tycker att bäbisar, oavsett kön, ska ha rosa.

(Vi köpte ett rosa plagg och ett blått.)
 
Sv: Pojkar med klänning?

Den där frågan skulle vara intressant att ställa till lika många män som kvinnor.
Samtidigt kan man ställa frågan om det skulle vara ok att sonen kläddes i rosa.

Jag är otroligt bombsäker på att det skulle vara mkt stor skillnad i svaren från det manliga blocket kontra det kvinnliga.

Japp det skulle vara intressant. Personligen tror jag att det väcker mer motstånd hos män än kvinnor att ha flick kläder på pojkar. Det är dessutom betydligt mer accepterart att flickor har pojkkläder än att pojkar har flickkläder. Och det tror jag beror på att män anses mer värda än kvinnor, en pojke i klänning har sänkt sitt värde, en flicka i pojkläder utmanar sin "platts". En fördom? ja kanske. Men att säga att något är tjejigt använsds i nedvärderande syfte. Men jag vill i alla fall inte att min son ska bli retad. För övrigt är min sambo mer förtjust i att klä dottern i rosa än vad jag är. Men färgvalet är för mig det minsta problemet män och kvinnor är olika men för det ska vi inte behandlas som om vi har olika värde.
 
Sv: Pojkar med klänning?

... Och jag måste förstås fråga: sitter manlighet/kvinnlighet i kläderna? :confused:

Jo, så länge vi har kläder på oss så tycker jag att det gör det. Och jag vet att det är otroligt o-pk att tycka så på buke, men det gör jag. Jag tänker inte ens fundera på varför jag tycker så.

Eller fundera har jag gjort, och kommit fram till att jag fortfarande tycker som jag tyckte innan, att manlighet/kvinnlighet sitter till en del i kläderna.

Varför finner du det stötande att folk inte vill klä sina söner i klänning?
 
Sv: Pojkar med klänning?

Det är lustigt med barn och deras färgval!

Om jag håller fram en blå och en rosa mössa till mina små så tar hon den blå och han den rosa ;) OAVSETT vem av dem som väljer först.

Tyvärr har hon börjat få kommentarer på förskolan när hon har brunt och grönt. Så jag hoppas att alla medvetna föräldrar hjälper till att försöka ändra de könsstereotypa mönstren.
 
Sv: Pojkar med klänning?

Eller fundera har jag gjort, och kommit fram till att jag fortfarande tycker som jag tyckte innan, att manlighet/kvinnlighet sitter till en del i kläderna.
Fast egentligen är väl faktiskt nakna människor MYCKET mycket tydligare man/kvinna?

Jag kan tänka som så att du har en poäng, eftersom vi oftast ser rätt tydligt på klädstil/kläder vilket kön en person har. Men frågan är: är det manlighet och kvinnlighet vi ser? Är det inte bara så att kläderna gör att vi lätt kategoriserar in en person tillhörande ett visst kön? (och ibland har vi ju faktiskt fel... - det skulle som sagt vara ännu lättare att se vilket kön folk har om de gick nakna. Om nu det vore målsättningen - att just lätt kunna konstatera könet)
 
Sv: Pojkar med klänning?

Tyvärr har hon börjat få kommentarer på förskolan när hon har brunt och grönt. Så jag hoppas att alla medvetna föräldrar hjälper till att försöka ändra de könsstereotypa mönstren.

:eek:
Jösses.... jag har fått "lära mig" mer och mer som jag egentligen inte vill lära mig. På ett annat forum fick jag tex lära mig att lila är en tjejfärg, så även rött. Jag som "bara" trodde de här nojiga idéerna gällde ljusblå och rosa. Tydligen är då alltså grönt och brunt pojkfärger.... :crazy:

Usch, jag blir bedrövad!! Går det framåt överhuvudtaget? Verkar ibland som att det var mer neutralt kring sådana här saker när en annan växte upp på 70-talet..
 
Sv: Pojkar med klänning?

En del saker var bättre förr ;) Jag vill inte heller veta och boxas mot "dumma" och enkelspåriga idéer om "att så ska det bara vara"

Det kommer ju ifrån oss vuxna, omedvetet många gånger och jag tror inte att det är medfött.

:idea: "Med uppenbar känsla för stil" handlar om hur killar fostras in i en mansroll. Inte så mycket genom hur en man är utan mest genom att inte vara som en tjej/kvinna. Finns som pocketbok oxå.
 
Sv: Pojkar med klänning?

Fast egentligen är väl faktiskt nakna människor MYCKET mycket tydligare man/kvinna?


Absolut, men som du säger är det inte det vi vill veta. Alltså om det är en kvinna/man/flicka/pojke. Vill jag att min son ska uppfattas som flickig?

Det är inte så att jag är rädd att han ska bli bög eller så, det hade inte gjort mej nånting, men kanske är det mitt önsketänkande av en man och manlighet. En "riktig" man för mej (som jag skulle välja som partner, vänner får vara som de vill) är manlig i den aspekten att han har byxor och skjorta hellre än högklackat och läppstift.

Om någon annans son hade haft en rosa klänning hade jag nog först trott det var en flicka. Om jag hade pratat med mamman som sen sagt: "ja, han ville ha klänning idag så han fick det" så hade jag tyckt det var helt ok. Så om andra vill göra så är det helt ok för mej, jag tänker inte bidra till inskränkning, men jag tänker inte förespråka klänning på mitt barn heller. Jag håller mej svenskt neutral helt enkelt. :)
 
Sv: Pojkar med klänning?

Jo, så länge vi har kläder på oss så tycker jag att det gör det. Och jag vet att det är otroligt o-pk att tycka så på buke, men det gör jag. Jag tänker inte ens fundera på varför jag tycker så.

Eller fundera har jag gjort, och kommit fram till att jag fortfarande tycker som jag tyckte innan, att manlighet/kvinnlighet sitter till en del i kläderna.

Varför finner du det stötande att folk inte vill klä sina söner i klänning?

För att jag tycker det är att stänga in sitt barn i en onödigt snäv könsroll. Om nån vill ha kjol, ja, då kan den väl få ha det? Det är ju bara mode! I perioder har det ju varit modernt för män att ha kjol, till exempel kilt. Det är ju bara hitte-på! Inget som är skrivet i sten direkt. Bilder på killar i kjol/klänning: http://www.kiltmen.com/

h-paran-ryan.jpg
 
Senast ändrad:
Sv: Pojkar med klänning?

Absolut, men som du säger är det inte det vi vill veta. Alltså om det är en kvinna/man/flicka/pojke. Vill jag att min son ska uppfattas som flickig?
Nu förstår jag inte riktigt.
Eller... ? Jo, en orsak vi vill veta är att vi har någon slags behov av att veta vilket kön en annan människa (barn eller vuxen) tillhör. Men varför? Vad gör det för skillnad för mig om barnet är pojke eller flicka, egentligen?


Om någon annans son hade haft en rosa klänning hade jag nog först trott det var en flicka. Om jag hade pratat med mamman som sen sagt: "ja, han ville ha klänning idag så han fick det" så hade jag tyckt det var helt ok. Så om andra vill göra så är det helt ok för mej, jag tänker inte bidra till inskränkning, men jag tänker inte förespråka klänning på mitt barn heller. Jag håller mej svenskt neutral helt enkelt. :)

Fast man kan ju fråga sig hur neutral man egentligen är när man känner sån avoghet mot att tex låta sin egen pojke ha klänning. Den frågan ställer jag mig själv ofta: varför blir jag lite konfunderad eller "störd" när/om jag träffar en person som jag inte vet vilket kön den har? Vore jag "neutral" (som jag önskar) så skulle jag ju inte ens reflektera över saken. Eller?
 
Sv: Pojkar med klänning?

Min son köpte en "kjol" förra året när han var 15 år. Det var jätteinne enligt honom och inte heller var den särskilt kvinnlig. "kjolen" hade kedjor och nitar och var svart. Jag tyckte personligen att den var rätt så cool, men hans tjej gillade den inte. Hans far (bögskräck???) förbjöd honom att använda den, vilket jag inte kan förstå. Han hade köpt den på rea på shock i centrala Göteborg så han fick aldrig pengarna tillbaka. Målade sig också och det var väldigt manligt faktiskt. Kolsvart runt ögonen.

Låt ungarna ha kjol eller klänning! Får de inte ha det nu så vet ni aldrig vad som händer när de blir 15!

Han har slutat med kjol nu och han målar sig sällan. Nu är alla kläder bara synnerligen trasiga
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Pojkar med klänning?

Nu förstår jag inte riktigt.
Eller... ? Jo, en orsak vi vill veta är att vi har någon slags behov av att veta vilket kön en annan människa (barn eller vuxen) tillhör. Men varför? Vad gör det för skillnad för mig om barnet är pojke eller flicka, egentligen?
När "man" vet könet vet "man" hur människan ska bemötas; man råkar inte säga till pojken att han är "söt" eller till flickan att hon är "tuff".
 
Sv: Pojkar med klänning?

När "man" vet könet vet "man" hur människan ska bemötas; man råkar inte säga till pojken att han är "söt" eller till flickan att hon är "tuff".

Pudelns kärna! vi vill alltså inte riskera att bemöta individen istället för könet? Vi vill fortsätta indoktrinera våra barn i att vara söta flickor och tuffa pojkar?

Varför erkänner då inte fler detta (för sig själva och andra)? Att de VILL fortsätta bemöta flickor och pojkar olika beroende på deras kön. Att de tycker det är viktigt.

(SJälv har jag som sagt målet att försöka minska könets betydelse på andra i mitt liv. När det gäller mitt bemötande av dem.)
 
Senast ändrad:
Sv: Pojkar med klänning?

Nu förstår jag inte riktigt.
Eller... ? Jo, en orsak vi vill veta är att vi har någon slags behov av att veta vilket kön en annan människa (barn eller vuxen) tillhör. Men varför? Vad gör det för skillnad för mig om barnet är pojke eller flicka, egentligen?




Fast man kan ju fråga sig hur neutral man egentligen är när man känner sån avoghet mot att tex låta sin egen pojke ha klänning. Den frågan ställer jag mig själv ofta: varför blir jag lite konfunderad eller "störd" när/om jag träffar en person som jag inte vet vilket kön den har? Vore jag "neutral" (som jag önskar) så skulle jag ju inte ens reflektera över saken. Eller?


Fast för mej gör det skillnad. Jag vill bli betraktad som både kvinna och kvinnlig. Jag vill inte att folk ska undra vad jag är. Kan man inte vara kvinna och tuff fastän man bara bär kjol? Jag vill inte att könen ska vara lika. Jag kan se individer ändå.

Jag vet inte om det är såhär överlag i Sverige nuförtiden eller om det bara är här på buke, men jag tycker det är en hysteri med det här med färger och kön. Inte bara på förälder, på senior också. Man får inte tycka att det är någon skillnad, barnen ska behandlas exakt likadant och även vuxna. Det har gått för långt för att jag ska hänga med....
 
Sv: Pojkar med klänning?

Fast för mej gör det skillnad. Jag vill bli betraktad som både kvinna och kvinnlig. Jag vill inte att folk ska undra vad jag är. Kan man inte vara kvinna och tuff fastän man bara bär kjol? Jag vill inte att könen ska vara lika. Jag kan se individer ändå.
Visst kan man vara tuff i kjol! Men varför kan inte en man i kjol vara tuff?

Jag förstår inte varför det är så viktigt att andra till varje pris ser vilket kön du är.... Du kanske kan förklara? Det viktigaste för mig är att människor ser mig; Björk som person/individ. Jag vill tex inte på mitt jobb bli sedd som kvinnan Björk hela tiden, utan som personalaren Björk. Det är ju liksom oviktigt då vilket kön jag har. Jag är ju där för att göra mitt jobb och vill bli lyssnad på för min kompetens. Varför "ska" det då vara viktigt att andra ser vilket kön jag har. Vad tycker du?

Det tillfälle då det är mer viktigt för mig vilket kön jag har är ju när det gäller kärleks - och/eller sexuella relationer. Men även om någon skulle vara tveksam (vilket de knappast är... jag är inte direkt androgyn) så skulle det ju enkelt gå att ta reda på genom en fråga eller så. Man vet ju ändå egentligen inte om den man talar med är hetero, homo eller bi. Så; på det sättet spelar ju mitt kön inte ens då någon särskild roll i den första kontakten. Personen som "stöter på" mig lär ju ändå på något sätt försäkra sig om att jag verkligen har de sexuella preferenser som de själv har. (Vilket man ju ofta märker indirekt ändå).

Jag vet inte om det är såhär överlag i Sverige nuförtiden eller om det bara är här på buke, men jag tycker det är en hysteri med det här med färger och kön. Inte bara på förälder, på senior också. Man får inte tycka att det är någon skillnad, barnen ska behandlas exakt likadant och även vuxna. Det har gått för långt för att jag ska hänga med....

Jag tycker snarare att samhället överlag i decennier varit "hysteriskt" månt om att vidmakthålla könsrollerna. Många säger som du: "det är för mycket hysteri"... men samtidigt undrar jag vilka det är som är "hysteriska". Jag tycker oftast att det är de som protesterar vilt mot att ge individer mer utrymme än vad könsrollerna idag ger oss som är mest "hysteriska". När man tex tar upp all den forskning som skett inom området där man konstaterat att vuxna behandlar pojkar o flickor olika utifrån könstillhörighet så förnekas detta fullkomligt. Och många verkar enormt .... tja, vilket ord ska jag använda.... "rädda" eller oroade av det faktum att pojkar skulle tillåtas bära spetsar, fluff och rosa klänningar. Som om en utvidgning av könsrollerna skulle göra oss till "ingenting". Jag förstår inte den kritiken...

(Som alla andra är jag såklart också en "produkt av min tid" - jag är i mångt och mycket typiskt "kvinnlig" - det är nog ingen som någonsin skulle råka ta fel på mig och en man. Men jag ser inte det som någon slags underlag för att tycka att androgyna kvinnor/män inte borde få finnas. FÖr någonstans är det ju det man säger (åtminstone indirekt) när man anser att det "ska" synas om någon är kvinna man; att man stör sig på om det INTE syns, att man tycker människor som är androgyna är "onormala" eller "gör fel")
 
Sv: Pojkar med klänning?

Jag bugar mig för dina åsikter och din förmåga att uttrycka dem så väl! :bow::bow::bow:
 
Sv: Pojkar med klänning?

Visst kan man vara tuff i kjol! Men varför kan inte en man i kjol vara tuff?

Jag förstår inte varför det är så viktigt att andra till varje pris ser vilket kön du är.... Du kanske kan förklara? Det viktigaste för mig är att människor ser mig; Björk som person/individ. Jag vill tex inte på mitt jobb bli sedd som kvinnan Björk hela tiden, utan som personalaren Björk. Det är ju liksom oviktigt då vilket kön jag har. Jag är ju där för att göra mitt jobb och vill bli lyssnad på för min kompetens. Varför "ska" det då vara viktigt att andra ser vilket kön jag har. Vad tycker du?

Det tillfälle då det är mer viktigt för mig vilket kön jag har är ju när det gäller kärleks - och/eller sexuella relationer. Men även om någon skulle vara tveksam (vilket de knappast är... jag är inte direkt androgyn) så skulle det ju enkelt gå att ta reda på genom en fråga eller så. Man vet ju ändå egentligen inte om den man talar med är hetero, homo eller bi. Så; på det sättet spelar ju mitt kön inte ens då någon särskild roll i den första kontakten. Personen som "stöter på" mig lär ju ändå på något sätt försäkra sig om att jag verkligen har de sexuella preferenser som de själv har. (Vilket man ju ofta märker indirekt ändå).

Oj... långt. :)
Jag tycker helt klart det är skillnad på en arbetande människa och en människa på fritiden. När jag arbetar håller jag helt och hållet med dej, det spelar ingen roll om personen är kvinna/man/homo/bi utan det viktiga är att man utför sina sysslor.

Min hjärna är lite seg, försöker komma på nåt bra svar. Jag vet inte om det hade påverkat om jag t ex hade varit homosexuell, att det hade varit viktigare i så fall att vara "neutral" eller så. Men min uppfattning är ändå att om en man skulle komma med make up, rosa kjol och glittrigt linne till en middag, då förutsätter jag att han är antingen homo eller transa. Jag skulle aldrig få för mej att stöta på den personen och det skulle vara svårt för mej att behandla honom som en manlig man. Sen hade jag nog ändå tyckt han hade en skruv lös vare sej han var homo eller hetro. Och det vill jag inte att någon ska tycka om mina barn.

Jag tycker snarare att samhället överlag i decennier varit "hysteriskt" månt om att vidmakthålla könsrollerna. Många säger som du: "det är för mycket hysteri"... men samtidigt undrar jag vilka det är som är "hysteriska". Jag tycker oftast att det är de som protesterar vilt mot att ge individer mer utrymme än vad könsrollerna idag ger oss som är mest "hysteriska". När man tex tar upp all den forskning som skett inom området där man konstaterat att vuxna behandlar pojkar o flickor olika utifrån könstillhörighet så förnekas detta fullkomligt. Och många verkar enormt .... tja, vilket ord ska jag använda.... "rädda" eller oroade av det faktum att pojkar skulle tillåtas bära spetsar, fluff och rosa klänningar. Som om en utvidgning av könsrollerna skulle göra oss till "ingenting". Jag förstår inte den kritiken...

Lite känns det så, att det skulle göra oss till ingenting. I alla fall mej. Jag vill vara kvinnlig och bli behandlad som en kvinna (förutom när jag jobbar) men jag vill inte bli behandlad sämre än män. Jag tycker i alla fall det är lätt att se bakom kläderna på en människa, men first impressions last, om han hade haft kjol på mej hade det tagit lång tid innan jag sett honom som manlighet.

Eh kanske lite virrigt igen, men jag tycker ditt svar var bra och intressant. Jag är inte säker på att jag har rätt, men jag har ingen direkt anledning till att ändra mej. Jag trivs bra som det är. Kanske ändrar jag mej den dagen min son vill ha en kjol! ;)
 
Sv: Pojkar med klänning?

Men min uppfattning är ändå att om en man skulle komma med make up, rosa kjol och glittrigt linne till en middag, då förutsätter jag att han är antingen homo eller transa.
Ja, i vårt samhälle som det ser ut idag är det väl oftast så att en man som klär sig så är transa eller möjligen (mer osäkert) homo eller att han bara vill ha någon slags reaktion. För han ÄR ju en "udda fågel" i vårt nuvarande samhälle. Men; det jag försöker göra med mina tankar är att liksom se bortom vad som är "normalt" idag. För; så länge vi tar för givet att det bara är transor som klär sig så ges ju heller inga "vanliga män" chansen att göra det så att säga. Om man blir tagen för gay för att man har ett glittrigt linne (alla män skulle väl inte nödvändigtvis ha HELA paketet som du beskriver) så är det många män som undviker glittriga linnen just för att inte behöva bli kategoriserade. Vi kategoriserar kön och sexuell läggning utifrån klädsel. Det jag ifrågasätter är: Är detta riktigt och rätt? Borde vi inte lägga ytan åt sidan mer?

Jag skulle aldrig få för mej att stöta på den personen och det skulle vara svårt för mej att behandla honom som en manlig man. Sen hade jag nog ändå tyckt han hade en skruv lös vare sej han var homo eller hetro. Och det vill jag inte att någon ska tycka om mina barn.
Med andra ord vill du genom att förhindra/icke uppmuntra dina barn att ta steget utanför könsrollerna skydda dem från personer med fördomar som dina egna?
Vore det inte trevligare om du (och alla som känner att en man i "kvinnokläder" har en skruv lös) kunde ändra på dina fördomar istället? Är det inte egentligen ganska hemskt att du bedömer en person som att ha "en skruv lös" utifrån hur den klär sig? :confused: Du säger i ett tidigare inlägg att du inte har några problem att "se individer". Men det HAR du ju när du skriver det du gör här. Då gör du ju inte en bedömning av personen utan du gör en bedömning på hur de klär sig och gör antaganden om personen utifrån det. Är det verkligen att se individen?

Det tycker ju inte jag.
(Jag faller ofta ofta i den fällan själv. Såklart. Det ÄR väldigt lätt att kategorisera in människor efter yttre attribut/uttryck. Men; jag ser liksom en hel del vinster i att jag istället för att avfärda dem med "den där har nog en skruv lös" tänka att "jahaja, nu ska jag utbilda mig och lära känna personen och kanske jag stjälper undan ännu ett litet lass av mina förutfattade meningar")

Lite känns det så, att det skulle göra oss till ingenting.
Men då är du ju ditt kön mer än vad du är DU!? För hur kan en utvidgad könsroll göra oss till mer mainstream? :crazy: Tvärtom, påstår jag, så kommer utvidgade könsroller göra att individen anses vara kvinna eller man (eller vad den nu vill bli sedd som; varför inte människa) oavsett hur denna klär sig. Det finns ju ingenting som hindrar dig att fortsätta ha på dig kjolar, ha långa naglar, långt hår elelr vad det nu är för attribut som du känner är kvinnliga. Enda skillnaden blir att du och andra inte känner/anser att kvinnor som idag kallas "manhaftiga" är mindre kvinna än tex dig för det. De kommer också vara kvinnliga, bara en annan slags kvinnliga. Eller snarare kanske vi alla blir mer mänskliga. Vari ligger faran med det?

Dessutom låter det lite som att du vill båda ha kakan och äta upp den. Du vill bli sedd som kvinnlig/kvinna, men inte på jobbet? Varför är det viktigt i privatlivet att bli sedd som just kvinnan vindvissla? För att slippa undan tunga sysslor? För att bli uppvaktad? För att få uppmärksamhet för att du är en bra mamma? Allt det kan man ju få ändå, tycker jag. Om jag är svagare och någon annan är starkare så kan väl jag få hjälp för den sakens skull; inte för att jag tillhör ett visst kön. Uppvaktad kan jag väl bli ändå; för att min sambo älskar mig. osv osv. Eller vad tror du?

Jag är i mitt vanliga liv väldigt mycket en typisk kvinna, i alla fall till utseendet. Personlighetsmässigt tror jag att många män haft svårt för mitt sätt; jag är väldigt psykiskt stark; har gott självförtroende. Jag har lätt för att prata och "ta plats". Vissa män har påtagligt tyckt det varit svårt/jobbigt/irriterande. Jag är inte den där "prinsessan" som de kan "ta hand om". Och det stör vissa män. Inte så konstigt! De har ju fått lära sig att vara den "stora starka" och så kommer jag och tar ifrån dem illusionen. ;) Nåja, min sambo kan hantera det. Och även jag är ju liten, rädd och osäker ibland. Liksom att han också kan vara det. Vi är ju människor i första hand, inte kön.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 758
Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 098
Senast: Maniac123
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
2 541
Senast: orkide
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp