Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har funderat lite på det här vad andra planerar, gör och hinner med, jämte vad jag själv planerar, gör och hinner med. Till exempel så förstår jag inte hur folk hinner med 2 eller fler hästar. Och hund. Själv skulle jag nog inte ens hinna med en häst. När jag hade hund red jag inte.

När jag åker till stallet så tar det 4 timmar från att jag lämnar hemmet tills jag är hemma igen. Nästan en timme av detta är restid. Så 3 dagar i veckan hinner jag väl som mest om jag även ska kunna göra annat, men även det har ju känts som lite för mycket.

Sen läser man om vad folk har tänkt hinna göra och jag baxnar lite när jag ser vad en del tänker hinna. Det enda jag hittills hunnit göra med huset har varit att installera en duschkabin och att måla kökstaket med två lager färg. Det sista lagret är kvar att göra. En av de workawayers som var här förrförra året målade också huset utvändigt. Utomhus har det dock blivit en del. Jag hade ju en hel del växter med mig från förra stället så det mesta har jag lyckats göra rabatter åt och plantera. Parksliden blev också uppgrävd med hjälp av två workawayers. Grönsaksland har jag också haft i två år, men i år tänkte jag ta en paus och täcka nästan hela ytan med gammalt hö. Det är bara jordgubbarna som ska få omvårdnad.

I september förra året skrev jag två inlägg om prioriteringar. Den ena finns här och den andra finns här. Jag har upplevt att jag trots att jag teoretiskt sett har haft tid, så har det inte reflekterats i min verklighetsuppfattning. En del säger att de har 5 timmar ledig tid efter jobbet att göra vad de vill på. När jag räknar får jag ihop 3-4 timmar. När jag jobbar som vanligt så slutar jag klockan fem och sen fixar jag mat och äter. Vid halv sex som tidigast är det tid till annat. Vid nio vill jag lägga av med alla aktiviteter för att varva ner inför natten. Jag vill vara klar för sängen vid tio, även om det inte alltid blir så.

Om en uppgift tar 2-3 timmar att göra så borde jag teoretiskt sett ha en timme över då, men i stället för att göra mer saker den kvällen så får det vara bra för den dagen. Andra klämmer in ännu mer att göra.

Jag har tidigare försökt minutplanera mina dagar, men det fungerade inte så bra. Jag blev stressad av det. Jag behöver lite slack i mina dagar. Men å andra sidan, när jag inte har hunnit det jag velat, så har det också stressat mig. Så nu tänkte jag se om jag kan hitta något sätt att balansera det jag vill göra utan att "köra i diket". Jag hoppas att jag kan hitta en app som kan hjälpa mig att jonglera vardagen. Just nu gör jag ju inte så mycket utan försöker bara att steg för steg komma ikapp, men jag behöver lära mig att hantera min tid, mig själv och det jag vill göra, för jag kommer ju inte att förbli i det här läget för evigt. Någon gång kommer de där "vill-göra-grejerna" att flyttas till min "att-göra-lista". Då vill jag kunna göra det på ett sätt som inte skapar kaos och som ger utrymme för spontana aktiviteter eller att bara slappa också (och slappardelen är rätt stor just nu ;)).
 

Helt ärligt så skiter jag faktiskt fullständigt i om du "köper det" eller inte.

Jag har varit lägre ner än där du är pga sjukdom i kombination med felmedicinering, men jag tappade inte min logiska del av hjärnan. Jag visste att för att bli bättre, för att bli frisk så var jag tvungen att hålla vardagen fungerade, ha rutiner, kliva upp ur sängen, sköta mig själv, sköta min omgivning, att göra saker som jag visste i normala fall gav mig glädje.

Jag visste rent logiskt att i normala fall hade jag planterat penséer och planterat ut när våren kom, för att det ger mig viss glädje att plantera, för att jag tyckte det var fint med dem nere vid brevlådan och vid ytterdörren. Sket i att så själv, men köpte penséer och planterade ut och för varje sådan liten grej så hjälpte det mig att bli frisk och ju friskare jag blev, desto mer uppskattade jag alla dessa småsaker jag gjorde under tiden. Även om de inte var roliga och gav mig något precis när jag gjorde dem.

Till viss del så väljer man själv hur man personligen tacklar den negativa spiral man hamnar i när hjärnan och kroppen säger "det finns ingen energi, ge upp, inget är roligt".

Men ser man på saker man tycker om att göra, saker som ger en välbefinnande som något "måste, bara för att" så förstår jag att man inte är intresserad av att ta till sig något som någon i tråden skriver om steg som hjälpt dem själva att må bättre.
Jag vet mycket väl att jag behöver ha en fungerande vardag. Tror du inte att jag har fattat det? Men jag måste ha något annat i sikte också. Att bara sikta på en fungerande vardag motiverar mig inte. Om jag inte kan se att livet kan bli bättre än en monoton vardag, så känns det poänglöst.
 
Jobb har man bara för att tjäna pengar. Sen finns det ju bättre jobb och sämre jobb, men jag skulle inte lönearbeta en dag om jag inte var tvungen. Det finns helt enkelt inget lönearbete jag vill ha mer än eget utrymme att skapa vad jag vill.
Det beror väl på vad man gör på jobbet?
Jag kommer fortsätta med något i samma anda som jag gör på jobbet, fast ideellt när jag blir pensionär.
För att det är roligt och givande.
 
Det beror väl på vad man gör på jobbet?
Jag kommer fortsätta med något i samma anda som jag gör på jobbet, fast ideellt när jag blir pensionär.
För att det är roligt och givande.
Jag kan tyvärr inte komma på något jag skulle vara road av att hålla på med jämnt. Så för mig finns nog inget "beror på".
 
@Magiana Jag tror att det blir ganska kontraproduktivt för dig när alla trycker på just nu, men... det är klart du måste få ha drömmar och visioner, jag tror dock ändå att det stjälper snarare än hjälper när du har en ganska snäv syn på saker och ting. Men det är skitsvårt att släppa, jag vet! Sen är det ju förstås din dagbok, du måste få uttrycka dig som du vill, men jag tror fortfarande att du skulle gynnas av att tänka ett varv till gällande biten då du jämför vad du orkar jämfört med andra - samtidigt som du dömer ut andras tillvaro lite. Det kan ju ligga lite i att många andra orkar med mycket för att de inte känner att precis varje detalj måste ha en mening, man kan bli utbränd av mindre! Det gör i sig inte att helheten inte utvecklas. :)
 
Nej det var ren fakta,vill du ha en vän som skiter fullständig i hur du lever eller inte lever, vad du vill eller inte vill,vad du tycker eller inte tycker??
För det är precis vad hon säger.

Det känns rätt fel att spinna vidare på det här, men jag tror inte alls att det är vad @Magiana menar. Hon skriver ju i stort sett att hon uppskattar och intresserar sig för möten på individnivå, och att döma av det jag pratat med henne här så känner jag inte alls att det struntas i vad jag tycker eller inte tycker. Har svårt att tro att personer som är närmare henne tycker annorlunda. Sedan kan jag tänka mig att det kan bli svårare att navigera sig i det sociala livet om man kanske inte är så intresserad av sådant i stort, men det är en annan sak, Och att uttrycka det som du gjorde nu var lite att sparka på någon som redan ligger och rätt lågt. Jag fattar ju att du är lite av ett rivjärn till naturen, men du kan väl riva någon annanstans än i en dagbokstråd ;)
 
Helt ärligt så skiter jag faktiskt fullständigt i om du "köper det" eller inte.

Jag har varit lägre ner än där du är pga sjukdom i kombination med felmedicinering, men jag tappade inte min logiska del av hjärnan. Jag visste att för att bli bättre, för att bli frisk så var jag tvungen att hålla vardagen fungerade, ha rutiner, kliva upp ur sängen, sköta mig själv, sköta min omgivning, att göra saker som jag visste i normala fall gav mig glädje.

Jag visste rent logiskt att i normala fall hade jag planterat penséer och planterat ut när våren kom, för att det ger mig viss glädje att plantera, för att jag tyckte det var fint med dem nere vid brevlådan och vid ytterdörren. Sket i att så själv, men köpte penséer och planterade ut och för varje sådan liten grej så hjälpte det mig att bli frisk och ju friskare jag blev, desto mer uppskattade jag alla dessa småsaker jag gjorde under tiden. Även om de inte var roliga och gav mig något precis när jag gjorde dem.

Till viss del så väljer man själv hur man personligen tacklar den negativa spiral man hamnar i när hjärnan och kroppen säger "det finns ingen energi, ge upp, inget är roligt".

Men ser man på saker man tycker om att göra, saker som ger en välbefinnande som något "måste, bara för att" så förstår jag att man inte är intresserad av att ta till sig något som någon i tråden skriver om steg som hjälpt dem själva att må bättre.
Kan bara hålla med i varje ord. Har varit i exakt samma situation med massa Fel mediciner osv. Plantera blommor kändes som att bestiga Berg. Men Det var ett litet steg på rätt väg.
 
Det känns rätt fel att spinna vidare på det här, men jag tror inte alls att det är vad @Magiana menar. Hon skriver ju i stort sett att hon uppskattar och intresserar sig för möten på individnivå, och att döma av det jag pratat med henne här så känner jag inte alls att det struntas i vad jag tycker eller inte tycker. Har svårt att tro att personer som är närmare henne tycker annorlunda. Sedan kan jag tänka mig att det kan bli svårare att navigera sig i det sociala livet om man kanske inte är så intresserad av sådant i stort, men det är en annan sak, Och att uttrycka det som du gjorde nu var lite att sparka på någon som redan ligger och rätt lågt. Jag fattar ju att du är lite av ett rivjärn till naturen, men du kan väl riva någon annanstans än i en dagbokstråd ;)
Fast Det är ju fler som tolkar hennes svar som Dobbis gör. ''jag sköter mig själv och skiter i andra '' Då blir man ensam. När Ts inte ens vill ta emot goda råd så visar hon ju tydligt att hon faktiskt skiter i andra människor. Vad dom har att säga, Deras tips och råd. Hur andra mår och har Det rent allmänt.
 
Fast Det är ju fler som tolkar hennes svar som Dobbis gör. ''jag sköter mig själv och skiter i andra '' Då blir man ensam. När Ts inte ens vill ta emot goda råd så visar hon ju tydligt att hon faktiskt skiter i andra människor. Vad dom har att säga, Deras tips och råd. Hur andra mår och har Det rent allmänt.
Fast hon är ju sjuk?! Jag är fullt övertygad om att det inte ens är sant att ingen vill vara hennes vän.

Sorry @Magiana jag talar över huvudet på dig.
 
Såg i något inlägg för ett tag sedan att det varit tal om en NPF-utredning. Alltså att di psykolog nämnt något om att du kunde vara autistisk.
Jag har en storebror med autism (väldigt tydlig asperger) och när jag läser dina inlägg så känner jag igen honom i dina tankebanor. Han blir lätt lite överfokuserad på vissa saker, om inte hans väg går så vill han inte alls ett tag. Han har mindre lätt för att se saker ur andras perspektiv, det tar ett tag för honom att göra det.
Han trivs bra med att vara ensam, har ett behov av att ha människor omkring sig, men är inte så intresserad av andra människors liv.
Han har även ADD, vilket gör att han har svårt att komma igång med saker och har svårt att uppskatta hur lång tid saker och ting kommer ta.

För honom är det superviktigt med rutiner, han tvättar alltid en viss dag, går alltid och fikar innan kyrkan på söndagarna och jobbar alltid samma tider. Han trivs bra med ett hyfsat enkelt och upprepande arbete, är extremt noggrann och lojal. När han satt i kommunfullmäktige i två perioder så var han nog den enda som lusläste sig igenom exakt alla handlingar där och i sitt utskott.
Numera arbetar han deltid med lönebidrag och sitter som folkvald inom kyrkostiftet, samt är engagerad inom kyrkan på fritiden.

Jag tror att en NPF-utredning skulle vara värt mycket. För min bror har den vänt hela hans liv, han fick en förklaring till allt och har nu hittat ett liv som fungerar bra för honom och det stöd han behöver.
Själv har jag ADHD, vilket är en helt annan problembild än vad min bror har, men har också haft stor nytta av min diagnos som jag fick som 18-åring.
Visar utredningen att du har en diagnos så kommer du kunna få ett helt annats stöd än du får nu, och visar den inte att du har en diagnos kan du få stöd för de svårigheter du har ändå.
 
Såg i något inlägg för ett tag sedan att det varit tal om en NPF-utredning. Alltså att di psykolog nämnt något om att du kunde vara autistisk.
Jag har en storebror med autism (väldigt tydlig asperger) och när jag läser dina inlägg så känner jag igen honom i dina tankebanor. Han blir lätt lite överfokuserad på vissa saker, om inte hans väg går så vill han inte alls ett tag. Han har mindre lätt för att se saker ur andras perspektiv, det tar ett tag för honom att göra det.
Han trivs bra med att vara ensam, har ett behov av att ha människor omkring sig, men är inte så intresserad av andra människors liv.
Han har även ADD, vilket gör att han har svårt att komma igång med saker och har svårt att uppskatta hur lång tid saker och ting kommer ta.

För honom är det superviktigt med rutiner, han tvättar alltid en viss dag, går alltid och fikar innan kyrkan på söndagarna och jobbar alltid samma tider. Han trivs bra med ett hyfsat enkelt och upprepande arbete, är extremt noggrann och lojal. När han satt i kommunfullmäktige i två perioder så var han nog den enda som lusläste sig igenom exakt alla handlingar där och i sitt utskott.
Numera arbetar han deltid med lönebidrag och sitter som folkvald inom kyrkostiftet, samt är engagerad inom kyrkan på fritiden.

Jag tror att en NPF-utredning skulle vara värt mycket. För min bror har den vänt hela hans liv, han fick en förklaring till allt och har nu hittat ett liv som fungerar bra för honom och det stöd han behöver.
Själv har jag ADHD, vilket är en helt annan problembild än vad min bror har, men har också haft stor nytta av min diagnos som jag fick som 18-åring.
Visar utredningen att du har en diagnos så kommer du kunna få ett helt annats stöd än du får nu, och visar den inte att du har en diagnos kan du få stöd för de svårigheter du har ändå.
Själv skulle jag vantrivas med upprepande arbete. Det vore rena döden. I själva verket vill jag ha ännu mer variation i jobbet än vad jag har idag. Lönebidrag vill jag inte heller ha för då gäller inte min låneförsäkring.

Jag är intresserad av så många saker (utanför jobbet) och vill absolut inte begränsa mig med vad jag gör i livet. Tyvärr är livet för kort för att hinna med allt.
 
Själv skulle jag vantrivas med upprepande arbete. Det vore rena döden. I själva verket vill jag ha ännu mer variation i jobbet än vad jag har idag. Lönebidrag vill jag inte heller ha för då gäller inte min låneförsäkring.

Jag är intresserad av så många saker (utanför jobbet) och vill absolut inte begränsa mig med vad jag gör i livet. Tyvärr är livet för kort för att hinna med allt.
Om du inte är nöjd med ditt arbete och arbetsuppgifter så får du ju söka dig till något annat?
 
Själv skulle jag vantrivas med upprepande arbete. Det vore rena döden. I själva verket vill jag ha ännu mer variation i jobbet än vad jag har idag. Lönebidrag vill jag inte heller ha för då gäller inte min låneförsäkring.

Jag är intresserad av så många saker (utanför jobbet) och vill absolut inte begränsa mig med vad jag gör i livet. Tyvärr är livet för kort för att hinna med allt.
Vad är du intresserad av att jobba med?
 
Har ni allihop glömt hur Magiana mår? Och har ni glömt vad depression handlar om?

Ni kan tjata hur mycket som helst om att hon måste vilja, hon måste göra osv. Och i teorin är det naturligtvis rätt. Men i praktiken är det ju just håglöshet och passivitet som är grunden i depression. Man ser allt i svart. Och just nu är ni många som bara trycker på henne ännu mer.

Jag tror dessutom inte att hennes syfte var att dissa andras sätt att hantera sin vardag och sina liv, det hon uttrycker är sin egen sorg över att hon inget orkar just nu. Och mål och visioner måste hon väl ändå få ha?
 
Själv skulle jag vantrivas med upprepande arbete. Det vore rena döden. I själva verket vill jag ha ännu mer variation i jobbet än vad jag har idag. Lönebidrag vill jag inte heller ha för då gäller inte min låneförsäkring.

Jag är intresserad av så många saker (utanför jobbet) och vill absolut inte begränsa mig med vad jag gör i livet. Tyvärr är livet för kort för att hinna med allt.
Tycker du ska kolla upp din låneförsäkring. Den ska gälla även om du går på bidrag. Du hade väl bidrag när du tog lånet. Vilken bank har du??
 
Tycker du ska kolla upp din låneförsäkring. Den ska gälla även om du går på bidrag. Du hade väl bidrag när du tog lånet. Vilken bank har du??

Det har Magiana förmodligen kollat. Även om jag inte vet vilken bank hon har så kollade jag en av mina nu. Den kräver att man ska ha varit fullt arbetsför minst 30 dagar innan första försäkringsfallet och:

* Fullt arbetsför innebär att du kan utföra ditt vanliga arbete utan hinder och inte har rätt till ersättning som har samband med sjukdom eller olycksfall, inte på grund av psykisk eller fysisk funktionsnedsättning har särskilt anpassat arbete eller arbete med s.k. lönebidrag.
 
Om du inte är nöjd med ditt arbete och arbetsuppgifter så får du ju söka dig till något annat?
Vad? Det finns inget som intresserar mig så pass att jag vill hålla på med det 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan.

Vad är du intresserad av att jobba med?
Se ovan. Jag tröttnar på allt om jag måste hålla på med det jämt.

Tycker du ska kolla upp din låneförsäkring. Den ska gälla även om du går på bidrag. Du hade väl bidrag när du tog lånet. Vilken bank har du??
Jag har kollat upp lånet och får inte ha lönebidrag. Den detaljen missade jag när jag tog lånet. Det var så fasligt mycket ändå att tänka på i samband med husköpet. Jag har mina lån i sbab.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
290
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hade ett jobb på gång. Det verkade verkligen som om jag var vad de sökte. Jag blev hittad på fb där jag annonserade om jobb...
2 3
Svar
50
· Visningar
7 015
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har fått reda på att förundersökningen inte dras vidare och att åklagaren inte väcker åtal. Jag känner mig så oerhört sviken...
Svar
19
· Visningar
1 741
Senast: Lickety
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
374
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp