Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har funderat lite på det här vad andra planerar, gör och hinner med, jämte vad jag själv planerar, gör och hinner med. Till exempel så förstår jag inte hur folk hinner med 2 eller fler hästar. Och hund. Själv skulle jag nog inte ens hinna med en häst. När jag hade hund red jag inte.

När jag åker till stallet så tar det 4 timmar från att jag lämnar hemmet tills jag är hemma igen. Nästan en timme av detta är restid. Så 3 dagar i veckan hinner jag väl som mest om jag även ska kunna göra annat, men även det har ju känts som lite för mycket.

Sen läser man om vad folk har tänkt hinna göra och jag baxnar lite när jag ser vad en del tänker hinna. Det enda jag hittills hunnit göra med huset har varit att installera en duschkabin och att måla kökstaket med två lager färg. Det sista lagret är kvar att göra. En av de workawayers som var här förrförra året målade också huset utvändigt. Utomhus har det dock blivit en del. Jag hade ju en hel del växter med mig från förra stället så det mesta har jag lyckats göra rabatter åt och plantera. Parksliden blev också uppgrävd med hjälp av två workawayers. Grönsaksland har jag också haft i två år, men i år tänkte jag ta en paus och täcka nästan hela ytan med gammalt hö. Det är bara jordgubbarna som ska få omvårdnad.

I september förra året skrev jag två inlägg om prioriteringar. Den ena finns här och den andra finns här. Jag har upplevt att jag trots att jag teoretiskt sett har haft tid, så har det inte reflekterats i min verklighetsuppfattning. En del säger att de har 5 timmar ledig tid efter jobbet att göra vad de vill på. När jag räknar får jag ihop 3-4 timmar. När jag jobbar som vanligt så slutar jag klockan fem och sen fixar jag mat och äter. Vid halv sex som tidigast är det tid till annat. Vid nio vill jag lägga av med alla aktiviteter för att varva ner inför natten. Jag vill vara klar för sängen vid tio, även om det inte alltid blir så.

Om en uppgift tar 2-3 timmar att göra så borde jag teoretiskt sett ha en timme över då, men i stället för att göra mer saker den kvällen så får det vara bra för den dagen. Andra klämmer in ännu mer att göra.

Jag har tidigare försökt minutplanera mina dagar, men det fungerade inte så bra. Jag blev stressad av det. Jag behöver lite slack i mina dagar. Men å andra sidan, när jag inte har hunnit det jag velat, så har det också stressat mig. Så nu tänkte jag se om jag kan hitta något sätt att balansera det jag vill göra utan att "köra i diket". Jag hoppas att jag kan hitta en app som kan hjälpa mig att jonglera vardagen. Just nu gör jag ju inte så mycket utan försöker bara att steg för steg komma ikapp, men jag behöver lära mig att hantera min tid, mig själv och det jag vill göra, för jag kommer ju inte att förbli i det här läget för evigt. Någon gång kommer de där "vill-göra-grejerna" att flyttas till min "att-göra-lista". Då vill jag kunna göra det på ett sätt som inte skapar kaos och som ger utrymme för spontana aktiviteter eller att bara slappa också (och slappardelen är rätt stor just nu ;)).
 

Aha, då mindes jag fel om din mamma. Men jag har för mig att du skrivit att även hon förmodligen platsar för någon diagnos.

Men sedan - att hon behandlar dig som ett barn. Det är en klassiker! Det är SÅ himla vanligt. När föräldrar och vuxna barn möts så tar de lätt de roller de alltid haft. Mamma har lätt att falla in i mammarollen och barnet i barnrollen. Jag kan fortfarande få utbrott som när jag var tonåring på mina föräldrar. Det är oerhört barnsligt och så gör jag ju inte mot någon annan, jag får inte utbrott på dem.



Du är ju klarsynt, som i det jag citerat. Du förstår orsak och verkan i ditt eget beteende. Det är första steget till förändring! Och det är sådant som du bör ta några varv med din psykolog.
Nej, jag har nog aldrig skrivit något om att hon nog har någon diagnos. Det var farsan som fick någon på rättspsyk.

Jag får inte utbrott mot min morsa men det är så tröttsamt att behöva uppfostra henne i hur hon borde behandla mig.

Det spelar ingen roll om jag förstår orsaken för jag har ingen möjlighet att ändra på något. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda (förutom att explodera och det hade varit värre). Det enda som händer är att jag bygger upp enorma krav på att jag måste vara perfekt. Jag får inte visa att jag mår dåligt på något sätt för det slår fel direkt. Ingen står ut med mig då, oavsett hur jag beter mig. 4 personer inom loppet av ett år som inte står ut är mycket.

Men de flesta relationer börjar väl så? Man pratar ytligt, känner varandra på pulsen och ibland pratar man vidare. Dock måste någon ta det initiativet.
Man får må dåligt. Faktiskt. Men kombon av två dom inte mår så bra är sällan lyckad.
Jag vet inte hur man går vidare efter det ytliga snacket.
 
Jag får inte utbrott mot min morsa men det är så tröttsamt att behöva uppfostra henne i hur hon borde behandla mig.

Det spelar ingen roll om jag förstår orsaken för jag har ingen möjlighet att ändra på något. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda (förutom att explodera och det hade varit värre). Det enda som händer är att jag bygger upp enorma krav på att jag måste vara perfekt. Jag får inte visa att jag mår dåligt på något sätt för det slår fel direkt. Ingen står ut med mig då, oavsett hur jag beter mig. 4 personer inom loppet av ett år som inte står ut är mycket.


Jag vet inte hur man går vidare efter det ytliga snacket.

Med att jag får utbrott mot mina föräldrar ville jag bara visa att föräldrarelationen är svår för väldigt många, det är inte bara du som tycker att du har en tröttsam morsa som borde behandla dig annorlunda.

Man har möjlighet att ändra på sådant om man harvar det med sin psykolog. De kan hjälpa en att rucka på de där bergfasta tankefigurerna.
 
Nej, jag har nog aldrig skrivit något om att hon nog har någon diagnos. Det var farsan som fick någon på rättspsyk.

Jag får inte utbrott mot min morsa men det är så tröttsamt att behöva uppfostra henne i hur hon borde behandla mig.

Det spelar ingen roll om jag förstår orsaken för jag har ingen möjlighet att ändra på något. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda (förutom att explodera och det hade varit värre). Det enda som händer är att jag bygger upp enorma krav på att jag måste vara perfekt. Jag får inte visa att jag mår dåligt på något sätt för det slår fel direkt. Ingen står ut med mig då, oavsett hur jag beter mig. 4 personer inom loppet av ett år som inte står ut är mycket.


Jag vet inte hur man går vidare efter det ytliga snacket.

Man kan säga: du, ska vi inte ta en kopp kaffe? Det här var trevligt!
 
Man kan säga: du, ska vi inte ta en kopp kaffe? Det här var trevligt!
Kan man byta ut kaffet mot te? Jag har aldrig tilltugg till te. Ska jag dricka kaffe måste jag antingen ta med kaffet eller så får det drickas hos mig. Jag tål inte vanligt kaffe. (Ja, du ser ju vilka bekymmer det är. Banala grejer som jag blir nervös över och som måste planeras.)
 
Kan man byta ut kaffet mot te? Jag har aldrig tilltugg till te. Ska jag dricka kaffe måste jag antingen ta med kaffet eller så får det drickas hos mig. Jag tål inte vanligt kaffe. (Ja, du ser ju vilka bekymmer det är. Banala grejer som jag blir nervös över och som måste planeras.)

Såklart! Eller på café. Eller ett glas vin eller vad som.
Men man kan göra det så enkelt man bara kan.
Är du iväg kan du ju ha en burk kaffe du tål i väskan (om det finns som snabbkaffe) så du kan fika med andra. Jag försöker ha ett paket kex, typ digestive hemma så det finns nåt fikaaktigt vid behov. Super med lite smör och ost. Testa nästa gång du hamnar i ett småprat som känns bra. ”Ska vi inte ses och ta en kopp te nån gång? Det här var så trevligt”. Sen kan man lägga till dem på fb, byta nummer eller vad som känns bra. Sen gäller det bara att få tummen ur och höra av sig. Går det så går det.
 
Kan man byta ut kaffet mot te? Jag har aldrig tilltugg till te. Ska jag dricka kaffe måste jag antingen ta med kaffet eller så får det drickas hos mig. Jag tål inte vanligt kaffe. (Ja, du ser ju vilka bekymmer det är. Banala grejer som jag blir nervös över och som måste planeras.)
Man kan väl dricka vad som helst till fika? Säg: "Ska vi ta en fika?" i stället för "Ska vi ta en kopp kaffe?" så kan du dricka varm choklad, saft, juice, vatten eller vad som helst. Det kan ju vara lättare att träffas och fika på ett café där det finns mer att välja på.
 
Men ändå... jag tror inte det ger något i längden. Jag har försökt hålla kontakten med en del personer tidigare, men det har alltid runnit ut i sanden när jag inte fått någon respons. Barndomsvännen håller inte heller kontakten med mig. Jag har tröttnat på att alltid vara den som hör av mig.

Tyvärr är jag nog rätt misslyckad som människa. Jag lyckas aldrig göra rätt. Så mitt självförtroende har tyvärr sjunkit och jag har svårt att tro att någon vill umgås med mig mer än möjligen någon enstaka gång.

Det är bara en gång som en person velat ha kontakt med mig, men det var inte besvarat från mitt håll. Hon var klängig och jobbig.
 
och jag har svårt att tro att någon vill umgås med mig mer än möjligen någon enstaka gång.
Nu är vi där igen.
Jag vet att du är deprimerad. Jag vet att man inte kan se någon ljusning när man är det men du måste sluta göra dig själv sjukare.
Varje gång du säger något negativt så förstärker du en nervbana i hjärnan. Ju fler gånger du säger det ju lättare är det att återanvända den där nervbanan som är skapad. När du sagt det tillräckligt många gånger så är det inte en liten vindlande stig längre utan en rak och bred motorväg. Ju bredare vägen blir ju svårare är det att hitta alternativa vägar eftersom hjärnan följer de upparbetade spåren. Du måste börja bygga nya vägar i din hjärna. Vägar som leder till possitiva tankar. De kommer inte ge resultat idag, imorgon eller nästa vecka men om du envisas med att göda de banorna så kommer de tillslut att finnas där och vara användbara.
Om du inte klarar av att tänka något possitvit om dig själv så lägg det på en annan nivå men säg det högt till dig själv många gånger. Några exempel
- Jag mår bra av att solen skiner.
- Jag tycker den här blomman är vacker.
Ja det är banala saker men du måste börja någonstans.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
287
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hade ett jobb på gång. Det verkade verkligen som om jag var vad de sökte. Jag blev hittad på fb där jag annonserade om jobb...
2 3
Svar
50
· Visningar
7 014
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har fått reda på att förundersökningen inte dras vidare och att åklagaren inte väcker åtal. Jag känner mig så oerhört sviken...
Svar
18
· Visningar
1 669
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
374
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Secret Santa 2024
  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCVI

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp