Tillbaka på ruta ett

Jag hade ett jobb på gång. Det verkade verkligen som om jag var vad de sökte. Jag blev hittad på fb där jag annonserade om jobb. Rekryteraren hade kollat i mina sociala medier och konstaterat att jag gjorde och gör det jag säger att jag gör och har gjort. Så när jag kom dit för intervju så lät det nästan som om de bestämt sig för att anställa mig. Åkte sen dit för träff två då jag träffade personen vars jobb jag skulle ta över. Hen visade mig runt på området och de delar som hen hade ansvar för. Det blev tal om att jag skulle börja jobba timmar där för att lära mig jobbet och de skulle se hur jag funkade. Därefter blev det ett videomöte där jag även träffade chefen. Jag skulle bli uppringd senare under dagen, vilket inte skedde. Där började jag ana oråd.

Jag blev uppringd dagen efter. De hade fått in en ansökan från en person med utbildning som jag saknar för de viktigaste delarna av jobbet. Jag ska få besked på tisdag, men hoppas inte längre på att få jobbet. Det enda som jag tror kan rädda jobbet för mig är om den andra personen sabbar intervjun på något sätt, t.ex. har med sig sin mamma eller något.

Jag som hade börjat hoppas på att mina ekonomiska problem skulle lösas. Nu är jag tillbaka på ruta ett. Skit också.

 

[ainasoja]

Utbildade mig 2021. Till grönyteskötare. Som jag inte får jobb inom då jag inte kan jobba heltid. Lär vara samma visa oavsett vad jag utbildar mig till. Och här finns inga utbildningar jag vill gå. Har letat efter utbildningar i åratal, även distansutbildningar, men allt faller på att jag måste resa, vilket är omöjligt.

Och inget av dessa förutsättningar är nya. Var detta nyheter för dig?

Man kan många gånger få träffarna även på distans så kolla upp det innan du förkastar alla utbildningar med obligatoriska närträffar.

 

[Stergo]

Jag har fått frågan flera gånger. Både på intervju och under medarbetarsamtal. Blev sur och sa att jag planerade skaffa 12 barn.

Jag har också fått den frågan flera gånger... man borde börja spela in skiten.

Hos vilka arbetsgivare? Jag har aldrig fått den frågan och är i tidiga 30 års åldern. Kanske har arbetsgivarna bara varit så övertaggade på att få in en till kvinna i organisationen?

 

[BernT]

Hos vilka arbetsgivare? Jag har aldrig fått den frågan och är i tidiga 30 års åldern. Kanske har arbetsgivarna bara varit så övertaggade på att få in en till kvinna i organisationen?

Både privata företag och på myndigheten där jag jobbar.

Är jättevanligt att jag får frågan på jobbet nu också, om vi jobbar med något långsiktigt är det supervanligt att gubbarna slänger ur sig ”du ska inte ha fler barn va?”. Ja brukar alltid svara jo det ska jag nog. Det ska ju de skita i huruvida jag ska ha ett eller 42 barn. Skulle jag gå hem så finns det liksom andra vi kan lära upp.

 

[Inte_Ung]

Jo förresten.
Det kalla skåpet i köket är nog menat att vara kallskafferi.
Leta om du kan hitta någon ventil i väggen i skåpet eller skåpet ovanför.
Den brukar sitta i axelhöjd.

 

[Stergo]

Både privata företag och på myndigheten där jag jobbar.

Är jättevanligt att jag får frågan på jobbet nu också, om vi jobbar med något långsiktigt är det supervanligt att gubbarna slänger ur sig ”du ska inte ha fler barn va?”. Ja brukar alltid svara jo det ska jag nog. Det ska ju de skita i huruvida jag ska ha ett eller 42 barn. Skulle jag gå hem så finns det liksom andra vi kan lära upp.

Aha, så mer kollegor än typ folk i ledningsposition? Jag tror inte ens jag orkar bry mig om vad mina kollegor slänger ur sig. Jag brukar mentalt dissociera på jobbet för att inte irritera mig på mina kollegor.

 

[BernT]

Aha, så mer kollegor än typ folk i ledningsposition? Jag tror inte ens jag orkar bry mig om vad mina kollegor slänger ur sig. Jag brukar mentalt dissociera på jobbet för att inte irritera mig på mina kollegor.

Nej både och. Och på intervjuer.

 

[Stergo]

Nej både och. Och på intervjuer.

Ja från ledningen så är det ju solklar diskriminering. Jag blir mest förvånad då jag personligen (och inte heller min enda närmaste chef som varit kvinna) stött på det uttalat.

 

[BernT]

Ja från ledningen så är det ju solklar diskriminering. Jag blir mest förvånad då jag personligen (och inte heller min enda närmaste chef som varit kvinna) stött på det uttalat.

Beror väl på hur de agerar på svaret. Jag har aldrig inte fått jobbet bara för att jag svarat att jag kanske vill ha jättemånga fler barn. Jobbet jag hade innan nuvarande var det jag sa att jag skulle ha 12 barn. Fick ändå jobbet så olämplig fråga möjligtvis men ingen diskriminering.

 

[Mia_R]

Jag har aldrig, varesig från myndighet eller privat arbetsgivare, fått frågan vid en intervju om jag har eller planerat skaffa barn. Låter märkligt, tycker det borde vara allmänt känt att den typen av frågor inte är tillåtna.

 

[Tonto]

Hos vilka arbetsgivare? Jag har aldrig fått den frågan och är i tidiga 30 års åldern. Kanske har arbetsgivarna bara varit så övertaggade på att få in en till kvinna i organisationen?

Har fått frågan på intervjuer när jag sökt jobb inom läkemedelsindustrin. När jag var ca 32.

 

[Gunnar]

Kan ni kanske ta den här barnfrågan i en annan separat tråd?
Det känns som den inte passar in i den här dagboks-tråden.